Godmorgon alla nära kära vänner och bloggläsare <3
Eftersom jag fortfarande inte är ifatt och några efterfrågat resten av veckan så tar jag det som jag inte hunnit skriva om. I Torsdags så var Patrik hemma från jobb och vi skulle röja lite på gården.
Jag hade beslutat för att även ta en stadspromenad med endast Ebba för att se hur hon sköter sig utan att Alice triggar igång något. Vi tog en promenad utan halti med ett bestämt faktum från mig att det SKA gå utan att hon ska dra.
Båda brudarna kan gå utan halti men det krävs massor och vi kommer knappt framåt när den är av. De är duktiga på att dra båda två men Alice är såklart värst vilken det inte finns någon broms på. Mina krav är ganska höga så om någon annan tar mina hundar på promenad så tycker de nog inte att de är så farliga med dragandet men det tycker jag. Mitt mål är att kunna gå en promenad vart som helst, lugnt och sansat utan att triggas igång av allt möjligt och bara koppla av och njuta av promenaderna..det är kvalitet för mig och det är vad jag kämpar efter. Vi är definitivt inte där och det kommer kräva massor av träning för att det ska bli verklighet men dit ska jag och jag kämpar på.
Att vi inte är där beror helt på mig själv, jag har varit bekväm och varit hemma för mycket, haft mycket lös hund på tomten och inte haft varken tid eller energi att ta tag i den här biten, alltså i klartext har jag varit lat att ta tag i mina problem. Tråkigt att erkänna men det är helt sant.
Nu däremot har jag tagit mig i kragen nu när jag åter igen kan gå vilket ett tag var omöjligt. Det var så illa ett tag så jag faktiskt övervägde att placera om mina babes för att de skulle kunna få den stimulans som jag då inte klarade av att ge dem.
Denna dag ville Patrik följa med på promenaden men jag var osäker på om jag ville det då han ofta gnäller att det tar sådan tid och att vi aldrig kommer framåt. Han största bästa egenskap är INTE tålamod kan jag lugnt påstå.
Han fick följa med trots allt efter ett ultimatum om att inte gnälla för att det kommer att ta tid och gå långsamt. Det är hunden som ska läras inte vi som bara ska glida omkring, det ska vi göra när det faller sig naturligt för mina hundar vilket kommer att dröja.
Ebba var en aning hetsig till en början och ville framåt i hastig takt men det är bara glömma för då stannar vi helt och backar tillbaka till rätt position och börjar om. Det tog ett tg men hon fattade till slut att det var fullkomligt onödigt att ha bråttom.
Vi mötte goa Sofie som vi pratade med en stund i början av promenaden och stod då stilla ett tag. Detta var inte så bra blev jag varse, ryggen började spöka enormt! Jag klarar ju inte av att bara stå rakt upp och ner för jag får enorma smärtor i ryggslutet ganska snart. När vi sedan gick vidare så var det nästan att jag fick be Patrik att hämta bilen för att jag var tvungen att avbryta.
Vid Rådhustorget var jag tvungen att sätta mig och vila på en bänk en god stund och Ebba gjorde mig sällskap.
Vi gick och kikade runt om det fanns någon uteservering öppen för att ta lite lunch och till slut fick det bli kockens för det var enda stället.
När vi hade baxat ner bakarna där och jag käkat hälften ringde Patriks telefon. Det var sotaren!!! Han stod nu hemma utan stege och kom inte in!
Fan också! Jag hade påmint Patrik hela veckan men det hjälptes inte...
Nu var det bråttom! Försökte nu stressa hem, bilen stod på Willys vilket är en skaplig bit från Kockens när läget är som det är.
Vår promenad fick ett abrupt slut och den handlingen som skulle göras blev inte av utan vi for hem till sotaren i full kareta. Hur som så blev det sotat i alla fall vilket var behövligt så slutet blev ju bra ändå :)
Gott var det ska ni veta
Ebba finner sig i situationen som hon brukar :)
Vi hade en riktigt trevlig promenad i strålande sol en underbar vårdag. En riktigt kvalitetsdag <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar