Ojojoj...nu säger jag tacka fan att jag bara har 3 hundar! Helt slut och vi ska inte prata om hur min kropp mår, Jag ska erkänna att korten ser bättre ut än vad det gör i real life!
Jag har nu lekt med dem alla var för sig och tro mig jag känner att det hjälper...än så länge är det ytterst minimalt men jag känner det där extremt lilla i blicken på dem alla...jag kan inte förklara riktigt. Jag har varit sjuk väldigt länge och inte kunnat göra saker som jag borde gjort för länge sedan. Jag har nu ett enort arbete att ta ifatt för att få mina babes dit jag vill, dvs avslappnade i alla situationer och på hugget när jag vill, när vi jobbar och en ovärderlig kontakt mellan oss. Jag vill kunna lita på mina babes i alla lägen, att de följer min sida framför allt annat men så rolig blir jag väl aldrig men jag tror att ni förstår tyngden av mina krav, de är ganska höga av vad vi ska klara tillsammans. Jag vi kunna ta med mina babes precis överallt och att jag kan känna att de vet vad som gäller och dessutom uppfyller mina krav med glädje. Ska blir roligt att se vart vi kommit med tiden. Det har verkligen hänt så mycket under detta året och helst de sista månaderna.
Nu är mitt fokus att jobba på kontakten, möten med andra och att vara passiv. Det går verkligen åt rätt håll. Bella och Alice är och har varit 2 enormt jobbiga och krävande hundar och de har verkligen massor att lära, men nu börjar det hända saker...
Visst bär de sig åt som arslen mellan varven men det är ändå någon oförklarlig förändring som håller på att ta form. Vi fortsätter att kämpa vidare envisa som åsnor!!!
Nedan bjuder jag på leken med Alice, mycket mer tuff och på. Lite crazy i grisen jag har som leksak vilken funkar bättre än köttbullar..hon har lite av mani av vissa leksaker och även det är en del som automatiskt kommer att försvinna när vi tränar beteendet på detta vis vi gör utan att hon har en aning om vad vi gör med henne ;)
Grisen faller...
Riktigt på kan jag påstå, och Ebba är riktigt duktig i bakgrunden som beskådar det vi gör. Inte helt lätt att få titta på, matte leker med annan, leksaken får man se på håll, min nonchalans mot henne samt att Alice här får beröm och godis. Detta fick alla erfara och det var verkligen jobbigt för dem alla...men oj så nyttigt!
måste säga att jag är nöjd med dagens insats...även om det var en aning störigt mellan varven, men det tar sig ;)
Alice börjar tycka att matte mycket roligare att vara nära, på annat vis
Att hoppa är något jag avskyr normalt och det tillåts inte, men i lekens tecken är det mesta tillåtet om man för sig respektfullt, man nafsar inte, man nyps inte, siktar inte på ansiktet osv... och så slutar man direkt när jag avbryter leken såklart.
ånga krav, många regler som är oskrivna men jag har en ras med styrka, intelligens, och stor pondus. Att vara föraren här är precis likadant som för vilken annan hund som helst bara folk fattar det men jag känner mer ansvar från in sida med rottisarna än Winston tex. Om något skulle hända blir resultatet av tragedi ofantligt mycket värre än med en cocker. Man som förare är oftast det hunden visar i attityd, det är sällan som hundarna föds med fel...visst klart det händer....men...
Jag kan jämföra med barn, om det är föräldrar som ömkar och tycker synd om barn så förstärker man ett beteende av att det är ok att vara osäker och svag...så funkar det inte i hundvärlden....det blir verkligen helt fel!
Att aga barn vet vi väl alla hur barnen blir fyllda av rädsla och passiva för känslor...en hund är likadan. Det kan både för barn och djur komma en dag då vi får igen och då sägs det att det är något fel på dem. De kanske är labila, psykiskt störda osv...
Jag tror att ni som finner detta att läsa i ert intresse, förstår hur jag menar. Man ska verkligen tänka sig för och vara konsekvent men både barn och djur. Jag har ett helvete själv hemma många gånger och det är ibland hundarna som i slutänden får skiten. De får te x inte vara mellan soffan och soffbordet då de lätt sveper ner saker med svansen..
De smyger snabbt dit för mys och både maken och dottern klappar och myser utan att tänka...jag blir irriterad och säger åt dem att gå bort..
Detta är hos oss en ond cirkel och jag blir ofta tillslut förbannad på hur jäkla ofta jag måste säga till mina familjemedlemmar att de måste fatta att följa mina regler, det slutar alltid på samma vis. Antingen åker något i golvet och då gormar gubben på hunden att den inte ska vara där, man blir av med något från bordet, duken följer med ner på golvet när de trycker sig förbi eller så är de bara ivägen....
Jag anser INTE att detta beror på hunden!!!! De gör det de får tillstånd till så klart och om man får ibland och ibland inte så skapas frustration och man ska inte tro att det problemet stannar vid bordet...ack nej!
Man förstärker även att det är ok att trotsa regler då det går hem ibland! som sagt man får tänka sig för överallt. Det är nästan en analys som behövs till varje moment man gör i samband med barn och hund....
Många gånger säger vi föräldrar och hundägare....vad har jag gjort för fel??? Jag har verkligen gjort allt!!!
Ställ den frågan innan....då kanske det kan undvikas. Och så kan svaret vara enklare många gånger än vad man kan tro. Barn och hund behöver trygghet, uppfostran, kärlek och en fasthand som vårdar relationerna man har åt alla håll, en vägledare som pushar i rätt riktning och uppmuntrar...någon som aldrig viker...
Barn och djur utan gränser blir otrygga.....
Kanske håller ni inte med och det är helt tillåtet,,,detta är min åsikt och vad jag tror på...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar