Som ni vet så läggs mycket fokus på hundträning numer i min tillvaro. Jag försöker verkligen att ta ifatt den förlorade tiden som mitt samvete har gnagt mig för. Man kan dock aldrig få tillbaka tiden men man kan göra så gott man kan för att göra det bästa av situationen.
Min Alice har halkat efter i mycket och hon har mest varit hemma. Hon är en pigg snärta som är på i allt och blir lite nervös och upphetsad över många olika situationer som jag önskar vore fullt naturliga för henne.
Sista månaderna har jag gjort allt jag mäktar med i samband med allt annat. Jag startade upp hundgruppen på allvar vilken funkar utmärkt, vi träffas, tränar, promenerar, är i passiva situationer, stadsträningspromenader, utflykter, bilåkande då Alice har haft problem med att alltid kräkas i bilen...ja ingen som inte vet kan ana hur mycket tid jag lagt ner...och inte prata om tålamod!
Nu varje vecka så åker Alice till Norrköping och stadstränas hos Bubben där hon träffar sin bror och katter. Hon har då munkorg på sig i förebyggande att det inte ska hända något om situationen blir hetsig och instinkten på jakt tar över, man får inte glömma att detta är djur som naturligt har instinkter som ligger ganska starkt inavlat så man får ha i bakhuvudet hela tiden att saker kan hända även om man så har den lydigaste hunden i sitt sällskap.
Jag tackar hela familjen Olofsson extremt mycket för denna hjälp då jag inte har möjlighet att utföra denna form av träning själv utan hjälp utifrån.
Resultat har visat sig i rätt riktning men vägen är lång så vi hänger i :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar