God morgon alla nära kära vänner och bloggläsare <3
Nu sitter jag och funderar lite på allt som varit under den senaste veckan, och det har varit massor nu. Hjärnan går på högvarv i ett och jag försöker att verkligen leva och gör så gott jag kan och gör det bästa av varje dag.
I söndags hade vi åter en hundträff via min fb-sida och det var som vanligt både trevligt och nyttigt. Denna gång hade vi även nya medverkande som inte hade hund själva men ville följa med.
Det var flera av de som brukar komma som inte kunde på grund av sjukdom men vi blev 8 hundar i alla fall. Känner att uppslutningen ökar och intresset för gruppen ökar vilket är fantastiskt roligt!
Denna gång träffades vi på parkeringen vid sporthallen i Söderköping, vi gick en gemensam promenad runt vikingen vilket visst blev nästan 2 km trots att jag inte trodde det var så långt. Denna gång var det lite stadsträning i grupp som gällde. De flesta skötte sig ganska bra men inte min Alice! Vad det var med henne denna gång vet i sjutton! Hon var helidiot! Efter all träning med koppelgående och stadsträning så var det som att ta 32 steg tillbaka efter 10 framåt! inte alls roligt. Lotta bad att ta över efter en stund och det fick hon men fick samma respons i kopplet som jag. Ingen alls! Alice slet och drog, lyssnade inte alls och var mer eller mindre okontaktbar. Vi hamnade på efterkälken hela tiden eftersom vi stannar och söker ny kontakt varje gång hon börjar dra framåt. Det som är värst när det blir så här är att man blir lite stressad att komma ikapp de andra men måste se till att lägga energin på Alice först och inte vika.
Man vill ju gå gemensamt men oftast hamna Alice eller Bella sist då de har bråttom framåt.
Efter promenaden och vi var åter vid sporthallen så hade jag slipat på lite övningar som jag tyckte var av stort intresse för alla. Vi utnyttjade gräsmattan framför bion till detta vilket var en bra plats.
Vi startade med 2 led och ska här mötas. Allt gick dock inte som planerat!!!
Alice hade fokuserat på de små hundarna som Margitha hade och Alice var helt galen! Hon var riktigt aggressiv mot dem och mer eller mindre förstörde hela träningen med sitt beteende!. Fy fan rent ut sagt så frustrerande! Jag blev tvungen att lägga henne vilket inte heller hjälpte, hon var helt okontaktbar. Varför hon var så här har jag faktiskt ingen aning om, så har hon aldrig visat sig tidigare och min tanke var en enda sak....
Aldrig i livet att jag ska ha någon form av aggression hemma igen med mina hundar!!!! Jag hade en speciell situation med Coco och aldrig mer! Allt har gått för bra för att falla nu!
Efter att vi gjort klart övningarna som innefattade möte, serpentin övningar och platsläggning så begav vi oss slutligen till Söderköpings hundrastgård där vi skulle fika.
Alla var nöjda med dagen och allra helst Pepsis matte som för första gången har fått sin hund att sätta sig ner, känns så himla bra :).
Vi släppte våra hundar i rastgården efter noga övervägande om vad som kan funka och inte då det många hundar med mycket krut, framförallt mina egna. Att ha Alice och de små på samma sida av staketet var inte att tänka på, men när Alice var lös i rastgården visade hon inget som helst tecken på aggression mot allra helst Khyla. Tidigare hade hon verkligen velat göra mos av dem vilket får mitt hjärta att gråta!
Här är det nu fart på mina brudar som det ofta är men allt funkade riktigt bra, även om Alice verkade ha en riktigt dålig dag. Hon har varit i taket mer eller mindre i flera dagar och det är inte heller riktigt förklarbart. Så vad ni gör köp inte en sådan här ras om ni inte vill jobba! Det är världens mysigast familjemedlem men de behöver massor av stimulans och social närvaro samtidigt som det måste vara en fast och bestämd hand som inte är rädd att ta tag och säga ifrån när oönskade beteenden dyker upp...ingen nybörjarhund skulle jag vilja påstå...då krävs det extra mycket av föraren.
På bilden är Atlas, Bella, Ebba, Alice och så Peps som beskådar situationen...
Här har nu Peps gjort ett litet utbrott och snabbt försvar för att ta hand om lilla Bella som fick en vanlig utskällning av mina i leken. Peps är inte van och visste väl inte riktigt vad som hände utan ville komma till Bellas räddning. Detta slutade med ett asgarv från oss alla för när Peps for iväg och skällde på de stora så kom de efter honom och ville leka men Peps blev inte så kartig då utan sprang fort som sjutton tillbaka till sin matte och kröp nästan upp på bordet hos sin matte...hahaha....en lite fegis men oj så söt! <3
Här har vi nu en del av ligan som var med och en hel del lera kan jag påstå. Vi alla frös som satan och hoppas på bättre väder nästa gång.
Avslutar med ett kort på de som gärna gör oss sällskap även om man inte är hundägare. Detta är Kalle, hans bror och broderns sällskap.
Ett otroligt jätte tack för denna gång och självklart fortsätter vi med dessa trevliga dagar.
Puss och kram så ses vi vidare...<3
