Vart köper jag tid och ork?!

God kväll alla nära kära vänner och bloggläsare ❤

Dagen har varit fullspäckad sim vanligt. ..Önskar bara fri-tid.
Tackar Anna som har kommit och hjälpt mig idag med en del städning. Jag skulle ta det som en gentjänst av att jag hjälper hemmet till sitt bröllop 😍.
Det tackar jag för.
Trots allt städade idag så är det långt från klart.  Jag har fått hjälp med målningen i köket och matrummet samt all dammig där...
Jag har plockat undan massor med prylar som inte stått på rätt plats. Dammat hela vardagsrummet...tvättat alla plastblommor som det skall pyntas med...hämtat alla blommor från hela huset och gjort ett livräddning försök. Detta är resultatet av att inte hinna med. ..

Jag har tvättat så mycket jag mäktar och inte hunnit med full aktivering av hundar idag. Känns sådär men de går inte ihjäl på en dag. Anton gick följa med mig till stan där hsg åter varit på Fiahemmet. Dock såg jag det första jag såg när jag kom hem att leriga tassar var insläppta...otorkade i hela huset 😢. Jag blir sååå jävla ledsen! Jag ORKAR VERKLIGEN INTE börja om hela tiden! Varför är det så förbannat svårt att stänga grindar eller böja sig ner och torka dem så det underlättar för mig någon gång! Varför måste jag tjata och bli sur så ofta! Jag försöker hålla rent hela tiden och det är fan inte lätt men än svårare när jag får hjälp utan att tänka på arbetet efter. ..för det vill ingen göra och faktiskt inte jag heller!...men jag har inget val!

Nu är klockan 20.15 och jag har nu åter städat köket och plockat upp de blommor dom jag satt i blöt...och tagit bort efter middag....fått igång diskmaskinen.
Nu får jag fortsätta med resten. Golven är fullt leriga...mattor likaså. ..komposten full och även soptunnan...byggmaterial i vardagsrummet ...utställningstält i hallen...alla blommor på hela frysboxen samt hela groventrén...uterummet är idiot dammigt och inga fönster rena på insidan.
Tänkte skriva om helgen men hinner inte nu. Vill få en våning klar för sedan återstår nästa.
Där ska allt dammas och städas hela golven som vanligt.  Massa bråte efter bygge finns i salen. ..hela sovrummet är fullt med hund bur. ..hundkorg. ..4 backar rentvätt...smutsig tvätt jag inte heller hunnit med...kontoret...räkningar. .renbäddning som väntar och resen som ska plockas iordning. Har balkongen att göra vinterklar,  en grind med betong....ett poolrummet som ser ut som fan.  Hundar som ska aktiveras och tränas. . jag  "måste" vårdbyte och ny plats ...Alice som ska förberedas för nästa utställning igen...Winston som ska borstas...Patrik klippas...Freja skrapas tänder. ..få iordning på SKK för Anton.. gården städas klar...
Bilen måste städas och husvagnen bli klar för vintern..

Ibland spyr jag på allt men det är bara bita i det sura äpplet och börja....

Suck. ..

Hemma igen..käkat och tagit hand om det jag gjorde innan jag åkte. Patrik har somnat och Johanna har gått. Allt står fortfarande kvar åt mig ännu en gång så jag får väl fortsätta 😕

En trevlig morgon...

Idag har jag och hundarna tagit en "frimorgon" bara softat...hånglat och varit en harmonisk flock. Börjar nu bli dax för frukost och komma igång med dagen. Anna är på ingång för att förena nytta med nöje med oss idag 😊. När man ger från hjärtat får man tillbaka....visst är livet enkelt ❤

Att tänka före...

Den här köpte jag för ca 1.5 år sedan på Ullared när jag planerat hur jag skulle vilja ha mitt burspråk. Patrik Åberg sa då att han skulle banne mig inte bygga något jäkla burspråk!

Nu är det dax att trots det sätta upp min lilla lykta 😉. .
Jag vet vad jag vill och jag ser vad som kan bli långt innan...
Det är bara att bestämma sig och göra i stället för att bara snacka...

Oavsett hur det blåser så stoppar det inte när jag har bestämt mig...ännu en gång har man nog bevisat det 😉.

Men fan vad jobb det blev för en lykta 😂
Och vilken duktig man jag har 😍. ..tillsammans klarar vi allt ❤💪så är det när man har det vi har och glöm inte att man får inget gratis! Här jobbar man för det man har!

(Men det blir bra när jag får bestämma 😂😂)

Tack ❤

Vill tacka Kalle Johansson och Susanne Halling för en riktigt trevlig och rofylld söndag med oss. Stort tack för hjälpen ❤

Som vanligt även behövliga skratt och annat som livet behöver 😙

hundlola

Skiter I det!

Godnatt alla nära kära vänner och bloggläsare ❤

Nej jag är ledsen...det är väldigt mycket som hänt här. Tänker att jag kommer delge...men skiter i det nu.
Nu är klockan 01.00 och jag tänker ägna några få minuter för egen del....att läsa 😀.
Jag är värd mycket mer än några gå minuter men jag kommer inte orka mer. Natten Göte höll jag på till 03.00 så det känns...ger upp nu.
Återkommer 😉

hundlola

En lugn morgon...med väntande högt tempo

God morgon alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Ett skrammel hördes och jag vaknade, var inte alls så där trött som jag varit den senaste tiden vilket var en befrielse. Satte mig upp på sängen och glodde rakt ut en stund innan jag gjorde det vanliga försöket att resa mig. Som vanligt så hugger det i ryggen då jag drar efter andan men det är så vanligt att jag inte vet annat om jag ska vara ärlig.
Jag gick en trappa ner efter att ha klätt mig och såg att en bil stod på ladugårdsplanen vilket var Patriks skjuts. Han skulle idag åka med grannen en bit bort till jobbet för att jag skulle slippa att skjutsa in honom på morgonen idag för att sedan åter åka in för att möta upp och själv bli skjutsad till Hälsocenter där jag idag skall njuta av min julklapp jag fick förra året, det vill säga en massage.

Jag ska möta upp Jenny som också ska göra samma behandling och därefter ska vi göra stan ;). Vi ska gå ut och äta och umgås samt ta ett par förfriskningar så jag är inte då körbar hem...så där av en bil på ladugårdsplanen denna morgon. Vi har nu försökt att finna denna tid i månader för en sådan date men det har varit vansinnigt svårt men nu äntligen ska det bli dax.

Jag ska försöka att hinna med så mycket jag hinner hemma idag för att underlätta för resterande del i helgen. Slingor ska upp, det ska adventpyntas, burspråket skall bli klart hoppas jag, det ska städas osv. Som vanligt har jag åter hundgruppen på söndag som jag ser fram emot. Jag behöver verkligen den tiden att avsätta för Alice.

Jag hoppas nu att fokus kommer vara bättre då inget löp är och att den hund som har varit med tidigare, som har problem med andra inte kommer att närvara denna gång. Det är så att jag har fått sagt ifrån då den utsöndrar en energi som får mina att gå helt rabiata och helt okontaktbara. Jag har nu försökt 2 söndagar och jag har inte haft ut ett skvatt själv trots att jag försökt på grund av detta. Tyvärr så är det ett måste för min del då jag har mål med min hund att sträva efter...
Jag är väldigt omtänksam om allas framgång men nu får det inte gå ut över mig själv längre, jag måste först fokusera på mina behov.

Annars då? Jo jag har varit på Fiahemmet som vanligt, vek massor av tvätt igår, tog disken efter middagen som serverades då jag kom hem, jag var iväg med alla 4 hundar till skogen en sväng men 2 och 2 vilket är enklare för mig. Alla var riktigt glada kan jag erkänna <3.

Nu under dagen innan jag ska iväg hoppas jag hinna så mycket på så kort tid som är möjligt bara orken vill vara med. Jag har fortfarande en del kvar i burspråket vilket är sista varvet i fönstren och så hela taket som skall målas, det ska även tvättas väggar och fogas innan jag är klar för att börja pynta och möblera...så en bit kvar alltså...
Jag måste fortsätta att tvätta och göra den vanliga städningen så jag inte halkar efter där. Jag har inte de sista dagarna varit ute och plockat upp efter mina hundar så jag har även det att ta hand om och som vanligt är det  hundar att aktivera  åter igen...så jag är inte alls sysslolös ;)....

Om jag hinner ska jag försöka läsa lite vilket jag aldrig hinner till men som är avkopplande och slutligen packa inför massagen och vila en stund...

Hmm...undrar hur jag tänkt att jag ska få ihop detta idag...det är väl bara att sätta fart i så fall...

puss och ha en underbar dag <3

Halkat efter...

God kväll alla nära kära vänner och bloggläsare ❤

Nu har jag halkat efter lite igen...märkligt!
Jag har hunnit måla lite under kvällen igår...vet inte om jag redan sagt det eller ej..
Jag har fått mina vinrutetorkare på plats av gubben vilket jag tackar för då jag inte kunde själv...ja hör och häpna! Fick fan inte bort de gamla 😯.
Jag har idag varit iväg till viltvattnet 2 ggr. En med tjejerna och en med grabbarna. Tyvärr kan jag inte ha tjejerna lösa samtidigt då det går i 700 och jag är rädd för skador och att de som hänt några gånger sticker lite väl långt innan de kommer ihåg vart jag är. För övrigt har jag bara tränat på att vara tyst och gå så att de alla måste ha koll på t jag tar vägen...det är otroligt viktig träning. Och gissa om de ja sprungit som galningar i rent glädje rus 😀. Idag i skogen lyckades jag snappa upp hur Winston och Anton känner för varandra vilket resulterade i att de nu sover själva i vardagsrummet ❤.
Det är inte så lätt alla gånger att se allt så men kan vara säker att inget händer men idag såg jag en omsesidig glädje dem i mellan som jag inte sett på länge. Det var mellan Winston och Coco ❤.
Anton och Winston hade sååå himla roligt ihop i skogen så glädjetårar föll 😊...det är sådan lycka att få se detta mellan en stor maskin med kulor och en liten gubbe utan så det är sjukt glädjande. Det hade kunnat varit tvärtom eftersom Winston är här först med tjejerna.
Har även märkt idag att jag inte kommer att kunna träna Alice på det sättet jag tänkt då Ebba inte kan vara utan henne. Det som sker är lugnt tills att jag ska släppa ihop dem på morgon/förmiddag. ...de misstycker rejält så de kommer få vara tillsammans nu utan att tas isär några längre stunder mer än lite ibland.
Jag har även varit på fiahemmet 
Vad som varit mer idag det får jag berätta senare.  Sommar nu puss

hundlola

Hann inte skriva klart...

Efter mitt snabba avbrott så är jag tillbaka...

Jag har nu åter fogat burspråket efter att ha grundat. Ska snart måla igen nu när det är torrt så jag kan anse mig klar idag om det nu räcker. Jag hoppas att jag kan gå på taket imorgon och påbörja det och sedan innan natten bli klar. Jag har inte tid med att inte vara klar tyvärr! Så enkelt är det.

Nu sedan en tid tillbaka är alla hundar nattade och jag sitter ensam kvar då Patrik har vaknat och gått upp. Just nu har jag inte alls lust att ställa mig och måla men det står ju bara kvar som en pinne i röven om jag inte gör det.
Så här såg det i alla fall ut när jag började idag...

Sätter nog stop med skrivande för dagen så jag säger nog godnatt nu direkt. Jag är så himla trött nu så jag knappt orkar hålla mig vaken och skriva klart men jag måste piggna till och måla klart!

Godnatt alla fina <3

Så det kan gå...

God kväll alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Nu har kvällen kommit och mörkret ute är totalt. Brasfläkten surrar ikapp med tv.n och Patriks snarkningar. Hundarna ligger som vanligt kring mina fötter då jag sitter och skriver.
Idag blev en dag jag inte riktigt hade tänkt mig men det funkade ju det med trots allt. Jag tog mig i kragen efter det förra inlägget vare sig jag hade lust eller ej och tog tag i burspråket mellan skifte i tvättmaskinerna och hundar som behövde sitt.
Jag har väl fått i alla fall 5 maskiner körda idag med mattor och fällar som varit fulla av leriga tassar. Jag har plockat in de nya kläderna jag tog hem från postkontoret för någon vecka sedan efter att ha provat dem en gång. Har dock inte haft energi till att snygga till mig en enda dag på den tiden så de är fortfarande helt nya.
Jag tog tag i köket och disken samt fixade lite käk som idag blev ugnsstekt kyckling och ris samt café de Paris sås...det är inte alls tokigt.

Jag lyckades att foga vidare taket i burspråket så det ser skapligt ut, men tar det sista efter att jag har grundat och ser ordentligt hur det ser ut i vitt.
Jag stressade på lite för att hinna att försöka byt vindrutetorkare på bilen ,men det blev helt tokigt. Jag fick inte bort de som satt där och visste banne mig inte hur jag skulle lyckas. Det var Patrik som skulle ha hjälpt mig med detta men jag vet inte om han har glömt bort det totalt då det har varit sent och mörkt när han kommit hem.
Hur som så fick jag kontakta Fiahemmets föreståndare och berätta att jag inte vågade ge mig ut med bilen då jag inte hade sikt efter ordning. De har varit påfrestande ett tag nu att köra men i helgen så gick de sönder helt. Köpte nya på vägen hem från Gnesta men de kom aldrig dit under Söndagen.

Jag ringde även till min handläggare på ITA och berättade läget. Under dagen har jag även ringt till Jysk och till Jofotex för att höra om möjlighet till att kunna få tillfälle till att arbetsträna men det visade sig att det var alldeles för tunga arbetsplatser för min rygg så det var kört. Jonny var som vanligt lika gullig som alltid på Jofotex när man pratar med honom...en riktigt skön snubbe ;).

Jag ringde även och försäkrade upp Alice till maxbelopp på sin försäkring och även Anton men med lite lägre av veterinärsvårdsdelen. 'Jag kontaktade Gro och berättade att jag skaffat en försäkring men att sjukdomsdelen träder i kraft om 20 dagar så jag vill att hon inte tar bort den förrän den 15:e. Som vanligt är det en väldigt enkel kvinna att ha med att göra och inga problem åter igen :).

Jag har nu efter maten under kvällen tagit mig an burspråket igen och grundat fönstren. Det är därför jag nu har lite tid att kunna skriva medans det torkar så jag kan foga klart där det behövs då jag ser bättre hur resultatet kommer att bli.
Har även snackat med några vänner under dagen som hastigast men skönt att kunna få några minuter i alla fall.
Även om dagen var riktigt skruttig i början så har jag nog som oftast lyckats att vända den till det bästa som bara är möjligt i alla fall.

Jag ska nu återgå till att foga en stund till och förhoppningsvis bli klar med fönster delen i alla fall.
Jag hoppas även så klart att jag orkar att måla klart ännu en gång men det är inget att ge sig den på. Klockan är ju även ganska mycket.
Hundarna har nu i alla fall fått sin mat och Winston och Alice sin sista kiss för kvällen så det är Ebba och Anton kvar. Så här sent vill jag inte släppa ut alla 4 i mörkret om det skulle hända något, då jag har svårt att se vad som händer så därför får de gå ut 2 och 2.
Anton och Ebba ska åter igen få sova på groventrén och Alice med mig igen. Jag har dock problem med att få henne ge fan i att smyga upp i sängen vilket hon tar varje chans till trots att det finns en biabädd, en öppen stor bur med fäll i och en filt på golvet. Hon tar ändå chansen direkt om vi somnar, tror jag petade ner henne säkert 5 gånger inatt...

Nu kanske ni undrar vad hon gör i sovrummet helt plötsligt, jo som oftast finns det en anledning såklart.
Jag vill att hon lämnar lite till av sitt valpbeteende som hon kör ihop med Ebba, och så kör jag in henne mer på mig mycket närmare trots att vi redan är nära. Jag vill att hon lägger full koll på mig och inte känner konkurrensen lika tuff så jag kan få henne att vilja jobba mer med mig, det återstår att se om mitt sätt och min take kommer att fungera eller ej. Jag måste ju prova olika vägar då det tagit stopp på vägen vilket det har just nu.
Jag vill inte lägga hennes träning, på fortsatt utveckling på is, utan ändrar i stället nu mitt sätt att komma nära henne på fler plan än de som redan funkar.

Har även sett mer och mer att avundsjukan är oerhört stark mellan alla hundarna vilket är värre än tidigare med 3 och det innebär mer från ALLA människor som är här. Jag kommer att skriva skyltar på dörren för att påminna alla som kommer hit att hundarna är mina familjemedlemmar och att de inte är till för allmänheten att tvångsmässigt kela med även om de vill det. Jag måste få ett stopp på att de går i taket av glädje när jag får besök!

Jag måste få hjälp av de som kommer hit...som det är nu så förstör varje besökare friden i mitt hem på grund av att alla förstärker den höga energin genom att man belönar med kel när de kommer och överfaller folk!

Rätt och slätt kommer jag rakt ut be alla att GE FAN I HUNDARNA...snälla nonchalera dem och gör det enda tills att man inte märker att de finns! När den dagen har kommit så är de så harmoniska att även hundrädda människor och gamla/små ostadiga kan komma in utan att bli omkullsprungna.
Jag säger inte detta för att vara dryg eller otrevlig på något vis utan tvärtom, som det är nu när någon kommer och det blir stojigt så är risken för konkurrens hundarna i mellan enorm och risken för avund till agg för varandra är ibland hårfin ifrån att slå över...jag har trots allt 3 stora starka hundar och en liten gamling så respektera detta tills att jag fått dem dit jag vill.
I min värld ska de leva många år ihop och jag vill inte passa på dem i varje situation utan jag vill kunna lämna dem hur som och vara säker på att de funnit respekten i varandra att inget skapar muck mellan dem. Att det kan vara utåt mot icke familjemedlemmar (hundar utanför flocken) kan tyvärr hända, det är svårare att få total kontroll över då inte alla fostras på samma vis och inte heller är mer än möten eller besökare. Självklart strävar jag efter samma sak där med men fokus är inte där i första hand utan hemma....

nu blev det bråttom måste dra...återkommer...

Måste sätta mig en stund...

Godmorgon alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Sitter ner och beskådar tillvaron en stund. Omgivningen utanför fönstret är idag väldigt grått och trist, dock skönt med plusgrader.
Det har nu varit lite försmak på den kommande vintern och jag ska ärligt säga att jag önskar att den redan var förbi.
Min morgon har inte varit av god karaktär och jag är åter helt slut. Jag ska vara ärlig och tala om att jag ofta är trött och mår väl inte så bra som det är till synes.
Dock gillar jag inte att gnälla över saker då det kan vara värre men mitt faktum idag är lite jobbigt trots allt.
Igår kväll när jag skrev hade jag i tanken att jag skulle vara aktiv och få tid över till att mysa med gubben men det sket sig totalt. Jag orkade inte, jag började foga mina fönster och kom inte till skott förrän sent. Jag höll nog på till strax efter midnatt innan jag fastnade med en vän på fb som jag pratade länge med.
Jag såg ett inlägg som jag råkade bli intresserad av då det gällde djur och jag såg en person vara inblandad som jag inte har något till övers för efter tidigare erfarenheter, så jag var ärligt lite nyfiken hur det låg till i det här fallet.
Även jag kan vara nyfiken även om det händer sällan men när människor och djur är inblandade på ett inte schysst sätt och oärliga ting uppstår så får det mig att bli förbannad.

Nog om det. Det blev i alla fall väldigt sent och jag hade inte hjärta att väcka min sovande björn som snarkade lugnt och rofyllt på soffan även om jag skulle tyckt det varit mysigt med hans armar runt min kropp när man hade krupiit ner för natten. Han har inte mått väl på senare tid och jag är lite orolig mellan varven så jag kände att det var nog bättre att han fick sova klart.
Jag var visserligen lite klantig då jag inte riktigt tänkte klart när jag skulle lägga mig, jag mitt smartskaft tog min Alice och gick...utan att släcka ner kom jag på i morse...
Folk som sett huset tror väl att man är vaken dygnet runt här ;)...full belysning överallt.

Jag blev i alla fall klar med en del igår som jag tänkt men inte helt klar, jag har hela taket och resten som inte innefattar fönsterfogningen kvar.

Tänkte gå upp tidigt och ta mig an resten innan fiahemmet men inget har gått min väg.
Jag har även saker jag behöver utföra innan jag åker av annan karaktär. Jag har en försäkring på Anton att skaffa, en försäkring att lägga om gällande Alice, jag skall ringa SKK för en omreistrering, nya plaster för arbetsträning, hela poolrummet har hopat sig med tvätt då jag inte har haft tid så där har jag nu på morgonen kört igång 2 maskiner. Jag har haft fullt sjå att få ihop hundligan nu på morgonen då energin inte varit fullt så sansad som tidigare. Jag måste även få dit nya vindrutetorkare på bilen innan jag åker. Golven och resten känns det som ser åter ut igen trots måndagens städning, jag har kartoner som står efter en loppis där jag handlade blomkrukor samt alla blommor att ha omhand. Allt känns som om det dör ifrån mig i uterummet på grund av tid som inte hinns. Jag känner att jag mitt i allt MÅSTE göra klart burspråket så jag finner lite ro, till de saker jag har att göra som jag inte har nämnt utåt och jag har verkligen ett enormt sug efter egna behov.

Jag har nu flera saker som jag känner att jag MÅSTE få tid till! Jag behöver det för min egen tillfredsställelse vare sig jag orkar eller ej.
Min behov av utveckling och förnyelse i samband med kärlekslaka måste åtgärdas.

Trots allt som står mig upp i halsen så har jag även ett behov till att tillfredsställa, det är hundarna. De måste få sitt till tillfredsställelse för att kunna fungera bättre i flock utan frustration som kan uppstå om inte energin hålls på rätt nivå och de alla har olika behov...

Hade en vision av att komma upp tidigt och sätta fart, men inget blev som jag hoppats. Jag orkade inte vakna som tänkt, kroppen värker och jag kan inte böja mig som jag vill och jag blir såklart förbannad, och den där förbannade migränen dyker upp i ett! Jag blir så irriterad att vara som en gnagare då det gäller piller men har inget val då jag annars skulle bli ännu mer förbannad om jag inte tog dem och blev mer hindrad att utföra mina sysslor.
Posten hopar sig, vården måste fortfarande bytas, och jag måste för utredningens skull finna en ny plats vilket är grymt svårt.

Ibland känns allt upp och ner och jag vet inte vart jag skall börja vilket resulterar i handlingsförlamning och passivitet..

Nu har klockan nått 11...så jag har nu 4 timmar innan jag skall åka. Supertrött fortfarande men nöden har ingen lag...det är bara gilla läget...

puss och på återseende <3

Efter några timmars sömn...

God kväll alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Åter igen har jag vaknat till livet. Det känns verkligen förjävligt att inte orka det jag vill...

Jag tycker att jag är frisk och kan göra massor med saker men längst bak i huvudet gnager det mig när orken tar slut, när migrän och smärta stjäl energi av mina vakna timmar som så väl behövs.

När Helen och Ellen åkte förut deckade jag och har sedan sovit i flera timmar, något säger mig att jag behöver det men vill inte inse det.
Jag är i livet just nu på topp och saker rör sig hastigt i min riktning. Det som är lite jobbigt och påfrestande är att jag inte riktigt hinner med allt....men va FAN, DET SKA BARA GÅ! Sådan är jag.
Det är advent på söndag och har som vanligt hundgruppen men jag har även en vision om att jag skall ha burspråket klart. Det är verkligen massor där som ska göras, då menar jag inte bara att typ byta gardiner och sätta upp stakar utan jag pratar om att foga alla springor överallt och det är inte lite och så ska taket målas och 5 fönsterhål skall målas. De kräver 3 lager. Jag måste även hinna med att aktivera mina hundar för annars skapar det en frustration som jag inte kan ha ordning på.

Idag har det hänt saker som kräver orädsla och pondus, Alice och Anton var inte överens. Jag kan lugnt säga att det inte var ljudet från små möss utan 2 monster...

Patrik och jag tar tag i varsin hund och de får en rejäl omgång skäll om hur fan de beter sig och delas på varsin sida om grinden...
Självklart ökar hjärtfrekvensen rejält då man blir orolig över att något skall hända av sämre karaktär.
Jag drar några djupa andetag, tänker positivt och pratar lugnt samtidigt som jag inte är oroligt utan uppmärksam..
Jag öppnar grinden och beordrar lugn och ro samt att de ger fan i att mucka...( jag gör det med kroppsspråket i stunden) en hund lever i nuet och just nu var det ingen konflikt utan det var nyss.
Inga mer dispyter blev det utan de kan blänga och läsa lite men umgås som tidigare. Alice pratar inte riktigt samma språk som alla andra och har lätt att bli missförstådd då hon är lite på och energifull. Troligtvis var det så eller så kan det varit åt andra hållet att Anton gjorde något som gjorde henne osäker och hon sa ifrån samtidigt som det inte riktigt passade i Antons värld...jag vet inte.
Hur som så är allt lugnt igen...
Jag vet om att i detta läge så skulle många bli rädda och inte förstå utan ta isär dem och klassa detta som aggression mellan dem ...de behöver bara tid att lära känna varandra och hur de samtalar och fungerar, det som är -är att man inte kan lämna dem hur som. Jag vet i hjärtat att Anton och Ebba funkar så inatt har de sovit ihop då jag har tagit Alice under mina vingar upp i sovrummet...det var vad jag igår menade med att möblera om.

Alice behöver mitt stöd, min ro och mitt lugn och vägvisning om vi ska lyckas med mer än vi har. Hon är den som är lite mer hög i sin energi och behöver landa lite, men hon är även yngst och beter sig en aning valpigt också mellan varven. Hon är också den som aldrig har sagt ifrån till en människa trots att hon är väldigt uppmärksam och vaktig. Ingen kan smyga sig hit utan att hon vet....de andra kan sova som döa sillar.

Svaret är nej, jag är inte rädd, inte orolig, inte frustrerad eller nervös. Jag är uppmärksam, läsande av rörelser, förberedd innan varje ny situation som jag vet uppstår, mina som jag redan känner vet jag hur de reagerar och bäddar där för ett hållbart sätt då nytt introduceras om det är nödvändigt. Anton som är ny har jag nog ganska god kläm på men han är ändå en okänd hund fortfarande så man läser honom och samspelet dygnet runt. Han har tex försökt att ta sig friheter att inta min soffa vilket jag inte tycker är ok. Han och de andra får vara där när de bjuds dit men inte annars.

Han gick upp för några dagar sedan och gissa om han var snopen när jag sa till och han inte gjorde som jag sa utan handgripligen tog tag i honom och visade vart han var välkommen att vara, ni skulle ha sett blicken ;)
Gången efter när han försökte..då hade han även då gått upp och lagt sig till rätta utan att jag såg. Jag talade om med hela min kropp och röst vad jag ansåg om detta och tog tag i halsbandet och ledde ner honom...3:e gången så tittade jag bara på honom och talade om för honom med bestämd ton att han skulle gå ner...ingen som helst tveksamhet en enda gång. Efter det har han inte försökt utan tittat på soffan, tittat på mig och mött min blick och vänt om och lagt sig på golvet.

Nog om det.
Jag har nu fått maten klar och alla har sedan länge ätit och så hade inte diskmaskinen gått igång som var full då jag inte hade stängt luckan, typiskt så jag har nu handdiskat allt som var i köket så jag blir av med det. Min tanke är nu medans jag har ork att ta mig i kragen och göra det där som tar i mot!...att foga...
Patrik ligger och sover på soffan efter att ha varit till jobbet och är nu helt slut. Jag tycker ärligt talat att det är sjukt passande och jag hoppas att han sover en god stund så jag inte känner att jag vill göra honom sällskap och nallar på min tid även där. Just nu så passar det mig alldelles utmärkt att han sover...snällt va ;).
Om inte klockan springer iväg eller lusten av det jag just nu känner så skulle jag vilja göra klart vad jag tänkt och sedan umgås med min kära, det är välbehövligt. Vi båda behöver en dos, att röra varandra, att verkligen känna varandra nära och kärleksfullt, att få den gnista som finns få brinna lite för att ge lite smak av passion...
Det är så det ska vara trots 20 år...så det man måste göra i ett tight liv och tillvaro är att verkligen avsätta tid för det för tillfällena kommer inte bara utan man behöver ge dem en knuff i rätt riktning ibland...

Ett tips, vill ni ha mer av den varan ...vänta inte på er partner utan VÄCK er partner ;)

Puss

Ett trevligt besök...

Goddag alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Sitter nu soffan och skriver några rader... Hundarna är åter runt mina fötter på mattan nedan. Jag har ni nyss sagt adjö till Helen och lilla Ellen som båda värmt mitt hjärta idag.

De har som vanligt delat den friska fläkt av glädje och med värmande kramar. Det har verkligen varit ett par trevliga timmar.
Nu efter detta, alla hundar, lunch och mediciner för migrän och rygg är jag helt finito. Jag blir tvungen att stupa i soffan för att orka resten av dagen. Jag har fortfarande allt i burspråket kvar att ta hand om , det enda jag har gjort är att ha tagit fram fogsprutan och några tuber. Visserligen har jag nog inte berättat att jag har spacklat och slipat allt klart under lördagskvällen men jag är ju fortfarande inte klar så det känns knappt att jag gjort något bara för den skull.

Jag kanske återkommer lite senare men nu orkar jag helt enkelt inte mer. Det som jag gjort sedan Helen åkt är bara att ha satt ihop hundarna åter en gång.

Vi pratade lite om julfirandet som skall komma och jag kommer förmodligen få fira ensam i år bara för jag har valt att skaffa hund och inte har orken att ta alla med och åka bort.
Jag måste säga att det känns med gråten i halsen om vi inte kan lösa det, men jag förstår... men jag tänker inte heller försöka att ändra eller be om något. Jag vill bara att alla ska veta att det kommer i så fall vara tomt och saknat om jag inte kan vara med det 20:e året...det är ju min familj och min dotter och make lämnar mig förmodligen i så fall för att medverka.
Trist och tomt men jag kommer acceptera det så som jag gjorde den påskaftonen då Coco fick sin första valpkull och jag var barnmorska ensam då de andra åkte....

Jag kräver inte att någon i världen ska rätta sig efter mina babes men jag vill ha förståelsen tillbaka...och då menar jag verkligen den rätta förståelsen. En dag har man hunnit byggt saker som kan lösa en sådan situation men inte ännu. Jag kan inte lämna någon av hundarna inne eller hundgården som vi har det nu när det blir kallt...

Jag tackar för att jag är välkommen att ta med alla hundar och får en plats att ha dem på men jag orkar inte ta med 4 st då mitt fokus kommer att vara på hundarnas uppförande. Jag kommer inte kunna slappna av och fira jul i år så jag avböjer...Ett enormt tack för gästfriheten .........älskar er mer än vad ni vet...., puss

Stressen är total...

Fan!
Vill ha mer timmar på dygnet!

Just nu har min migrän tagit benen på ryggen och dragit vilket är riktigt skönt. Tyvärr känner jag att stressen är total då ja inte hinner med att vara den jag vill för mina vänner..

Jag har en längtan efter att träffa Key som jag har lovat och hoppades på hinna förra veckan, läser du detta så vill jag att du ska veta att jag saknar dig <3...
Dock är nog förståelsen och hjärtat på samma ställe så ingen tar illa upp...vill bara att hon ska veta att det är jobbigt att inte finna tid och tillfälle.

En god vän Anna i stan fick jag nyss be om dispens till nästa vecka då jag inte hinner denna för att jag har för mycket just nu, vill inte stressa i dessa situationer.

En Anna väntar och väntar att jag skall finna tid och vill verkligen från hjärtat,

Min "Nya" farmor och farfar skall bjudas in på en fika men jag har fortfarande inte funnit tiden sedan Johannas kalas :(

Jenny har jag äntligen efter månader lyckats få till en date med, Annelie och Kikki har jag lyckats träffa och Helen och lilla Ellen är på väg just nu.

Jag vill datea Ullis, Sandra, Bella, Åsa, Lotta, Kalle, Susanne... Alla Åbergare, Syskonbarnen, min make och min egna dotter men tiden räcker för fasiken dåligt till!

Jag VILL VERKLIGEN så om ni som saknar mig läser...ge mig en chans till tid bara...

Det finns så många fler jag saknar men jag måste ta en bit i taget, jag hoppas innerligt att ni förstår, jag uteblir inte för att jag vill, eller inte vill ses utan att jag inte får ihop schemat riktigt...

Jag försöker verkligen men det är så mycket mer som kräver tid....

Stor kram så länge mina fina <3

Åter en helvetes morgon....

God morgon alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Har nu äntligen fått lite lugn efter det lilla som varit rörigt nu på morgonen. Vaknade till telefonen och jag fattade inte att det var den so ringde utan trodde det var mitt alarm, jag gjorde det jag ofta gör...snoppade av men upptäckte att det var någon som ville något.

Jag somnade om omgående som en klubbad säl och samma sak händer igen men att jag lyckades svara. Det var ifrån kommunen så vi pratade några ord om det som det handlade om.

Nu är fallet så att jag ställt mig till förfogande för en ungdom som vill vara hos mig och hundarna. självklart finns jag här. Tyvärr han man dock inte dykt upp efter ordning och jag har låtit det bero...
Man har skött att meddela även o det är sent, så en eloge till det.
Det jag känner är att jag gärna hjälper till men då får det faktiskt också bli av...
Samma känsla som min hundgrupp, antingen är det en grupp eller inte...antingen kommer tösen eller inte...
Jag vill inte lägga den energin mentalt som jag gör på att finnas till hands om man sedan inte dyker upp. Det blir nu ett ultimatum på det viset att antingen kör vi oavsett, eller också struntar man i det...det är ett val.
Det är ingen som säger att man måste vara på topp för att kunna utföra det vi ska men det viktiga är närvaro och att man verkligen försöker...
får se hur det fortlöper. Nog om det.

Vaknade med en sjuhelsikes migrän som mer eller mindre tar musten ur mig. Förmodligen bidragande orsak att det blev sent igår och ingen  vila alls som jag försökte med.
När jag kom hem från stan med Anton så städade jag upp det värsta. Jag plockade i ordning, dammsög, torkade golv och dammade samt fick ihop flocken igen.
Jag skulle ha satt klockan på 15 minuters snabbvila men det körde ihop sig.
Jag var dödstrött och var ändå tvungen att åka.

På Fiahemmet skulle det ha kommit en tjej som jag skulle ta hand om då hon behöver lite hjälp.  Jag hade en första kontakt med henne i torsdags men hon dök nu aldrig upp, inte heller ett ljud att hon var borta.

Jag var ensam med hela nedre delen vilket inte stör mig alls utan tvärtom, men självklart krävs det mer av mig och jag var riktigt trött. Jag gjorde det jag skulle, gnodde av ett varv till och stängde fönstren så att allt var klart inför kvällen så att den so var i karantän slapp att göra något mer än att släcka när det var dax att gå.

Väl hemma så skulle vi ha besök det var min halvsyster och hennes mamma som skulle komma, Även Kalle hörde av sig så jag bjöd in honom till ligan då han bara är och är som en del av familjen. Tyvärr försvinner han lite varje gång i mängden då han blir väldigt tyst men jag hoppas att han hade trevligt ändå.

Jag tyckte i alla fall kvällen var jättetrevlig. Patrik gjorde mat och det var kanon gott, vi pratade om allt mellan himmel och jord...ja som sagt trevligt.

Som jag skrev i rubriken så har jag nu en fruktansvärd morgon! Jag mår skit, är trött, synen flimmrar, huvudet värker, illamåendet är ett faktum och jag känner att jag inte orkar tillvaron just nu.

Alla hundar har jag följt med nu och åter satt ihop. Denna natt har Alice fått vara med mig hela matten och Ebba och Anton har fått  sova ihop. Det har funkat bra.

Frågan är varför nu detta då? Jo det finns en baktanke och jag hoppas att jag har rätt men det är nu ett experiment.

Nä nu måste jag avsluta, hämta kaffe och ta ett bloss, se om jag måste lägga mig då jag tagit mina mediciner eller om jag klarar att sätta igång.

Jag skall åter få besök idag men har massor att göra i burspråket så jag kan ha möjlighet att få lite tid över att träffa en annan vän imorgon men det känns svårt nu när jag inte mår bra.
Förmodligen blir jag tvungen att åter skjuta på det till veckan efter...känns inget bra men ibland har nöden ingen lag...

Återkommer under dagen, kanske fler korta...
Tänkte jag skall försöka att lägga det jag normalt skriver i ett på fb i bloggen i stället för där, vi får se hur det blir, jag är ju en fb nörd ...jag älskar verkligen kontakt med mina vänner ;)

Lite ont om tid...

Nu har jag kommit hem efter att ha varit på språng. Åkte ner till Johan och bytte däck på bilen. Tog med Anton som fick en stadspromenad under tiden.
Han var åter igen följsam och respektfull. Det blev ca 45 minuter. Efter så hämtade jag bilen och åkte till Apoteket för att hämta Patriks hjärtmedicin som väntat i snart 2 veckor.
Hör och häpna...den var inte utskriven ännu! !!
Vilka idioter på en vårdcentral. ..va!!!
Inget kunde jag göra utan gick in och handlade det Patrik bett om. Träffade en god vän som jag snackade med om allt möjligt en stund...jätte najs 😉

Åkte sedan hem...åter ihopsättning av hundar och har nu även ätit lite.
Nu har jag knappt 1.5 timma på mig att röja upp för besök ikväll då vi ska bjuda på mat och lite trevligt. Jag ska ju snart åka igen..men då till fiahemmet.

Värst är att jag är sjukt trött just nu...
Vad kommer det nu bli? En död människa med ett fint hus till kvällen eller är det tvärtom?

Se vad jag kan göra...

hundlola

Att tänka efter före...

Kalla mig gärna tokig eller galen. ...det stämmer till viss del och jag kan försvara mig.

Men kalla inte mina vänner hundar eller familj något sådant om det inte är fakta. Okunskap och glappande käftar skapar oerhört mycket skada och onödig ilska och frustration. ..

Tänka innan man talar är en värdefull egenskap som allt för många saknar....

Rätta mig om jag har fel

hundlola

Tick Tack. ..

Tid tar det med hund!
Nu är alla ihop efter många turer I lugn och ro.
Snart ska jag iväg så jag måste styra upp en hållbar situation. Det är inte bara att lämna och tro det funkar. Jag måste byta däck på bilen så efter det får jag börja om med samma sak som hela morgonen. ...sätta ihop dem igen :-P

Men vet ni jag skulle inte byta mot något i världen ❤

hundlola

Att visa respekt...

Ja ni gott folk...Detta känns fint 😍.
Jag är nu helt slut efter tiden som varit och behöver komma ikapp igen.
Nu sker tillvaron med strikta instruktioner så att inga missförstånd uppstår hundar emellan på grund av oss.
Alla som till en början hälsar på kommer även de få instruktioner. Jag ber alla att nonchalera hundarna samt avstå ögonkontakt och kel samt pipig röst som eggar upp energin. Hundarna behöver tid att lära känna varandra utan yttre påverkan från oss. Det kommer ske rangordning och avläsning dem i mellan så var snälla och visa mig den respekten att hjälpa mina hundar att knyta band till varandra.
Jag söker en relation dem i mellan som respekterar varandra livet ut 😀😍❤.

Ni får tycka vad ni vill men detta är viktigt för mig och jag tror på det jag gör. ..

Tack på förhand ❤✌👍

hundlola

Sänder God karma

Tänker på den andra kvinnan med sin rottis som skulle göra sitt mh idag. Hon hade åkt 110 mil enkel och på plats vid start kan man inte hitta chippet! Hon blir tvungen att akut söka rätt på eller chippa om hos en veterinär.

Önskar jag kan sända över God karma så hon får göra sitt mh med sin fina tjej....de är sååå värda en start! ❤

Önskar henne lycka till!

hundlola

Lyckorus

Måste nog säga att jag är lite stolt. Det är inte optimalt att göra den typen av test  som Anton idag fått gjort. Att komma igenom detta så fort på ny plats och ny förare kräver både enormt God mentalitet och ett enormt samarbete och trygghet.

Den kontakt vi fått på så kort tid är sällsynt. En del når tyvärr aldrig i närheten av vad vi redan har 😍 Med denna start ser jag bara enorma kliv framåt ...

Kan inte beskriva min lycka. ..men ruset är enormt 😘 äntligen faller bit på bit på plats och jag får betalt i resultat av goda tuffa (dyra) och slitsamma insatser...
Att ge upp är inte min starkaste sida. ..inte heller att gå den väg andra väljer åt mig 😉
Styrka är ett faktum 😃😄

hundlola

Att känna sig själv....

Skönt när man följer sin känsla trots motgångar och risker och det visar sig vara rätt...
Det är viktigt att våga tro på sig själv 😀

hundlola

Hur gick det?

Min resa fortsätter 😀

Sådär ja nu får ni som vill gratulera mig till  min nya familjemedlem Anton som nu kommer att bli svensk och stanna hos oss.

Anton gled igenom sitt mh med mitt stöd utan problem efter bara 3 veckor så välkommen till familjen Åberg 😀😍❤

Stort Tack till Gro Fredheim för en underbar kille 😀😍❤👍👏
Och stort tack Patrik, som fann pojken åt mig ❤

hundlola

För trött. ..

Orkar inte skriva...

hundlola

Fortsätter min tillvaro min väg?

Godmorgon alla nära kära vänner och bloggläsare ❤

Idag är ingen vanlig dag...idag är en dag då jag får veta vad min närmaste framtid har i sitt sköte för mig.
Sitter nu i bilen på väg till Gnesta för att göra ett mentaltest på min förhoppningsvis nya familjemedlem. Antons framtid med oss är på spel idag.
Vi alla i familjen har fattat tycke för honom och han är verkligen inte bara på papper det jag söker utan även den mentalitet han har visat hemma. Han är lugnet själv i alla situationer förutom att stanna i hundgården  😉.
Den rackarna är definitivt en riktig utbrytar kung!
Sist innan jag skulle åka till Fiahemmet så lät jag honom vara på hundgården i ca 15 minuter. Efter ca 10 så for mina andra hundar upp och skällde som tokar...
Jag undrade vad det tog åt dem och varse blev jag!

Hela grinden på hundgården låg inne i hans hundgård! Han har lyckats häkta bort dörren trots att den var låst...en extra kedja I och även den tyngd dörren har! Detta på 10 minuter...
Han stod utanför med tassarna på grinden in med en hundvalpsliknande blick om att få komma in 😍....han är bara så go!
Som tur var så var det fortfarande något som sa mig att inte släppa ut de andra då han var ute och tur var ju det. Jag hade garanterat haft en parning klar utan min vilja....men nogrannhet och känsla räddade den situationen även denna gång.

Om dagen går min väg så blir det att lösa det bekymret snart nog. Jag räknar inte med att behöva åka till Norge snart igen.

Hur dagens resultat blir återstår att se...blir vi en till i familjen eller ej?

hundlola

Tar mig tid att skriva lite funderingar...

God förmiddag alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Nu är jag lite mer vaken än sist jag försökte att skriva. Sitter i soffan i vardagsrummet med 3 snusande hundar kring fötterna som alla vet är vanligt. Anton ligger i  groventrén då jag fortfarande inte kan ha honom med de andra på grund av löpet hos Alice.
Som väl är är det snart över...

Det är så mycket som har rullat på i enorm fart den senaste tiden och det rullar i min riktning för omväxlings skull..

Jag är starkare än någonsin, känner mig säker i allt jag gör och gör det med glädje. Visst har jag sysslor som hopar sig i nacken och jag har en vision om att även hinna med det.

Det har varit så mycket hundträning och hund i allmänhet senaste tiden så jag lever hund och jag stormtrivs. Jag försöker så gott jag kan att hinna med vardagen men det är inte lätt alla gånger.

Som det har sett ut sista tiden är ungefär så här...
Jag städar och donar för att det inte skall gro igen i min tillvaro, hundar tränas i vardagslydnad, håller löp tik och avelshane isär dygnet runt, har 3 rottisar och en cocker som skall aktiveras för att må bra, jag har en kille av den som skall finna tryggheten i mig då ett mentaltest närmar sig med storm steg. Jag har anmält min tik till Stockholms stora hundmässa och vet inte ännu om jag skall ställa själv eller om Gill vill göra det, men känner mig trygg i vilket som. Tror dock att min handler tycker att det är riktigt roligt och hon får gärna visa min tjej, jag tittar gärna själv och filmar alltihopa.

I tre veckor nu har jag haft en extra hund hemma vilket är Anton, en rottweiler hane som är allt vad jag söker hos en hane till min tik. Det kommer självklart att återstå enormt mycket arbete på alla möjliga plan om han kommer att stanna vilket jag snart vet.

Jag arbetstränar fortfarande på fiahemmet, jag har hundgruppen där jag instruerar rallylydnad varje söndag inklusive att jag försöker att med den kunskap jag har hjälpt andra att nå så långt som möjligt. Jag har försökt så gott jag kan att vara ett stöd för en väldigt osäker vän och har delgett hur jag har startat min egen väg dit jag är idag vad gäller relationer och livet.
Jag har även tagit mig an en ungdom som behöver stöd och få lite glädje i livet på annat vis för att inspireras till att vilja lägga mer energi på skolan.
Jag har kommit ifatt med kontoret, jag har även stora saker på gång som jag inte delger men som jag vill finna tid till men det är svårt, jag har tyg som väntar på att bli ombesörjt och jag verkligen längtar efter att finna den tiden, har ett burspråk som jag måste spackla, slipa, foga, måla, få upp gardiner och stakar (vilka inte ens är köpta) till advent, jag har en husvägg som skall målas, fönsterfoder och lite annat som även det skall målas samt blommor som måste tas från trädgården och in innan det är minusgrader. Jag har en tomt som väntar på sista skriket inför vintern, sopor skall eldas, husvagnen tas omhand, huset skall julstädas, massage är bokat, fransar vill jag snygga till då det blev lite reklamation på det, hundar skall badas, löpdofter skall tvättas bort, bilen måste städas, däcken skall bytas, lunch med goda vänner skall bokas in, fönster skall putsas, hundgården förstärkas, då Anton tar sig ut hur jag än låser in honom, Johanna skall klippas och även Patrik, julsaker skall fram, allt ska hållas efter då man kommer ifatt, mina egna saker jag vill ha tid med skall planeras, magneter skall göras, ett bröllops bestyr väntar, belysning ska upp till advent, middagsgäster är inbokat....you name it...

Jag har en hel del att göra om jag säger så.
Jag kämpar varje dag, jag är berikad med massor av underbara vänner och familj, min man har den senaste tiden tagit hand om mig på ett sätt som fått mig att känna mig lite bortskämd, han har lagat mat, tagit disk, visat kärlek och respekt, han har delat mitt intresse och hjälpt mig på massor av vis som inte hänt tidigare...jag känner mig verkligen älskad och respekterad och jag hoppas att han förstår hur mycket HAN betyder och vad handlingarna betyder.

Allt känns bara så vansinnigt bra och som sagt jag känner mig ofällbar även om saker händer och käppar i hjulet kan uppstå...det finns verkligen inget som stoppar mig!

Nej jag är inte bra fortfarande men jag lär mig leva i nuet med mina begränsningar. Jag kan inte böja mig efter ordning, jag kan inte sitta hur som helst, jag kan inte gå på vissa underlag, jag kan inte alltid vara vaken, jag kan inte ha ett fullt normalt liv, men jag gör så gott jag kan!

Jag har lika mycket fullt smärtstillande fortfarande och utan dem funkar inget, smärtan är enorm. Jag har sista tiden åter igen fått mer och mer migrän och ont i nacke och axlar och denna gång kan jag inte ens skylla på att det är att jag sitter med näsan i datorn , för det har jag inte gjort. Jag vet inte vad det kommer av, men det är inte värt att gnälla över! Vad blir bättre? Varför skall människor lägga energi på att tycka synd om mig? Nä fy fan det vill jag inte! Jag vill att folk ska förstå och respektera den man är...

Jag hoppas att jag kan hjälpa andra människor att kämpa för det de tror på, för de och det de älskar oavsett sjukdom och livssituation. Det är faktiskt så att det mesta i livet väljer man själv och man får anpassa efter saker runt omkring...men det är fortfarande ens egna val och ens egna liv som ingen annan människa kan välja åt dig.
Man kan vara svag och inte våga annat än att lyssna på andra men se då till att lyssna på rätt person, dvs den person som får just dig att må bra, den som vill få dig att kämpa vidare, den som gör dig glad och den där du får något tillbaka!

Jag har gått min egen väg länge och kommer fortsätta...jag väljer mitt liv, jag gör vad jag vill med mitt liv, jag har de människor jag vill runt omkring mig, jag stöttar de jag vill stötta...
Jag älskar de jag tycker förtjänar min kärlek...

Jag är stolt över den jag är och över mitt liv, känner glädje för andra och sorg då det drabbar någon nära...
Jag har ingen människa jag är avundsjuk på och det är en skön känsla. Så många människor lever med den lasten, den förtvivlan och den ångesten som äter upp dem invändigt...

Allt jag/vi har i vårt "imperium" har vi skapat för att man vill och törs och man tror på sig själv...

Visst är det så att det inte passar vissa, men jag kan inte göra annat än att skratta åt vissa eländiga människor. Det senaste jag hörde är att jag misshandlar mina hundar, vilket säkert är fruktansvärt sanningsenligt ;)
Jag tänker inte säga varken det ena eller andra, jag kan bara le och känna "stackars bittra människa"...
Och samtidigt så vet jag att ödet kommer att se till att varje individ får vad man förtjänar i slutänden...

Ett tips till alla...
Var rädd om livet och det som är kärt....ordspråket stämmer mer än vad man tänker på...

SOM MAN BÄDDAR FÅR MAN LIGGA...

puss på er och ha en underbar dag...jag ska väl beta av något i inlägget från ovan ;)

Vad är det som pågår?

God kväll alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Sitter nu i soffan framför tv;n men kikar inte på den. Det är någon serie som flyter förbi i bakgrunden. Fläkten från brasan surrar som vanligt och Anton ligger med magen i vädret en bit ifrån och väntar att jag ska ta med honom upp på sovrummet och gå och lägga mig.

Det är nu länge sedan jag skrev något alls. Jag har haft så fullt upp att jag inte ens har orkat att öppna datorn för att få något dokumenterat här.
Frågan är bara vad har jag då gjort?

Jo som vanligt så försöker jag ju att hålla ordning hemma vilket inte är så förbaskade lätt med 4 hundar och regn och rusk ute så hela tomten ser ut som en leråker. Jag har även en man i huset som inte vill torka sina tassar så det är lite mer besvärligt än annars.

Det är massor som har hänt denna vecka som jag inte har skrivit här,  och jag tänkte nu delge vad som varit men hoppar det just nu. Startade datorn för att skriva och för att jag var pigg och hade lust, men det kan svänga rejält när det inte blir som man har tänkt.

När jag äntligen kom till datorn så hade jag börjat bli trött, helt plötsligt så vaknar ja och tittar på klockan, 04.12...
Med andra ord hade jag somnat sittandes på soffan ...
Jag beslutar att lägga ifrån mig datorn och bara tippa omkull för att sova vidare, orkar inte gå upp alls. Jag drar filten över huvudet och sover vidare...

Gör ett nytt försök att berätta då jag är vaken nog....<3

Hjärtklappning. ...

Godmiddag alla nära kära vänner och bloggläsare ❤

Får se om jag hinner skriva ifatt vad som händer. Fullt upp hela tiden och jag mår verkligen hur bra som helst...men...

Just nu är kroppen i uppror och jag behöver ro. Började morgonen med idiot migrän efter nattens sena timmar. Innan jag hade kurerat mig så kom besök. Det var Christoffer och barnen. Jätte kul verkligen 😀 ...men nu är jag helt färdig. Hundar hoppar på fönstren så fort de kommer ut...jag måste måla. ..spackla...städa...ta emot nya besökare om några timmar...Patrik kör spikpistolen och jag kan inte just nu finna ro.
Är i uppror med mig själv...stressas över allt jag måste göra ute när vädret tillåter...samtidigt som det är massor av annat..
Hjärtat gör nu frivolter så jag går undan...andas och sorterar mina tankar och får åter struktur i tillvaron...

Återkommer senare till behaget jag nu söker...



hundlola

Ödet?

Godmorgon alla nära kära vänner och bloggläsare ❤

Nu har en hel vecka passerat sedan vi träffade Anton (Antal) och man fäster sig enormt fort.
Han tog mig med storm redan första kvällen och jag fäster mig mer och mer för var dag. Han passar in hos oss perfekt som handen i handsken. Vi jobbar på stabiliteten i flocken vilket tas med ro och inte kan hastas fram utan tas stegvis.
Eftersom Alice löper är det lite knöligt men det går. Värr senario har jag haft som de flesta vet så det är inte svårt men lite trist att vara begränsad.
Jag ber nu för att han kommer kunna stanna om inte kommer jag gråta blod...

Han är verkligen en underbar individ och hans uppfödare Gro Fredheim har gjort ett fantastiskt jobb med sin fina pojke som hon ofta berömmer med "flink gutt" vilket han visar varje dag 😊😍❤.

Tack för att du valde oss 😙

hundlola

Helt slut. ...

God middag alla nära kära vänner och bloggläsare ❤

Nu är jag helt slut. Har haft möte och enbart för att göra en insats för någon som vill och behöver. Hoppas jag nu kan tillföra något positivt. Det handlar om en ungdom som Ramunderskolan kontaktade mig om....som gärna ville vara hos mig och få en ny gnista i tillvaron.
Självklart ställer jag upp om jag kan 😀. Inget att diskutera....
Ser fram emot att få vara ett redskap på vägen till välmående och framgång.
Nu har jag visserligen ett STORT KRAV.
Kravet kallas ÖMSESIDIG RESPEKT då kommer allt funka bra 😀❤

hundlola

Utnyttjar tiden...

Godmorgon alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Morgonen är grå och trist men mild för årstiden. Daggen är tät som om det har regnat. Sitter nu i puffen i vardagsrummet med datorn i knät framför nyhetsmorgon som står på i bakgrunden.
Min vanliga liga ligger runt om mig där jag sitter så som det brukar vara.
Alla 4 har haft en mysstund vilket hör till morgonrutinen och det är även en form av träning att de skall kunna respektera att bli bortvisad och lämna utrymme till någon annan utan att trycka sig fram och knuffas.
Anton har som tidigare sovit bredvid min säng hela natten och har haft privilegiet att få första mystiden.
Dock trodde han att han kunde välja sin tid när han märkte att jag vaknade och for snabbt upp i sängen och kastade sig på rygg och ålade fram till mig.
Ingen av hundarna får vara i sängen och jag var snabb att tillrättavisa och berätta att det var oönskat att han var där han nu var. ( Jag erkänner att det är mysigt men jag tänker på möbler och städning i längden så därav inga hundar i sängen)
Jag kan även erkänna att Anton inte alls var snabb att lyssna på min tillrättavisning utan låtsades som om han inte alls fattade vad jag menade... ;)
Snabbt reste jag mig och tog ner honom utan att klappa även om det var svårt när han visar en tillgivelse som skär i hjärtat.

Jag klär mig och går ner med Anton och myser där en stund.

Det blir ett par koppar kaffe, Anton får efter en stund gå ut och jag är med en stund. Jag tror inte att han är van att vänta när man öppnar en dörr för han är riktigt snabb att kasta sig ut, gärna även om man står i vägen så det skall ändras direkt.
Här får han backa undan om han är för nära dörren...kontakt...sätta sig ner och vänta (han här inte lärt sig sitt på kommando men snart grejar han det lika bra som de andra) därefter så blir han inbjuden att kliva över tröskeln efter att jag gått först ut.

Detta är något jag gör med alla då jag avskyr när alla bara rusar på och över allt. Anton får nu även lära sig att vänta när maten serveras. Han kanske brukar göra det men det visar han inte här utan han kikar lite frågande på mig och undrar varför jag inte ställer ner maten utan reser mig upp igen om han gör något närmande innan jag har talat om att det är tillåtet.

Igår fick jag ett samtal då jag ombads att göra en insats för en annan människa som jag tycker mycket om och som jag hoppas kunna göra betydelse för så nu skall ett samarbete ta form. Jag kommer att berätta mer om det men inte nu. Det är väldigt färskt och inte organiserat ännu så jag yttrar inte mer.

Igår då hundarna, Anton och Ebba fick vara tillsammans för första gången så var jag ute hela tiden med dem, jag har ju naturligtvis inte ro att bara kika på dem så jag förenade min närvaro med nytta. Jag tog fram rödfärgsburken och fortsatte att måla verandan hos Johanna som jag vill få klart.

Så nu är denna sida klar ....

Även denna är klar. Som ni ser den övre delen är inte målad, den bad jag Johanna att måla åt mig då jag omöjligt kunde ta mig dit pga, min rygg. Stort tack för hjälpen <3

Nu är det bara den vita kanten på bågarna som skall målas för att gå ihop med resten på gården :)

När jag var klar så gick jag in jag var trött som en , jag vet inte vad! Ville lägga mig en liten stund innan Fiahemmet men telefonen ringde och det var från kommunen gällande min hjälp igen så jag var tvungen att ta det. Tiden tickade på och jag fick avbryta samtalet för att kunna ha tid med att kamma mig före jag skulle åka. 

Jag anlände som vanligt till 16 och var hemma klockan 19 till dukat bord. Patrik hade varit ute med Anton och Ebba på en promenad när jag kom hem och jag tackar för all extra hjälp jag kan få med hundarna i form av aktivering. Som alla säkert vet så är jag i stort sätt helt ensam med ALLT gällande hundarna. Tro inte att jag klagar...oooh nej men det kan vara skönt med avlastning någon gång ;)

På tal om det så har jag inte tid att skriva mer...har 4 babes som väntar före ett kommunalt möte hemma så det är väl bäst att jag sätter fart så jag hinner dra kammen i huvudet med åtminstone ;)

Ha en underbar dag , puuuuuss :)<3

Ett lyckligt möte ❤

God kväll alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Idag vaknade jag ganska tidigt. Som vanligt gick jag ner och tog mig ett par koppar kaffe och hade Anton tätt i hälarna. Han har legat tätt intill min säng hela natten och mellan varven yrkat på en del uppmärksamhet.

Min arm har hängt ner bredvid sängen för att kunna smygkela lite under natten.

Vi startade med rutinerna som börjat ta form. Först får Anton gå ut och tömma sin mer eller mindre fulla fatliknande blåsa. Han får vara ute en stund medans de andra får komma in med mig en stund för att sedan få gå ut. Nu bara för att det har varit trögt att få i Anton sin mat så fick idag alla mat i hundgården och då åt Anton lite mer direkt då han fick sällskap. 

Jag var idag besluten av att få ihop en del av ligan, Som jag sagt så tar vi lite i taget, detta får verkligen inte gå åt pepparn så jag stressar inte ihop dem. De har endast tidigare fått hälsa och nosa på varandra genom gallret på hundgården. Jag är nog säkert överdrivet försiktig, men det är det värt. 

Idag var min tanke att vi startar med Ebba. Om Ebba får träffa Anton först utan att Alice och Winston ser så kommer hela situationen vara betydligt mindre exalterad så det var så det fick bli. Har beskådat det sedan i måndags och har sett att det kommer funka men man vet ju aldrig helt säkert. 

Ebba och Anton var ute på varsin hundgård, och visst ville de hälsa, 

Jag släppte ur Anton först och så fick han följa med att bjuda ut Ebba ur sin hundgård. 

De fattade tycke för varandra direkt. Jag ville absolut inte lämna dem ensamma ute så jag tillbringade tiden ute med dem. Självklart så blev det ju ett par bilder med ;)

Lite businbjudan kanske?!

Full fart...

Attack inväntas...

Puss på nosen! <3

Och slutligen så kramas vi lite <3

Vad jag roade mig med då hundarna bekantade sig med varandra avslöjar jag i nästa inlägg ;)

Puss <3

Posted via Blogaway

Berättar vidare...

Godmorgon alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Nu har jag åter vaknat igen och kan nog klara av att hålla mig vaken tills inlägget är klart.
Jag avslutade igår med att berätta att jag gjorde i ordning hundhuset till mina babes men sedan var det stopp.
När det var klart så var Arne inne en sväng för att inspektera vårt bygge och dricka en kopp medans alla hundarna var ute. Det var väldigt länge sedan.
Patrik fixade en del av belysningen ute och jag gjorde mig redo för fiahemmet. Vi tog med lånebilen för att kunna lämna tillbaka den efter att ha hämtat min som var klar på verkstaden och efter jag varit på Fiahemmet.
Patrik åkte till Gunn och Paul en sväng efter att han tagit min bil från Fiahemmet och ställt kvar den andra hos mig. Han hade fått order att tanka den under tiden så att vi kunde dra till Linköping direkt när jag slutade.
Jag var överlycklig gällande min bil! Trodde det skulle bli en dyr historia med verkstaden och en bil men det var båda en positiv överraskning. Det som var felet på min bil var en säkring som var trasig men den gick inte att hitta utan verkstaden fick mäta upp bilen. Hade ett skräckscenario på ekonomin men det var inga problem, blev betydligt billigare än tänkt :)...Tack säger jag :)

Vi var hemma runt 19.30 och Johanna hade fått göra mat. Mer än så blev det inte denna dag. Vi var alla fullständigt utmattade och mer eller mindre sov sittandes ...

Puss

Åter en fullspäckad dag...

Godnatt all nära kära vänner och bloggläsare <3

Ännu en full dag har passerat. Morgonen började med att jag sov lite längre än på ett tag. Var uppe vid 7.30 om jag inte minns fel.
Patrik skulle vara hemma idag eftersom att rörservice skulle dyka upp för att kika på där golvvärmen skall sättas in.
Vi startade med en, två och tre koppar kaffe för att sedan ta oss i kragen,
Jag baltade med alla turer med hundar åt alla håll men noga övervägande i turerna för minsta rörighet. Idag har alla 4 varit ute massor och då kunnat beskåda varandra. Winston blev så som han brukar...visade den skälliga sidan då det stod en främmande hane i buren bredvid.

När kaffet var slut så tog jag Anton i ena hundgården och de andra till andra sidan. Jag startade sedan att göra rent bilen som vi hade lånat. Patrik tog under tiden lövblåsen och började att blåsa löv.
Jag krattade en del efter bilen var klar, som jag tog bort snart nog.

När jag krattat en del så gick jag in i hundhuset och skar bort den gamla mattan för att kunna lägga på en ny där. och så blev det.

Så här snyggt har mina babes haft det....

Slet ut allt för att börja om igen.

Här har jag nu lagt om mattan och får som vanligt sällskap

Har här nu även lilla Winston fått en ny ren och snygg bädd så nu hoppas jag att alla är nöjda och glada,

Får fortsätta berätta ett annat tillfälle då jag nu bara somnar i ett. Skönt när det är en ny dag med nya vanliga upptåg 

Puss <3

Gör allt jag mäktar...

Goddag alla nära kära vänner och bloggläsare ❤

Idag har det varit fullt upp..
Nya rutiner och ordningar. Mycket tänka jobb då jag har ett enda mål...att få ut det bästa ur allt.
Igår kom vi hem ganska sent med en ny kille till familjen. En rottis hane som heter Antal men av oss kallas Anton då det är lättare för oss svenskar. Han är hos oss på prov från Norge från Lykkeheimen's kennel. Han är 4 år och har fina meriter bakom via utställning.  Tyvärr saknar han i nuläget ett mh då det inte är samma krav i Norge så vi hoppas nu på att vi kan fixa till detta i Sverige.
Jag har under den tiden som varit haft fullt upp med Sbk...skk...tull..jordbruksverket..importören av djur...gränsregler och mycket annat så jag har inte hunnit skriva i bloggen. Jag har dock fortfarande mer kvar i rockärmen som med tiden kommer att avslöjas men inte ännu.
Jag fattade tycke till Uppfödaren direkt och vi hade extremt mycket gemensamt. Vi kunde prata om allt mellan himmel och jord i en okonstlad tillvaro. Hon heter Gro och är en underbar människa med hjärtat på det rätta stället. Vi gjorde ett studiebesök på hennes kennel samt bodde kvar över natt för att kunna beskåda Antal innan han fick följa med hem.
Gros gästfrihet var enorm och vi kände och välkomna som hemma nästan 😍.  Ännu en gång tackar jag för att ha fått äran att träffa denna kvinna 😀❤.
Eftersom Alice precis kommit in i löp vilket hon absolut inte skulle då jag gett henne p spruta så är det lite...eller rättare sagt ganska mycket knepigare än vanligt. Jag kan inte ha hundarna ihop hur som helst ännu.
Jag startade igår kväll att skifta utevistelse och det sociala för dem alla med groventren och sovrummet. Ingen fick igår se varandra utan endast känna lukten.
Morgonen startade med att Johanna övningskörde till US i Linköping då hon hade tid på Käkkliniken igen.
Idag så fick min liga komma in till mig efter att Antal fått gått ut i hundgården en stund.
Flickorna och Winston fick inte heller då träffa nya killen. En sak i sänder...

För ett tag sedan tog jag in Winston för att kunna låta rottisarna träffas utan frustration. De fattade tycke för varandra direkt.  Efter det så fick Johanna övningsköra så åkte vi ut i skogen. Hon fick träna på att fickparkera samtidigt som jag provade på hur nya killen kom på inkallning. Allt har funkat bra. Flickorna har åter hälsat på pojken men inte Winston ännu. Som sagt en sak i sänder.
Nu har killen fått duscha efter ha badat i gyttja i skogen...Winston har fått gå ut en stund till och tjejerna har fått en lekstund  med matte efter de sett mattes lekstund med Antal.
Nu är det snart dax att få dra till Fiahemmet. ..Johanna övningskör och följer med idag under tiden sedan åker vi hem. Väl hemma kommer det vara fokus mest på min flock då Antal haft hela dagen.
Till natten blir det åter Antal tur 😉...
Jag vet att jag lever och ni skulle bara veta hur lycklig jag är...😙



Posted via Blogaway

En stor seger

Efter en fredag med stora problem och förseningar så lyckades vi efter att bilen gått sönder få tag i en annan trots att man trodde det var omöjligt.
Vi fick hjälp av Ludde som ställde upp utan att tveka för att hjälpa en vän i nöd.
Stort jätte Tack för den hjälpen jag kan inte tacka nog. Därefter så var det att handla då Johanna skulle ha besök....hämta Bubben och Atlas som skulle med på hundutställning i  Växjö på lördagen. Vi  skulle åka 04.30 och jag hade en massor att göra innan.
Bilen skulle packas och göras  transportsäker till babesen. Alice skulle få sista putsning på tänder, päls och klor.
När allt var klart kunde jag inte sova.  Det blev endast en timma.

Fick dåligt samvete att ställa själv samtidigt som ryggen inte var med. Jag erbjöd Gill äran vilken hon tog. Samma blev med Atlas. 
Han fick ett Very good och 4:e placering ...riktigt bra för första gången.
Alice fick Excellent. ..1:a placering. ..certifikat. ..internationellt certifikat  och även Bim vilket är bäst i motsatt kön. Gissa om jag är stolt över min tjej! 😍❤. Stort tack till Gill dom var handler 😀

Posted via Blogaway

Allt händer av en anledning. ...

Godmorgon alla nära kära vänner och bloggläsare ❤

Sitter nu i vardagsrummet och funderar medans jag hör snarkningar från min kära moster som tungt sover i soffan.
Försöker smälta alla framsteg som i rasande fart har uppdagats. Det är verkligen inte lätt att fatta att det trots alla hinder på vägen går i rätt riktning och det med storm. Efter allt arbete allt slit all smärta och alla de människor som hoppas att jag ska misslyckas på vägen så går ödet i nuet min väg.
Jag är fastare besluten än någonsin att lyckas och om jag lyssnat på någon annan än mig själv eller inte trott på mig själv så skulle jag aldrig varit här idag.
Jag pratar om det mesta över lag i livet men mest påtagligt för andra är nog att jag menar hund och bygget hemma
Jag har en dröm och jag drömmer varje dag med en sund inställning men ändå höga mål.
Jag försöker verkligen hinna med allt jag vill men det är svårt. Nu har fokus varit dessa två kategorier ett tag. Jag har ändå hunnit massor med annat också som är värt massor för mig och för en del vänner. Tiden har varit hektisk men med extremt goda resultat. Att misslyckas finns inte...Vid problem och käppar i hjulen Tar man nya tag och kommer igen.
Jag hade en riktig svacka i somras och det var mer än så. Trodde hela mitt liv skulle rasa! Men tillsammans kom vi igen.
Nu som först börjar även den poletten att ramla ner.
Jag ser nu hur betydelsefull jag är för andra och helst min make. Han har visat så mycket nu att jag får dåligt samvete som inte visat tillbaka hur mycket det betyder. Han har inte direkt visat i ord denna kris utan i handling och känsla...
Jag lovar dyrt och hederligt att ge tillbaka den fru han förtjänar med en nystart från idag. Hur jag menar vet bara jag och så kommer det att också vara....

Skulle vara intressant att höra vad som utanför hemmet sägs om mig. De som en gång tjattrar och kastat skit och anklagelser passar sig en aning idag. Jag har inte varit elak tillbaka men jag har sparat varje detalj i minnet...varje ord och handling. Till resten har de visat omvärlden själva vem de är och även jag har visat vem jag är.
Med facit i hand så tickar jag och går framåt fortfarande trots alla hinder...gör det jag sagt och mycket mer medans tilliten dalar hos vissa andra som försökt att prata illa om oss i tappra försök att stå i bättre dager själva.

Vi får väl se vad tiden kommer utvisa. ...kommer jag lyckas eller ej? Allt sker av en anledning och inget serveras utan att man måste kämpa...jag är en fighter och kommer fortsätta visa det...

Posted via Blogaway