Summa sidvisningar

måndag 13 april 2015

Ett år sedan jag grät floder...del 4

Resan hade styrt mot Karlskoga och vi landade hos uppfödaren. Vi var en aning spända på vår nya familjemedlem såklart. Första mötet var med Winston vilket var lite spännande redan då. De verkade fatta tycke med en gång men nu hörde till saken också att Coco precis lagom löpte med.

Hon bar sig lite knepigt åt men var översocial så det kändes absolut bra om jag ska säga min mening. Jag hade själv förberett ett avtal mellan mig och uppfödaren som var helt till Cocos fördel och även att jag skall följa alla förbehåll för att kontraktet skall gälla och att Cocos behov skall gå i första hand och inget annat.

Vi gjorde ett ägarbyte och fyllde i resten så att allt var i sin ordning. Sedan bar det av hemåt. Coco och Winston kompade redan i kofferten och ingen var lyckligare just då än Coco då hon fick åka bil vilket hon älskade.

När vi kom hem så fick Coco undersöka huset i lugn och ro och när natten kom så beslutade vi båda att sova på soffan för att stötta henne i sitt nya hem. Sedan vet man ju heller inte vad man faktiskt har fått hem mer än en kraftfull ras, en tik med stor dominans och färdigpräglad efter andras huvud och leverne....

Natten var lugn och när klockan ringde så gick jag upp och satte igång kaffe i köket vi då hade, Patrik låg kvar på soffan. Coco och jag var ute och kissade och mös lite i köket. En liten stund senare så ropade jag till Patrik att han kunde vakna och dricka kaffe med mig....men ack vad vi bedrog oss!!!

När Patrik rörde sig i soffan så rusade Coco in i vardagsrummet skällande som en galning och verkligen såg till att Patrik inte rörde en fena där han låg. Hon satt hukad bakåt med blottad strupe rakt upp i luften och riktigt blängde på Patrik så ögonvitorna syntes, en riktigt otäck reaktion....
Patrik lade sig snällt ner igen och jag hämtade Coco därifrån och hon fick vara med mig i köket igen. När hon åter lugnat ner sig så gjordes ett nytt försök och samma visa visade sig ännu en gång men inte lika ihållande, Patrik lyckades ta sig upp även om Coco både lät och blängde snett. Vi båda sammankopplade reaktionen med att det var nytt och att hon var osäker över den nya situationen.

Under förmiddagen efter att Patrik åkt och jobbat så skulle Cissi koma med Ebba hem och jag bad en stilla bön att det skulle funka. Första mötet blev lite rumphugget och det kändes som om det var lite surt men inte så farligt. Cissi var jätterädd för just detta tillfälle.
Hon var inte lika bekväm som jag i mötet. Jag hade inställningen av att det såklart skulle fungera och det gjorde det även om det faktiskt var en aning surt.

Jag tackade Cissi enormt för hjälpen med Ebba. Detta var första natten som jag sover borta från min lilla Ebba.
Efter en stund så slutade Coco och Ebba att gå och mäta sig med varandra. Tanken är ju helt på det torra om Ebba lägger sig för sin mamma men den gubben gick inte utan när Coco försökte dominera Ebba så det var lite gnöl men man fick även ta i akt att Coco var i löp.

Frågan är vad sjutton hände sedan???

Ja ni gott folk det kan man undra...min största och kraftfullaste utmaning någonsin som jag valt...jag visste inte vad jag gav mig in på riktigt då jag saknade kunskap så även Patrik.

Vad hände med den närmaste tiden och fortsättningsvis????????????
Hade jag kunnat förutsäga framtiden med Coco så hade jag inte varit alls dessa erfarenheter rikare det kan jag definitivt lova och jag skulle aldrig ha valt denna väg om jag vetat. Nu i efterhand så är jag ju såklart glad att jag genomgick detta helvete som brakade loss.....

fortsättning följer........

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar