Summa sidvisningar

tisdag 7 april 2015

Nu är det dax igen....att det aldrig ska ta slut...


Så här löd mitt brev till Fk. Jag läste igenom det och såg att det såg riktigt konstigt ut på vissa ställen. Jag var så oerhört trött och inget har varit på min sida idag. Det känns som om jag gått rakt in i väggen. Jag får dessa dagar av orkeslöshet och får ta nya tag. Jag orkade inte ens ändra texten så jag skrev ett brev för hand som tillägg..

Kan upplysa om att texten är lite konstig ibland men så här funkar jag ofte nu för tiden. Jag somnar rakt upp och ner vart som helst och hur som helst och kan inte kontrollera vissa situationer som förr.
Jag har aldrig tidigare haft några problem som helst men man upptäcker lite nu och då att man inte funkar som förr :(
Allt tar längre tid även intellektuellt och behöver bearbetas fler gånger men orkade inte så ni får det som det är.....


Hej igen FK!
Nu har jag äntligen blivit lite människa igen efter allt som har varit med strul mellan
läkare, FK, Abf, Akassa, Försäkringsbolag osv..
Jag var i kontakt med min handläggare strax innan jag fick beslutet hemskickat och blev hänvisad att jag skulle överklaga mitt beslut efter de omständigheter som har
varit i mitt fall. Jag har nu letat fram alla papper och när jag var i kontakt med min handläggare så sa man att jag hade 2 månader på mig att överklaga beslutet.
Nu när jag fick fram pappret och började läsa så står det 23:e mars! och det är utskrivet den 3:e mars så de var definitivt fel information. Jag har haft detta legat i
bakhuvudet och gnagt länge nu men har varit totalt psykiskt slut på allt strul och bråk med försäkringskassan och läkare att jag helt slagit allt ifrån mig och tappat
livsgnistan. Jag har kämpat som en idiot för att orka så det får ni ta med i ert övervägande för orsaken är i grund och botten helt och hållet FK:s fel sätt att handla
så nu får ni ha överseende med att jag har behövt tid för att klara av min vardag åter igen...
Så här är läget...
Jag vill med detta brev överklaga de beslut om att vara icke berättigad ersättning på alla de avslag jag fått. Mitt tillstånd har varit likadant i alla lägen
då jag varit sjukskriven men tydligen har läkarna brustit i sitt sätt att skriva de underlag so de gjort. Det är visserligen kanske inte så konstigt då jag har haft
minst 9 olika läkare som har tagit sig an mig i all hast och fyllt på med ett läka intyg. Man har nu äntligen från FK;s sida nu erkänt att man har haft dålig
kommunikation med min vårdcentral. Jag har sedan den 18 januari inte gått till någon läkare alls då det har varit allt för knäckande och inte till någon hjälp
då ingen kan skriva vad som verkligen är aktuellt i mitt fall!
Jag har känt mig kränkt och att man inte tror på vad jag säger om hur jag mår och hur det är. Jag tror om man ska hård dra denna typ av behandling jag fått för
skulle kunna vara anmälningsbar. Jag har själv fått tagit alla smällar och allt strul mellan alla instanser, alla skyller på varandra. Jag har fortfarande ett trevligt
samtal inspelat med min förra handläggare på FK där man mer eller mindre svär sig fri från allt ansvar och påstår att jag sätter ord i munnen på honom...han heter
Peter Ahlström som jag absolut inte vill ha ett skit med att göra.
Jag anser att ni aka se över alla de beslut som ni gjort avslag på från 27 okt 2014 fram till 18 januari 2015 då min sjukskrivning gick ut. Gå igenom alla papper och
läs de överklagningar jag redan har skickat in och så nu plussar ni på hur ni faktiskt är orsak till att hela min sociala och psykiska tillvaro rasat efter den
behandling jag fått. Många som jag har pratat med via FK, VC, Arbetsförmedling, kommunal tycker samma sak att det inte är klokt hur en del människor behandlas.
Mitt aktuella läge idag nästan 3 månader efter sjukskrivningen gått ut är "ganska" bra trots allt. Jag har haft hjälp av familj och vänner som har stöttat mig att orka
resa på mig efter att ni lyckats helt oberört dragit mig i gruset som vilken skit som helst.
Jag har sedan den 8:e mars haft en aktivitet att vända mig till efter några intensiva tider på Arbetsförmedlingen där jag äntligen har fått träffa en person som
har kolla på personer som behöver rehab för att kunna återgå till arbete och utreda vad som kan vara aktuellt. Detta var för 3 månader sedan fullkomligt omöjligt för mig
men inte idag. Jag går fortfarande på samma dos mediciner det vill säga svårt smärtstillande, muskelavslappnande och mot muskelinflammation. Gemadol, parafelx,
tradil och även sumatriptan mot migrän. Migränanfall har jag hävt mer eller mindre var och varannan dag en lång period och sista två veckorna har det bara varit 1-2 ggr
på en vecka! Det har alltså de 2 sista veckorna varit bättre än tiden innan då jag ständigt var sjuk och fick äta piller.
Jag inväntar nu en remiss till smärtkliniken i linköping där man nu skall börja utreda min smärta, jag går även på något som heter introduktion till arbete där jag för
första gången känner att man lyssnar till just ig som individ och hur jag mår och därefter tillsammans med mig försöker att bygga upp något bra för slutresultatet
som vi alla hoppas på. Jag är inte med alla mediciner återställd helt utan har ofta ont i höger skinka, ryggslutet nacken, knän och lite annat. Migrän, trötthet, svullna
fingrar, ont i leder, skulderblad, axlar och fötter är sådant som knappt hunnit att nämnts. Ska bli skönt att kunna få svar sedan på smärtkliniken då man har undersökt grundligt. Ser fram emot det
Jag ber er nu,,,ta ert ansvar och se över detta med sunt förnuft vad som varit då jag säger att jag var 100 % nedsatt! Det är läkarna som har slarvat med sina underlag och
jag vägrar att stå för deras fel och brister, rätt ska vara rätt! Om man idag skulle bedöma att jag kaknse inte har rätt till ersättning utan måste hitta en annan väg skulle
jag först...idag klarar jag mig själv även om det är besvärligt ibland och att jag stendör av trötthet för ingenting men det är trots det i helheten betydligt bättre än tidigare.
Jag har trott på våra svenska system och skyddsnät vi har att falla i här i sverige tidigare men frågan är om man kan göra det eller ej. Så länge man är frisk så funkar det men
det är en helt annan sak när man är sjuk...då ska man sparkas på när man redan ligger!!!
Jag vill kunna säga till alla att vi har ett bra skyddsnät i vårt land men jag kan inte som det ser ut idag, hjälp mig att återfå förtroendet igen..
Tack på förhand.
Mvh Carola


Vad händer med detta nu då? Jo en stämpel i samlingen att det är läst och får avslag. Då har summan åter varit att man bara sugit mer av min energi till helt onödiga saker....jag kan ge mig fan på det..

Ja jag har en dålig dag, jag mår inte alls bra idag, försöker hålla humöret uppe och kurera med glädje att solen visar sig osv men idag är en riktig crap dag.

Jag la mig förut för att sova en stund men vaknade efter 10 minuter av att Hugo ringde på grinden. Jag orkade inte kliva upp ens, jag kände med dåligt samvete just då att jag vill bli lämnad ifred, jag orkar inte mer, jag vill inte jag vill bara dö....
Hugo gav sig inte så fort, han ringde 3 intensiva gånger. Han ville verkligen komma in till mig. Jag pratade med Hugo igår kväll och grattade honom och berättade att jag var upptagen idag så vi får ses på onsdag då jag ska ta honom med mig på en åktur och fira honom lite eftersom vi inte går och besöker honom hemma då alla möjliga är där. För mig är det Hugo som är viktig ...ingen annan.

Denna gång fick jag skicka ett meddelande där jag bad Emelie om att hon måste hjälpa mig att förklara för Hugo att jag både är ganska mycket upptagen och att jag inte alltid mår så bra även om det ser så ut.
Det gör mig så ont när jag inte orkar eller måste göra honom ledsen , för han blir verkligen ledsen. Jag älskar honom verkligen men det får inte bli för intensivt för när orken tar slut så blir det jobbigt och då är det inte roligt...
Jag vet inte hur jag ska förklara för att det inte ska låta galet.

Om man vem det än är bara dyker på en när man är i trädgården så är det en sak med oplanerat för mig. Jag är en planerings person och har svårt med vissa saker om jag har annat. Jag har så vansinnigt svårt att koncentrera mig nu för tiden, svårt att lyssna, svårt att komma ihåg...

Fy fan ibland vill jag bara ge upp!!!!!!!
Hur jävla fort kommer det att gå utför???  Ge mig min jävla tid till smärtkliniken så jag kan få ordning på mig själv....om det går...

Om inte får jag åter lära mig leva med nya defekter...vissa dagar när jag mår skit kommer allt och faller ner och jag vill verkligen inte mer...men det är inte mycket som krävs för att jag finner gnistan med råge igen...jag måste också få ha skit dagar men vill inte ha någon ömkan för det retar upp mig!!!

tjing

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar