Summa sidvisningar
onsdag 30 september 2015
Lägger mig till rätta...
Nu har några dagar passerat och jag har inte alls haft varken tid eller energi att skriva ett enda dugg. Jag har svept lite över facebook men det är nog i stort sett allt. Min kalender har helt inneburit kaos och jag vet knappt vilken dag det är utan de springer snabbt förbi och jag hinner knappt reflektera.
Jag har försökt att fota under dessa dagar så att jag kan till viss del hålla ordning på vad jag har gjort men nu säger även telefonen till att det är så gott som slut på minnet i den så det är väl dax att ta tag i det med antar jag. Jag behöver nog radera en en del. Tyvärr är det så lätt att det bara fylls på utan att rensas bland alla olika saker som man laddar ner eller fotograferar.
Jag har nu förberett en hel del inlägg för att komma ifatt, bilder finns på plats men det är också texten som ska förmedla resten än bara intrycket av varje bild. Jag har att göra en stund.
Jag säger som ofta att jag gärna skulle ha 48 timmar på varje dygn så jag hann göra mer av vad jag vill, men det funkar ju tyvärr inte så utan man måste både begränsa sig samt göra sina val av vad som är viktigast eller vad man föredrar att ta tag i av olika anledningar. Ibland kan det vara behovet, måstet, glädjen, friheten, sorgen, eller en annan känsla som styr vad man just nu sätter fokus på. Det har varit så galet tight schema så jag vet inte när vi satt och tittade på tv ens.
Som de flesta vet så saknar vi ett vardagsrum som det ser ut just nu. Vi tömde vårt orenoverade rum den 28:e augusti och slet ut allt ...motorsågen svingades lös i rummet och det var inte riktigt tätt efteråt skulle man väl kunna säga. Idag är det den 30:e september så 4 veckor och 2 dagar har nu dragit iväg. Jag kan direkt säga att man saknar en soffa att krypa ner i framför tv:n framför en brasa med en bra film och hundarna snusa vid sidan om, kanske att man har något smaskigt att tugga på eller bara lutar sig tillbaka för att göra absolut ingenting. Vi är nu 2 som gnor som sjutton för att få det klart men det är inte så enkelt ska ni veta....
Jag kommer i de närmaste inläggen försöka att ta i fatt vad som det har varit fokus på men jag vet inte hur långt jag hinner i text då jag är väldigt trött dessutom. Min trötthet är vad som gjort att jag ligger efter mitt i skriva och det är heller ingen som vet jag kanske somnar som så många gånger förr...men jag gör ett försök i alla fall :)
söndag 27 september 2015
Måtte änglarna vara med mig....
God förmiddag alla nära kära vänner och bloggläsare <3
Sitter nu i bilen och åker nu genom Jönköping och på väg till ett avgörande prov för framtiden. Jag känner mig ganska lugn över situationen trots allt som har varit tack vare att jag vet hur min tjej är, men samtidigt är ändå hela kroppen i uppror.
Idag är ingen vanlig dag utan idag är dagen som jag nu sitter med min man och min kusin i bilen som vet vad detta betyder för mig och som finns för mig i mitt största mest betydelsefulla test jag någonsin kommer att delta i finns vid min sida.
Ni som följt mig tidigare vet vad jag menar och ja det är Alice MH som nu ska gå av stapeln....äntligen!
Hon har nu varit på väg så länge och det har varit så många hinder i vägen hela tiden så jag blev förbannad på min klubb som hänvisade mig till platser som det var omöjligt att få plats på under hela året och även till platser där hon enligt regler inte får ställa upp!
Jag sökte via SBK Tävling och hittade ett MH i Varberg idag även om det nu är ca 40 mil dit, men det spelar ingen roll. Jag gjorde en chansning och ringde för att fråga om det möjligen kunde finnas någon möjlighet att kunna få gå hos dem. Detta är schäferklubben i Varberg som anordnade testet. Jag hade tur och det fanns en plats kvar så den knep jag och anmälde till SBK tävling och betalade ännu en gång.
Jag pratade med en trevlig dam som välkomnade oss och tyckte det skulle bli trevligt att vi ville delta hos dem. Jag är dock lite orolig för Alice tack vare bilresan. Det är dock inte positivt att sitta 40 mil i en bil före startskottet men jag hoppas att det inte har någon påverkan. Detta är nu mina mest betydelsefulla 45 minuter någonsin som väntas och jag kommer att när startskottet går sitta som på nålar, och nu kanske ni undrar varför....
Det är så att efterssom jag hade oturen och upptäckte löp förra gången så fick jag avbryta och tack vare det så har man nu en sista chans att få det gå vägen.
Jag hoppas och ber för att min tjej är sig själv för då kommer hon att dansa sig igenom testet vilket Ebba gjorde även om hon mest var intresserad av sin matte och helst ville leka med mig.
Min största fasa är att det händer något som gör att hon drar sig till minnes från det avbrutna mh:t som gjordes då hon helt stängde av...det är min mardröm. Hon är en trevlig stabil men något försiktig tjej i vissa sammanhang. Det finns inte minsta millignutt surt eller aggressivt i henne och har aldrig funnits.
Det har dock hänt att hon gått igång på andra hundar vid ett par tillfällen men dagen efter så är allt bra med samma hundar igen. Förmodligen är det något i deras språk jag inte begriper för jag kan inte alls förstå vd det de gångerna berodde på men man kanske inte ska förstå allt här i livet.
Vad händer om hon nu klarar sitt test?
Jo hon är då bruksmeriterad och får på utställningar tävla om certifikat till att kunna bli champion. Hon får även tävla inom bruksgrenar och avel är tillåtet med registrering av valpar vilket är det enda rätta. Hela min värld öppnas om hon blir klar och godkänd men går i kras om det blir som förra gången då inget stod rätt till.
Om Alice inte klarar detta så är min tid för Rottweiler valpar slut :(. Det kräver så mycket tid, kraft och engagemang att jag inte kommer att ha orken att starta om från 0 igen utan att jag får tänka om vilket jag inte vill. Rottisar är mitt liv, min kraft och min vilja. Det är detta som har gett mig min hälsa tillbaka så pass att jag faktiskt åter igen har ett liv....
Måtte nu änglarna vara med mig idag och att Alice bara är sig själv och förlitar sig på sin förare <3
lördag 26 september 2015
En ledig kväll...
Igår tog vi det lugnt..
Under dagen hade jag Bella här så en extra hund blev det.
Satt och funderade på framtiden och tänkte på nya ritningar. Lotta hämtade Bella och snackade lite skit med mig en god stund.
När Patrik kom hem så åkte vi och hämtade sista blocket fyndet. På vägen såg vi en fin älg som jag filmade men något hände så filmen blev inte tyvärr. Vi åkte med ett släpkärrelass med oss..gips och soffa till Åcaféet och käkade en mumsig planka innan vi åkte hem. Tog hans om babesen och Patrik gick upp.
När jag gick upp sov gubben men mina tankar fortsatte mölja tills det var dax att hämta Johanna på krogen som jag insisterat på. Vi var inne strax före 03.00. Körde hennes vän hem och inväntade den andra kompisens mamma innan vi åkte hem.
Ja så var vår lediga dag 😉 puss...
Inväntar en aktiv dag...
God förmiddag alla nära kära vänner och bloggläsare ❤
Idag ska det röra på sig här hemma...återkommer när tid finns igen 😊
onsdag 23 september 2015
Är där hon ska...
Min flock vet vad som gäller även om man är lite obstinat ibland. Nu har alla 4 kommit ihop sig...vi har ätit köttbullar och även frukost så nu efter den här persen för Bella är det bara att koppla av...ingen diskussion.
Hon har haft svårt att inte gå igång för att leka vilket är jobbigt för henne då det är hennes sätt att umgås. Nu är det nya takter. Om det ska funka så måste vi kunna umgås i harmoni och kunna koppla av ihop. Mina order är restens lag...enkelt bara att anpassa sig.
Bella håller sig nära mig vilket är bra eftersom jag har lättare att korrigera eventuella oönskade beteenden och det visar även att hon vet vem som bestämmer och vart tryggheten finns...perfekt .
Det tar en stund innan hon kan koppla av men mina babes hjälper henne genom att de lyssnar på matte och snarkar snart nog ikapp...
Det blir så bra sååå när jag får bestämma ;)
En skallig morgon :-P
Nu på morgonen så blev det inte att slappa direkt heller då jag fick en levande väckarklocka i hundgården. Tror jag snoozat lite till den då den ihärdigt ringde klockan 06.45. Väckarklockan heter Bella och det är en icke fungerande off knapp på den klockan .
Så det var bara att några gånger försöka att stänga av och hoppas men jag bedrog mig kan jag lova ...det var bara att gå upp.
Hon behöver lämnas på det här viset så att det någon gång slutas med dessa dumheter. Det som är svårast är att inte ge upp då det är jobbigt att höra hela tiden. Hon fick vara kvar ute en god stund men fick sällskap av de andra en efter en för att hälsa av sig där hon inte kan gå igång på någon då hon har svårt att hålla sig lugn vid hälsning utan vill leka och det då utesluter en broms.
Ett kvällspyssel för herr och fru Åberg
tisdag 22 september 2015
Blandad kompott del 8
Just det...jag tror att några har tagit illa upp och känt sig ovälkomna till den festen som Johanna hade. Jag ska förtydliga detta lite. En del har nog missuppfattat via fb hur det låg till.
Johanna fyllde år, det var hennes fest/kalas och hon har bjudit in släkt som hon känt hon ville dela dagen med samt de närmaste av mina vänner som är nära vår familj...inte alltså alla vänner till mig/Patrik eller Johanna. Man var tvungen att dra gränsen någonstans då det är väldigt många människor och jag har inget med inbjudan att göra. Patrik och jag har fixat och donat åt henne och betalt...
Det var ett par som var nära familjen på olika vis som tackat ja men inte varken hörde av sig eller dök upp sedan vilket jag inte tycker är ok. Det är ok att inte komma men inte ok att inte säga till att man uteblir då man har tackat ja... då man räknar med, och gör plats för samt köper mat till alla som anmält sig.
Så med denna förklaring hoppas jag att alla förstår att det inte fanns en möjlighet att kunna bjuda alla mina och Patriks vänner då det inte var vårt kalas och mängden redan var stor. Inte ens hennes egna kompisar fanns det plats för denna gång..
Vi kommer naturligtvis ha galej vartefter och då får vi bjuda in till det..;). Ingen har varit ovälkommen utan det har varit begränsat.
Blandad kompott del 7
För övrigt är det lugnt idag men hur jag mår tänker jag inte gå in på, det är ett annat kapitel. Bella ska vara här alla dagar fram till helgen nu om det är så att Pia är frisk och Freja kommer på onsdagkväll eller torsdag. Hon behöver hundvakt först och främst och även klippas i allra högsta grad så jag vet att jag inte behöver rulla tummarna denna vecka heller.
Ja så här ser väl tillvaron ut för dagen...ikväll dans om det går (vilket jag har svårt att tro), imorgon och torsdag Fiahemmet, vi har inget vardagsrum än, börjar bli kallt nu så det kommer behöva kämpas ett tag till. Utsidan av burspråket blev iaf målat för andra gången i lördags och ser nu ut såhär
fortsättning följer...
Blandad kompott del 6
Ja så kan det tydligen vara.
En del ska ha det jävligt besvärligt med det mesta även om man gör rätt för sig hela tiden.
Vad har varit sedan då efter detta? Jo jag har varit hundvakt till Bella som var hos mig hela dagen. Hon kom vid 6.30 och stannade till 14.45 ca och då åkte jag till Fiahemmet 16-18. När jag sedan kom hem så hade gubben gjort mat så vi åt, och sedan gav jag hundarna, rastade dem och tog dem med mig en våning upp så alla fick sova i sovrummet. Bella skulle återkomma nästkommande morgon och eftersom jag inte visste om jag skulle orka upp tidigt och eftersom inte hundgården var ok riktigt om det blev regn så lämnade jag groventrén ledig. Patrik gick ut tidigt före jobbet och städade så Bella skulle ha det ok men idag kom hon inte då Pia hade blivit sjuk.
Nu är det dock gjort så det är ju bra och det är städat till nästa visit.
fortsättning följer...
Blandad kompott...del 5
Fortsättning av del 4
Jag är helt knäckt, ok om hon inte går igenom men förhelvete låt hunden få försöka, låt henne få starta!
Min Alice har nu oavbrutet varit anmäld till ett mh sedan i april! jag avbröt mitt mh då hon ställde upp då hon bar sig åt på ett vis som jag inte alls kände igen då och det visade sig när jag kom hem att det inte var så konstigt då hon inte var klar med sitt löp vilket jag trodde och även tjejen som jag diskuterat min oro med från första löpdagen. Alice skulle ha varit klar ett par dagar innan men när jag kom hem visade det sig att hon haft ett längre förlöp. Och den som visade mig vad orsaken till hennes beteende var , var faktiskt Winston, min kastrerade cockerspaniel. Hade inte han visat hade jag inte fattat vad felet var så fort.
Eftersom detta avbröts så anmälde jag direkt till ett nytt i Gamleby. Som jag sagt tidigare så fick jag inte ställa upp där vilket jag fick veta 2 dagar före efter en väntan på ca 2 månader. Det var samma mentalbeskrivare så Alice blev då hänvisad till Norrköping igen vilket var helidiotiskt! De borde väl för fan veta att hon inte fick gå där!!! Det var ju där hon avbröt! Jag däremot visste inte så nu stod hon på startlinjen och blev nekad start. Alla mina vänner som ställt upp för mig och allt var nu helt förjäves!!! Fy fan säger jag.
Jag blev hänvisad nu till Mjölby och jag grät inombords men svalde och kände att jag orkar inte idag jag tar det imorgon.
Sagt och gjort så kontaktade jag Mjölby igår som säger att det inte finns någon möjlighet alls att jag kan få en plats då anmälan är stängd och det är fullt!!!
Tack så mycket för all hjälp att fitta till allt för mig i ett säger jag bara. Jag är vansinnig på dålig info som satan. Tjejen jag pratade med tyckte att min klubb inte borde skicka mig med ett sådant löfte för det kan de inte...jag blir tokig.
Denna tjej hänvisade mig till Finspång där de har en bana och använder inte samma testpersoner och mentalbeskrivare. Men när jag kollar upp det så är mh vilande vilket innebär att det inte finns några alls som körs.
Nu blir jag åter helt vansinnig!!! Jag vill ju få detta gjort, det vilar i mitt bakhuvud hela tiden och jag vet ju inte om det är någon mening med att gå bruksprov eller ställa henne och nu finns endast 2 utställningar kvar i år samt att hur det är med ett bruksprov har jag ingen aning om då jag har lagt det åt sidan tills att jag har ett mh gjort för annars spelar det ingen roll.
Jag är åter i ren ilska inne och rotar på sbk tävling och hittar ett mh i Warberg på schäferklubben där, det är ett uppfödar mh så chansen är liten. Jag ringer dit och enligt kvinnan som svarar så finns en plats och jag får den! Men nu blir det en resa på ca 40 mil enkel för att få det gjort!
Jag tycker det är vansinnigt dåligt med info, det här skulle jag inte ha behövt. Hade de haft ordning på sig så hade jag kunnat löst detta på närmare håll och även tidigare men enligt dem har allt varit i sin ordning enda fram till start varje gång och då helt plötsligt har det varit något som bryter mot reglerna....definitivt inte ok! Om man talat om för mig att jag lika göra kunde söka mig långt bort direkt hade jag sluppit allt detta för jag har ju aldrig något annat att göra!!! Jag är ju en fruktansvärt lat och sysslolös person!
fortsättning följer...
Blandad kompott del 4
fortsättning av del 3
Sedan har vi ju detta MH som skulle gå av stapeln i söndags. Fredrik skulle gå som förare till Alice eftersom att jag har haft fullt upp, så arbetet oss i mellan att överföra tryggheten till stor det på Fredrik har varit enorm. Varför gör jag så då? Jo för om det skulle visa sig att min lilla tjeja skulle bli rädd ( eftersom det är samma bana som sist och hon kanske minns) så vill jag att hon kan ha en trygghet någonstans även om jag inte är där. Det är min plikt som djurägare att inte utelämna min kära vän om det visar sig att hon är för vek vilket man inte vet. Jag lämnar inte min djur till vem som helst någon gång men denna gång vet jag att det kan sätta spår om man har otur och det handlar om min hunds välmående så det minsta jag kan göra är att låta henne gå med någon hon litar på...så enkelt är det.
Förhoppningsvis så glider hon igenom som ingenting som Ebba och alla de andra nu när inte löpet spökar eftersom jag även varit och gett henne en p-spruta för säkerhetsskull så att absolut ingenting ska kunna förstöra utan att hon kan få ställa upp.
Fredrik kom hit dagen innan och en god vän skulle köra eftersom jag hade gäster kvar hemma. Hennes start skulle vara kl 11.00
Jag var nu jätte spänd, för mig är det mycket som står på spel såklart då det är en brukshund som måste klara alla momenten naturligt för att få ställa upp i olika tävlingar och eventuellt användas i avel om det skulle vara aktuellt. Så detta är jätteviktigt för mig såklart. Det är mycket arbete, tid och pengar för att vara där vi är idag.
Mina underbara tog min hund och åkte...jag väntade spänd hemma...
Efter någon timma eftersom de var försenade så ringer Fredrik till mig och säger att inte Alice får ställa upp!!!
Hela min värld rasar! Och varför inte nu då!!! Jo för att det är samma bana heter det nu! Men för fan, det är ju de som har hänvisat mig dit! Varför kan de inte ha ordning på sig??
Nu lovar man att hon ska få ställa upp i Mjölby den 3:e eller 24:e okt och jag ska hänvisa från dem och fick ett namn på en man på Mh:t.
fortsättning följer...
Blandad kompott del 3
fortsättning av del 2
Som om det inte varit nog med detta så har Patrik snickrat som en tok, jag har målat till och med den dagen som gästerna skulle dyka upp. Jag avslutade ca 10.30 och skulle hämta Gunn och Fredrik med Atlas i Norrköping klockan 11.00. Jag var där i tid.
Patrik och jag har varit och handlat allt och planerat rubbet för att kunna få ihop det. Jag har städat hela huset med fönsterputsning och gårdsstädning och gud vet vad. Kvällen före hackade jag alla grönsaker så att det bara var att blanda ihop allt, jag bakade 5 sockerkakor till fikat och skar kassler i fina skivor på skärmaskinen. Jag körde in fläskfilé och gjorde i ordning så att den var kall tills den skulle skäras dagen efter.
På morgonen så tog jag det lite lugnt först då jag var hemskt trött och försökte kurera mig. Jag hade vansinnigt ont i ryggslutet vilket jag har haft värre av i veckor. Och jag kan tillägga att det inte bara beror på att jag gjort mer än vad jag borde utan det är även så att det börjar bli kallare och det känns direkt.
Jag har varje tillfälle jag ska varit på Fiahemmet och skött mina sysslor, haft möte på arbetsförmedlingen, jag har tränat och aktiverat hundar mellan varven och försökt vara social vilket har varit svårt att få tid till då det faktiskt inte finns tid.
fortsättning följer...
Blandad kompott del 2
Jo jag fick inom ett dygn hem ett tält som var uppe kvällen före kalaset och det blev lyckat. När det väl kom till kritan så hade de inte ens det tältet i lager som de lovat utan jag blev tvungen att välja ett annat. Det är bättre kvalitet men dyrare. Ilsken som jag var så talade jag om att de faktiskt får göra något på frakten eller priset då det är de som har felat. Jag kommer dock aldrig att rekommendera företaget till någon utan de får de avgöra själva om man vill ha med dem att göra. Detta är ett danskt företag som heter Dancover och de löste problemet efter en hel del ilska men det var så fruktansvärt dåligt skött. Fråga mig inte hur de bar sig åt men jag var så pass arg att de lyckades att skicka mitt tält från Danmark till dörren från torsdagen till fredagen i alla fall. Hoppas det kostade en himla massa extra för dem för det gjorde det i både tid och pengar för oss....
Hur som så löste sig den biten i slutänden för när gästerna kom så var tältet och borden på plats och maten var på väg ut.
Fortsättning följer....
Dax att uppdatera en blandad kompott...del 1
Jag börjar med att be om ursäkt att lektyren inte kommit tidigare men jag har varken haft id eller ork och det vet nog de flesta redan men men det kommer när det kommer.
Just nu sitter jag i uterummet och hör radion surra i bakgrunden med Markolioo som pratare. Det knaprar även en hel del från babesen som ligger och tuggar pinnar bredvid mig.
Frågan är varför jag inte har skrivit på några dagar och de är vad jag ska berätta nu. Jag har haf så fullt upp att jag nu har deckat i 2 dagar. De 2 senaste kvällarna har jag gått och lagt mig klockan 20.00 vilket inte är likt mig alls vilket innebär att det är något som då inte är som det ska.
Förra gången jag skrev så hade jag en otrolig adrenalin kick av att jag inte skulle få hem tältet som gästerna skulle sitta i på Johannas kalas. Jag fick såklart panik och visste inte hur jag skulle lösa det. Jag blev så förbannad när företaget inte hade skickat mitt tält så de fick en rejäl omgång.
Men hur slutade det då?
forts följer...
torsdag 17 september 2015
Att inte gå sönder...dör av illska snart!!!- men man känner att man lever...
Sitter nu i uterummet och försöker komma i form....Vaknade med en enorm värk och migrän så jag inte har synen i behåll. Jag får visserligen skylla mig själv då jag har mina begränsningar men inte lyssnar så bra på mig själv.
Jag tänker inte gnälla utan bara tala om hur det är och så är det. Det är en smärta från helvetet efter hur jag bär mig åt om dagarna men jag ger inte upp ändå. Jag ska igenom veckan och det ska bli bra till slut. Inget att diskutera...
Nu har nästa problem uppstått mitt i allt helvete. Igår fick jag se att inte min hund skulle få göra sitt mh på grund av att det var samma testledare och jag har nu försökt med alla medel nästan hela året för att få till det, mn det är bara käppar i hjulet hela tiden. Jag kontaktade SBK direkt och berättade vad jag upptäckt och det har hela tiden varit brist på information. Förra gången i Gamleby fick jag tacka för mig 2 dagar innan då det var samma mentalbeskrivare som sist så det går verkligen bra för mig.
Jag var helt knäckt igår mitt i allt annat så jag pratade med SBK då en man ringde upp. Alice kommer att få ställa upp, de löser det för henne tack och lov så ett problem mindre. Nu håller jag tummar och tår för att det går bra med.
Idag ringde jag företaget som jag beställde partytältet av till Johannas släktträff men de asen hade inte skickat det! Det skulle ha varit här igår!
Jag blev så förbannad så det finns inte på kartan. Det fick höra väl valda ord kan jag lova och de ser fan till att ta hit det där jävla tältet som ca 60 personer skall sitta i tills imorgon!
Ska bli spännande att se hur detta slutar dock.
Skulle ha skrivit något helt annat i väntan på att få må bättre men nu är jag så förbannad att adrenalinet tagit överhand och jag har massor som måste göras innan jag ska åka till Fiahemmet. Det är bara att ta sig i kragen och göra ....vare sig det går eller ej. Det finns dock inget alternativ denna gång...det finns inte tid att det inte fungerar...det är ett faktum.
Återkommer vartefter när jag har lite tid och adrenalinet har sjunkit...
puss <3
Ett inlägg av stor vikt som många borde läsa...
Godkväll alla nära kära vänner och bloggläsare ❤
Nu var det länge sedan jag hade tid med funderingar men idag har jag ännu en gång haft en sådan stund. Man ser ofta genom olika forum hur människor är elaka och kastar rent ut sagt skit omkring sig...frågan är varför? Är det inte dax att skapa sig någon vettig sysselsättning istället för att såra andra människor? Kan även bli illamående på en annan typ av människor som skriver eller säger saker som inte är sanningsenliga. Man utger sig att vara så ärlig och omtänksam men varenda människa vet motsatsen men ändå är där och larvar...tvi
Jag själv har inget sådant vad jag vet i min närhet Tack och lov. De som har varit av den kalibern är inte välkomna hos mig. Tacka vet jag människor som tar och ger både bra och dålig kritik...så är det i livet...ingen är perfekt...ingen är guds bäste barn.
Alla har vi människor gjort dumma saker, sagt saker, ångrat saker, kastat saker, trott på fel människor, blivit svikna och utnyttjade.
Grejen är...låt det inte fortsätta då. Sätt stopp!
Ta tillvara på dina fina..de kontakter du trivs med, de människor som finns där för dig. Det kan vara allt ifrån en okänd person som du pratar med till din själsfrände. Det är säkerligen många av olika slag därimellan. Man räcker inte till för alla och man måste välja vad man skall vårda mest och på vilket vis. Man måste även se till vad man själv mår bra av för att kunna finnas för andra. Man behöver inte ses alltid heller utan kan finnas för varandra ändå.
Det finns vänner man knappt behöver berätta saker för...de vet ändå! Sådan vänskap är inte alla som har.
Önskar att ALLA hade minst en sådan vän. Jag känner att jag är välsignad med många och det tackar jag innerligt för. Jag vet att många av er i min krets vet att jag alltid finns här och att jag gör vad jag kan. Jag försöker vara rättvis och med sunt förnuft göra det rätta. Jag gör många gånger mer än vad jag borde på både gott och ont.
Nu har man kommit så pass långt i livet att man har så mycket kött på benen att man kan säga att man får vad man förtjänar. Är man ett rötägg så vet väl alla vad för kontakter man har. Jag vet att jag aldrig hade haft en enda av mina underbara runt om..om jag inte var den jag är. Alla gillar det inte men många. Jag gör det jag vill...hur jag vill och med vem jag vill. Jag tror på mig själv även om det brister ibland. Jag har en vilja av stål och är envis som en åsna. Jag har verkligen inte fötts med en silversked i munnen utan fått klara mig själv.
Och jag vågar säga rakt ut att jag är glad över att vara den jag är...jag är glad över de underbara runt om jag har...jag älskar i stor utsträckning, kämpar för att vara positiv i alla lägen vilket inte alltid är lätt. Jag brister dock i språket då jag svär som en tok ...men vill ni ha mig ingår det.
Jag tar er för den ni är och ni får mig som jag är...enkelt inte sant?
Jag kan ha ett "jäkla" temperament. Jag kan hata och jag kan vara en riktig bitch men är nog ingen elak människa utan den sidan får de som förtjänar den träffa.
Jag vill tacka alla mina fina nära kära och vänner att ni finns i mitt liv...och vi förtjänar varandra.
Om jag kunde skulle jag kram om er allihopa ❤.
Eftersom jag delar min blogg på fb så kan jag nå många den vägen med en kram i tanken.
Det här inlägget är av ren hjärtlighet till alla fina...så stor kram till er ALLA...frågan är hur många känner vänskapen/känslan/bekantskapen som jag och vill ge mig en kram tillbaka? Vad gör att ni vill vara min vän?
Puss