God förmiddag alla nära kära vänner och bloggläsare <3
Sitter nu i bilen och åker nu genom Jönköping och på väg till ett avgörande prov för framtiden. Jag känner mig ganska lugn över situationen trots allt som har varit tack vare att jag vet hur min tjej är, men samtidigt är ändå hela kroppen i uppror.
Idag är ingen vanlig dag utan idag är dagen som jag nu sitter med min man och min kusin i bilen som vet vad detta betyder för mig och som finns för mig i mitt största mest betydelsefulla test jag någonsin kommer att delta i finns vid min sida.
Ni som följt mig tidigare vet vad jag menar och ja det är Alice MH som nu ska gå av stapeln....äntligen!
Hon har nu varit på väg så länge och det har varit så många hinder i vägen hela tiden så jag blev förbannad på min klubb som hänvisade mig till platser som det var omöjligt att få plats på under hela året och även till platser där hon enligt regler inte får ställa upp!
Jag sökte via SBK Tävling och hittade ett MH i Varberg idag även om det nu är ca 40 mil dit, men det spelar ingen roll. Jag gjorde en chansning och ringde för att fråga om det möjligen kunde finnas någon möjlighet att kunna få gå hos dem. Detta är schäferklubben i Varberg som anordnade testet. Jag hade tur och det fanns en plats kvar så den knep jag och anmälde till SBK tävling och betalade ännu en gång.
Jag pratade med en trevlig dam som välkomnade oss och tyckte det skulle bli trevligt att vi ville delta hos dem. Jag är dock lite orolig för Alice tack vare bilresan. Det är dock inte positivt att sitta 40 mil i en bil före startskottet men jag hoppas att det inte har någon påverkan. Detta är nu mina mest betydelsefulla 45 minuter någonsin som väntas och jag kommer att när startskottet går sitta som på nålar, och nu kanske ni undrar varför....
Det är så att efterssom jag hade oturen och upptäckte löp förra gången så fick jag avbryta och tack vare det så har man nu en sista chans att få det gå vägen.
Jag hoppas och ber för att min tjej är sig själv för då kommer hon att dansa sig igenom testet vilket Ebba gjorde även om hon mest var intresserad av sin matte och helst ville leka med mig.
Min största fasa är att det händer något som gör att hon drar sig till minnes från det avbrutna mh:t som gjordes då hon helt stängde av...det är min mardröm. Hon är en trevlig stabil men något försiktig tjej i vissa sammanhang. Det finns inte minsta millignutt surt eller aggressivt i henne och har aldrig funnits.
Det har dock hänt att hon gått igång på andra hundar vid ett par tillfällen men dagen efter så är allt bra med samma hundar igen. Förmodligen är det något i deras språk jag inte begriper för jag kan inte alls förstå vd det de gångerna berodde på men man kanske inte ska förstå allt här i livet.
Vad händer om hon nu klarar sitt test?
Jo hon är då bruksmeriterad och får på utställningar tävla om certifikat till att kunna bli champion. Hon får även tävla inom bruksgrenar och avel är tillåtet med registrering av valpar vilket är det enda rätta. Hela min värld öppnas om hon blir klar och godkänd men går i kras om det blir som förra gången då inget stod rätt till.
Om Alice inte klarar detta så är min tid för Rottweiler valpar slut :(. Det kräver så mycket tid, kraft och engagemang att jag inte kommer att ha orken att starta om från 0 igen utan att jag får tänka om vilket jag inte vill. Rottisar är mitt liv, min kraft och min vilja. Det är detta som har gett mig min hälsa tillbaka så pass att jag faktiskt åter igen har ett liv....
Måtte nu änglarna vara med mig idag och att Alice bara är sig själv och förlitar sig på sin förare <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar