Strukturen ger mer ork och lust att fortsätta...

Godmorgon alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Sitter åter igen i soffan och tar fram datorn medans det är lugnt. Jag klev upp tidigare än de andra och har haft lilla Winston ute och ger honom lite tid nu innan det drar igång för dagen.
En kopp kaffe i lugn och ro har redan hunnits med och medicinerna väntas göra verkan i vanlig ordning.
Ute ser nu en aning bistert ut men morgonsolen värmer med sina strålar så snart droppar det åter igen från taken och plåtens kraftiga färg gör sig åter igen väldigt synbar.

Jag började igår kväll/natt att berätta vad jag har gjort senaste tiden och vad som driver mig vidare och vad som får mig orka att fortsätta att vara aktiv på det vis jag är trots att kropp och själ har många törner och jag tänkte nu fortsätta en liten bit till.

Ni som inte känner till vem jag är utan bara läser lite som ni snubblar över kan jag väl rätt och slätt säga till att jag är en person som försöker klara livet med glädje, jag ger mig inte i första taget om jag inte är helt överbevisad att det jag har i tanken absolut inte fungerar, jag försöker att värna om min familj och mina vänner på ett sätt som inte det tyvärr inte finns gott om. Jag skapar sällan nya kontakter med vänner som jag måste umgås mycket med då jag inte har den tiden och jag hoppas att den kvalitet jag erbjuder är mer värt än den kvantitet som många utger.
För mig är inte antalet vänner viktigt utan det som är viktigt är att ha människor av god karma runt omkring sig, människor som bryr sig och förstår att livet har mer i sitt sköte än bara att träffas och prata strunt över en kopp kaffe. Självklart träffar jag folk så med men det är oftast hemma hos oss då jag sällan har tiden att ge mig iväg eftersom jag alltid har planeringar att fullfölja för att kunna må bra.
Däremot så är jag även också av den kalibern att är man oshysst och inte ärlig eller skadar någon eller mig på något vis så får man även stå sitt kast. Jag anser att man får ligga som man bäddar och jag är inte av den sorten som mjäkar med människor som förtjänar en rejäl knäpp på näsan. Så som man behandlar andra kommer man också bli behandlad tillbaka.

Jag är en person som måste prestera för att må bra, jag måste få bry mig om andra och kunna hjälpa till där jag känner att jag kan när vänner ber mig. Jag har även haft förmågan att kanske tänka mer på andra än på mig själv så jag har haft upp över öronen med arbete för att verkligen fått mitt och andras att fungera.

Vardagen hemma är ganska full för mig. Gubben jobbar ute och tösen är borta på gymnasiet med massor av studier jämt så man har fått hanka sig fram med det mest hemma själv. Jag har ett stort hus att ta hand om och mår dåligt när det inte är rent och fint. Sådant gör mig stressad, det innebär såklart att jag har en himla massa att städa jämt. Vad gäller den biten så är det väl mer eller mindre så att jag alltid är den som städar. Jag har ju 4 hundar att städa efter också så jag kan väl säga att det mer eller mindre är ett heltidsjobb i perioder. Om jag vore ensam så skulle man kunna kontrollera mer var det är snyggt men så är ju inte fallet så man får faktiskt hela tiden tänka om grindar är stängda så inte hundarna springer rakt in i huset när de ska in så att jag åter igen får börja om att städa...

Jag sköter makens företag i den administrativa delen och har gjort nu i 10 år, numer är det inte så mycket som skall göras men det ligger i alla fall på min axlar.

Jag sköter all ekonomi och vad som har med den att göra, jag har alltid ensam haft ansvar för alla hundar och aktivering av dem hemma och det tar väldigt mycket tid och energi.
Ja det är väl ungefär min vardag varje dag men så har jag numer även nästan halvtid på ett hunddagis så visst krävs det mycket tid och mycket planering.
En av mina rottisar kräver dock mer än de andra så jag har fullt upp att försöka hålla denna i mitten mellan golv och tak. Jag utbildade mig för ett tag sedan under 3 månaders tid till hunddagis föreståndare och hundpensionats föreståndare vilket var en krävande tid och jag hann inte mycket mer än att ha fokus på att bli klar. Men som sagt det är nu klart. Jag har även rottis uppfödning så jag har nyligen köpt in en hane som jag importerade från Norge och där har de varit extremt mycket med papper och vändor med regler och mentaltester m.m för att han skall bli godkänd i svensk avel men det är nu även klart. Den tikjag sparat från min egen uppfödning är även hon klar för avel efter sina meriter på mentaltest och utställningar som gått mycket bra.
Jag har haft extremt mycket knöl i mitt eget hälsofall med sjukvården och försäkringskassan samt haft möten och planering med något som kallas ITA vilket står för introduktion till arbete. Det har pågått i ett helt år men är nu slut.... arbetsförmedlingen har nu tagit över helt igen.

Jag vet om att jag så gott som är körd på arbetsmarknaden då min hälsa är något oberäknelig då jag har diskbråck på fler ställen i ryggen och lider väldigt ofta av migrän och en trötthet som slår till från ingenstans och då funkar jag inte alls. Detta gör att begränsningarna är många och jag får försöka att vara väldigt flexibel.
Det har tagit flera år att lära sig att acceptera läget och lära sig förstå vilka begränsningar man har men det som varit värst är nog att man har jobbat en hel del i motvind. Vad jag menar med det är att andra inklusive mina nära inte förstått hur dan jag varit utan eftersom jag kör på så mycket jag bara förmår oavsett och försöker se fräsch ut trots att jag inte mår bra, gör att människor bedras av skenet från mig.
Jag avskyr ömkan så det är något jag inte vill. Jag är så trött på gnällande människor som använder lite hinder som en ursäkt att inte lyfta ett finger utan sitter och skyller sitt liv på andra. Man väljer det mesta själv i livet och hur man lever det. Det är något du har ensam rätt att göra. Nu säger jag inte att alla är gnällkärringar eller inte har det värre än jag själv men det jag säger är att det finns extremt mycket människor som rent av är lata och fulla med avund men gör inget åt det....sådant hatar jag verkligen!
Den här tycka synd om attityden stör mig verkligen!

Nog om det.
Det jag nu har lagt mycket tid på sista tiden är planering för att klara min egen tillvaro. Jag har en önskan att dra igång hundgruppen igen men som det har varit så har jag haft kaos i min egen tillvaro så inget har funkat. Under tiden som jag haft dagistid så har jag lyckats att aktivera mina hundar mer en så har även en av dem gått i taket förmodligen för att jag varit borta mycket så jag kände att detta har varit ohållbart i min värld och jag måste lösa det.

Hur jag löst mycket av min tillvaro tänker jag tala om i annat inlägg...

Vad som får mig att orka....

Godkväll igen....alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Svaret på frågan vad som får mig att orka med allt är enkel...jag vägrar att bli besegrad, jag vägrar ge upp och jag vägrar att låta någon oavsett vem köra över mig..

Jag har genom livet varit där och rest mig upp, jag har sett mycket och upplevt mycket och har hållit fast vid vad jag vill och vad jag står för...

Men om man nu har haft det tufft och förjävligt på olika vis....vad gör att man orkar då?

Vi alla har olika intressen och olika sätt att se på saker. Vi har olika tålamodsgrad och olika värderingar på saker.
Jag för egen del har sagt i väldigt många år att den dagen jag sitter på hemmet så ska jag bläddra i mina dagböcker och i mina bloggpapper och verkligen känna att jag gjort något med mitt liv, jag har åstadkommit saker, skapat, hjälpt, och jag ska kunna dö med god karma och få en slutlig ro....enkelt...då är det bara att välja den vägen!

Jag tror på ärligheten även om den kan vara extremt tung vissa gånger, jag tror på raka besked, jag tror på ödet och tiden. Jag tror på att man behöver en livspartner att kunna prata med om allt ( visst händer det att min gubbe och jag kan välja att inte säga vissa saker som man vet skulle skapa onödig konflikt men vi ljuger inte för varandra) det är väldigt sällan som det är något vi inte pratar om men vissa ämnen är inte att rekommendera då vi tänker olika som hos alla. Om något problem uppstår och om man inte mår bra så säger man det även om det kan bli en konflikt en stund....vi ÄR alla olika individer och har olika känslor men man måste också kunna respektera andra människor.

Jag är sällan stilla utan har väldigt mycket för mig hela tiden, och som det nu varit sista tiden så har jag haft dåligt samvete för att Patrik väldigt ofta har både jobbat och gjort maten hemma, men jag har ärligt talat inte haft ork alls...
Hur gör man då, när man inte känner att orken finns? Om man verkligen inte kan sluta ha dåligt samvete? Jo man tar tag i problemet och hittar en väg även om vägen tar många timmar och annat halkar efter en stund.

Jag har nu lyckats med något som jag faktiskt inte trodde på alls skulle kunna bli verklighet men har nu pratat med de mina om mina bekymmer.

För ett tag sedan var det verkligen extremt jobbigt med min dotter. Det var dålig respons, nonchalerande, tjat, gnat, ohjälpsamhet osv, osv sådant som man inte pratar utåt om för att det är jobbigt och man mår inte bra över det.
Det kom till en vändpunkt när jag faktiskt fick nog! Jag blev extremt arg vid ett tillfälle...så arg i besvikelsen att jag fick samvetskval i tung bemärkelse efteråt ....men alla har en gräns och min var nådd. Jag fick ett utbrott kan jag erkänna....

Men vad hände sedan då? Jo jag pratade länge och väl med dottern och förklarade från ruta 1, jag bad om att man måste förstå även mina känslor och mina situationer, min hälsa och mina önskningar utan att jag ska behöva säga till var gång det är något. Och nu några veckor efter det så är nu saker och ting riktigt bra. Vi behövde helt enkelt rensa luften och jag tror aldrig att vi skulle hitta det vi gjorde.

Sedan den dagen så hörs vi oftare, tösen har en öppnare dialog. Sista tiden har jag verkligen fått en hel del hjälp med vanliga saker....detta betyder massor

Fortsätter vartefter ;)

Tiden bara rusar iväg!

Godkväll alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Nu är det åter igen länge sedan jag skrev igen och jag kan vara ärlig när jag säger att jag saknar mina skrivar stunder som jag har för mig själv, men hur ska jag lösa det tro!?

Jag har haft så fullt upp så jag har knappt vetat viken dag det är och jag har varit väldigt trött. Ja i ärlighetens namn kan jag också tala om att jag har några inlägg påbörjade som jag somnat ifrån och sedan åter inte haft tid och ork att fortsätta att skriva dem klart. Jag har fortfarande massor att berätta och hela tiden nya planer och nya planeringar så ja jag har inte haft mycket tid över....men vad sjutton har jag gjort då? Det finns det några av mina trogna följare som undrar.
Jag skriver inte om något direkt mer än om mitt liv och vad jag känner och upplever men det har fallit några i intresse av någon anledning att vilja följa med mig i min resa som jag gör.

Ska försöka att sammanfatta en del av vad som varit den senaste månaden för det är det sedan jag fyllde år och hade öppet hus här vilket jag fortfarande inte berättat om...

Efter det har det rullat på i rasande fart. Jag har påökat tiden på hunddagiset så jag är där en dag till i veckan och har snart halvtid. Jag trivs med arbetet som fisken i vattnet så klart då jag får göra det jag brinner för. Jag har fått mer ansvar vilket funkar utmärkt men är lite rörigt då man kommer senare under dagen och inte varit med från morgonen så man vet vad som hänt.

Jag har fått med alla moment i min för mig utbildning fortfarande även om jag är klar. Jag vill för egen del få in mer rutin och mer erfarenhet och beskåda fler situationer.

Jag försöker att hinna med allt hemma som jag brukar och det går väl sådär må jag säga.....
Nja...eller jag är helt slut och vet inte ett skvatt vad jag håller på med ibland. Eftersom saker och rutiner ändrats och jag själv måste få struktur i min tillvaro då jag hela tiden har dåligt samvete att jag inte hinner med att träffa vänner och eller min familj utan stendör.

Jag har försökt senaste tiden att sätta mig ner och få till saker och ting så att rutiner skapas och prio ett har varit att ta hand om mina hundar som jag verkligen både vill och måste aktivera men min ork till 3 rottweiler och 1 cockerspaniel helt ensam och med hus, mat, städ, jobb, sociala biten, min skapar del och mer än så är helt omöjlig att få ihop om jag inte gör något. Jag lider ständigt av dåligt samvete då jag inte orkar eller hinner..

I takt med att jag började med dagiset så har jag tagit tag i mig själv mer och mer, jag orkar promenera mer och mer. Vi har ofta ca 40 hundar på dagarna och vi är 2 så det blir en hel del promenader och det första jag gör när jag  kommer hem är att ta mina och det sista innan jag åker är att ta mina.
Mina egna får mer och mer på rutin och det känns verkligen bra. Det tog lång tid att orka ta tag i denna bit med om hur saker och ting måste fungera för planeringen är inte lätt då allt är rörigt och man inte har hela hälsan på sin sida men skam den som ger sig....jag vägrar att saker och ting inte ska funka! Det finns inte för mig, det är snarare tvärtom. Använder man huvudet och kämpar hårt ett tag så kommer det att fungera på rutin....och nu börjar det kännas fantastiskt bra....


Många många gånger får jag frågan....HUR ORKAR DU????????
Svaret har ni som läser fått så många gånger...ska jag ta det igen?

En dag som död blev inte mycket av...

God kväll alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Lördag

Som jag tidigare skrev så var jag inte riktigt i form efter den nya medicinen idag. Jag har verkligen mått skit idag och jag kan inte komma på något annat än just av den anledningen. Jag kommer nog inte våga ta fler av den medicinen förrän jag rådfrågat med en läkare igen då jag fick lite ångest över hur jag mådde i bröstet. Att jag mådde illa och blev trött och yr är en sak men bröstet en annan. Jag sa förut att jag måste nog ge dem en chans men till kvällen kom min migrän i alla fall så jag finner ingen anledning till att fortsätta utan en ny läkarkontakt. Patrik hänvisar till att ta dem på kvällen då han gör det med sina. Jag mådde ju faktiskt bra innan men så klart ont en det har jag ju alltid så det är jag van vid och kommer inte undan mer än jag redan gör. 

Jag har idag haft ännu ondare än igår då efter massagen i torsdags, men igår var det vi två....

Förmodligen gick jag väl åter på lite hårt men skit i det, jag har varit super öm i hela ryggen idag men jag tänker inte gnälla då det är helt och hållet självförvållat.

Jag hade massor med planer som jag skulle ha gjort idag men inget alls har blivit av..

Johanna har gulligt överraskat mig med att ta hela ligan hundar på promenad då jag varit mer död än levande. 

Jag tacka och bockar innerligt för det då jag haft de oönskade krafbortfall idag....tackar verkligen från botten av mitt hjärta, TACK!

Som ni ser på bilden nedan så har det varit min största del av dagen men trots det har jag absolut inte kunnat somna....

Efter att jag åtminstone fått vila utan sömn så användes lite godsaker till lydnads moment i vardagsrummet idag.

Jag vet inte o filmen funkar på bloggen men det är väl bäst att jag talar om att min Winston,,,alltså cockern i filmen absolut ínte bor på buren och hålls instängd hur som helst utan han använder den då och då när Anton är med för att min cocker sänder ut fel signaler mot honom vilket skapar frustration. Det existerar dock inte alls med ett galler mellan. 

Förövrigt tittade jag ifatt Farmen under kvällen då jag mådde lite bättre men jag var fortfarande orkeslös så mer än så blev det inte. Vi skulle ha sett ifatt det ihop men det sket sig då Patrik hade somnat och Johanna gått ut till sig...

Ja roligare än så här blev det inte...hoppas er dag var bättre än min..

Puss..

Ett plötsligt nedslag.. .

God morgon alla nära kära vänner och bloggläsare ❤

Ķlev upp och följde mina rutiner som jag fick ner på papper igår. Kändes riktigt smidigt och bra.
Men...
Jag satt vid öppna spisen i väntan på att Alice skulle äta klart och för att hon skulle få göra de andra sällskap när Johanna kom in. Hon undrade om hon skulle ta med en hund på promenad vilket jag såklart är tacksam för.
Hon får ta med Alice.
Jag var glad och hade massor med energi trots att jag har värk och ont överallt och tänkte börja med att städa hallen då mitt tillstånd plötsligt försämrades...

Jag kände mig illamående...tung i huvudet...ögonen blev tunga. ..konstig i bröstet och sjukt trött. Det kom som ett slag rätt i själen!

Jag var hos läkaren i tisdags och fick nya mediciner varav blodtrycksmedicin för att förebygga migränanfallen jag så ofta får. Man kollade inte mitt blodtryck alls utan bara hänvisade att den var bra för att förebygga då sumatriptan inte är bra att äta i de mängder som går åt för mig. Med tiden ökar de för hjärtinfarkt kärlkramp och proppar sa doktorn så därför denna nya medicin.
Biverkningarna på den nya är många bla yrsel vilket slog hårt och huvudvärk vilket jag känner av likaså illamående och svårare att andas ca 30 min efter intag.
Dessa är depotabletter och som tillägg till dem fick jag även panodil 1g upp till 4 ggr dagligen för hjälp få jag behöver och ska nu ta bort en tradil om dagen.

Så denna morgon blev det 1 tradil mot muskel inflammation...2 Gemadol mot svår smärta...1 metoprolol för att motverka migrän...1 panodil 1g för att motverka dem sista.

Ligger nu utslagen med huvudvärk, trötthet som från döden. ..tårarna rinner och ögonen svider...
Är det meningen att man ska må så här? Är det meningen att man bara ska skriva ut vad man tror sig kan hjälpa utan undersökningar? Är det meningen att man ska hjälpa folk genom preparat endast så man slipper ta reda på de egentliga felen?
Som jag mår just nu måste bero på den nya medicinen....för så här har jag aldrig mått förut.
Jag får väl ge det ett tag kanske är det bara en första reaktion...

Men jag strävar efter ett fullt aktivt liv och tänker fan inte ge upp!

Jag skriver inte detta för någon som helst medömkan för det vill jag absolut inte ha...men kanske känner någon igen sig...och så vill jag också berätta vad man i sjukvården har för lösningar på människors besvär.  Denna gång skulle jag bara förnya ett recept men blev kallad på en tid och detta är resultatet av det...

Önskar alla en bra dag..själv får jag nu ligga ner och samla krafter ett tag för just nu är det omöjligt att ens få in pinnar i brasan....tur jag har stora värmande och kärvänlig hundar som värmer matte och gärna myser tätt.....

Puss. ..

Tröttheten och tankar tar min tid...

God natt alla nära kära vänner och bloggläsare ❤

Först ber jag er följare om ursäkt att jag varit sååå fruktansvärt dålig på att skriva.
Jag ligger efter med massor som jag tänkt och som jag tror kan vara intressant att läsa.

Men jag ska vara ärlig och säga att det varit en tuff tid ett tag även om det finns mycket glädje med.
Jag hade tänkt skriva om min fest då jag fyllde 40...mitt pyssel...läkarbesök i förtvivlan m.m .....men jag har haft så mycket i huvudet så jag har inte fungerat på alla plan. Jag har varit extremt trött efter påökning av timmar med arbete och påökning med tid för mina hundar. Jag försöker komma in i rutiner så att strukturen blir enklare utan att annat kommer ivägen i ett...men en det är svårt!

Som vanligt har jag många stora planer på gång och mycket som ska göras. Jag har fullt sjå att hinna med att jobba...sköta hus med städ och tvätt och allt vad det innebär....företag...vardagen och så mitt jätteroliga hunddagis och mina egna.

Det tog mycket tid och kraft att min tidigare vän missbrukade min vänskap...planering och utförande av kalas...studerande. ..och mer med det. Som vanligt så har jag miljoner med saker i rullning och jag trivs men jag måste lyssna när kroppen säger stopp vilket händer lite då och då.
Vid dessa tillfällen så försvinner hastigt några planerade timmar som jag försöker ta ifatt.
Idag före dagiset har jag i alla fall fått ner hund rutiner på papper 😀...det är bra!
Nu ska de även sättas i rullning ordentligt för allas skull.
Hundar är vanedjur och när de vet vad som väntar så är harmonin större vilket jag strävar efter.

Jag kommer att få en dag i veckan som en kompis till mig vill komma hit och promenera mina hundar och det ska bli riktigt skönt 😀.
Idag har Johanna varit urgullig!
Imorse tog hon in ved till mig utan att jag frågade. ...jag bad henne ta Ebba och Winston på en skaplig promenad och ta ut de andra under tiden vilket hon gjorde utan protester!
Jag hade då bara 2 hundar själv kvar när jag kom hem.
Hon tömde även diskmaskinen och fixade köksbänken fina samt gjorde mat eftersom vi andra var upptagna.

Vi studerar 16...jag åkte hem klädde mina hundar. Tog ut 2 som redan gått på hundgården samt gick med de andra och gubben en rejäl sväng. Därefter for vi till Grankvist och lämnade min bil som handbromsen är superdålig på.

Tackar familjen för gott fika och en trevlig stund ❤.
Johanna hade mat klart när vi kom hem. En förrätt i form av en vårrulle och sedan middag Fläskfilé och pommes med kall bra.
Jag plockade undan efteråt...körde diskmaskinen och tog mina hundar med kvällrrutinen.
Därefter fastnade jag länge i massagestolen och sedan kollade gamla minnen 😊.

Med andra ord blev det inget nyttigt under kvällen.
Har nyligen rensat handväskan som vägde bly av bråte och lite annat smått men inget av värde direkt.
Nu är klockan över 01.00 och jag ska nu krypa ner. Har en full dag som väntar imorgon...

Säger godnatt....puss

Tankar virvlar omkring. ..

Godnatt alla nära kära vänner och bloggläsare ❤

Inte blev det något med massage eller skrivande ikväll. Fastnade i tankarnas värld.
Tanken var god för egen del men kom aldrig till skott alls. Jag fastnade i hund tankar.  Idag har dagen varit bra men fy fan så ont och stel. Anna har varit här och promenerat hundar åt mig.

Jag är såå tacksam ❤..nu somnar jag så jag avslutar innan jag skriver oförstående. ..

Puss....

Funderar lite...

Godkväll alla nära kära vänner och bloggläsare ❤

Jag är nu lite trött men jag funderar på om jag ska ta lite egen tid till en stund före sängen.
Kanske måla naglarna vilket var länge sedan och kanske en stund på massage dynan och skriva lite...vi får se vad orken säger men viljan till det finns i alla fall 😊

Puss....

Jag trivs med vem jag är....

Ibland tror jag att jag går sönder...

Godmorgon alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Har ett behov att skriva av mig lite, är måttligt irriterad och behöver varva ner och då väljer jag att skriva för då fokuserar jag på det och annat lägger sig automatiskt ...OM JAG NU FÅR VARA IFRED vill säga!

Suck, jag drar efter andan först....

Som alla vet så har jag väldigt lång stubin med det mesta men ibland får även jag nog...idag är en sådan dag. Jag är så förbannat trött på mina hundar ibland ...(vilket nästan är obefintligt , men ändå)
Jag kämpar och kämpar och tränar en den ena och en den andra, försöker få alla behoven tillgodosedda, jag bjuder mer eller mindre ALLTID på en trevlig ton och har ett enormt tålamod oavsett om halva huset går hädan i deras framfart.
Jag sätter hundarna före mina sociala relationer och tänker väl igenom de flesta situationer och analyserar om det är något oönskat beteende som visas....men idag blev jag så irriterad att om blickar kunnat döda då hade nog min skara varit kaputt nu :/...
När det nu kom in så ligger de som paddor runt mina fötter och gör inte mycket väsen av sig....

Min morgon igår vet nu ju, i alla fall ni som läser min blogg, det var ingen rolig morgon alls...jätte rörig och stressig och hundar i taket överallt!

Alice har från att nästan varit kolugn gått i taket totalt igen! Vad fan gör jag för fel! De andra är inget alls. Jag är ute på mycket mer promenader än förut, jag låter alla få sin tillfredställelse varje gång via nosen, vi arbetar med nosework inne, de har aktiverings leksaker, tugg och ro i egna boxar när de vill. Ja detta är ju långt ifrån allt men detta är nytt för dem och jag har varit borta mer sista tiden än tidigare så därför tycker jag att stimulation är viktigt även då jag är borta. Visserligen är jag inte borta många timmar i stöten men det är ju oftare än förut tack vare att jag är på hunddagiset.

Förmodligen är det min frånvaro som utlöser Alice jobbiga beteende, hon är omöjlig just nu, är överallt, hon och Anton trampar på mina fötter HELA TIDEN, Alice har åter börjat dra som en galning i kopplet vilket jag nästan fått stopp på, hon nyps och bär sig illa åt för uppmärksamhet som hon gjorde för länge sedan men som jag fick bort.

Nu åter igen kommer hon inte som hon ska på inkallning utan när hon är lös är hon verkligen överallt och det går undan...
Hon har med andra ord en energi som är svår att få stopp på...men vart kom den ifrån? Är det att jag inte är hos henne 24/7?
Hur som denna morgon...

Jag tog en kopp kaffe och bloss som vanligt, jag satte mig i soffan och tog fram alla papper som var kvar att ta första svängen på.
Jag försöker nu att ta ifatt allt pappers arbete som jag slarvat med på hundsidan.
Det är kvitton, fakturor, utställningspapper, försäkringar, kennelpapper, import, 2 valpkullar och 2 återköp. jordbruksverket osv som först ska in i pärm för att sedan kunna beta upp allt i ordning, pärm för pärm, hund för hund och även alla kvitton på saker och veterinärsutlägg..
Jag kom en bit igår och tänkte nu på morgonen ta och klistra upp kvitton på A4 så jag får ordning på det inför sortering.
Jag väcker hundarna som jag inte tycker bör vara på box mer utan släpper ut dem och tänker att det kan vara ute i en kvart eller så i alla fall.

Men vad händer?????????????
Jo jag hinner vända på klacken och ta mig fram till soffan och då hör jag ett jäkla skällande från Ebba. Hon har såklart Alice på sig som inte ger upp..och ju mer Ebba säger ifrån ju mer håller Alice på!
Även Anton vill vara med och nu är det verkligen ett herrans liv! Jag blir lite irriterad då jag inte ens fick 1 minut!!!

Jag öppnade dörren och sade till att de fick ge sig och gå och kissa osv. Jag hinner stänga dörren och samma visa upprepas.
Jag är nog och säger till sådär 7-8 gånger och hinner typ ett kvitto i taget med hjärtklappning av irritation!
Nu får även Alice nog att vara ute ( en liten stund) dvs den tiden det tar att hoppa på fönstren runt om huset där jag befinner mig på insidan!

När hon sedan går ner när jag beordrar så drar de igång igen...

Mitt tålamod är slut men jag har beslutat att allt ska in osorterat i pärmen för att ha enklare och ta tag i allt nästa gång.
Jag har även en hel skrälldus med avtal att skriva och så måste jag kontrollera att alla papper och vaccinationer är i ordning.

Jag får kvittona klara med en halv hjärtinfarkt och tar in hundarna...de trampar och trampar så det får inte komma enda in utan får lugna ner sig först.
Väl inne så ska det börja om TROR DOM...då blev jag riktigt förbannad och mina blickar var inga snälla så de har nu lagt sig och ligger kvar.

Nu måste jag väcka dem och ge frukost för att sedan låta den gå ut igen.
Jag har en massage tid att passa och även ett besök hos polisen för att hämta mitt pass....så det är väl åter dax att sätta fart.

Mitt besök på vårdcentralen och missförstånden igår var inte heller någon höjdare men jag får återkomma om det då jag inte har tid nu....

Puss, önskar Er alla en bra dag...

En morgon med ös....

God morgon alla nära kära vänner och bloggläsare ❤

Nu äntligen har jag fått en liten stund. ..
Det har varit extremt mycket med plock på morgonen idag.
Gick upp vid 6.30...tog en kaffe och bloss. Väckte och släppte ut hundar på morgonkiss.
De var snabba och ville in så ingen stund då direkt.

Lade ut godis lite varstans för letande medans jag fick sitta och ta min påtår.
Strax därefter tog jag en dusch eftersom jag ska ner till doktorn. Försökte skynda på.
Kom ner och gubben säger att det luktar skit...jag ignorerar och ska göra mig klar.

Nu vrålar han att någon har skitit på golvet och beskyller Ebba som direkt tar åt sig.
Suck....
Tyckte det var konstigt...Ebba säger alltid till när hon behöver ut!

Fy vad trött jag blir! Jag lämnade bara en stund för en dusch medans gubben såg på tv.
Jag kollar...jo visst. Först möter jag spyor på golvet innanför dörren. Troligtvis någon som druckit för fort. Sedan hundskit på mattan i groventrén och på golvet.
Suck...
Patrik klär sig och ska nu åka..
Jag tar fram en påse...en liten spade och börjar städa upp...hundarna är nu ute.
Plockar...torkar...tvättar golvet och mattan in i tvättmaskinen.
Nu till kräkorna och samma procedur. Tar även med hallen som är full med lera.

Startar bilen så den tinar av tills jag ska åka....och går nu och röjer boxarna.  Byter vatten. ..diskar alla skålar och tar bort tugg och leksaker.
Nu läggs åter godis ut för uppletande. Jag gör matsäcken och min påse klar som ska med till dagiset.

Jag tar nu in hundarna och stänger av bilen. Nu letas åter godis men på svårare ställen. 
Alla har nu lekt i massor ute. När uppletande är över så går Alice och Ebba igång igen...Alice vill åter ut men Ebba avböjer.
Nu får jag ta en kopp kaffe som hinner bli kall då jag får springa åt alla håll....Suck.

Nu är det dax för hund frukost så jag får ett bloss i lugn och ro....åker om 15.

Ja så här ser många gånger mina mornar ut och folk undan varför jag behöver gott om tid på morgonen medans mina mediciner gör verkan!.

Ha en bra dag ❤

Puss

Ur funktion. ..

God kväll alla nära kära vänner och bloggläsare ❤

Jag kommer visst aldrig till mitt skrivande. Mer saker står stilla känns det som. Bara struktur tagit form så kommer jag igen...hoppas det sker snart 😕
Puss

Ikväll sviker jag medvetet...

Somnade ifrån inlägget i fredags men det här var den dagen innan tröttheten tog över...

God kväll alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Har nu gått en trappa upp och lagt mig i sängen Tvn är på och jag erkänner att jag fastnade lite i filmen på 4 an, förmodligen för att jag ingenting annat orkar, jag är nu ganska slut.
Hade tänkt att fortsätta att berätta om dagen då jag hade öppet hus i mitt hem då vi firade min 40 årsdag men jag orkar inte just nu utan jag tar det när jag inte kommer att somna i texten.

Förövrigt så for jag till dagiset som jag skulle och jag fick sådär 18 hundar tilldelade som skulle rastas.Jag blev befriad av 2 som var ute i rastgårdarna men tog 2 nya från pensionatsdelen istället så det blev några ändå.

Efteråt for jag hem och tog på mina sina täcken, tog ut de 3 stora hemmavarande och lekte kasta boll med dem och gissa vilket gjädjerus det ljöd över tomten idag!

Efter det så fick de sin vanliga promenad, men det var efter  att jag var klar med att ha plockat all skit som blivit på tomten, därefter kom gubben hem och vi tog en promenad alla 5.

När vi väl var hemma så var jag trött. Patrik gjorde mat och deckade på soffan. Själv hade jag lust att fortsätta skriva men jag orkade inte...

Mycket mer än så här klarade jag inte denna dag.  Smärtan var fortfarande förjävlig men jag tog mig igenom min fredag och gjorde mina åtaganden innan jag slog ihop. ..

Detta var min fredag...och inte blev helgen mindre arbetsam :-P

Puss. ..

Tiden är inne....

Ja nu är det snart dax..
Mina doggisar har nu varit ute med mig och herre min ge så glada de är. Önskar det vore sommar allt är så mycket enklare då.
Ser fram emot den så alldeles. Snart ska jag pälsa på mig för dagistimmar. ..Mina hundar ska bara få lite aktivitetsgrejer och nytt vatten samt lite tugg innan så deras tid också tickar snabbt när jag är borta.
Mår lite bättre men känner att jag måste vara lite försiktig med sysslor idag med. Blir tvungen att meddela min situation på dagiset idag. De är så underbart omtänksamma och frågar hur jag mår lite då och då samt lite kramar ibland...de är verkligen fina arbetskamrater ❤.

Jag lämnade sist jag var ett litet meddelande att jag ville säga hej och tänkte på dem när jag inte var där...hoppas att morgonen i onsdags började med ett leende 😉...det var i alla fall min tanke.
Ha det bra allihopa. ..det ska nu jag..
Puss 😀

Måste ge mig lite tid...

Sitter i soffan som ett kolli..ont överallt. .ögonen halvslutna av känning från huvudet och inga mediciner som gjort verkan. Bäst att försöka med sista utvägen...en dusch. Brukar må bättre efteråt. Jag börjar få lite bråttom om jag ska hinna något mer. Jag slutar inte förrän 16 sedan så det är väl bäst.

På återseende gott folk. Ha en bra dag ❤

Puss...

Blommor som ett brev på posten ❤

Godmorgon alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Jag blev lite trött igår och hamnade i annat så jag ko inte mycket längre med att berätta. Men jag fortsätter väl med en liten kortis nu när jag lyckats tagit mig upp ur sängen och en kopp kaffe har slinkithar ner ..2 av hundarna har nu varit ute och den tredje är nu ute. Winston är ju fortfarande inte hemma så honom behöver jag ju inte bry mig om just denna morgon.

Jag mitt jäkla smartskaft lyckades idag att även se nu på morgonen då jag skulle ta mina mediciner att jag missade hela dagen igår och det var ju väldigt bra en sådan dag då jag behöver dem som bäst, då jag haft så ont så jag ser stjärnor..

Men men nu är det gjort och jag hoppas på att de gör verkan lite i alla fall för det är inte roligt idag heller men jag ska åka iväg till dagiset idag för 4 timmar och hoppas att jag kan göra ett bra jobb ändå...

Jag önskar att jag visste helt vad det beror på för det är väl så också att jag inte vill inse att det förmodligen är att timmar har fyllts på fort men aktivitet i sträck utan vila.

Skit i det nu tar vi en dag i januari...närmare bestämt 29, det var fredagen, dagen efter att jag fyllde år och dagen för den fest jag förberedde skulle gå av stapeln.

Jag städade, gjorde tårtor och förberedde inför det då postaren helt plötsligt tutar på mig.

Jag kliver ut till honom och där står han och ler och ser jätte glad ut då han berättar att jag har fått blommor ;)

Oj svarar jag då åste jag nog ha varit lite snäll i alla fall. Jag hade inte en susning om vem som ville överraska mig. Jag mottog paketen och postaren åkte..

Med ett litet chockat leende så gick jag in och öppnade ...och gissa om jag blev överraskad.

Jag hade blivit uppvaktad av en vän ifrån Göteborg, en gammal dagis och skolkamrat sedan barndomen..en tjej jag har och pratar med lite ibland ( mest ytligt och öppet på fb)  hon var en av mina bästa vänner på den tiden och vi har väldigt många minnen och knasigheter ihop att skratta till.

När jag såg kortet och mindes, när jag kände omtanken hon och hennes familj gav så var det kört så klart! Tårarna kom, jag kunde knappt läsa kortet, jag var mer eller mindre blockad då tiden helt plötsligt stod stilla. 

Jag blev så glad, så överraskad och så rörd på samma gång att det var överväldigande...

Tack snälla rara Åsa för de vackra blommorna och än mer din tanke, jag må vara stark och hård många gånger men jag är nog en väldigt känslig person då man visar glädje och uppskattning och när man bryr sig om andra människor och djur. Johanna kallar mig för en mjukis, det är en sida jag aldrig tidigare visat men den går inte att hejda i takt med att alla fina människor gör massa fina saker runt omkring. Det behöver inte vara mycket alls utan det räcker med ett par ord, ett fotografi eller något sådant, tanken säger mer och det är den som betyder mest...

Här är de blommor som dök upp, vilka jag var ganska chockad över allihopa..

Och här är den fina buketten som postaren kom med...

Tack så hemskt mycket 

Puss <3

Min 40 årsdag

Ja ni gott folk då var dagen kommen att verkligen passera det magiska 40 strecket..

Dock har jag känt det som om jag vore 40 redan i 2 år så det gjorde ingen skillnad mer än på papper.

Under dagen så fick jag ett meddelande om jag skulle vara hemma och om jag ville ha lite besök. Jag tackade ja, det var morsan, Brorsan och Hans fru. De var hjärtligt välkomna men jag bad om att få tid så jag kunde hinna undan lite med förberedelser inför lördagens galej innan. Nu blev det ju inte som jag hade tänkt alls då strömmen försvann då det blåste galen. Tyvärr för min del sä hände detta då jag stod i duschen så jag hade ju såklart inget vatten! Där stod jag som en skumtomte full med tvål och schampo i hela huvudet. Jag förstod att jag inte skulle få tillbaka strömmen på ett tag så det var bara att låta schampot vara kvar och torka tvålen från kroppen.

Inte riktigt en sådan dusch som man brukar ta men jag luktade gott i alla fall...

Nu hade jag ett nytt problem..hur skulle jag kunna bjuda på kaffe, eller tina kakor? Inte äns saft skulle jag kunna bjuda på då jag inte hade vatten ju!

Men men jag kunde inget göra så jag mottog besöket med en turban på huvudet som var fullt med schampo. Jag serverade en djupfryst kaka och inget mer just då.

Det tog ett bra tag men sedan kom strömmen tillbaka i alla fall, det var ju skönt så jaf kunde till slut få bjuda på lite. Jag fick en bukett med rosa rosor och ett kort med pengar, tro inte att jag hade räknat med något alls utan jag har abslolut inte tänkt mig något alls.

Vi fikade och pratade innan de beslöt att fara hem igen...

När kvällen närmade sig så garnerade jag smörgåstårtan jag hade gjort så att vi fick lite kvällsgott till tvn. Vi hade riktigt trevligt och en lugn och skön kväll...

Här passar jag på att vila innan de kommer , jag och min turban hahaha

Denna present fick jag utan min familj så att jag skall kunna ha hundarna ute lösa utan att du kommer att springa bort och försvinna. Dessa halsband är kopplade med en handkontroll med en gps så att jag kan hitta den enda till Uppsala och ut på Öland ....skit fränt. JAg måste bara begripa mig på elektroniken vilket tar mest tid av allt.

Stort tack till alla inblandade denna dag.... <3

Orkar ni mer???

Vad säger ni mina kära vänner...ska jag fortsätta skriva?
Orkar ni med att läsa, januari är ju inte slut ännu och det har varit ett riktigt trevligt avslut med fina underbara vänner...<3
Det har varit presenter, massor med folk, middag, fika och fest...ska jag fortsätta?

Puss..

En glad överraskning ❤

Dagen före 40 årsdagen...

Jag jobbade på hunddagiset som vanligt men blev glatt överraskad. Tjejerna var så himla söta, helt oförväntat så överlämnades en blomma till mig vilket faktiskt var lite av en chock!

Jag blev så rörd så att tårarna var nära....extremt nära! Det var verkligen så överraskande och så fina ord av människor jag knappt känner <3

De är verkligen helt underbara och jag trivs som fisken i vattnet, jag har helt enkelt hamnat helt rätt! Jag tittar aldrig på klockan alls vilket jag har gjort på varenda arbetsplats tidigare som jag haft. Nu rullar dagarna på som ingenting och både nu och då så vet jag inte ens om att j´klockan är dax att gå hem. Många gånger händer det som ofta händer...dvs jag tänker...jag ska bara ...då är det ju klart ;)....ja vad säger man jo äntligen har jag näst intill kommit hem <3

Ett jätte tack till fina tjejer, puss <3

Fullt upp men...

Tänkte nu försöka gå tillbaka lite i tiden som jag inte skrivit om. Blir kanske några kortis inlägg till och med och så lite bilder vilket har varit ganska dåligt på sista tiden. Detta är 26 januari som jag skriver om...

Även om det har varit fullt upp med förberedelser för kalas till min 40 års dag så har jag inte glömt bort att hångla med mina fina babes. Numer på kvällarna går de stora hundarna och lägger sig på box och jag får lite kvällsfritt och kan andas annat än hela tillvaron av hund och den tiden får nu alltid Winston lite extra privilegier att få mysa med matte i soffan och bara vara nära utan konkurrens, gissa om han trivs...ni får väl döma av bilden själva <3

puss...;)

Dax för några ord igen....

God kväll alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Nu har jag vaknat till lite i kroppen vilket har tagit en jävla tid. Jag har inte haft lust med ett skvatt under hela dagen. Jag startade med en planering att jag skulle se till att få ihop en bra genomgående planering för hur mina veckor ska se ut något sånär men det gick åt helsike.

Det har varit en hel del på sista tiden som jag ska försöka sammanfatta men denna dag har varit en mardröm åter igen. Jag vet inte helt hundra vad det beror på men det är kroppen som spökar och jag har haft så förbannade ont så jag vet inte vart jag ska ta vägen...

Förmodligen är det träningsvärk eller så är det hela ryggen fullt med knutar, kan inte riktigt sätta fingret på det. Förmodligen har det kanske gått lite för fort med ökade aktiviteter så inte kroppen hinner med men i så fall så vet jag nu det. Det har varit massor av promenader med hundar både nu och då och jag hade sista dagen vilket var i tisdags 28 promenader inkluderade mina och då även 21 olika hundar så visst blev det lite häftigt men va fan!!! Mentalt mår jag skit bra!

Idag har jag varit helt liggandes mer eller mindre, orken har inte alls in funnit sig. Jag har åtminstone klarat att ligga vilket jag inte klarade igår. Hela ryggen men inte där diskbråcket är utan högre upp har gjort så in i helvete ont och även hela bröstkorgen runt om så jag har haft svårt att andats. Så ja det har varit riktigt jävligt!
Ringde idag till en massageklinik och beställde en tid men får ingen tid förrän nästa vecka. Skitaktigt nog får jag inte heller mina recept förnyade på vårdcentralen (idioter) utan nu har man fått för sig att jag ska utredas!!! Smart! NU???
Det ska ju för sjutton stänga inom kort och jag kan ge mig den på att det ska bli strul igen om de börjar utreda. Förra gången vid ett byte så var jag under  utredning och då var det ingen ny läkare som ville ta vid...så det förvånar mig inte om det sista de gör i mitt fall på vårdcentralen är att fitta till min tillvaro ännu mer. Tanken var att jag skulle ta tag i den biten så fort jag bytt vårdcentral så nu har jag även en läkartid för samtal nästa vecka...på min dagistid! Det är väl jävligt typiskt...

Jaja det får väl bli som det blir så här långt men förövrigt har telefonen och bråk varit som bortblåst vilket jag är tacksam för. Jag har även som jag skrev varit hos Polisen igår och skaffat mig ett nytt pass som ska träda i kraft nästa vecka. Skönt när det är gjort då kan jag åka på semester när som åter igen utan att tänka på det...

Idag har varit en dag med mycket social kontakt med mina babes, mer än på länge och det behövs det med. Alice är något högre i energi igen så jag måste få till en planering så de får struktur av samma rutiner varje dag. Har tänkt få igång hundgruppen bara jag får en hållbar planering igen.
Och så en skön bonus har idag dykt upp. Jag kommer att få mina hundar promenerade av en vän som är väldigt hundsugen men inte har någon själv. Hon vill koma en dag i veckan och gå med mina och gissa om jag tänker utnyttja den tiden ;)

Jag har nu även Winston utlånad några dagar då Gunnsan ville ha honom. Det är också skönt att inte behöva tänka på i några dagar men förövrigt underlättar det inte så mycket då han inte gör mycket väsen av sig,...

Ja det var väl lite av gnäll och blandat som jag tänker åstadkomma i just detta inlägg...men jag har inte tänkt sluta skriva för ikväll om inget kommer ivägen...

Puss...;)

Hur jag än mår så tror jag inte att andra människor ser det, med andra ord så som jag vill ha det...

Dödens dag...

Godmiddag alla nära kära vänner och bloggläsare ❤

Har precis lagt mig ner på soffan...orkar just nu inget alls. Kroppen värker så jag just nu har lust att ge upp...
Är just nu alldelles för trött för att berätta vad som varit men tar det väl såsmåningom. Har jättetrevliga nya erfarenheter och även upplevelser som väntar. Mycket har jag gjort vilket jag nu säkert får sota för...nya planer på gång som vanligt men nu somnar jag snart...

På återseende. ...

Börjar få abstinens....

Goddag alla nära kära vänner och bloggläsare ❤

Nu börjar jag att känna att jag har behov av att skriva.  Tiden har åter varit knapp och jag längtar faktiskt. Tyvärr får ni vänta  ytterligare få jag just nu måste ta hundar efter ett besök hos polisen. Om en stund kommer besökare som behöver min hjälp och jag vill då finnas till hands.
Syns senare ...

Puss...

Nya erfarenheter....

Goddag alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Sitter nu en stund i soffan och bara är medans de andra två tjattrar i munnen på varandra. Själv har jag nu tagit fram min dator och satt mig till rätta en stund för några rader, dock med hörlurar på och Bryan  Adams som sjunger med sina superbra toner...

Jag var trött i morse när jag skulle upp men knagglade mig upp trots allt, tog mina mediciner som vanligt och laddade för en ny dag. Idag är första dagen som jag ska genomgå pensionats rutiner, vilket känns spännande. Jag fick idag under förmiddagen gå med min handledare men sköta allt och lägga allt på minnet. Även om minnet är lite si och så ibland så är rutinerna inte värst främmande. Det är som hemma skulle jag nog kunna påstå och så sunt förnuft såklart.

Jag var där på förmiddagen och ska åter en liten sväng under kvällen. Fick lite eget ansvar att låsa idag vilket fick hjärncellerna på högvarv så att man absolut inte glömmer något alls, det är ju en hel del ansvar och nytt. Vad jag hade missat lite men visste när jag tänkte efter var att jag hade inte bara pensionats hundarna i sina boxar, jag hade även handledarens små babes inne på kontoret när jag skulle hämta mina saker och låsa för denna stund hahaha, där låg hennes rottisar och kikade sömndrucket upp när jag klev in. Jag kan säga att jag inte har klivit in lika enkelt var gång då jag blev utkastad första gången vilket är precis så som det ska vara ;). Den gången var det bara att stänga dörren och be att få följa med handledare in för en ny presentation...nu hånglar vi som vem som helst så som det nästan alltid är.
Idag var det hundar från 9 månader till 16 år och raser från tax till pitbull så man kan väl säga att det är lite blandat.
Känns riktigt bra och inga problem...
Idag kändes det väldigt annorlunda då det var så få hundar mot vad det är under dagistiderna.

När jag åkte hem tog jag ut mina, gjorde lunch, lite paj och sedan fick alla mina promenader. Första tog jag själv med Winston och Alice men när jag var tillbaka så ville Patrik följa med så han fick ta Ebba medans jag tog Anton...men det var helt meningslöst,

Jag höll på att skratta ihjäl mig, både Patrik och jag skrattade åt henne så vansinnigt. Även och han fjäskade att Ebba skulle komma till honom och gå hos honom kunde han glömma det hahaha...

Vart jag än var vart jag än gick eller om jag så stannade så hade jag Ebba som klistrad vid min sida...men Patrik höll i handtaget på kopplet ..

Till slut fick Ebba gå lös en stund då hon bara var fast vid min sida. hon fortsatte att vara där hon skulle...

Efter vi kommit hem så har Alice som varit sugen på sysselsättning fått plocka strumpor från Patrik och Johannas fötter samt apporterat strumporna. Därefter följde en aktiveringsleksak då hon fortfarande var alert.

Nu är jag trött och alla sover förutom Johanna som sitter med näsan i telefonen..
Nu ska jag sätta klockan och vila en stund innan jag ska gå på nästa pass ;).

Och så har jag glömt skvallra...fick ett meddelande via sms för en vecka sedan som frågade om jag ville ha med hundben, pinnar och annat till mina hundar från Ullared...gissa om jag blev glad!
Detta var så oväntat då det var en kvinna i släkten som jag inte haft mycket med att göra de senaste åren för att vi tyckte så. Men jag blev väldigt glad och är väldigt tacksam över gesten ..Så stort tack till Moa för omtanken....chockerande gulligt :) blev verkligen lika paff som glad <3

Nä ni gott folk nu är det dax att passa på att vila en stund....puss <3

Ännu en dag mot sitt slut...

Öppnar datorn nu och upptäcker att jag åter somnade i inlägget igår...

God natt alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Nu som först har jag nått sängen. Dagen har som jag sa tidigare varit tuff, men jag vilade en liten stund förut innan de andra kom hem. Hundarna har sovit gott hos mig och det är verkligen mysigt när de alstrar sin värme mot min kropp. Ebba har myst som om hon vore i sjunde himlen.men vi är då två.

Kvällen har bjudit på en vanlig familjekväll med hemtag av pizza och trevligt besök. Vi alla käkade ihop vilket var trevligt. Min vän hade fått goda nyheter och även visat intresse för en affär med en annan urgo vän.
Hoppas de finner varandra och gör en tillfredsställande affär för dem båda.

Tydligen slutar inte alla galenskaper av men jag bryr mig inte just nu, vi får väl se vart det tar vägen vartefter.

Vi har haft en trevlig kväll med mycket glada skratt, och som det brukar vara....zzzzz

Mer än så här blev det inte just då...                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                        ,

Helt slut...

God eftermiddag alla nära kära vänner och bloggläsare ❤

Nyligen hemkommen efter en aktiv dag. Jag startade med långpromenader med alla 4...tog dem 2 +2.
Fick sedan stressa iväg till dagis där det gick i ett. Vet inte riktigt hur många hundar jag promenerade idag...funderar...
Hmmm...var nog bara 15...men det kändes som fler!
Det blev städning i hundgårdar och ingen rast. Slutade lite tidigare och åkte hem och gick raka vägen och bytte kläder samt tvättade händerna.
Tydligen går kennelhosta så jag är nu extremt noga.
Efter klädbytet så tog jag ut 2...tog in foder från bilen och städade hundgården samt halva tomten.
Nu är jag död så nu har mössen och jag bäddat ner oss  denna gång var Ebba först upp så hon ligger nu och vilar huvudet på min rumpa och sover. Anton och Alice ligger bredvid.
Har även ringt om hämtmat idag av gubben bara för att jag var en lat människa.
Å nu måste jag sova...återkommer 😉

Åter vardag ....

God förmiddag alla nära kära vänner och bloggläsare ❤

Efter en natt med hjärngympa och nya förberedelser så är dagen som vanligt....nästan.
Sitter nu klar med termobrallerna på och är på väg ut med 2 av vilddjuren på en lång 😀. Ska svälja kaffet i koppen först och sedan ge mig i kast med dagen.
Brukar städa på fredagarna men denna blir annorlunda. Börjar jobba 12 idag så man får anpassa sig såklart. Helgen blir också annorlunda då jag går pass även då. Konstigt nog känns det inte som jobb eller vad vi ska kalla det för ...utan det känns som att bara hjälpa till med det jag trivs med...
Är det så här det ska kännas att gå till jobbet så jobbar jag gärna dygnet runt om förmågan finns 😉.

Ha en bra dag alla där ute...jag ska dra på mig skor ...mössa och jackan nu för att glädja mig och mina hundar <3

Puss...

Hur är vi människor?

God kväll alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Nu är vi åter i vardagen, den som min tillvaro består av till den normala delen.
Ett lugn har svept genom in själ idag vilket är riktigt skönt. Jag avskyr verkligen det som varit men känner att jag måste få ge hän åt mina känslor och jag har ett enormt behov av att berätta hur det verkligen ligger till när man sviker folk, det är inte ok att såra hur som helst. Visst jag är inte guds bäste barn och jag felar också, jag gör saker som jag inte är stolt över men, det gör vi alla, vi är bara människor.

Idag har hela min dag gått åt till att skriva och bloggen har toppats idag vilket jag inte hade förväntat mig. Ärligt talat så tycker jag att det är tragiskt. När man tittar på mina topp inlägg är det de värsta som är där, det är de där människor sårat och där tragedier har hänt, min kära hunds skada bland annat och inte alls mycket glädje. Jag tycker nog att det är lite knepigt.

Var gång jag skriver att jag är arg, vilket inte händer så ofta så här så läses min blogg som bara den, varför? Varför är mänskligheten mer intresserad av negativa saker än positiva?

Är inte det lite oroväckande? Jag försöker att se det positiva i det mesta och finns det inte så gör jag vad jag kan för att vända det negativa till positivt...om jag kan. Man får ta sig i kragen många gånger vill jag lova, man får kämpa och bita ihop.

I måndags hade jag ett morgonpass på hunddagiset för första gången, det var lite annorlunda än vad jag är van vid. I tisdags var det vanlig tid och så ska jag ta eftermiddags passet med min chef imorgon, det ska bli spännande.
Jag stormtrivs verkligen, tiden bara rinner iväg och man har lite andra uppgifter mellan varven.

Jag har nu de två sista dagarna gjort 3 månaders kontor också vilket är skönt när det är klart, jag har försökt skriva ner hur dagarna ser ut för oss så man kan börja få lite mer struktur på vardagen....det behövs då dagarna bara rinner iväg i rasande fart.

Mexico resan är bokad i alla fall och jag ska ut och surfa runt lite innan jag somnar har jag tänkt. Jag måste även kolla runt angående vår dusch som är helt värdelös samt att jag behöver snurra runt bland lite andra saker. Jag har planer på g som alltid men innan jag drar igång något nytt ska jag ta hand om och lära mig min födelsedagspresent jag fick av familjen. Jag har även tänkt försöka få lite tid att sy och måla, det som jag nu så länge längtat efter.

Det har nu lugnat ner sig lite efter min utbildning blev klar och hunden klippt, allt jag har att städa allt jag har att ta hand om och nu är vi även bortbjudna i helgen,

Vi blev tillfrågade om vi skulle ta en kväll med middag och gott på Black lion inn med goda vänner men jag hade glömt bort att jag ska jobba så jag måste skjuta på det ett tag. I helgen ska jag prova på pensionats delen med min chef, gissa om jag är glädjefylld... ;)

Vi har även blivit bjudna till våra underbara goa äldre grannar i helgen ner till stan så som vi blir lite då och då. Helt underbara människor, de jag sedan några år tillbaka kallar för farmor och farfar....som sagt jätte goa <3

Nu är det nog bäst att jag avslutar så jag hinner att surfa lite innan jag somnar....med detta säger jag puss och godnatt <3

En fin kväll...

Nu mår jag som en kung 
Att äntligen få alla kort på bordet är befriande för själen...en mysig kväll med gubben igår ..promenad med gubbe och hundar och så har Johanna fixat God middag 
Ska ta ett varv på kontoret innan jag tar en najsig kväll ...tillvaron är bara perfekt 

Rena rama sanningen del 4 ..sista orden till dig?

Jaha och vad återstår nu då...jo det har varit bekymmer om de kostnader jag lägger på mina hundar, precis som om du har med det att göra. Man blir beskylld för att vara född med silversked i munnen och vad i helvete vet du om det. Jag blev förbannad och la för ett tag sedan in ett inlägg där jag visade lite vad vi byggt för det hette utåt att jag fått allt ...

Jag följer alla regler och paragrafer och lik förbannat så är den där jäkla avundsjukan så stor så jag får spy. Det finns många saker man är avundsjuk på allt  i från hundar, hus, till min relation med min make!
Tror du på långa vägar att något har varit GRATIS??? då är man väl bra jävla dum i alla fall!!!

Det har kostat miljonbelopp och hälsa kan jag tala om om man inte fattar det, och det vi har idag har vi slitit blod svett och tårar för! Så kom och snacka...lev det liv vi gjort och se hur länge du orkar!!!

Har inte någon i kretsen som skulle ha klarat det i har gjort ....och med det sätter jag punkt om det.

Nu har ännu mer saker uppdagats.

Nu vänder jag mig direkt till di vilket jag även har gjort i privat chattmeddelande som även är en sparad konversation och går inte att ta bort...tack och lov...
2 dagar efter att ett erkännande om lögn kommit så berättar du att det är inte du som har hittat på att det gick rykten om mig utan nu är det helt plötsligt din mans ex! Jag blir vansinnig och skriker åt dig att varför i helvete ska du skylla på den kvinnan nu!!!

Jag vet att hon inte har med saken att göra. Samma kvinna har du även talat om att du är livrädd för och kastat åtskilliga saker på vilket jag har sett mellan fingrarna innan jag förstod hur allt låg till.
Du  har denna kvinna på fb för att hålla koll då du inte litar på vare sig din man eller hans Ex och jag tror att det är 16-17 år som har passerat.
När jag sedan pratar med en släkting får jag höra att du sagt att min släktings barn inte har rätt far utan den riktiga fadern är farbrodern (din man) eller farfadern! Detta skyller du sedan på faderns ex som har ringt dig för 2 år sedan!!! Hallå! hur står det till??
Detta vet farfadern och farmodern om...hur tror du att de reagerade???

Sedan får jag dessutom höra att jag har mordhotat dig av en släkting och även av din makes ex!!!
Alltså allvarligt, FATTAR DU VAD DU HÅLLER PÅ MED...DETTA ÄR FÖRTAL OCH DET ÄR STRAFFBART!!!
Till mig har du sagt att din makes ex har hotat dig inklusive min släktings make fadern till barnet som togs upp!

Du har bett mig åtskilliga gånger att inte skriva sanningen ut för andra att få veta men vem fan ska sätta stopp för ditt idioti då? Ska du kunna fortsätta att förstöra tillvaron för flera familjer om och om igen. Nu har du tyvärr mött fel familj! Jag tar dig inte om ryggen mer utan du förtjänar att dina osanningar kommer ut.
Jag litar inte på dig för fem öre och kommer aldrig att varken förlåta eller glömma. Du var och snokade på min andra dotter som jag inte har kontakt med längre förra veckan...och där åter tickade mina varningsklockor, vad fan är det frågan om nu?
Jag sa då åt dig i text att där har du inget att snoka om utan lämna henne ifred (det är nog inte rätt ord då jag inte kan kolla eftersom du har blockerat mig)
Meningen var att du har ingen rätt att snoka där hon har det bra som hon har det nu och så även jag.

Tiden fortsätter och jag blivit totalt nedringd när du antar att jag syftar på dig på fb. Jag har ett arbete att sköta och ett liv att leva med folk som är fina människor tror du då på fullaste allvar att jag tänker ge dig något av min dyrbara tid??
En riktigt korkad tanke!
Efter att du förstått att jag kommer att tala om sanningen trots att du ber mig låta bli så kommer en anmälan från fb till mig...märkligt!
2 av mina profilbilder är anmälda för naket innehåll....tror du att det finns en enda person som inte fattar då detta hände en stund efter att jag skrivit att sanningen ska ut.
Därefter var du heller inte min vän på fb.
När man gör sådana här saker och sedan fjäskar och ringer ner de som man även kastat massa skit på tror du att du vinner något på det. Vi har nu alla mer eller mindre pratat med varandra då ett ljus helt plötsligt tändes för oss. vi kunde helt plötsligt räkna 2+2 till 4.

Jag vet inte vad du tar dig till med men inget förvånar mig alls. Jag har till och med kontaktat min stora dotter som jag själv har dispyter med då hon eller hennes familj inte heller skall bli utsatt för en sådan som dig för det skulle faktiskt inte alls förvåna mig om du skulle försöka nestla dig in där. Jag har även sagt att jag kommer att nämna henne i min blogg.

De vänner som jag har sammanfört dig med har jag talat med för att jag skulle inte förlåta mig själv om du gjorde så här mot dem som du gjort mot oss andra. Du har även anklagat mig för att jag ska lämna dig ifred och jag har inte ens svarat på dina samtal vilket var 14 st och började kl.22.30 i tisdags. Jag har svarat rakt ut i chatten där du kontaktat mig...inte tvärtom!!!

Mitt liv var både lugnare och mer harmoniskt innan du klev in och jag återgår gärna till det.

Men tänk dig för ....det är nog dax att tänka till och acceptera läget och försöka ta hand om dig din  familj och dina barn...det är de i så fall som behöver dig.
Ta du en rejäl tankeställare och ändra ditt beteende så kanske du kan behålla en vän någon gång vartefter.  Du vet inte vilken vän då miste hos mig för det du gjort men du vet heller inte hur smart jag är för att låta dig ta ansvar för dina handlingar...du är vuxen så det är dax

Rena rama sanningen del 3

När jag ser fotografierna på kvinnorna så kommer känslan över mig att....herre gud skulle dessa 2 verkligen hälsa på varandra överhuvudtaget?????
Jag fick inte ihop det...
Jag börjar titta närmare på fotografierna och ser då att de är screenshotade från fb.
Alltså detta är 2 st selfies dessa har tagit på sig själva!
Om dessa var tagna på vårdcentralen så skulle min vän varit tvungen att se till att den ena stängt in sig med öppen dörr på toaletten för att få den svarta omgivningen runt och även bett denna kvinna ta fram sitt face för en bild! Den andra bilden är en riktig närbild, med ett jätte leende och blicken rakt in i kameran, så med andra ord inga smygbilder och heller inte på dem tillsammans.
Dessutom på bilderna finns några gilla och några kommentarer!!!!!

Hur jävla korkad tror min vän jag är????
Ok, tänker jag detta ska bli intressant! Nu är det dax att prata en stund så vi kan reda ut ett och annat frågetecken!

Jag ringer upp och ifrågasätter lite lugnt trots min irritation, jag har banne mig viktigare saker att göra!
Jag frågar rakt ut om detta verkligen är sant och hon säger att det är så. Men för helvete säger jag till slut detta är ju 2 bilder som är hämtade från fb!!!
Varför??? Då svarar kvinnan att hon tagit bort bilden i sin telefon för att hon först lagt den på fb för att fråga om någon visste vilka de var så hon kunde ge mig den infon. Nu hör ju till saken att både jag och min man har henne på fb vid det tillfället och ingen har fått något i sitt flöde om detta...konstigt...

Han fortsätter och berättar att man nu tagit bort det från fb också då hennes bror sagt att den ena var en satkärring och att hon kommer få problem om hon delar sådana saker och att hon beordrades ta bort detta.
Jaha säger jag då men då kan ju jag få titta i ditt flöde på din aktivitetslogg på fb så att du kan bevisa din oskuld då jag helt ärligt inte tror dig alls då!
Kvinnan svarar att det är ok och jag antar att man skapade nya tankar på nya mål inför vårt nästa möte.
Jag blir såklart skitförbannad och tar upp det här med familjen. Och trots allt så känner jag för kvinnan ändå!!! Fattar ni!!??

Jag känner att hon har förmodligen inga vänner och vill på det här viset bevisa för mig att vad hon än ser och hör så kommer hon att berätta allt för mig, jag trodde trots detta sätt att det var en akt för att verkligen försäkra sig om att hon var min vän...hon ville verkligen komma ännu närmre...

Jag tar mig till sans ja pratar med mig själv åtskilliga gånger och ventilerar detta...hur ska jag få henne att erkänna och fatta att lögner inte är ok!
Därför skriver jag ut detta på fb, så hon som där var min vän att så här tycker folk om sådant!

Detta blir en chock för min vän som trodde att jag bara skulle svälja det här och nu blev hon nervös. Förtroendet för min vän börjar åter att dala.
Jag skriver ett inlägg på fb där min vän frågar vem som ljuger och där jag då svarar att det borde ju du veta! (det var ju hon som hade sett kvinnorna) varpå min telefon ringer 8ggr!!!
Herregud! Oj vad jag råkade träffa en punkt. Detta handlande fick mig att helt förstå att jag hade rätt man jag hade inget erkännande fortfarande.
En kväll pratade jag med vännen och då kom detta åter på tal. Nu har man blandat ihop lite om första och andra incidenten, vilket jag såklart märker. Jag frågar åter igen rakt ut åtskilliga gånger och att om jag har rätt och det har varit lögn så säg det för helvete nu! Nu börjar Lola tröttna!

Efter mycket möda och stora besörjelser så kommer ett erkännande, hon säger att jag har rätt och att hon bara ville vara min vän så mycket!
Hon ber mig på sina bara knän att inget säga...jag citerar..
Då kommer jag att bli slaktad!
Jag lovar att jag inget ska säga utåt men kommer prata om det i familjen och jag ska försöka att se till att inte min gubbe säger något (vilket jag inte kan lova) om det absolut inte händer igen ...INTE EN ENDA LÖGN TILL I SÅ FALL!!!

Hon svarar att hon fattar och förstår och att det aldrig ska hända igen och att hon verkligen ber om ursäkt. Ingen kan förstå att jag inte bad henne dra åt helvete men nä...så gjorde inte jag. Hon har helt förstört mitt förtroende för henne genom detta och hon nekade fortfarande till att det första samtalet var påhitt men ok fine....det kommer väl senare.

Relationen blir en aning stelare, men jag försöker verkligen åter igen....men det är banne mig inte slut här!

Rena rama sanningen del 2

En dag fick jag ett samtal från kvinnan som då berättar för mig att hon i sin tur har fått ett samtal i sin telefon gällande mig och mina hundar.

Jag blev förvånad såklart då vår kontakt är ganska ny men visst så kan det ju vara, jag har ju haft kullar och är kennel och rasen är heller inte okänd, så visst händer det att människor visar intresse.
Denna gång berättar kvinnan att det är en Sandra som har ringt till henne och är obehaglig. Hon ställer massa frågor om mig och mina hundar och påpekar att hon har en väninna som jobbar på djurskydd och att det sägs att jag slår mina hundar.
Min vän tycker detta är väldigt obehagligt och ringer mig och varskor. Jag i min tur skrattar åt det och rycker på axlarna och känner att folk kan ju inte riktigt ha ett liv då man måste hitta på saker och säkert i ren avund och inget annat. Alla som känner mig vet vad mina hundar är för mig så jag var inte det minsta orolig för varken det ena eller det andra.

Kvinnan tog hårt på min reaktion och undrade hur jag kunde skratta åt det när det var så obehagligt och jag förklarade samma sak igen...att jag inte var orolig och att om så var fallet så är alla myndigheter välkomna hit ;)

Man ifrågasätter nu vem det kan vara och man vet inte men man misstänker att det kanske är någon som tror att jag har haft någon inblandning i grannens hästar att göra...
Jag rycker på axlarna och svarar samma sak att jag bryr mig inte utan vem det än är i så fall får komma hit. Det jag tyckte var väldigt märkligt var varför i hela friden någon ringde till för mig en nyfunnen vän och sökte information då en nyfunnen vän inte känner mig och inte har haft tid att vara här och se hur jag och vi har det...
Men jag fick förklaringen att denna Sandra visste att vi var vänner...och här stannar det om detta telefonsamtal...

Tiden går, väninnan och jag pratar sporadiskt och vi ses inte mycket då min tid är knapp trots att hon bjuder in mig gång på gång.
Nu en dag så ringer man mig igen och säger att vi måste prata! Hon hade hört något jag måste få veta...

Nu har kvinnan varit nere på vårdcentralen i Söderköping och varit i väntrummet. Där i väntan på att få gå in till doktorn så har man råkat höra två kvinnor prata, och förmodligen om mig.
Min vän hade hört dem prata om en tjej som hade rottisar och bodde ut mot Klarsjön (visst måste det då vara svårt att veta vem de är ) där den ena kvinnan hasplar ur sig att hon den tjejen är lite lösaktig, varpå den andra intressant svarar...jasså
Man säger åter igen att man inte vet att det gällde mig, men i samma stund fortsätter hon berätta vad hon hört.
Hon berättar att kvinnorna säger att det byggs mycket där ute och att kvinnan (jag) kommer att dumpa min gubbe då han har byggt klart åt mig...det som jag behagar.
Jag vet att det var något mer som sades men kommer inte ihåg nu. Det kanske står i det andra inlägget om just samma sak jag skrev för en tid sedan då jag hade mina tvivel men jag minns inte.

Jag tycker det hela är konstigt och frågar om detta verkligen är sant för det låter helt ofattbart i mina öron, klart om det är så så vill jag ju gärna veta vem som har dessa fantasier...så jag frågar min vän om hon vet vilka det var. Hon svarar att hon inte vet men att hon har fotat kvinnorna i smyg, bara för att visa mig...

Jag blir lite förvånad men kände att...jaha...vad bra då kan ju du skicka dem till mig så har jag en susning och vem som har problem med mig denna gång då. Visst svarar min vän ...så jag väntar...kanske är det någon jag känner.

Efter en stund, jag var upptagen att klippa Winston så får jag ett foto på sms, jag kikade endast på ansiktet och känner inte igen kvinnan.
En stund senare får jag ännu en till bild, på en jätte söt uppsnoffsad tjej och då börjar jag fundera. Först var jag bara nyfiken på vilka det var men nu börjar lilla Lola bli misstänksam!

Rena rama sanningen....del 1

God förmiddag alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Idag kan hända att det blir en topp i mina inlägg då alla vill veta vad det är frågan om. Jag ska börja att berätta vad som varit och hur saker uppdagats samt så kommer jag även öppet att skriva till den personen det handlar om.
Varför ta det på det här viset? Jo för att det är det som svider mest av allt hos personen i fråga och hon förtjänar inget annat utan att få ta sina konsekvenser av sitt handlande. Vi är alla vuxna och borde inte bete oss på ett sådant vis som gjorts och jag tänker sätta ner min fot och tala om att det räcker. Jag tänker även med detta inlägg göra andra uppmärksamma på hur det varit för mig så att man får vetskap om hur verkligheten ser ut, även om de flesta har misstankar om att något är konstigt både här och där....


Det hela började för ett antal månader sedan, jag vet faktiskt inte hur länge sedan vi träffades men det var nog i våras eller något.
Man visste vem jag var för gemensamma släktingar så jag hade träffat kvinnan förut. Hon var väldigt trevlig utåt men ibland betedde sig lite konstigt i mina ögon, men man dömer inte folk hur som så jag tänkte inte mer på det.
Nu kom det närmare och jag blev kontaktad och sökt på fb. Man berättade hur duktig jag var och hur fina hundar och gud en den ena och en den andra på fb, hon kontaktade mig väldigt omgående i chatten och jag brukar ju prata med folk som söker mig så självklart pratade vi. Samtalsämnet var hund då hon har egna. Så vi hade ett stort gemensamt intresse och det var där allt började.

Hon ville ha tips angående sina hundar och hade hört att jag var duktig och därför vände sig hit. Hon hade extrema problem med aggressioner då hundarna har problem mot både folk och andra hundar.
Självklart vet jag inte om jag kan hjälpa men kände för kvinnan och jag tyckte hon var så rak och ärlig utan att hymla så jag kände att jag ville försöka hjälpa till bara min tid fanns.

Kontakten blev såklart tätare, familjen hade flyttat ganska nära oss på landet så vi i vår familj ville visa en trevlig gest, så vi åkte dit med flyttgröt och önskade familjen välkomna ut på landet som våra grannar.
De var alla jättetrevliga och sällskapsplanet var väldigt trevligt. Man vet ju själv hur det är att komma som ny till en plats så vi försökte att öka trivseln redan från början till familjen.
Det tog ett tag och så bjöd vi hem hela familjen på middag, vi satt i uterummet och hade verkligen jätte trevligt. Det var många glada skratt och så den kvällen.
Min andra granne hade hästar utanför vårt fönster vilka det stormat om tidigare och nu undrade man vems de var.
Jag personligen kan tycka saker ibland om saker ting och händelser men bryr mig inte alls så länge man inte blandar in mig. Men alla är inte så, vissa tycker högt och utåt.
Vi fortsatte kvällen och sade sedan hejdå för denna gång.

Straxt efter detta så vet jag att mina "grannar" hade kontakt med varandra angående just hästarna men jag brydde mig såklart inte då heller, det är inte något som angår mig.
Och vad jag förstod så hade det slutat väl och de förstod  varandra.

Jag driver en ideell hundgrupp som många vet där alla är välkomna med sina hundar oavsett problem och det är just för att ha någonstans att få hjälp då andra kanske vänder ryggen till och inte vill bli beblandade med dessa hundar.
Min nyfunna vän var såklart också välkommen som alla andra men alla i gruppen var tvungen att veta hur alla kan bete sig så var ägare får skriva om sina hundar själva i gruppen så att vi alla kan hjälpsas åt. Detta gjordes.
Till en början innan dessa hundar med aggressioner (vilket man talade om, men såklart inte är undersökt) var välkomna att delta i gruppen så ville jag träffa dem först för att se hur de betedde sig eftersom jag själv har kraftfulla hundar som inte tillåter visst beteende från andra , bara för att själv kunna vara mentalt förberedd på vad som kunde ske vid ett gruppmöte.

Det sades att en av hundarna aldrig skulle kunna acceptera någon annan hund mer än den i familjen så gubben och jag åkte dit och tog Winston som är gammal och harmonisk med dit för att prova.

det tog inte alls lång tid så gick de båda sid vid sida, ägaren var förstummad. Dagen efter (tror jag) så tog vi med Ebba och samma resultat blev. Självklart så tog jag och gubben hundarna utan förstärkning av en nervös ägare.

Saker gick som ni märker framåt och nu skulle gruppen provas. De fick delta ett par gånger men jag var tvungen att tyvärr blåsa av den ena hunden från gruppen då denne avspeglade något som fick de andra och särskilt mina stora att inta ett fokus och blockera sig totalt.
Det språk och den attityd som denna lilla grannhund hade funkade absolut inte i gruppen. Vi pratade om det och jag förklarade, man förstod men var såklart ledsen. Det visade sig då att man verkligen inte förstod signalerna alls hos hundarna som ägare utan misstolkade det mesta och förstärkte fel saker. Jag välkomnade kvinnan i gruppen igen för att själv vara med och få känna hur vi andra hundägare är med våra hundar och hur en kontakt är.
Tyvärr dök hon inte upp då.

Vi var fortfarande vänner såklart och vi hade en bra kontakt, väldigt krävande på min uppmärksamhet men inget ont i det. Jag talade om vid åtskilliga tillfällen att jag varken hade tid tyvärr och inte heller ork många gånger då jag även måste vårda mina gamla kontakter med vänner och att det är viktigt för mig och de mina.

Jag kände för kvinnan. Hon berättade massor med groteska historier från förr och de var så fruktansvärda och så invecklade så jag hade varken förmågan eller viljan att veta då det innefattade människor som jag vet vilka det är och även känner.
Jag blev helt häpen. Jag tycker synd om henne då hon berättar att hon blivit anmäld för stalking då hon bara försökte vara en vän, man har folk på fb bara för att hålla koll och även är så rädd för en del att man inte vågar klippa kontakten...alltså jag led verkligen med kvinnan. Jag kände att det nästan var min skyldighet att se till att hon hade åtminstone en vän som hon kunde lita på...fy vad jag led med henne.
Hon målade upp mig som en gud, i nästan alla lägen vilket jag tyckte var väldigt jobbigt men det vara bara snälla ord hon gav så jag försökte vänja mig trots att det inte var lätt då jag inte är van vid sådant.
Jag har haft lättare att ta skit igenom tiderna än positiv kritik om ja ska vara ärlig.

När jag skulle åka till stan så frågade jag om hon ville följa med, jag tänkte att det kunde vara trevligt att åka med en väninna till stan och bara lulla omkring, att bara komma hemifrån liksom så som många aldrig gör...men det tackades nej.
Jag blev däremot tillfrågad att träna hennes hund då hon ville ha den så att man kan ta hem folk hur som helst utan risker för anfall.
Jag hade tyvärr inte kapaciteten att hjälpa henne på plats då jag haft mycket omkring mig med mina 4, träning, utställningar, avelsplanering, import av hund, studier och annat.
Så jag gav kvinnan en lista med punkter på saker jag tyckte hon kunde starta med att träna på med sin hund som skulle hjälpa henne att få kontakt med sin hund och även öka hennes ledarskap.
Hon var jätte tacksam och jag tror hon tränat flitigt.

Efter en tid började jag höra konstiga saker, sådant som jag inte hört någonsin men kunnat tänka mig att det finns folk som önskar vore sant....