Tiden gick till en början och var ganska bra även om mina tjejer mätte sig med varandra. Coco var som sagt i löp och en mer översexuell hund kommer jag aldrig att träffa. Hon var verkligen lite skum.
Jag som är hemma jämt och jobbade hemifrån såg henne hela tiden och hon bar sig konstigt åt. Man kände henne inte och hon var inte lätt att komma in på livet direkt. När jag satt vid kontoret som då var mitt i vardagsrummet så kom hon fram till mig och ställde sig tätt och bara blängde och började morra för att få uppmärksamhet. Hon stod gärna så nära med sina gaddar att jag kände andedräkten mot kinden och eftersom jag inte kände henne och inte ville utmana så nonchalerade jag. Av erfarenhet så visste jag att de kunde vara dumt att möta blicken...att ta ögonkontakt i just det läget.
Hon var jätte mysig och kelig mot mig, pressade sig mot mig hela tiden och uppvisade ett beteende som om hon ägde mig fullständigt vilket jag inte accepterar. Hon hade ett helt annat sätt att kommunicera än vad jag var van vid.
Coco hade gått lydnad och var riktigt duktig när hon själv ville, men den första månaden så trodde jag att min arm skulle gå av! Hon försökte verkligen att köra över mig med råge men jag är nog värr envis än hon. Jag hade ett helvete med promenaderna. Förövrigt funkade det mesta bra, man det fanns en liten spärr i mitt huvud, jag litade inte på henne! Patrik brydde sig inte speciellt och var inte rädd, det var visserligen inte jag heller fast att jag inte visste om jag hade ett monster hemma eller ej. Jag tyckte mig se lite konstiga saker i vissa beteenden och reaktioner när jag läste av henne som jag kände inte var ok...
Mina misstankar visade sig få kött på benen. Det var något som inte stämde!
Vem var nu denna individ som flyttat hem till oss?
Coco var en helt vanlig ur go rottis tik med en otroligt stark könsdrift, hon tog verkligen inte skit någonstans ifrån utan svarade med en gång om någon stack upp. Det tog ca 3 veckor tills att löpet var över och då började andra sidor visa sig...inga trevliga sidor kan jag meddela.
Hon hade varit upptagen i sin könsroll med sitt löp och inte varit sig själv riktigt, hon hade verkligen svårt att lita på människor, inte minst karlar. När man höjde rösten åt henne så kröp hon jäms med backen vilket fick mig att gråta i hjärtat hennes beteende visade sådan strykrädsla så jag mådde riktigt dåligt. Hon var en tjej som var riktigt på hugget hela tiden och missade inte en enda rörelse någonstans. Hon var en brud som vaktade och verkligen så att om det kom någon eller om en okänd var för nära. Hon brydde sig dock inte om kvinnor och barn utan var underbar med dessa. Allra helst barn. Det kunde göra vad som helst med henne, hon tolererade allt.
När ca 2 månader hade gått så från ingenstans så rök hon och Ebba ihop något så alldeles! Coco markerade sin makt och visade sig som Alfa men Ebba lade sig inte utan stod kvar och utmanade. Ebba rörde dock inte en fena på en stund, ragget på hennes rygg stod upp som på en igelkott. Så fort att jag rörde mig eller sa något så såg jag att det svartnade mer mot varandra...Ebba skulle precis vända och gå därifrån men hon hann bara spänna en muskel så flög Coco på henne. Ebba svarade såklart med liv och lem och jag kan säga att det var inget litet hundfräs detta utan vi pratar om en riktig fight mellan två rottisar. Jag vet inte hur jag bar mig åt galen som jag är och i stundens hetta så försöker jag att stoppa detta. Jag kommer mellan dem och lyckas dra isär dem åkande på golvet mellan huggande käftar som inte släpper och det vill sig illa. Jag tänker inte...bara aggrerar.
Mitt i stundens hetta kopplar ingenting...hur fan skulle jag ensam ha en chans mot två bastanta tikar som slåss på liv och död? Detta var verkligen ingen rangordnings fight utan det var något jag aldrig tidigare sett. Blod var lite överallt och jag hade ingen aning om vart ifrån det kom. De ger sig inte! De far vidare in i vardagsrummet och far som dårar båda två i panik fyller jag en hink med vatten som jag kastar över dem mitt i vardagsrummet över trägolvet men ingen reagerar...de har bara fokus på varandra. Coco har nu fått tag i Ebba och sliter och drar och släpper inte! Jag lyckas få in den ena hunden i köket och den andra kvar i vardagsrummet och trycker dörren mellan för att få dem på varsin sida man Coco släpper inte....käken är låst! Jag bryter, sliter och drar för att öppna käften på henne för att få loss Ebba men det funkar inte jag tar hjälpmedel för att tycka upp käften men utan resultat. De var nu helt slut men kampen pågår fortfarande....
Allt hände så fort men det kändes som en evighet, mitt enda fokus var att få isär dem. Coco ska ta ett nytt tag och i det ögonblicket lyckas jag trycka till så hon tappar Ebba och jag lyckas få den i varsitt rum...
Det var nu över ...Ebba blödde en aning men inte så farligt. Några sår på halsen och öronen och Coco likaså. Jag hade ett stort tandavtryck på låret då en av dem missat sin konkurrent och körde gaddarna rakt in i mitt ben. Jag kunde räkna tänderna på låret..så pass markerat blev blåmärket. Mina fingertoppar blödde efter att flera naglar hade gått av i kampen att sära på dem. Smärtan efteråt var helt klart märkbar...hela kroppen skakade av den tuffa adrenalinkick jag fått på kort tid....
Hundarna låg nu på varsitt håll och flåsade som slutkörda men lugnet kom nu över huset...jag satte mig ner och tände en cigarett under fläkten och sållade mina tankar medans jag drog djupa andetag för att finna ron inom mig igen...hundarna behöver den från mig det var min enda tanke....
Frågan är vad händer nu???
Fortsättning följer.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar