Sliter trots motstånd. ..

God morgon  alla nära kära vänner och bloggläsare ❤

Tänkte försöka fortsätta att sammanfatta tiden som passerat...
Det har hänt sååå mycket när jag stannar upp och tänker efter ändå känns det som om man står och trampar på samma ställe hela tiden..märkligt 😣.

Hösten 15 fick jag ett ryck och kände att jag skulle ta mig i kragen och fatta ett beslut och göra en utbildning som ingen trodde jag skulle ta mig någonstans på. Jag köpte mig en distansutbildning utan att säga till när jag beställde den utan vardskodde hemma efter den var betald.

Samtidigt som detta gjordes så arbetstränade jag på fiahemmet vilket är ett katthem. Jag var så nedsatt i hälsan och då främst rygg, nacke och extremt medicinerad att ingen läkare trodde jag skulle kunna leva utan. Ingen trodde på mig....
Jag hade tidigare varit så dålig att jag inte kunde resa mig upp ur soffan för egen maskin.  Jag behövde hjälp att få in fötterna i bilen då ryggen inte bar att lyfta fötterna själv...jag kände förnedring när hygienen skulle skötas då jag inte ens kunde duscha själv. ..jag var 38 år!

Jag gav mig i kast med utbildningen. ..fast besluten att lyckas. ..3 månader senare var jag klar! Jag var nu hunddagisföreståndare/hundpensionatsföreståndare och hade studerat första hjälpen hund.
Nu var en del kvar...praktik.  Jag lyckades ändra min plats från fiahemmet till ett hunddagis/pensionat och gjorde min arbetsträning där. Kroppen började må bättre 😊.
När våren kom 2016 april då var jag klar med min utbildning och nu var det dax för mig att para min rottistik vilket jag väntat hoppfullt på.
Under samma period hade jag även beslutat att försöka starta eget..starta en verksamhet i form av ett hunddagis/pensionat och kunna erbjuda tjänster som inte fanns i vår lilla stad.
Planerna började ta form. Jag hade även sökt massor med marker där det skulle funka för mig att jobba ifrån men utan resultat. Slutligen erbjöd jag mig att köpa till en gammal hage utanför mitt hus och det gick i lås...
Jag lyckades få köpa marken. Gjorde kalkyler på kommande verksamhet. ...presenterade för banken och fick de lån jag sökte.
Tjänstemannen kände att jag inte fantiserade utan var helt klar över vad jag ville och allt var igenomtänkt ordentligt.
Nu gick huvudet på högvarv.
Strax före detta i mars 16 så var vi iväg på en resa till Kap Verde för att samla krafter.
När dräktigheten på tiken var ett faktum så satt jag parallellt med ritningar på hela verksamheten och tänkte som en galning efter alla regler och lagar att följa.
Jag hade ett himla bestyr med Lantmäteriet för avstyckning, Telia för stolpar som stod ivägen på tomten, elstolpar dör man var tvungen att anpassa mått efter för att få tillstånd att bygga i närheten. Jag var tvungen att kontakta kommunen och söka bygglov för kommande verksamhet.

Ingen kan ana vilket arbete jag satt i..och så kom juni 16...och 11 älskade rottweiler valpar.
Här var det nu fullt ös med vård och stödmatning för att hjälpa tiken. Jag var knappt ute och kände av den fina sommar som passerade....

Jag hade nu även sökt en ny utbildning som startade via skk...uppfödarutbildningen just bara för kenneln som jag har registrerad och vill veta och lära mig mer...utbildningen var nu ny och kunde göras på distans och första intagningen kom jag med på. Ny utbildning skulle starta 15 september 16 en månad efter leveransklara valpar. ...

Synd att säga att man vill vara sysslolös och inget ha att göra men det är fortfarande extremt långt kvar. Hela verksamheten ska även byggas upp och alla rutiner...personal...tillstånd....avlopp...vatten....el...prislistor....loggar...hemsida....inredning. ..beredning av mark...och gud vet allt ska fixas...

Hur har det ny gått från valparna kom i juni och efter alla dödsfall som tyngt själen till siste januari som det är idag?

Det får ni veta snart ...

Puss❤

Dödsägeln återvände...

Godmorgon alla nära kära vänner och bloggläsare ❤

Efter allt som varit och mina förluster så beslutade jag  att införskaffa en ny ras i min liga. Mitt val var nu efter många års nyfikenhet och sug Shih tzu.
Jag hittade en liten tjej vid namn Dixie och smälte direkt..jag for till Skåne och hämtade lilltjejen trots att de flesta trodde mina rottweilers skulle äta upp henne i ett nafs.
Som vanligt gör jag vad jag tror på och som mitt hjärta säger...
Lilltjejen var snart nog med i flocken men min gamling uppskattade inte en valps sällskap så han slapp delta i framfarten med valp.

Eländet fortsatte...
Det dröjde inte länge innan nästa fall slog hårt...min Winston...den 12 år gamla cockerspaniel som jag haft "alltid"...min underbara vän och trogna följare blev sämre...det gick fort.
Jag hade lovat honom att slippa avsluta sitt liv i  elände och smärta så när detta faktum var oundvikligt så kontaktade jag veterinär. Vi samtalade om vad som var bäst för min vän och jag fick medhåll i mina tankar för min älskade Winston. Det minst egoistiska var att låta honom gå vidare till änglarnas värd och låta honom få somna in.
Veterinären kom hem och min trogna vän somnade för alltid lugnt hemma i soffan hos matte där han trivdes som bäst. Allt gick lugnt och stilla.

Ingen kan ana hur min själ blött i alla förluster av älskade...
Som vanligt finns bara en väg...bita ihop och fortsätta...

Mitt i allt detta så är ett hunddagis/hundpensionat/katt och smådjurshotell på väg att byggas...och vad som hänt där och med vidare framåt kamp återkommer jag med...

Puss ❤

Tiden som gått har inte varit lätt...

God eftermiddag  alla nära kära vänner och bloggläsare ❤

Nu har mer än 4 månader passerat sedan jag skrev sist...
Extremt mycket har hänt under den tiden...både bra och dåliga. Som vanligt har jag det liv som alla har. Hus som ska hållas iordning. ..tomt att sköta och som alla vet från tidigare alltid hundar att ta omhand.
Utöver det vanliga som "normala" svenssons har så har här varit mycket mer än vad man tror man klarar av.
Sist jag skrev var en tung tid, det var dax för svärmors begravning. En underbar mamma som funnits tillhands i mer än 21 år. En tufft förlust men samtidigt en befrielse för henne som haft ett jobbigt slut av sitt liv. Hon lämnade efter sig många sörjande och ett stort tomrum hos många...inte minst sina barn.
Begravning varade vilken var vacker men jobbig självklart.
Inte långt före denna förlust så förlorade jag min avelshane. ..en rottis på 5 år i sjukdom efter 6 månaders pyssel med en den ena och en den andra åkomman. Det var ett vansinnigt slag för mig personligen och stora ekonomiska bestyr. Inte långt innan fick jag ta bort en av mina underbara valpar son jag pysslat och till viss del nappat upp då min tik fick 11 överlevande av 13 i sin första kull.
Valpen togs bort efter veterinärs utlåtande i samband med mitt eget då han hade ett bakben som saknade styrka och förmodligen skulle få besvär med tiden vilket inte är ett liv för en hund.

Separationen med mina valpar då de flyttade till nya hem tog mig hårt och var en hektisk och arbetsam tid för att hitta "rätt" ägare.
Efter detta var jag trött... riktigt trött..men

Det fanns inte utrymme för vila. Ett företag skall byggas upp...
Den 15 september började jag även en ny utbildning. ..uppfödarutbildningen via skk som är på distans och även fortskrider till början och senast 23:e mars....vilken jag nu är i sluttampen på.

Lite familjekriser tog vid åter igen vilket gått i vågor en längre tid och i allt annat så frestar det på...
Vi bet ihop och pratade åter igen....ting lugnade ner sig och längtan efter vila ökade...
Jag ställde in mig på den kommande Mexiko resan och malde vidare med allt..

Mycket mycket mer har hänt och så kom en ny smäll. . En familjemedlem blev snabbt dålig och tiden rann ut.. döden var åter ett faktum !😢
Hjärtat har blött i floder och det var inte slut efter 2 hundar och en underbar svärmor detta inom loppet av 6 veckor...
min tid att läka har varit obefintlig och är än...

Puss ❤

Bygget har startat...

God kväll alla nära kära vänner och bloggläsare ❤

Åter igen har det gått lång tid sedan jag skrev. Tar därför lite tid här nu.
Jag har haft fullt upp och kommer ha ganska lång tid framöver. Tiden räcker inte till för precis allt.
Håller nu på att bygga den verksamhet som jag ritat på i månader och planerat.
Grunden till hundstallet är nu på gång äntligen. 4 lastbilar grus har varit här...1 lastbil med släp med isolering...armering och kantelement. Väntar 2 transporter med släp till med lekasten. Har beställt golvvärme slang ikväll.
Har även köpt en ny familjemedlem som vi hämtar på tisdag 😊. ..en liten shih tzu tjej 😍.

Har även beställt en valphage och en hundfön i förebyggande. Har borstar...saxar...kammar och mer tillbehör till nya tjejen som måste inhandlas fort.

Förövrigt har jag nog kommit ifatt med det värsta. Grannens kyl och frys är klart som jag ombads göra någon gång jag fick tid. Vår kaffebryggare är rengjord vilket jag varit på väg med i evigheter!
Allt är genomgången att städas i huset och nu gäller att hålla efter. Jag har sorterat massor av sopor till brännbart och att ge bort. Allt som var på verandan är borta...det var saker från husvagnen. Och även hallen är helt ok.

Har fått delfaktyra från lantmäteriet som nu är betald och bygglovet är nu grönt. Grannen (en av dem) var glad över att man tar tillvara på landsbygden.

Jag har fortfarande massor att åstadkomma. ..orkar inte ens nämna vad...har även pågående utbildning som ni säkert vet. Måste även snart påbörja den andra parallellt med allt annat...

Men jag kommer nog inte ha tid att skriva så mycket. Jag lägger ut en hel del på fb där många följer. Hemsidan finns nu att läsa.

Säger med detta just nu godnatt

Andra ting...

God förmiddag alla nära kära vänner och bloggläsare ❤

Tänkte skriva några rader igen men känner att den orken har sinat just nu. Har inte den tiden att lägga här just nu så jag återkommer från när jag skrev sist.
Det finns fortfarande massor att ta sig igenom och få på plats ...
Onsdagen minns jag knappt alls...jag vet bara att jag lade massor med tid på hundarna både i skogen ...det var uppletande som stod på schemat och därefter lydnad hemma på tomten. Patrik var iväg och grävde hos grannen samt lagade maskinen som klev av larverna igen. Det arbete som påtagliga där var långdragnare än tänkt just för att det varit strul med maskinen.
Dagen var också en mental förberedelse för kommande begravning...
Mer än så här tror jag inte att jag minns...dagarna bara rinner iväg och det är svårt att hålla ordning på vad som varit och vad som skall...tar en dag i taget.

Återkommer när jag känner jag har tiden...
Puss ❤

Att bryta mörkret är ett måste...

God natt alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Ligger nu i sängen efter en dag av blandade valörer. Gråten har en stund gnagt på kanten och jag ska erkänna att jag faktiskt kvävt den idag.
Vissa saker är extremt jobbiga och andra inte.
Klockan ringde som vanligt men bara min. Patriks brukar ringa tidigare och jag märker den aldrig, men denna gång så kom Johanna upp i sovrummet och väckte Patrik och bad om skjuts till Norrköping. Jobbet hade gjort en miss och räknat med henne idag men hade glömt att fråga henne om det gick. De ringde 25 minuter efter att de trodde hon skulle vara på plats.
Patrik körde in henne och kom sedan hem igen.
Dagen började som vanligt och jag ringde åter till försäkringsbolaget igen. Valla sa att det var en summa som inteförsäkringen inte ersatt. ...vad nu det var kunde man inte se. Skitsamma just nu..orkar inte bry mig.

Vi gjorde oss klara för avfärd. Idag var det tisdag och vi skulle åka till Valla för att avsluta det sista. Dvs att betala för intensivvården av Anton samt ta med mitt tomma koppel hem igen.
Känslorna åker lite berg och dalbana men jag försöker bita ihop. Det är jobbigt för de nära att se mig ledsen...
Kampen att hålla det inom mig utan att det ska rinna över är ständig.

Vi satte oss i bilen och styrde mot Valla.
Allt gick bra. Jag pratade med försäkringsbolaget och då fick veta att det var avlivningen som inte ersattes så allt var i sin ordning trots allt.

Jag stod vid disken och betalade och därefter fick jag mitt koppel framlagt framför mig. Jag köpte även en påse med glykoflex  (hälsokost) till Winston, vilket han fått 2 ggr per dag i åtminstone 2 år mot sina skakningar han har.
Dessa 2 ting stoppades i en påse och därefter gick vi tillbaka till bilen.
Efter några vändor fram och tillbaka så hade nu Valla och försäkringsbolaget löst alla papper så jag inte behövde göra mer utan att allt var avslutat. Det fanns fortfarande en del att vänta på från Folksam i ersättning efter det som varit.

Vi skulle försöka ta en liten promenad i gamla Linköping innan vi for mot Norrköping för fler ärenden men jag mådde riktigt kasst.
Påsen men sakerna från Valla låg på golvet och texten Valla fick mig nära till tårar igen...
Jag var tvungen att flytta den så jag inte såg texten. Det fanns även en liten detalj till som jag var tvungen att åtgärda för att inte brista på nytt...

När jag fick tillbaka kopplet så satt där en liten lapp...det var en lapp med Antons namn...Nr och födelsedata. Hugget i bröstet när jag såg den på disken var stark så jag visste att jag var tvungen att ta hand om det ...innan jag brast.
Jag lutade mig framåt och tag upp påsen...tog upp kopplet och plågade mig själv genom att läsa den. Tårarna kom och jag svalde och svalde. Patrik stod nu vid parkeringsautomaten för att betala p biljetten till bilen.
Jag tog bort lappen och började rulla ihop den så jag slapp att se namnet på min älskade nyfallna ängel...men nu gick det inte mer.
Tårarna kom över kanten när jag började rulla ihop lappen...på klistersidan satt några strån från Antons päls och jag insåg att det var det sista som jag hade kvar...
Patrik var på väg tillbaka till bilen...jag drog några snabba djupa andetag för att samla mig hastigt för att inte påverka honom. Men det gjorde såååå ont...hjärtat blöder verkligen.
För 3 veckor sedan var Anton friskförklarad men nu är han borta föralltid!
Vi tog en liten promenad men den avslutades snabbt...ingen lust. Vi gled in på cloetta och tittade samt köpte lite grann...åkte därefter för att ta lite lunch.
Vi åkte till en lunchrestaurang som hette Oskar...helt ok.
Jag var helt slut...
Vi åkte vidare mot norrköping gör några ärenden.
När Patrik var klar med sitt så hämtade vi Johanna på jobbet och åkte till Gunn. Bubben fick en säck hundmat av oss som present och Gunn får en bokad massage.
Efter en kopp kaffe begav vi oss hem och där hände inte mycket mer. Under kvällen så tog jag mig i kragen och tränade lite lydnad med Alice.. dränker tankar i positiva ting...vad annat kan man göra.

Detta var hur vår tisdag var. .

Puss ❤

Dagen blev inte vad jag hoppats...

God natt alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Nu har kvällen kommit till sitt slut åter igen. Hade en inställning idag att kämpa på och inte nedryckas i tråkiga ting utan var fullt på det klara att kämpa vidare för att återfå lite gnista och ta hand om det som komma skall. Jag skrev ett inlägg tidigare idag men det blev inte alls som jag hade hoppats.

Jag fick ett telefonsamtal under dagen av en fruktansvärt jobbig karaktär. Allvarligt så trodde jag nu att man inte behövde mer just nu men ack vad fel man kan ha. Detta gällde något helt annat än de tunga saker som redan varit men det är ändå av extremt tung karaktär.
Gnistan att skapa glädje och ta sig an vardagen försvann som en droppe regn i öknen... kan det bara stanna upp ett tag så man hinner ifatt????????

Skit samma, det är väl bara att stänga av ett tag, stänga av alla känslor och låta allt rinna av som vatten på en gås, det är en av de försvarsmekanismer man intar då det är för mycket för att ta in. Detta var något jag inte alls visste om eller hur man ska uttrycka sig. Mycket finns under ytan och allt har man inte energi alla gånger att se eller uppfatta och jag kan erkänna att jag inte orkat bry mig om mycket den senaste tiden utan jag har gjort det som jag måste, tagit de ansvar jag måste och försökt att vara en trevlig person vilket kanske inte alltid lyckas.

Jag tänker inte gnälla över situationen som nu är, men berättar läget. Jag vill varken ha medömkan eller något "tycka synd om" jag gillar inte sådant, visst är det fint och skönt att människor bryr sig men det är en annan sak.
Jag vill bara att mina vänner och de jag har med att göra skall veta att läget är tufft och att jag kanske inte är mig själv riktigt och därmed ha överseende och visa respekt...inget annat.

När det gäller just tuffa tider kan jag nog anses som en kall person, jag vill inte ha närhet, jag vill vara mycket ensam, tänka, vrida och vända på saker, lugn och ro och bara vara, kanske gråta i min ensamhet där ingen ser mer än mina hundar ...jag vill inte ens prata med någon i telefonen. Text är på sin höjd men det är inte heller alltid helt självklart. Det finns några enstaka som jag pratar med.

Jag kan även säga till "någon" att jag är fortfarande exakt samma person man sårade djupt och bar sig illa mot för en tid sedan och jag klippte då kontakten. Jag är INTE intresserad av att återfå kontakt. Jag lägger inte ner min energi på människor jag inte kan lita på eller som sviker utan någon som helst anledning...enkelt!
Jag har mycket för mig viktigare saker att lägga min tid och energi på, så man behöver inte vara snäll mot mig nu för att jag just nu haft tufft med motgångar utan det kan behövas lite i vardagen  ;).

Jag ska nu gå och lägga mig efter nu ha sett serien Modus klart men jag ska försöka att ladda inför morgondagen. Det var meningen att jag skulle åkt till Valla Djursjukhus för att betala sista dygnet men jag blev tvungen att kontakta försäkringsbolaget igen ringde Valla och sa så jag gör väl det.

Det syns nu i texten att jag är för trött för att skriva så jag säger godnatt. ..

Puss ❤