Jösses amalia, nu jäklar är det fart på det. Jag har ju lite dåligt med tid så nu eftersom jag fortfarande ligger efter så fick datorn följa med fulladdad till Bauhuse.
Det var nu så att Patrik ska åka in till Norrköping för att inhandla material så jag skulle söka rätt på passande golvmatta till husvagnen och även till balkongen. Jag skulle kolla och fota för att sända till gubben vad jag ville ha men så gick det inte att få upp någon på datorn så han fick vända och komma hem igen.
Nu var det bråttom, upp en våning och kamma huvudet och dra ett spackeldrag i nyllet, ett besök på huset och sedan ut med hundarna i hundgården.
Patrik stod nu utanför så datorn under armen , väskan på axeln, på med skorna och rull lådan med tobak snoddes med i all hast. Fan vad det går mellan varven, är det konstigt om man är lite stressad ibland?
Nu åter till måndagen den 13:e april.
Det var åter dax för ett besök med Elin i Norrköping, planeringen fortsatte som tidigare. Jag lämnade åter av Alice hos Bubben för att hon skall stadstränas och umgås med katt under tiden som jag är borta. Säger samma sak som tidigare, det finns inte ord för hur tacksam jag är över detta engagemang! Tack snälla kusse och resten av familjen <3.
Mycket av mina planer för dagen förövrigt blev det bara skit med. Jag skulle ta hand om kontoret men det blev inte av. Jag skulle även ha åkt till husvagnen för att träna hund, men det blev inte heller av.
Jag hade haft oturen med enormt med blåst under söndagen som jag berättat tidigare om och hela förtältet fick Ullis och Ludde slita ner åt mig för att det inte skulle gå sönder. Allt låg i en härva i husvagnen och mitt samvete för hur det gått med tältet var enormt påfrestande, så den lasten låg tungt över mina axlar ed mitt i allt annat. Kontoret är också något som gnager, det är inte det i säg som är problemet. Problemet är att ta sig tid och verkligen sätta sig där ....det tar liksom emot av någon anledning.Jag hade tänkt att jag skulle ha åkt ut till husvagnen för att genomgå tältet och sedan sätta mig i lugn och ro för att skriva.
Det blev ju inte så då då!
Jag fick besök av Kalle så vi tog en gemensam promenad med hund men jag blev galen på Alice. Hon drog som ett as och bar sig åt som en idiot! Jag blev så förbannade så jag satte fast henne i en mötesplats skylt och gick ifrån henne...snacka om att hon blev paff!!!
Hon blev snäll en stund men började om så jag gjorde om samma procedur igen....
Jag var en aning upprörd och kände att jag inte hade kapacitet att vara i rätt tillstånd för att kunna hantera Alice med tålamod så jag och Kalle gick tillbaka hem och lämnade Alice och fortsatte själva sedan ett varv över Falktorpet vilket var en harmonisk promenad nu när lilla Alice fick stanna hemma.
Det var skönt för själen att slippa att bråka i ett i alla fall och jag behövde det verkligen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar