Visst blev det helg även v 17...

God eftermiddag alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Sitter nu i bilen igen men denna gång på väg till Västervik till Lysingecampingen där vi ska fira Valborg med Familjen Werstberg ;) 

Tänkte att passar väl på att skriva ifatt ännu en dag när jag ändå bara glider här och kan inte göra så mycket annat..

Det blev visst ett litet avbrott här nu...återkommer snart ;)

Fortsätter med Torsdagen v 17

Kör vidare på torsdagen förra veckan...

Idag var en dag som jag åter skulle in på möte i Norrköping. Jag skickade till min handledare ett sms under gårdagen och undrade om vi ev kunde ändra tiden då jag hade problem med bilen. När vi igår var inne i stan så small det ganska rejält i bilen. Jag var ju och bytte däck nyligen och det var efter det som bilen började låta så jag var en aning orolig att köra den för det lät inte trevligt. 

Jag hade klockan satt på 6.00 så jag hann att hångla lite med mina babes när jag vaknade, Ullis bjöd som vanligt på kaffe sedan. 

Jag frågade Ludde om han hade ett fälgkors tillgängligt enkelt då mitt ligger under hundburen i bilen, vilket han hade. Han kom ut efter en stund och hjälpe mig att dra åt hjulbultarna och det var ett däck som hade taskigt åtdraget, det var höger fram. När jag sedan åkte hem för att göra mig klar så hörde jag faktiskt ingenting. När jag precis anlände hem så fick jag ett meddelande att mötet var inställt och att vi tar en telefontid eftersom vi inte just för dagen hade mycket att diskutera. Då helt plötsligt fick jag ju massor med tid till annat så den tog jag tillvara på. Jag städade hela huset både nedre och övre våningen så det var riktigt rent och fräscht överallt. Jag var jätte glad och skickade även en liten invit om intimitet till min make via chatten. Han blev glad ska jag väl säga, men är det inte märkligt att om man bara tar kroppen till lite hjälp så når man fram????

Tänker inte ens gå in på mer där....det är inte riktigt värt det för det är bara konstatera det faktum som faktiskt finns mer eller mindre genomgående över lag...

Under dagen så blev jag inbjuden till Ullis på middag vid kl 17 ca. Jag hade ju tänkt städa klart och sedan fara till husvagnen igen, vem vet vad som händer sedan? Jag är flexibel....

Patrik skulle åka till sitt andra arbete när han var klar för dagen...eller han kanske var på det denna dag redan...

Vad sjutton han skulle bli sen hem i alla fall det spelar ju ingen roll vart han var. Jag har nog att veta vad jag själv gör och det är rörigt nog ;)

Jag åkte ut och gjorde Ullis och familjen sällskap och tackade för maten såklart, gud så gulligt <3

därefter blev jag kvar till kl 22.00 ca men beslutade att åka hem till min gubbe. JAg hade gjort det jag skulle under dagen och kände mig nöjd med min insats....så jag var värd att få sova i min goa säng ;)

Patrik blev både överraskad och glad när jag dök upp vilket var trevligt, jag hade fortfarande saker som inte var i ordning i min telefon om jag ville ha ordning på så jag passade nu på under kvällen då jag hade kontakt. Imorgon är tanken att jag åter igen ska fara ut till husvagnen för mer träning med hundarna, det vore väl fan om jag inte ska kunna hålla ett lugn på en camping när jag är klar utan att de ska skrämma skiten ur någon med sitt vakt skall...

Ja ni gott folk så här slutade min torsdag... ;)

Önskar er en bra dag och tackar för mig just nu puss <3

Synd att säga att Alice inte trivs med matte i sängen ;)

Winston kopplar av ganska duktigt han med och gissa om han är glad som får sova nära sin matte, det riktigt lyser i hans ögon av glädje <3

Största kelgrisen är nog nöjdast i alla fall....lilla Ebba Bebba <3<3<3

Här är stolarna som jag köpte under gårdagen och de dynor som det hade rea på, köpte dem för att stolarna är svarta och de kommer bli jätte varma under sommaren och då kan det vara skönt att slippa skolla röven. Förövrigt duger detta mer än väl åt mig <3 

Ha en bra dag :)

En händelserik onsdag v 17

God natt alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Eftersom jag precis har fått en liten energikick av att jag har dansat till mig mina steg idag så tänkte jag nu försöka att skriva ner ytterligare en dag innan jag somnar.

Jag skrev ifatt 4 dagar under förmiddagen så jag hoppas nu få in en till innan John Blund kommer och kastar en näve grus i ögonen på mig.

På onsdag morgonen förr veckan vaknade jag av att jag hade enormt ont i ryggen, jag är dum om jag säger att det beror på annat än husvagnssängen...den är väl inte världens optimalaste säng med min rygg kanske men man får överleva även med vissa krämpor om man ska kunna göra vissa saker.
Ullis skickade och undrade om jag ville ha lite kaffe på morgonen och det säger jag ju aldrig nej till så klart.

Jag hade inget förtält uppe så jag och  Ullis drack kaffe i morgonsolen. Jag frågade även om jag kunde få lite hjälp med att hålla i pinnarna så att jag kunde få upp förtältet. Jag är sjukt beroende av det då jag campar eftersom jag oftast har hundarna med mig och det är super besvärligt utan, man får liksom ingen ro alls utan. Självklart så erbjöd Ullis sin hjälp som jag bad om. Det tackar jag naturligtvis för. Kalle skickade ett meddelande på morgonen som han ofta gör och frågade hur jag mådde. Han är så gullig och omtänksam :).
Ullis och jag satt och snackade om både dittan och dattan och så kom kommentaren från Ullis...när ska vi åka till stan då, det var så länge sedan!
Ja sa jag jag skulle behöva det eftersom jag inte har stolar till husvagnen efter ordning och jag hade tänkt att köpa några baden baden så man har till alla olika former av behov. Vi bestämde att vi skulle dra till stan under dagen. Jag bad dock att vi kunde sätta upp förtältet först och åka direkt efteråt. Jag var även tvungen att åka hem ett varv för att lämna hundarna i hundgården så att de hade det bra under dagen.
Mitt i all hast så satte vi upp förtältet och när det var dags att sätta i fönstren så upptäckte jag det som bara inte får hända...jag hade dragit dit förtältet ut och in!!!

Jahopp då var det bara att plocka ner glädjen på rätt nivå och börja om efter man skrotat tältet igen. Det gick fort som tusan att få upp det denna gång.
Ullis och jag hjäptes åt och direkt var det gjort utan några som helst problem. Direkt när vi var klara så kom Micke förbi och gjorde oss sällskap. Vi hade ju bestämt att åka och göra stan så det blev ingen långvisit men självklart så bjöd jag på en riktigt god kopp pulverkaffe innan vi drog ;).

Vi styrde först färden mot biltema där vi skulle kolla om de hade stolar och bord som var något att ha i husvagnen men det blev inget sådant därifrån. Det vi istället köpte var lite till mina hundar såklart. Jag köpte nya kampleksaker då mina gamla var trasiga och borta....det har väl aldrig hänt tidigare!  hahaha.
Jag köpte även kedjor, karbinhakar och fästen så att jag kan göra en förstärkning i alla mina grindar som hundarna alltid lyckas få upp haspeln på och då riva på alla dörrar men nu har jag tröttnat, så nu ska det bli ordning på den delen. En ny cykelkorg fick det bli också, hela 40 kronor för den absolut billigaste jag kunde hitta. Det är bara så jag har någonstans att göra av min väska och koppel om jag skulle få för mig att cykla en sväng med mina babes.
Kalle hörde av sig och mötte upp oss och gjorde oss sällskap en stund på Max då han inte hade ätit han heller. Vi hade som vanligt trevligt alla 3...

När vi for därifrån så åkte Kalle till jobbet igen och nu tog vi en snabbis på Jula. Där inne hittade jag ett likadant skal till min nya mobil som till den gamla. Det fodralet trivdes jag verkligen med....
Väl klara där så åkte vi vidare till Rusta där jag köpte de stolar som jag har blänkt på tidigare då Lotta var med mig in till Norrköping. Jag köpte nu 4 vilka kostade 299 kr st och även ett litet avlastningsbord att ha i stolen.
Det blev några dynor som reades....betalade 99 kr styck för de. Klockan började nu ticka iväg. Det blev lite stressigt i tanken även om Ullis inte hade bråttom.

När vi var klara så åkte vi åter tillbaka till Ullis. Där plockade jag in alla möbler och paketerade upp allt och fick in det i husvagnen. Vi hade som vanligt riktigt trevligt, det vore syndigt att inte ha det ;)

Under kvällen dök Kalle upp i husvagnen, han fick följa med när jag åkte hem en sväng för att åter hämta mina babes. Kalle följde med tillbaka igen där vi också fikade. Det dröjde en stund men sedan kom även Patrik. Kalle och jag skulle precis äta en panpizza så självklart så bjöd jag även min kära make. Det tog en stund då var det nu dax att Patrik rörde sig hemåt, Kalle stannade ytterligare en stund innan han åkte hem för natten. Inget skriva blev det idag heller....det halkade efter igen då jag åter inte hade uppkopplingen..
Nedan följer bilder på min onsdag...

Så här sker morgonkaffet i solen...

Nog är det inga problem alls att ha hundarna med de finner sig till ro ordentligt vilket de oftast gör... <3<3<3

Hoppas att nu kunde läsa, nu är jag sååå himla trött att jag inte klarar av att läsa vad jag skrivit utan ni får läsa som det blev ...puss

En rörig tisdag v 17

Denna dag skulle ha varit den sista bugg-dagen men eftersom den var inställd en gång så förflyttades avslutningen till veckan efter.
Jag tog ett varv med snabeldraken i vanlig ordning, som jag ganska ofta gör. Alice fäller något så in i vassen så jag nästan blir galen.
Idag mådde jag bra i kroppen och såg fram emot att åka på dansen, var verkligen upplagd, har saknat det alldeles. Vi har ju sååå himla kul. Upptäckte något konstigt på golvet och misstänkte att det nu skulle bli dax för ett löp på Alice men det ska inte ske förrän efter Mh:t , så runt den 15:e maj väntas löpet om hon nu inte beter sig som mamma Coco förstås. Hon löpte var 3-4:e månad istället för normalt var 5:e månad.

Blev tyvärr ingen dans idag, Patrik hade trott att det var sista gången förra gången så han km inte hem förrän 18.55 och dansen slutade kl 19. Jag var riktigt besviken efter att ha suttit och väntat men jag hade mina aningar tidigt hur det skulle bli. Jag sa i ren ilska till Kalle att jag skiter i det nästa gång också eftersom jag nu varit borta i en månad och man har lärt sig massa nya saker så jag hänger väl inte med längre...
Hela tillvaron kändes sur just nu. Patrik hade varit på Jula och på Byggmax för att åter plocka hem material till husvagnen som han håller på att renovera så vi kan byta ut till en något större då det är lite trångt med alla hundar och oss i den vi har haft.

Johanna ringde hem och undrade om vi inte kunde käka taccos idag vilket gick bra men hon fick greja till det själv i så fall. Jag sa åt henne att handla med allt hem så att hon hade allt då det var eko här hemma. Jag gjorde mig i ordning för att ta mitt pick och pack och åka till husvagnen. När Patrik hade kommit hem och vi hade ätit så packade jag ihop alla hundar för att fara ut till Hårtorpet och sova kvar där. Tanken var att åter försöka att sätta mig i lugn och ro för att skriva men som vanligt så fanns där ingen teckning så jag kom ut på nätet! Fan så irriterande. Varken på mobilen eller Wifi funkade...dumt!

Denna gång hade jag inget förtält eftersom jag inte hade hunnit att sätta upp det igen efter att blåsten sabbade det för mig förra veckan. Jag kom ut ganska sent så det blev en nattiskiss i mörkret för hundarna. Ulllis och Ludde tackade för sig tidigt och jag sa godnatt och hånglade med hundarna efter att ha suttit och bara tagit det lugnt och låtit tankarna flöda fritt. Jag var så oerhört trött men som vanligt så kommer jag knappt till det där stadiet som fattar beslutet att det är dax att sova, jag är lite som småbarnen som inte fattar hur trötta de är utan somnar på stående fot. Jag känner mig nog likadan skulle jag nog kunna påstå. Under tiden som jag hade åkt iväg så fortsatte Patrik att greja med den andra husvagnen. Han håller nu på att byta golv och de väggar som var helt ruttna av fuktskador.

Jag tackade för mig och somnade bums...

Visst hade vi det mysigt vi 4 <3

Startar v 17

God middag alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Gör ett tappert försök att greja till förra veckan efter att ha försökt att själv tyda mina hieroglyfer i kalendern.

Måndag..
Jag klev upp skapligt tidigt för att hinna med att vakna till i både kropp och själ för att kunna ta mig in på mötet jag skulle ha med Elin i Norrköping klockan 11.00. Kalle dök upp här under frukosten då han hade ett jobb nere på Kockens men de vägrade att öppna åt honom när han knackade på, de öppnade ju inte förrän kl 10.00 så de släppte inte in honom även om han hade fått en akut anmälan om läckage! Vilka dårar om jag får säga det ;)
Kalle åkte 10.00 och så även jag...
Jag hade som vanligt med mig Alice till Bubben  för stadsträning.
Johanna och jag skulle mötas i stan efter hon slutade skolan kl 13.15 så skulle vi åka och kika på en ny telefon då hennes hade gett upp totalt. ...eller rättare sagt min som hon fått övertagit när hennes förra gick sönder.
Vi möttes på parkeringen vid Spiralen och åkte sedan till Mediamarkt. Vi brukar köpa våra prylar där så därför åkte vi dit automatiskt. Vi var där och intresset har fallit redan innan på Samsung galaxy s5 så det var den som hägrade. Jag hade kollat vad abonnemanget kostade på halbop och det som vi ville ha kostade 399:- med telefonen i 24 månader.
Vi fick beskedet att det nu kostade 469 om man tog det via MediaMarkt för att man betalade för servicen om något händer så tar de ansvaret för telefonen...ok jag köpte konceptet eftersom Halebop endast har data kontakt och det är besvärligare om något händer då man inte kan lämna in telefonen utan måste skicka den.
Vi kikade på skal och grejer till den också och det fanns riktigt dåligt med sådant. Jag sa till Johanna att vi far förbi på elgiganten för att kolla där med. Sagt och gjort, vi tog bilen och åkte dit. När vi kom dit så visade de sig att de tog samma pris 399:- som Halebop själva och tog emot telefonen för service om så skulle behövas under de två åren som garantin gäller...snacka om fult från Mediamarkt. Det innebär att telefonen skulle kosta 1680:- mer i slutänden för exakt samma sak! Fult, fult, fult! Så vad ni gör så kolla. När vi gick igenom alla abonnemangen så visade det sig ven att mitt abonnemang som jag hade blev billigare och jag fick en ny telefon om jag tecknade om vilket jag ändå tänkt. Så nu fick både Johanna och jag en ny telefon vilket inte riktigt var tänkt. Min s4 har börjat knöla ibland men nu har jag åtminstone en bra reservtelefon om något händer och ´jag måste lämna ifrån mig den här nya.

Vi for till Gunnsan efteråt och hämtade Alice innan vi for hem. Vi stannade på fika så klart och Johanna var riktigt otålig då hon var jättesugen på nya telefonen som hon fick vänta med tills att vi kommit hem ;)

Under kvällen sedan så satt vi båda och försökte få ordning på alla inställningar och överföringar till telefonerna så att de åter faller varje individ i smaken igen så att man känner sig hemma.

Patrik kom hem sent då han hade jobbat över, Vi alla var extremt trötta under kvällen så roligare än så här blev det inte denna dag ...

Wow en dag lyckades jag nog med ;) men det är nu anteckningarna börjar röra ihop sig i kalendern :-/

Återstår att se om jag lyckas med min tisdag ...hahaha

Det går framåt....

Äntligen har jag nu lyckats att avsluta en vecka som passerat för ganska länge sedan och naturligtvis så har det varit fruktansvärt fullt upp hela tiden.
Just idag så är även denna dag fullt upp men jag har faktiskt tagit och prioriterat att skriva lite så jag inte halkar mer efter än vad jag redan är. Nu är det dax att försöka beta ifatt förra veckan som har varit riktigt rörig då jag har fart omkring åt alla håll och inte riktigt haft koll på vad jag gör om dagarna med att anteckna. Härom dagen ...ja i måndags så for jag till Ullis och bad om hjälp att städa upp hjärncellerna vad jag egentligen gjort under den veckan. Det blev jätte rörigt i kalendern med streck och pilar åt alla möjliga håll så Ullis väntar nu med spänning om jag verkligen ska kunna få ihop mina dagar så pass sammanhängande att andra människor förstår vad jag egentligen har pysslat med då jag själv knappt vet vad jag gör ;)

Hänger ni på så återstår det bara för er att upptäcka om ni begriper vad jag gjort eller inte...jag har ett något rörigt projekt att ta mig an om man säger så ...

Visar en hint så ni vet vad jag har framför mig att reda ut ;)

Gör ett tappert försök ;)

Avslutar v 16

Idag var en dag so jag hade planerat en riktigt trevlig dag med hundgruppen men so ofta blir inte saker som man tänkt...så även denna gång.

Min tanke var att vi skulle åka in till Norrköping och mötas upp i Hageby för att gå en stadspromenad med hela ligan. När vi sedan var klara skulle vi packa in oss i bilarna och åka ner till Grizzly för fotografering av våra hundar då jag hade fått en inbjudan via mail att en fotogra skulle vara där. Tanken var att vi skulle fika och umgås utanför medans en i taget gick in men icke!

Nu visade det sig att fotografen skulle ju vara där på fredagen så jag fick planera om allt. Jag blev sen till att boka in en sysselsättning och många var upptagna så denna gång blev det endast Pia och Lotta med Bella. Detta innebar att vi träffades på annat sätt eller vad man ska kalla det för. Vi struntade i en promenad då andra saker är riktigt viktiga i vår träning så det blev att fokusera på Alice och Bella denna gång och de andra fick idag fritt...

Vi startade med lek med förare...lek med andra och då inkallning av förare därefter bytte vi hund och tog nästa och gjorde samma sak. När det var klart så gjorde vi upp en fyrkantsbana. " varv där hunden skall sitta fot mellan varje kona, sedan 2 varv med ligg på samma sätt, vi fortsatte med 2 varv stå (vilket är lite knepigt då de gärna sätter ner rumpan men då rättar man bara till) Sist så sprang vi trav runt i två varv.

Jag fattar inte att det var sant! de var så jäkla duktiga att det inte fanns något alls att rätta! vi var helt handfallna allihopa! Ohhh om vi ändå hade kunnat få detta på film! Alice tog vartenda kommando och jag var helt chockad! Märkligt ibland har hon verkligen hjärnsläpp totalt men ibland funkar precis allt. Bella var mer eller mindre likadan. Hon är inte lika hungrig på att leka och använder nosen lite mer i backen vid inkallning men ack så duktig. Det båda utgav en så vansinnigt markant skillnad mot vad de brukar. De fick även träna hundmöten men det gick så bra, de brydde sig inte alls om varandra så vi avslutade innan de hann att tröttna helt och så fick de en varsin hundgård...och hör och häpna...Bella var tyst! Hon som brukar skälla så man blir galen!

Vi var så sjukt nöjda och vårt arbete har verkligen gett resultat ...tyvärr kommer ju återfallen fortsätta komma ett bra tag till men nu har man åtminstone kvitto på att de verkligen förstår vad vi vill förmedla..

Detta var den dagen som vi kände att vi vunnit högsta vinsten! Det fanns inget i just det läget som hade varit värt mer...

Fy sjutton vad vi har varit duktiga med vårt kämpande, och nu börjar betalningen att komma...<3<3<3<3

Helgen v 16

God morgon alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Börjar bli en riktigt tråkig vana att bara försöka stressa ifatt med bloggen. Har ett behov av att skriva men vad sjutton jag hinner ju aldrig för så fort jag ska sätta mig så händer det något igen...blir bara så jäkla trött på det.

Hur som så har denna helgen v 16 dvs 18:e april passerat för länge sedan.
Jag skulle klippa Winston vilket jag också gjorde hade oerhört ont av att stå men jag gav mig inte utan var fast besluten att bli klar. Han behövde det verkligen min lilla gubbe. Jag lade allt annat åt sidan så att jag endast satte honom först och äntligen fick jag det gjort.

Patrik hade påtagit sig mattläggning hos våra kära grannar...och jag kan säga rakt från hjärtat att jag är super töntig att göra jobb åt andra när det gäller så här för tänk om det inte blir bra! Jag har gjort massor hemma hos oss men det är en helt annan sak. Om det går åt helvete så får man ta den smällen själv men i det här fallet så ska arbetet ha ett pris. Då är jag verkligen perfektionist...

Hur som så ogillade jag vad han påtagit sig men det var ju inte mina problem...trodde jag!

Nu visade det sig att jag skulle hjälpa honom att lägga den där mattan på plats och även så rådfrågades jag om vad och hur jag tyckte det skulle gå till...meeeen!

Jag var inte en super glad själ men jag gjorde såklart som jag brukar...finns där för min man oavsett vadjag tycker och känner...

Allt var förberett för att lägga mattan när jag var klar med Winston. Jag hade dock tänkt mig en stilla mysig hemma kväll och om inte så skulle jag fara till husvagnen var min tanke men ack vad jag bedrog mig!

Myskväll kunde jag glömma forget och åka iväg struntade jag i och käckte en öl, så kan det bli.

Nedan följer några kort från min lördag...vi avslutade med att grilla vilket Patrik fick sköta när vi senare var klara...

Min lilla hårboll som inte mår värst dåligt av mattes vårdande hand

Nog blev han snygg min lilla kille

Jahopp, då var det dax igen!

På ingång för att hjälpa maken..

Projektet att ta hand om...

Sådär nu var den på plats och jag överlåter allt helt och fullt på Patrik nu, det var inte mitt jobb så jag gör det med gott samvete men är lite orolig i alla fall...

Patrik fixar grillspett på det som fanns hemma, det innefattade korv, fläsk, kyckling och lite blandade grönsaker och till det serverades sedan ris och sås såklart.

Vi bänkade oss framför tv och käkade ...sedan var kvällen kommen...

Frustrerad.....

Att det ska ta hela dan innan man är på benen ibland.. blir så jäkla trött på skiten! Snart är jag nog så pass reko så jag kan starta dagen. Har nu legat i ett bubbel bad i ca 45 minuter för att ytterligare försöka komma i form.
Jag är dock fortfarande trött och inte riktigt hemma i humöret så jag hoppas av hela min själ att jag kan komma igång så jag kan må bättre även på insidan. Jag hatar verkligen att inget göra! Jag blir sur och tvär av att inte klara av eller orka det jag tänkt vare sig det är roliga eller tråkiga saker 😠.
Snart har jag tagit till alla medel som bara går men det går åt onödigt mycket energi bara för att få vara människa vissa dagar..

Cape diem och det till det bättre ber jag för...

En liten dagsfärsk uppdatering....:-)

Godmorgon alla nära kära vänner och blogg läsare <3

Sitter nu och inviger balkongen och tar mitt morgonkaffe i solen med endast fågelkvitter som ljuv musik.
Tog med mig en bricka med passande saker för mig på morgonen vilken innehöll....en termos kaffe...tobakslådan...datorn... solbriller....kalender...dator och telefonen.
Jag tog mig en aning över huvudet då det endast är kaffe..bloss och telefonen som använts ännu. Det är fortfarande lite kyligt att sitta här. Hundarna springer omkring på tomten och har lite bekymmer över vad jag gör här uppe men finner sig i det ändå. De hoppar åtminstone inte på mina fönster då de vet att jag inte är där.
2 koppar har nu slinkit ner men jag får nog lov att gå ner och ge mina babes frukost och byta plats att njuta på. Ska sparka igång kroppen vartefter men just nu är jag stel som en pinne och alla delar värker så jag se stjärnor. Har fått tagit till lite extra kadull medicin idag så jag förhoppningsvis kommer i form vartefter. Återkommer under dagen med fler rader om de dagar som flyg förbi....

Önskar alla en riktigt bra dag <3

Tar ett nytt varv medans jag inväntar John Blund....

Jag ska ärligt säga att det har varit så satans fullt så jag knappt vet vad jag har gjort överhuvudtaget.

Låt mig tänka lite...Helgen v 16 fredag den 17:e april

På fredags morgonen vaknade jag tidigt som jag ofta gör. Jag hade fullt upp och grejade med en det ena och en det andra under tiden som jag inväntade att jag närmade mig tiden som jag skulle infinna mig nere i Sörping hos Johans Däckservice för att skifta till sommardäck på bilen.
Jag for iväg i sista sekunden som ofta då jag alltid är ute på gränsen och nallar. Jag var nere precis på avtalad tid och fick köra in bilen med en gång. Anna hade hört av sig för att eventuellt ses men jag hade tyvärr endast tid vid denna tid med att ta en promenad. Jag hade planerat en stadspromenad med Alice under tiden som jag hade bilen inne hos Johan.
Promenaden började med ca 20 meter av enormt dragande men så helt plötsligt föll polletten på plats och Alice och jag hade en helt suverän promenad runt hela Sörping. Hon gick där hon skulle och skötte sig suveränt, hade ingen halti denna gång men hade den i fickan ifall att om eftersom jag inte orkar med allt dragande för ryggen.
När jag promenerat i ca 1 timma så gick jag tillbaka till bilen och åkte hem igen. Jag skulle klippa Winston denna dag var tänkt men det var som vanligt att det kom en himla massa annat i vägen så jag kom aldrig dit och stressen ökade såklart när jag inte får det jag ska gjort. Han såg nu verkligen ut som ett får och eftersom han lätt får hotspot på halsen på våren när värmen kommer så är det ännu viktigare att han är korthårig.

Jag hade besök av grannen och hennes kompis som brukar hjälpa henne med hästarna och den person som såg mig leta omkring efter något den dagen då jag knappt var hemma  så. Jag sa att jag funderat på att ge henne ett kort på mig så man vet hur jag ser ut. Jag tror att hon kände sig lite dum just då så även grannen när jag frågade hur i helsike man kan ha taggtråd hänga utanför hagen i rullar när man redan har haft en olycka där taggtråd var inblandat. Jag tror att jag nådde fram och det var mitt enda mål inget annat. Jag tycker det är oerhört obehagligt med alla vassa saker som finns på gården överallt så djur kan skada sig.

Jag lyckades slutligen att klippa 2 av Winstons tassar iaf, vilket är ett framsteg åtminstone. Under dagen så anmälde jag Whoopie till Mh och gjorde allt klart. Var förbi hos Ullis en sväng för att titta om och hur trasigt förtältet blivit efter blåsten. Alla fönster satt kvar i tältet efter att jag fått hjälp att kasta in det och faktum var att tältet hade hållit. Ingen var gladare än jag...

Nja mycket mer hände väl inte just denna fredag men det är säkerligen massor som jag redan glömt men ger mig för denna gång ....sitter mer eller mindre och nu sover när jag skriver och går och lägger mig i stället..

Godnatt alla goa där ute..

 

Komprimerar veckan en aning så jag hinner ifatt lite mer...

Ja ni gott folk jag är nu på väg hem igen för att strax möta upp med hundgruppen, allt blev inte alls som tänkt idag som så ofta. Eftersom jag har datorn med mig i bilen så passar jag på med några rader till för v 16 men jag trycker ihop det en aning..

Under veckan har jag lämnat in min aktivitets rapport som jag var tvungen, att blogga har ju blivit dåligt men jag tror att det har stått i kalendern typ varje dag men jag har inte kommit dit. Däremot så har jag hunnit med kontoret, jag har hjälpt alla att bli medlemmar i Sbk för att kunna anmäla till mh och även sett till att hjälpa till med det. En av mina kontakter har jag även anmält till allt själv och skapat en ny mail adress åt och så vidare. Jag har pratat med goda vänner under veckan och varit enormt social mellan alla former av hundträning man bara kan tänka sig.Jag har lärt Alice att ta av mig strumporna vilket hon tycker är lite roligt, jag har städat en hel del, försökt lära mig utställnings svängen och letat info om sådant m.m

Vi var och hälsade på mamma en dag för sent för att gratta henne då Patrik har jobbat över, jag lärde Alice och Ebba leken hitta leksaken i torsdags denna vecka, Jag stoppar här nu att berätta om veckan så länge återkommer med helgen senare. Är snart hemma och där står folk i trädgården för en utflykt med hundgruppen ...puss så länge

Nu går vi in i vecka 16....13-19 april

Jösses amalia, nu jäklar är det fart på det. Jag har ju lite dåligt med tid så nu eftersom jag fortfarande ligger efter så fick datorn följa med fulladdad till Bauhuse.
Det var nu så att Patrik ska åka in till Norrköping för att inhandla material så jag skulle söka rätt på passande golvmatta till husvagnen och även till balkongen. Jag skulle kolla och fota för att sända till gubben vad jag ville ha men så gick det inte att få upp någon på datorn så han fick vända och komma hem igen.
Nu var det bråttom, upp en våning och kamma huvudet och dra ett spackeldrag i nyllet, ett besök på huset och sedan ut med hundarna i hundgården.
Patrik stod nu utanför så datorn under armen , väskan på axeln, på med skorna och rull lådan med tobak snoddes med i all hast. Fan vad det går  mellan varven, är det konstigt om man är lite stressad ibland?

Nu åter till måndagen den 13:e april.

Det var åter dax för ett besök med Elin i Norrköping, planeringen fortsatte som tidigare. Jag lämnade åter av Alice hos Bubben för att hon skall stadstränas och umgås med katt under tiden som jag är borta. Säger samma sak som tidigare, det finns inte ord för hur tacksam jag är över detta engagemang! Tack snälla kusse och resten av familjen <3.

Mycket av mina planer för dagen förövrigt blev det bara skit med. Jag skulle ta hand om kontoret men det blev inte av. Jag skulle även ha åkt till husvagnen för att träna hund, men det blev inte heller av.
Jag hade haft oturen med enormt med blåst under söndagen som jag berättat tidigare om och hela förtältet fick Ullis och Ludde slita ner åt mig för att det inte skulle gå sönder. Allt låg i en härva i husvagnen och mitt samvete för hur det gått med tältet var enormt påfrestande, så den lasten låg tungt över mina axlar ed mitt i allt annat. Kontoret är också något som gnager, det är inte det i säg som är problemet. Problemet är att ta sig tid och verkligen sätta sig där ....det tar liksom emot av någon anledning.Jag hade tänkt att jag skulle ha åkt ut till husvagnen för att genomgå tältet och sedan sätta mig i lugn och ro för att skriva.

Det blev ju inte så då då!

Jag fick besök av Kalle så vi tog en gemensam promenad med hund men jag blev galen på Alice. Hon drog som ett as och bar sig åt som en idiot! Jag blev så förbannade så jag satte fast henne i en mötesplats skylt och gick ifrån henne...snacka om att hon blev paff!!!

Hon blev snäll en stund men började om så jag gjorde om samma procedur igen....

Jag var en aning upprörd och kände att jag inte hade kapacitet att vara i rätt tillstånd för att kunna hantera Alice med tålamod så jag och Kalle gick tillbaka hem och lämnade Alice och fortsatte själva sedan ett varv över Falktorpet vilket var en harmonisk promenad nu när lilla Alice fick stanna hemma.

Det var skönt för själen att slippa att bråka i ett i alla fall och jag behövde det verkligen...

En utflykt till Mjölby på MH besök....

Efter en trevlig fredagskväll där jag åter förenade nytta med nöje ägde rum. Jag var ärligt talat helt slut efter det som hade varit och det har varit hektiskt med att verkligen komma med i SBK för att kunna anmäla till MH och så har jag hållt på som en tok för att pussla ihop allt. Eftersom det var fler än jag som var lite frågande och dödsnervösa över vad ett mh va och hur det gick till så kontaktade jag Mjölbys brukshundklubb där jag såg att ett mh skulle göras och jag frågade där om jag och ev 3 till kunde få gå med so vi kunde få lite kött på benen vad det var och efter mycket möda och stora besörjelser så hade jag nu bokat med en tjej i Mjölby att vi kunde komma dit. Detta skulle ske under dagen den 11: april, den dagen är en jobbig dag ändå men samlade mig och lade minnena åt sidan  och fokuserade på att vara en hjälpsam vän, kortet jag hade tänkt bifoga nedan hade nog talat om  hur trött jag verkligen var men det var bara att hänga i och ge sig in i duschen för att samla krafter igen och ta tag i dagen. Nu så strular åter tekniken så bilderna till detta inlägg får jag tyvärr inte upp just nu, om jag klara av det senare så bifogar jag dem annars får ni hålla tillgodo med endast texten..


Lördag 11:e april
Jag satte klockan tidigt,vi skulle vara på ett MH (-mentalbeskrivning av bruks raser) i Mjölby klockan 13.00
Jag gick upp och gjorde mig dagliga rutin med både mediciner och hundar. Det var skönt att det inte var en sådan dag som jag hade ont i överflöd utan att det trots allt var humant.
Jag skulle först åka in och hämta Bubben i Norrköping så han kunde följa med. Han tog sig inte hit på annat vis så jag packade ihop mig för att hämta honom. Vi skulle sedan möta upp Lotta och Pia här hemma vid 10.30. Bella skulle få stanna hos oss och kompa med Winston under tiden som vi var borta. De klarar sig gått och väl i hundgården under tiden. Sagt och gjort, när de kom så skickades Alice och Ebba ut i den ena och Winston och Bella i den andra. Jag varskodde även grannen om att det kommer att säkerligen skällas denna dag och möjligen även ylas då Bella är en hund som skäller i hundgården som en tok och de andra kan få för sig att ibland yla i stereo ...märkligt!

Vi drack lite kaffe först och pratade en stund innan avfärd. Vi googlade fram vart vi skulle ta vägen för ingen visste vart vi skulle. Det som faktiskt var konstigt var att jag inte blev nervös vilket jag brukar kunna bli då jag ska ge mig iväg till nya platser som jag absolut inte har koll på men tack vare gps så var jag inte nervös alls. Det som var lite läskigt var om vi kom fram i tid.

Vädret var med oss idag, det var en riktigt fin dag. Vi hade en jätte trevlig resa i bilen på vägen dit och Bubben och Pia som är lite haj på nätet att söka fick ta reda på vägen åt mig.

Vi kom fram i god tid och såg oss omkring, tog bloss i lugn och ro samt tog en fika i klubbstugan men satte oss utanför och väntade på att vi skulle bege oss. Spänningen var på topp, nu skulle vi äntligen få kött på benen och se vad det var för typ av test man så länge funderat över.

Vi blev väl mottagna och an förklarade hur det gick till och att man var tvungen att vara tyst för att inte störa den hund som genomgår testet.

Man började med en rottis hane som var en aning äldre 5-6 åt tippade jag vilket stämde när vi pratade. Den killen var faktiskt inte något att se knappt. Han var inte så värst intresserad av något alls, inget alls skulle jag väl påstå inte ens kamplek och vilken rottis är inte det???
Jo denna kille, han var enormt trygg i sig själv och lutade över ansvaret på sin husse och bara gled med. Husse var väl kanske inte heller så värst laddad och spännande... ;)

Vi gick med hela mht och det var spännande men dålig action på hunden. När denna var över så kom nästa hund och vi gick åter ett varv men nu jäklar hände det grejer, oj vad roligt och spännande det var :)

Den kvinna som bedömde hundarnas beteende ska ha mitt MH sedan så det var verkligen trevligt att träffa henne. Alla var så trevliga och det kändes så bra <3

När vi sedan tackade för oss och gav oss därifrån så mådde vi riktigt bra allihopa, jag var inte längre orolig utan det kändes verkligen bra.

Vi googlade upp vägen till den restaurang jag hade tänkt att vi skulle besöka innan vi for hemåt, vi kom även dit utan problem och gissa om lilla Lola var riktigt glad och att nervositeten på det här viset har lagt sig. Jag antar att det har med kontrollbehov att göra och när inte det är ett känt ting utan okänt så har det varit påfrestande men som sagt det fanns inget idag...vilken befrielse!

När vi åkte hem så körde jag först hem Bubben till Norrköping igen och sedan vidare hem...

Vi snackade ett tag och drack kaffe när vi var tillbaka, tack snälla rara liga för denna dag den har verkligen varit lärorik och enormt rogivande, tack för att ni gjorde mig sällskap, love you <3

Fredagen bjuder på fortsatt camping och eldprov......

Fredag 10:e april

Morgonen nalkas efter att ha varit mysig blandad med en orolig sömn på grund av smärtan i ryggen då an inte har den madrass som man är van vid vilken är en snäll tempurmadrass annars.

Jag vaknar av klockan 6.00 och strax därefter så ser jag att Ullis är vaken via facebook där hon skriver ut att det nu finns kaffe. Detta gör hon för att inte väcka mig om jag sover, hur sött som helst <3.
Jag var ju vaken och kikade lagom i telefonen så jag blev glad så klart och svarade att jag kommer. Nu var spänningen olidlig! Skulle min husvagn vara intakt då jag kom tillbaka när jag lämnade Ebba och allra helst Alice ensamma och gick därifrån??? De båda men mest Alice lider av separations ångest när jag går.

Hur det än var så provade jag och så fort jag stängde dörren for Alice upp i fönstret på dörren för att kolla vart jag var som vanligt Nr vi är hemma och jag går ut och hon inte får följa med så går hon helt bananas även om Patrik är inne...det är ju en aning jobbigt om man säger så.
Jag gick till Ullis och fikade och hoppades på det bästa...
Blev väl kvar ca 45 minuter och när jag kom tillbaka så var allt som det skulle, mina babes hade sovit vidare men nu när jag kom var de som en hel tornado! ;)

Jag tog mig an dem såklart och rastade dem och de fick mat. Jag plockade och röjde lite till och därefter så var jag inne hos Ullis och åt frukost rund 9.30 hugget. Det funkade även att man inte är van....men om det var jätte gott det kan jag inte direkt svara på men det gick ...

Jag gick sedan därifrån och försökte åter igen ta mig ut på datorn men det funkade verkligen inte. Tiden gick och jag började bli rastlös med hundarna...har lite svårt att vara stilla jag med, det kliar liksom i hela kroppen efter för lång tid utan att ha något att sätta händerna på...
Jag beslutade mig för att åka hem en sväng. Jag kunde då låta hundarna springa av sig lite hemma och jag kunde luncha för att sedan åka tillbaka till husvagnen igen...

sagt och gjort så fick det bli....jag tog bilen raka spåret in på tomten och gjorde det jag skulle....
utan att alls ha en aning om vad som väntade mig bara timmar efter jag i lugn och ro tillbringade kvalitetstid med mina babes....

Fortsättning följer....

Känner mig anklagad....så himla enkelt uträknat bara...

Fredagen fortsätter sin stilla gång jag hade käkat lite och gav mig sedan av igen. Johanna hade kommit hem så hon åkte med mig...
När vi åkte förbi hagen här hemma så sa jag till Johanna att jösses så tjurigt det var i hagen mellan brudarna idag. Den ena hade öronen bakåt och visade hela garnityret samtidigt som man lyfte lätt på röven för att markera till den andre. Jag brydde mig inte mer om det, det är inte mitt problem och jag hade sagt till att det sett surt ut ibland och det visste man redan, mina tankar rörde inte detta mer.

Jag for vidare till Ullis till min husvagn och gjorde ytterligare en hel eftermiddag fram till kvällen där. De var så duktiga mina babes bättre än vad jag kunnat ana faktiskt, jag var definitivt nöjd med insatsen att provcampa ...och vi ska inte tala om hur skönt att komma bort en stund och bara vara som en helt enskild individ i den primitiva världen en liten stund. Jag upplever det varken trångt eller stressande utan snarare tvärtom. Det som kan vara lite rörigt är 3 hundar i liten husvagn innan de lär sig hur allt funkar och var gränsen går men jag har en fast beslutsamhet att det ska funka snart nog, halvhjärtat är inte acceptabelt alls. Har jag kommit så här långt som jag har på den tid jag har så vore det väl fan! Bara jag får vara ensam och göra det jag måste och klarar så löser det sig snart, inga störande moment utifrån utan att jag har fullt fokus...

Hur som så blev jag kvar med mina babes i husvagnen tills strax efter 19 om jag inte missminner mig. Tror jag var hemma vid halv åtta ungefär.

Kvällen var ganska lugn men tydligen hade något hänt på adressen i byn medans jag varit borta. Jag har inte alla här på fb så vissa saker vet jag inte...ja ni vet ju hur fb fungerar,som en löpeld när det är  något och helst tragedier såklart...

Denna gång säger min make att något hänt med grannens hästar och han förklarar i stora drag att en av de två hästarna har sprungit ur hagen av någon anledning och fastnat i taggtråd och skadat sig ganska ordentligt. Fy vad otäckt tänkte jag och fy fan så skönt att inte jag och hundarna varit hemma kände jag. Jag sa till Patrik att jag kan sätta en peng på att om jag varit hemma så hade mina hundar fått skulden för att ha skrämt dem. Jag kände verkligen så.
Senare på kvällen så får jag ett sms som lyder..

Har dina hundar smitit idag? Jag svarar bara ...Varför frågar du? och jag ska erkänna att jag i just denna stund kokade och kände direkt att mina hundar skulle anklagas! Det finns inte ord för hur jag kokte just då...
Senare under tidiga morgonen fick jag svaret att något hade skrämt ena hästen så vansinnigt och vad som hänt. Jag var fortfarande i ett koktillstånd vid bara tanken så jag berättade bara hur det var, att vi hade varit borta och var hemma på lunchen, hur vi gick raka vägen in här och sedan åkt igen när jag ätit klart. Jag berättade att hästarna stod i hagen när jag åkte, men att det såg surt ut.

Då kommer nästa grej...
jaha men man trodde det eftersom du var här nere och letade efter något...då hade man antagit att det var någon rymd hund...
Ojoj då blev jag verkligen fly förbannad och undrade vad det var för en jävla idiot som gick och dikterade historier! Det finns inte på kartan hur jävla lack jag var men som vanligt så behärskar jag mig och frågade vem fan som sett mig där för sådant skitsnack vill jag inte veta av. Nu minns jag inte om det var riktigt rätt ord men liknande iaf.
Jo det var ju tjejen som hjälper grannen med hästarna...
Jag kan säga att jag undrade om den bruden skulle ha flaskbottnar till glasögon just då, eller om man fiskade efter något.

Senare har jag pratat med personen i fråga och sagt att jag allvarligt funderade på om man ville ha ett foto på mig så man vet hur jag ser ut!

Detta är nu löst men jag kan inte i ord beskriva känslan hur jag kände, jag var verkligen så jävla förbannad och jag kan i ärlighetens namn säga att det är ingen fördel när man hittar på historier där jag är inblandad men inte har med saken att göra. Ska man sätta namn på en person så ska man väl för fan vara säker annars håller man käften tills fakta finns, det kallas sunt förnuft...

Hmmm...nog om det, en del vet att jag kan förutse mycket då människor är så förbannat förutsägbara många gånger så det är skrattretande.

Situationen idag är löst men inte glömd det kan jag också ärligt säga. När man gör så här fastnar man i mitt minne, jag bryr mig inte värst över obetydligt spring i mina ögon, en åldern spelar ingen roll om käften glappar utan underlag...då är det dax att mogna till och lära sig ett och annat. Man är inte vuxen för att man är gift eller över 18 man är vuxen den dagen förståndet har segrat...

Ja jag kan bli både irriterad och förbannad, jag hatar verkligen sådan här skit i samband med lögner och påhitt, att förtala någon ska man nog passa sig för...och jag kan dyrt och hederligt lova att det är inte den första men tiden utvisar dessas öde, jag har inte bråttom alls men jag glömmer inte sådana här grejer även om minnet sviker, jag är blond men inte dum i huvudet....

Förenar nytta med nöje...flyttar hemifrån...

Torsdag 9:e april.

Ja ni gott folk nu går vi tillbaka en stund i tiden..jag har ju missat en del så nu kör vi..

Eftersom jag har påbörjat en hel del träning av alla möjliga slag med mina hundar och den sociala delen för att underlätta alla olika typer av sociala former i framtiden så var det nu åter dax för husvagnen. Vi har bokat dagar redan där vi ska vara iväg och jag anser att man inte bara ska ta och dra iväg om man inte riktigt vet hur situationen kommer att te sig något sånär, dessutom var det dax att umgås en del med en väninna som har halkat efter väldigt. Jag bad gubben tidigare i veckan att han skulle köra ut husvagnen till Ullis där den nu ska stå i ett par veckor till förfogande när jag har tid och ork. Jag kan komma och gå som jag vill i den och det passar mig alldeles utmärkt.
Jag började min dag som vanligt, upp ganska tidigt och gjorde mig i ordning för ett möte i stan. Jag skulle träffa Elin igen för fortsatt planering osv.
Patrik skulle denna dag skjutsa Johanna till tandläkaren i Linköping. När jag hade varit på mitt möte så åkte jag hem och packade ihop det jag skulle ha med mig. Min tanke var att jag skulle åka till husvagnen och städa den och se över vad som behövdes i den och så vidare. Tänkte att jag låter hundarna campa då jag städar och jag kan samtidigt umgås med Ullis, massor med flugor i samma smäll :) passar mig som handen i handsken.
Jag blev kvar under kvällen och stannade över natten då Ullis och jag hade lite tjej galej. Nu var fallet som ofta att jag blev trött ganska tidigt och blev tvungen att avbryta kvällen så jag berättade hur jag kände mig så vi avslutade ganska tidigt. Jag gjorde mina hundar som vanligt, Winston fick vara hos Ullis och kompa med Freja under natten medan de två stora tjejerna stannade hos mig. Jag försökte under kvällen åtskilliga gånger att komma ut på nätet hos Ullis men det knölade och tappade teckning i ett både på mobildatan och 'wifi. Inget roligt alls så därför blev dagen inte nedskriven alls.

Jag sa åt mina babes att de fick gå och lägga sig medans de väntade på matte, denna gång var det lyx. De skulle få sova  i sängen hos mig...vilket de aldrig annars får utan får ta golvet nedanför. Nu var jag helt ensam och mitt fokus var inte att ha dem borta från sängen utan att vara med, hålla sig lugna och skapa ytterligare kontakt så vi svetsas ihop ännu mer än vad vi redan har.

Jag hade lämnats plats mellan de båda och de sov redan lugnt på ena ögat när jag gick och lade mig. Så fort att jag lagt mig till rätta så snarkade de båda från varsin sida. Jag kan inte säga annat än att det var såååå mysigt. Detta händer liksom aldrig eftersom hundarna inte är på övervåningen hemma utan alltid nere. De gånget vi sover ihop är då vi hånglar på soffan och sover ihop där men inte annars.

Jag kan säga att ifrån hjärtat var vi 3 som gillade läget <3<3<3

Nedan följer bilder från vår husvagnspremiär...

Ja här har vi utgångspunkten för dagen...stödbenen ska ner och vagnen ställas ordentligt så vi han vrålhångla i den...jag och mina babes alltså såklart ;)

Jag bad om hjälp att hålla i när jag skulle få upp förtältet, hur nu det skulle gå men va fan jag är väl en rejäl kvinna hoppas jag, hur svårt kan det vara? Min partner som då är Ullis sa efter 2 glas vin så funkar det nog, så sagt och gjort 2 glas fick det bli...

Jo vars inte helt galet, va? ;)

Super primitivt men lätt och ledigt :)

Burar på plats så vi kan få koppla av allihopa...

Mina underbara sängpartners <3

Ja kvällen avslutas ju som vanligt, svårt smärtstillande, migräntabletter och lite annat smågodis...man vänjer sig vid det mesta... ;)

Laddar för blogg...

God middag alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Ni kan redan frasen som jag brukar säga nära det har varit dåligt med att uppdatera vad jag har gjort så jag hoppar att säga att jag ber om ursäkt för att jag varit super dålig på att skriva den sista tiden. ;)...

Det har varit så mycket och jag har fart runt som en tätting, lite av ett helt nytt liv om man ska hård dra det hela då jag alltid finns hemma annars. Jag har verkligen INTE varit där jag brukar utan har "flyttat ut" ganska ordentligt mot tidigare. Jag gjorde ett frest för ett tag sedan att dra igenom en vecka runt påsk men så blev jag avbruten av något och koncentrationen har rubbats i ett. Jag for iväg för att skriva ifatt men då har nätet strulat multum och till resten har jag haft mycket besökare på min nya adress... (eftertraktad som jag är ;)<3).
Skämt åsido så är det trevligt att vart jag än åker så kommer en hel del av mina vänner och gör mig sällskap där jag är...måste ju faktiskt betyda att det är mitt sällskap man vill ha, där jag varit har jag inte mer att erbjuda om man inte är sjukt sugen på pulverkaffe och extremt primitiv tillvaro på en trång yta förstås. Självklart hånglar jag lika duktigt på vilken plats jag än befinner mig på ;). Självklart har jag även haft mina 3 hundar med mig dygnet runt varav den gamla gubben fått komma och gå lite mellan mig och en vän efter behov. Dock om han fick välja så vet vi nog alla vart han föredrar att vara....min lilla älskade gubbe gråter när jag finns utanför dörren och han inte får vara hos mig <3.

Jag har nu satt proppar i öronen, satt mig till rätta i soffan och ska försöka att gå in i min egna lilla bubbla en stund och bearbeta alla nya intryck och upplevelser jag haft sista tiden samtidigt som jag låter fingrarna glida över tangentbordet för att vidare dokumentera och delge fler som jag vet har väntat på att jag ska skriva. Jag märker att det finns ganska många via fb som väntar men även via g+ och även adressen hit. Det är riktigt trevligt när man kan känna att man faktiskt är saknad, då har man på något vis satt en liten tanke i varje enskilt individ och jag hoppas att det är av positiv karaktär där jag delar glädje, energi , inspiration, värme och även sorgliga och tråkiga saker och andra kan känna att man inte är ensam där ute utan att det faktiskt finns fler som kanske känner samma sak.
Jag vill även kunna visa att även om man drabbas av tragiska saker som slår djupt i själen så är inte livet över eller inte heller dömt att vara trist och tråkigt...har man inget arbete som så många inte har idag ...som jag själv...så är man inte körd för det...an har ett värde och är betydelsefull ändå! Glöm aldrig det!

Jag har så oerhört mycket fina människor runt omkring mig i min tillvaro men visst har jag också lust att ge upp och bara gå och dö ibland...och då menar jag det verkligen! Men var gång så reser jag mig ur askan och kommer igen, seg som jag är ;)

Ska verkligen nu försöka att ta mig igenom den veckan först och främst där jag slutade att berätta förra gången jag försökte...men nu ska jag banne mig ta ifatt en del ....puss på er...vill ni hänga med på min resa?!

Jag har en önskan att ni visar mig vem som gärna hänger med i någon form av kommentar här eller via fejan eller så ....

Tar nu ett bloss och försöker ta tag i mitt gångna liv ;) <3

Äntligen existerar kontakt...

God eftermiddag alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Åter igen har tiden rullat iväg..och jag har inte hunnit med och heller inte haft ro att skriva. Blir avbruten hela tiden och får för mig att göra en himla massa saker och när jag väl tänkt sätta mig ...ja då har jag inte haft någon uppkoppling alls!

Skit irriterande..
Nu får vi se hu länge det funkar. Måste gå tillbaka och kika vart jag nu var..det är ju ganska länge sedan nu...typ 2 veckor och med mitt minne så känns det som år till vissa saker..

Just nu sitter jag ensam med mina hundar på annan plats än vanligt, hör ljudet av E22:an i bakgrunden och höjer volymen på datorn så mycket som går och känner lusten falla på...

Ska ärligt säga att även tröttheten visat lite av sitt fula tryne, är lite seg efter en dag som denna...men vilken fantastisk dag jag har haft i min ensamhet, helt otroligt...

Dagen är inte slut ännu så mer än så här kommer jag definitivt att hinna med ;)

puss så länge <3

Varför?

Skriv gärna några rader varför du läser min blogg och vad ni tycker. Alla intryck är välkomna....
O vi hjälper självklart varandra med allt vi kan så jag får lite hum över om det är intressant läsning eller ej

En preliminär diagnos :(

God kväll alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Antar att detta blir ett inlägg som läses av många. Av någon anledning så är det många läsare så fort att det är negativa saker som jag skriver om eller när det är en del tragedier som upptar en hel del energi i livet...

Ska jag hjälpa bloggen på vägen nu då. Jag serverar här något som är extremt jobbigt...

Frågan är ...vem är jag och hur är jag och vad har jag blivit?
Jag ska säga att jag trivs med vem jag är. Jag försöker verkligen av hela  mitt hjärta att fylla varje dag med bra saker vare sig jag har lust eller inte. Jag är en "relativt positiv " människa vilket jag hoppas att man håller med om. Jag kämpar hårt för det jag vill och tror på. Försöker göra det bästa jag kan.
Jag försöker verkligen vara en bra...och då menar jag BRA vän till många, men jag sitter inte och håller med om saker som jag inte tror på utan säger vad jag tycker.Ibland väljer jag att vara tyst och de flesta vet att min tystnad betyder att frågar man ändå kan svar man inte vill ha halka över mina läppar..
Jag försöker finnas där för mina vänner och nära. Det är inte alltid jag är stolt över mina dagar som alla andra ...tyvärr har de sista åren varit ganska upp och ner med tanke på min egen hälsa vilket har tagit mig hårt.
Jag har envist kämpat mig tillbaka till livet igen och känner att om jag inte kommer längre än så här så är det acceptabelt...men i hemlighet så drar jag en lögn för mig själv det är inte ok.

Vad menar jag egentligen med allt detta svamlande? Jo det ska jag berätta. Det finns människor som känner med mig och de som inte gör det utan helt tvärtom..men jag struntar i vilket. Detta är mitt faktum och jag vill varken att någon ska tycka åt ena eller andra hållet utan jag vill bara att de som jag håller kärt ska förstå varför jag kan vara som jag är ibland.

Jag kan nog anklagas för att ha huvudet med mig i stort, har aldrig någonsin haft minsta bekymmer på den fronten.
För ett och ett halvt år sedan svek kroppen mig vilket de flesta vet så jag tänker inte gå in på det igen. Under en ganska lång tid har jag märkt olika symtom av andra saker som är skrämmande vilka nu har blivit betydligt värre än tidigare.

Jag tappar mig själv..känner inte igen mig ibland. Jag som normalt är en skärpt person som kan sitta vart som helst och läsa en bok tex utan att varken se eller höra något som stör har tappat fokus helt!
Jag har haft svårt att somna och varit vaken när alla andra sover ...ungerfär så kan jag väl beskriva. Jag har alltid varit en god lyssnare och haft ett gott minne för olika saker och vi ska inte prata om vilket sifferminne jag har haft.

Nu efter jag kommit tillbaka till min fysiska tillvaro ganska bra så har jag märkt hur svårt jag har att koncentrera mig på olika saker. Jag blir lätt avbruten och det tar tid att finna ro och återgå. Jag har svårt att lyssna och kunna hålla fokus på vad goda vänner berättar och mycket av det har jag strax efter glömt. Jag stensomnar när jag lägger mig. Många gånger så blir jag på dagen så fruktansvärt trött att jag inte klarar av att stå på benen! Detta är sjukt frustrerande och man känner att något är riktigt fel. Perioder i mitt liv lider jag av sömnparalyser vilket inte alla vet vad det är. Det innebär att när jag vaknar så vaknar inte hela kroppen utan endast en del av hjärnan. Jag är fullt medveten om tillvaron men har ofta obehagliga hallucinationer, hur jag än försöker så går det inte varken att röra sig eller tala. Man känner sig fruktansvärt skräckslagen när man inte kan röra något mer än ögonen!

Jag har även läst en hel del om narkolepsi vilket har många symtom som stämmer in på mig. Jag försökte berätta mina problem för min läkare men man lyssnar inte utan man bortförklaras med att alla kan drömma konstigt ungefär.

Jag lider vansinnigt av att vara så pass klar att jag vet vilka fel som har uppkommit i huvudet. Beror det på smärta? Har läst en hel del vad gäller med människor som har långvarig smärta. Man kan få fler andra symtom liknande dessa om man har bestående smärta, likaså om man äter mycket mediciner...jag gör båda. Jag äter Gemadol som är svårt smärtstillande och är lika som tradolan för er som inte vet vad jag pratar om. Jag äter alltså maxdos 200mg/dygn för att inte bli beroende vilket annars är lätt hänt.
Frågan är vad beror det på? Jag vill ju veta!

Nu är det så att jag går på möten inne i norrk varje vecka och där fick jag en rejäl tankeställare förra veckan. Jag frågades efter jag berättat vem jag är och hur jag funkar...varför jag hela tiden jagar adrenalinet och endorfinet...
Ärligt talat så kunde jag inte svara på det mer än att tjejen säkert hade rätt...är det det jag gör? Jag har erkänt för både mig själv och vänner att jag har en sväng av prestationsångest, jag måste verkligen utföra saker, jag måste få saker gjort även om det är så mycket att jag känner att jag kvävs och vill kräkas och nästan gråter för att det bara inte kan gå... men vad gör jag i allt detta???
Jo jag reder det jag ska, hur jävligt det än är och mitt i all skit så mår jag hur bra som helst och presterar som aldrig förr. Ju mer jag har att göra ju mer påtar jag mig...

till slut har det tagit stopp, jag minns inte från ena dagen till den andra, jag måste anteckna saker, jag tappar koncentrationen och blir vansinnig när jag tappar fokus på det jag gör, jag tål inte höra ljud, stendör rakt upp och ner tappar sexlusten tills jag hinner ifatt och då behöver jag även få vara kvinna för att få den kicken...

När vi satt och pratade över en kopp kaffe jag och min handledare vilken är en fullt klarsynt och clever tjej som är på mer eller mindre samma nivå som jag. Hon är snabbtänkt och har lösningar och är oblyg vilket passar mig alldeles utmärkt, när hon rakt upp och ner frågar om jag gått in i väggen någon gång..tittar jag upp och skrattar...
Ja du svarar jag visst har jag mått dåligt så jag vill skita i allt och dö men gått in i väggen vet i fan ...hahaha. det är väl bara ta sig i kragen och ställa sig upp eller??

Tjejen säger då att jag var varenda stress symtom en människa kan ha...då hajar ja till....

Först skrattar jag, men inte hon....
Jag svarar bara att jag mår bra av det och jag är sådan och har nog varit så länge jag kan minnas...
Hon sitter tyst en liten stund och säger snart att det kan mycket väl vara så att kroppen nu skickar varningssignaler att jag måste tagga ner...

jag fick i hemläxa att göra en sak i taget...dvs om jag tittar på tvn så ska jag bara titta på tv..inte hämta kaffe, mata hundar, tvätta, blogga och kolla mobilen samtidigt även om det är reklam.

kan säga att det gick helt åt helvete..

Just nu sitter jag i soffan med datorn i knät, mobilen bredvid, pluppar i öronen och lyssnar på spotify samtidigt som tvn är på bredvid, Patrik ligger och snarkar bredvid, 3 hundar traskar mellan varven och tjatar om att få kel samtidigt som jag nu sitter och bloggar...som sagt mitt test går helt åt helvete. Jag kan inte bara göra en sak! Det finns bara ett enda tillfälle som jag verkligen kan fokusera på en sak...

Det är när jag tränar hund då ser jag inte och hör heller inte något runt omkring utan har idiot fokus på det jag gör, kanske är det därför jag mår så vansinnigt bra? För att jag verkligen bara tänker på en sak och gör det med hela själen....

ja ni gott folk, jag har fått mig en tankeställare och inte minst sagt när jag få veta att jag eventuellt kan vara så pass långt gången att jag kan få problem att jobba upp mitt minne och andra sociala delar igen...

Jag har nog sopat detta lite under mattan och gör varje dag. Jag låtsas som om jag är helt oförstående när någon frågar men innerst inne ver jag nog mer än vad jag erkänner....Ja jag gömmer mig bakom min framåt stridiga yttre fasad. Jag gör det inte för att lura andra men för att lura mig själv....

välkommen med kommentarer om ni vill...

En familjekväll med Hugo

En extremt full onsdag väntade just nu.

Patrik for iväg och jobbade några timmar på morgonen och jag grejade hemma. Vi hade ett bankmöte nu efter att ha värderat huset på nytt. Jag tänker dock inte delge i detalj men kan säga att allt gick bra som vanligt och att det mesta löser sig på bästa möjliga vis.

Jag var ute i husvagnen och kollade över hur det såg ut, om det bara var att kunna ge sig iväg med den vilket det var. Den ska vidare ut till Ullis och Ludde för att ställas där ett tag för att jag ska få tid att umgås med Ullis och att träna hundarna med husvagn lite innan vi ska ge oss iväg.

Jag hade även bokat att vi skulle ta med oss Hugo till Norrköping en sväng för att fira honom lite eftersom han har fyllt år. Han skulle komma till oss vid 15.00 ca och när Patrik kom hem var det dax att ge oss iväg.

Vi åkte först förbi på Grizzly zoo för att jag skulle lämna tillbaka en vara som inte passade och då frågade Patrik om Hugo ville kolla på djuren en sväng vilket han ville såklart.
Vi gav oss därifrån till Max och käkade och hade där väldigt trevligt. Innan vi satte oss i bilen igen så fick Hugo ta sig ett varv i hoppborgen som det har utanför restaurangen vilket han var väldigt förtjust i.
Vi var inne en snabbis på plantagen men det blev tyvärr inga vårblommor där då alla penseér såg så vansinnigt tråkiga ut så den butiken gick fort kan jag lova.

Hugo började nu att visa att han var trött så vi tog svängen förbi IL för ett ärende och åkte sedan mot Söderköping igen. Vi stannade till på Statoil och tog en varsin mjukglass vilket var mer än uppskattat av Hugo :)

När vi käkat klart så rörde vi oss åter hemåt då Hugo nu var riktigt trött men beläten. När vi lämnade av honom var han lite kartig över vad kvällen hade inneburit och jag fick en riktig bjönkram vilket betyder massor såklart <3

Vår kväll var inte slut än då Patrik och jag nu tog oss an uppgiften att köra iväg husvagnen. Det tog en god stund med fika där och uppställningen. Jag frös som ett as men jag tror att det berodde på att jag nu var så fruktansvärt trött.

Vi båda var helt förstörda då vi var hemma igen så vi var verkligen inte svårnattade....

Tack för en bra dag lite bilder nedan från dagen   :)

En glad lite skit <3

Mättar magen..

Muuuums...

Lite lek..

mina hjärtan <3

Glufs ;)

Nu är husvagnen på plats :)

Allmän vardag med blandat...

Nu har tisdagen kommit och denna vardag innefattade en del städande som ganska ofta. Jag hade massor av samtal att beta av så som a kassan, smärtkliniken, kontakta en tjej gällande hur jag bär mig åt för ett MH för hundarna (mentalbeskrivning).

Eftersom det är tisdag så brukar det vara dans men det var denna gång inställt och det under hela veckan. Det passade mig utmärkt då jag inte var riktigt reko för att dansa.

Jag ringde även till vårdcentralen men lyckades få veta att de jävlarna rent ut sagt har fittat till min remiss till smärtkliniken så jag nu kommer få börja om igen med in väntan till smärtkliniken....tack till Söderköpings Vårdcentral ännu en gång. Dessa kompetenta människor som är så kallade  läkare kanske borde se till att gå en svenska kurs så de klarar av att läsa instruktioner hur man fyller i ett häfte! Det är verkligen inte ok att patienterna ska få lida av detta. Jag har nu i efterhand pratat med försökringskassan ännu en gång och fått ordagrann info att det inte går att samarbeta med Söderköping då det hela tiden byter personal och ingen varken blir kvar eller stannar länge nog för att hjälpa en patient som inte har akut sjukdom utan en bestående! Så förbannade ynkligt så det inte finns ord. Jag hoppas en dag att de asen ska få sota för hur de behandlar människor, det är bara vänta och se...

Förövrigt blev det inte mycket gjort men detta tog hela dagen och jag var verkligen dö-slut när kvällen kom...

Kommande dag var åter en dag med fullt upp...

Två väninnor gör stan...

God kväll alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Det är fortfarande måndag den 6:e april, samma dag som Alice åter är hos Bubben min kära kusin och stadstränar. Eftersom vi bestämt att Alice skulle dit så fick jag tillfälle att själv leka på stan. Jag valde att bjuda med en mycket kär vän, Lotta.
Vi for in med Alice till Hageby och fortsatte kosan mot smeten. Vi var mest fokuserade på våra hundar denna gång så vi var i ett par zoobutiker men vi tog även sängen förbi Rusta bl.a. Där inne drabbades vi av ett skrattanfall när jag skulle provsitta en baden baden stol som inte riktigt funkade som jag tänkt. Jag går inte vidare in på det men jag kommer evigt komma ihåg hur roligt vi hade och hur glada och hjärtliga skratten ljöd från oss båda. Jag ser det framför mig och ler varje gång! Det var bara sååå roligt och jag var verkligen sååå knasigt blond hahahaha....

Vi shoppade loss lite som vi inte riktigt tänkt därinne det blev en pooldammsugare, poolkuddar för nacken och, klortabletter och lite krafs som hårfärg, sminkväska m.m .

Vi var på teknikmagasinet där Lotta köpte skal till sin telefon och jag en fitbit.Ska bli spännande, har varit sugen ett tag nu, och nu med facit i handen efteråt så trivs jag oerhört med den. Den ger mig massor av koll på mig själv hur jag sköter min vardag rent fysiskt på ett sett som jag inte alls hade trott jag skulle få veta.

Vi hade en riktigt trevlig dag, en dag som vi aldrig tidigare gjort och vi trivdes med varandras sällskap och gemenskapen växer för var gång vi ses <3, en oerhört ren och äkta vän som alltid finns där ...TACK LOTTA för att du är du! <3<3<3

Vi åkte sedan och fikade hos Gunn medan vi väntade på att Alice skulle komma tillbaka från en promenad med Bubben och Atlas.

Vi var oerhört nöjda med dagen och det blev ganska sent innan Lotta åkte hem. Under tiden som vi var borta så var Bella hemma hos oss och kompade med Winston och Ebba i hundgården. De hade ett fint väder att vara ute i , i den friska luften ...

Stort tack för denna dag till alla som var inblandade <3

Stadsträning med Alice...

Som ni vet så läggs mycket fokus på hundträning numer i min tillvaro. Jag försöker verkligen att ta ifatt den förlorade tiden som mitt samvete har gnagt mig för. Man kan dock aldrig få tillbaka tiden men man kan göra så gott man kan för att göra det bästa av situationen.

Min Alice har halkat efter i mycket och hon har mest varit hemma. Hon är en pigg snärta som är på i allt och blir lite nervös och upphetsad över många olika situationer som jag önskar vore fullt naturliga för henne.
Sista månaderna har jag gjort allt jag mäktar med i samband med allt annat. Jag startade upp hundgruppen på allvar vilken funkar utmärkt, vi träffas, tränar, promenerar, är i passiva situationer, stadsträningspromenader, utflykter, bilåkande då Alice har haft problem med att alltid kräkas i bilen...ja ingen som inte vet kan ana hur mycket tid jag lagt ner...och inte prata om tålamod!


Nu varje vecka så åker Alice till Norrköping och stadstränas hos Bubben där hon träffar sin bror och katter. Hon har då munkorg på sig i förebyggande att det inte ska hända något om situationen blir hetsig och instinkten på jakt tar över, man får inte glömma att detta är djur som naturligt har instinkter som ligger ganska starkt inavlat så man får ha i bakhuvudet hela tiden att saker kan hända även om man så har den lydigaste hunden i sitt sällskap.

Jag tackar hela familjen Olofsson extremt mycket för denna hjälp då jag inte har möjlighet att utföra denna form av träning själv utan hjälp utifrån.

Resultat har visat sig i rätt riktning men vägen är lång så vi hänger i :)

Startar med veckan 6-12 april..

Som jag sa är det lite häftigt efter men jag tar denna vecka i följande inlägg...

Inläggen som kommer handlar om

Stadsträning med Alice
Två väninnor gör stan
Allmän vardag och möten
Preliminär diagnos
Husvagns premiär
Känner mig anklagad
En tripp till Mjölby


Söndagen är redan ute vilket var hundgruppsutflykten och sedan fortsättningen i Kärnhult..

Nu vet ni ungefär om det verkar vara något som intresserar, självklart är inläggen mycket bredare än så här annars hade jag kunnat skriva bara så här men det är mycket mer än så...

Låter det intressant?
Välkomna att hänga med...hoppas nu på egen skrivtid en stund utan avbrott!

En vanlig vardag....

Godmorgon alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Har nyligen klivit upp och sitter nu i soffan under ett täcke och tänker igenom tillvaron som fart förbi. Jag har inte hunnit med att tänka knappt utan tiden rinner ur mina händer, jag vill försöka få ner det i text för jag så lätt glömmer men har inte hunnit det heller som ni vet. Jag har massor att berätta och jag är heller inte klar med min berättelse om hur ja grät floder för ett år sedan.
'Just nu har jag kastat ut mina babes som höll på att göra mig tokig här inne med sitt högljudda bus och damma som rök överallt.

Idag blir det ingen hundträff på det sätt som vi brukar, uppslutningen denna gång var för knapp så jag avblåste. Tanken var möte hemma hos mig med lydnadsträning mest kontakt möten och lek vilket är de viktigast byggstenarna att få fungera för fortsatt arbete.
Vi skulle sedan tagit en promenad till Viltvattnet för att luncha då det är riktigt vackert där och sedan bjudits på annorlunda transport hem igen som avslut men det får vi ta en annan söndag.

Idag vad jag vet nu kommer Pia, Lotta och Bella så vi kör lydnadsträningen ändå men fokus blir Bella och Alice. De andra två får vara passivt väntade idag då de inte behöver det lika intensivt som dessa två. Vi besämmer mer på plats och förövrigt blir det bara en vanligt trevlig söndag och besök av goda vänner <3 för det är precis vad det är...underbara vänner..

Om jag nu bara får vara ifred ett tag så ska jag försöka skriva ifatt lite som varit vilket är nu under de sista 10 dagarna. Det kommer tyvärr säkert bli lite hattigt med dagarna men det spelar ingen större roll, det viktiga är hur och vad som varit. Ska göra så gott jag kan ....

Kanske vill ni hänga med i min resa i vardagen trots allt ;) puss..