Summa sidvisningar

måndag 25 januari 2016

Hetsigt värre...

Godmorgon alla nära kära vänner och bloggläsare ❤

En hetsig morgon har varit i Storstugan idag. Sov lite längre än väntat vilket gör morgonen osmidig 😯.

Lite stressad över allt jag ska hinna till lördag så det är bara försöka ta tillvara på tiden ordentlig.

Hann lite i alla fall.
Tog ner 2 maskiner tvätt från sovrummet. .tömde den tvätt som fanns i tvättstugan och la i vardagsrummet för vikning. Har rastat alla hundar...matat dem och haft en social stund sant lite nosework så de blir lite trötta när jag far iväg.
Diskmaskinen är tömd...fylld och igång. ..2 maskiner tvätt igång. ..väskan packad och jag själv skaplig för dagen.

Dax att bre ett par smörgåsar bara och sedan dra till dagiset 😀..

Hej och hå vad det går! 😉

Puss...

söndag 24 januari 2016

Tredje baket....

Kola kakor 

Andra baket...

Cocos toppar 

Första baket. ..

Toscatårtor....

En ovanlig dag...

Godkväll alla nära kära vänner och bloggläsare ❤
Efter min skit morgon så tog jag mig samman och svidande om till förkläde som var riktigt länge sedan...idag stod bak på schemat...
Nog blev det bak trots allt 
Puss...

En lugn förmiddag...

Godmiddag alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Sitter nu i burspråket med datorn i knät och bara softar ...
Morgonen har varit förjävlig, värk i den grad så det har krupit i hela kroppen och jag inte kunnat vara stilla, migrän från helvetets sida och jag har inte vetat om jag mått illa, varit trött eller vad felet varit. Synen har svikit så det har flimrat och värkt i ögongloberna ....ja alltså en riktigt jävla skit morgon.

Jag klev upp strax före 8 och gick ner. Tänkte bara ta en kopp kaffe och ett bloss innan dusch men ack vad jag bedrog mig.
Jag rullade en cigg och rökte en halv, mer gick inte. Jag slog på tv:n och lade mig i soffan för att småflukta på ett antikprogram men det gick inte.
Jag låg först och tittade, men det gjorde så ont att jag inte kunde ligga ner på sidan, jag kunde inte se på tv:n för synen utan vände mig om efter lite bök.
Jag bara låg där, helt utmattad och funderade på vad som var fel...kanske berodde det på att jag inte tagit de mediciner jag borde igår då jag somnade ifrån dem.
Jag tog mig i kragen men det tog ca 30 minuter till innan, tog ut hundarna i omgångar och sedan tog till mina jävla mediciner igen. Jag tog in alla hundar och kirrade maten åt dem och gick en trappa upp. Det var dax att ta sig till duschen.

Väl uppe över trappen var jag så klen att jag inte visste om jag skulle slå ihop eller ej men tog mig in i duschen. Där tog det en god stund...

Efter jag var ute så var det dax för nästa problem...att få på sig kläder! Jag hatar verkligen detta. Man får sätta sig på röven näck i sängen och försöka ta tag och hjälpa benen upp i sängen för att få i en fot i ena hålet och så den andra sidan likadant. Där efter sker samma visa med byxor och stumpor...

Detta är såklart sidor som ingen annan än familjen som ser och ingen behöver heller se det men det är ett faktum. Så summan av att vara fullt återställd som kanske många tror är inte sann....

Jag misstänker även att en del av mitt mående denna morgon är abstinens från att inte ta mina mediciner och jag vet inte om det är Söderköpings Vårdcentral jag i så fall ska tacka för det då de inte har gett mig ett skit mer än piller till hjälp.

Strunt samma...nu är det som det är. och jag ger inte upp utan skall ha mina bra stunder i den bemärkelse jag har möjlighet till.

Igår blev det lite bak i alla fall efter över en mil med alla hundar och städning på tomten. Jag var helt slut så klart och deckade som vanligt på soffan åter igen.

Nu idag har jag tänkt kökstjänsten och vad den innebär idag skvallrar jag om senare, men en kanon frukost gjorde gubben till mig idag så just nu mår jag i alla fall lite bättre..

Hundarna däremot idag kommer att få tillgodose med vad de får idag för det kommer inte vara mycket...men de dör heller inte av att softa en dag ;)

Dax att sätta fart...önskar alla en riktigt bra dag..

*Puss...<3

Fick frukost serverat...

Lite bortskämd. ..erkänner 

lördag 23 januari 2016

Ombedd att fundera på vad jag önskar mig....inte lätt!

Godmorgon alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Nu ska jag försöka ge mig på något som jag verkligen är urdålig på! 
Jag har blivit tillfrågad åtskillig gånger vad jag önskar mig när jag fyller 40 och skall ha öppet hus...detta är inte riktigt min grej! 
När jag vill ha något försöker jag lösa det och vi ger sällan presenter så detta är inte så enkelt som det kan låta..inte för mig i alla fall. Jag är så glad när folk visar uppskattning utan presenter och pengar inblandat. Och jag vill definitivt poängtera att det INTE är den här biten som är viktig utan det är att människor finns där och bryr sig. Jag bjöd in alla mina vänner jag hade på fb. alla oavsett om jag känner dem eller ej, detta på grund av att jag vill att alla ska veta att vem som än vill är välkommen. 
Skulle ha skrivit i tidningen men ingen knappt, läser den längre. Jag provade även först att bara lägga evenemanget offentligt men det kom ju inte upp hos någon så jag nådde inte ut, därav bjöd jag i stället in varenda kotte ;)

Det är nu runt 40 personer som kommer att komma och gå under dagen och kanske blir vi fler så inte anmälan är stängd ännu. Jag behöver handla imorgon då jag har hjälp så då behöver jag veta senast.

Nu till den svåra delen.............tvärstopp...igen! :-/

Jag ha, vad önskar jag mig nu då och vad behöver jag...nu menar jag utifrån egna önskningar och inget annat.

Jag kommer fortsätta med att gå till salong för mina fransar för det trivs jag med så det är ett önskemål, jag skulle vilja komma igång med att få massage för välmående, jag vill iväg på en långresa till värmen, vill göra en behandling på håret och en hårförlängning men det är så himla dyrt, jag vill ha nya bottnar till mina hundburar som gått sönder, jag vill ha en bra och hållbar kaksprits, en smetfördelare till bakning (om jag får rycket) Jag önskar möjlighet att köpa tyger och sådana tillbehör när jag vill sy något, möjligheten att köpa pysselsaker, färg, och sådant för att skapa egna grejer, jag vill komma igång och göra fina utskrifter i olika program, göra fotografier, sidenband i alla valörer för att skapa roliga ting, ja sådana saker. glasfärg är också något jag önskar...

Jag har så mycket med prydnader och saker som jag inte använder och det är så synd att det bara står till ingen nytta så sådant kanske (beroende på vad) inte får utrymme, blommor i kruka funkar men jag har varit dålig på den fronten på sistone...

Här är i alla fall några saker som jag skulle tycka vore kul, jag skulle gärna gå en buggkurs till, en lydnadskurs med Alice, en spårkurs och sådant med men vet inte vad tiden säger och vad jag orkar. Jag har även fler utbildningar jag skulle vilja gå men får ta det lite i taget och så är det ju så satans dyrt också...man får ju betala ur egen ficka och den utbildningen jag nyss gjorde kostade lite med...


När jag själv ser vad jag nu skrivit så är det nästan bara hjälpmedel till att jag ska kunna utföra mer saker än jag redan gör...hmmm.....tror jag lider av något...det gick inte denna gång heller hahaha, jag ger upp med att försöka skriva ner vad jag önskar mig! Det går ju inte och jag saknar heller inte så mycket....jag är nog rätt nöjd som det är :)

puss....<3<3<3<3<3


Mina intyg på min utbildning jag nu avslutat...

Ingenting är omöjligt om man bara vill i kropp och själ <3




Kan inte sova....

Godmorgon alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Sitter nu i vardagsrummet med en tänd brasa och dricker mitt kaffe. Jag har nu varit uppe i trekvart för att jag inte kunde sova utan tankar far runt i huvudet på mig....ovanligt...eller??
Jag har väl aldrig tänkt och funderat förut i livet? ;) Klev upp 5.30 vilket inte är vanligt...

Jag har varit jätte dålig på att skriva i bloggen och jag tycker det är synd men jag har verkligen inte haft ork sista tiden, de flesta vet ju varför nu ....eller rättare sagt mina vänner på fb och de som är nära på annat vis. Jag har ju nu gått ut med vad det berott på.

Under sista året har det varit väldigt intensivt med mitt arbete med hund och jag har lärt mig massor med saker som jag inte allt kunnat tro att det skulle uppdagas för mig.

Jag har ju haft ett jäkla strul med att få ihop alla mentaltest och hela den där biten, jag har skrivit om det tidigare och jag skulle ärligt talat kunnat spotta på vissa som har haft med det att göra som har försatt mig i massor med onödiga tidskrävande positioner utan någon som helst anledning. Jag anser att min tid är dyrbar då jag har massor jag både vill och måste göra, en ork som inte alls är som den var förr och inte heller en kropp som har den förmågan som tidigare så JA jag har varit riktigt förbannad i perioder och nästan känt att jag ger upp!

Jag gav dock inte upp. Jag har nu en tik som är utställd med fina resultat efter att ha fått hjälp av en vän att lära mig den biten vilket jag inte hade tänkt mig alls på det viset och är överkurs för mi men nu både kan och har jag den biten i bagaget och det tackar jag Gill innerligt för <3
Det har dock varit förbannat tufft med att orka och lära, jag är ju inte den som nöjer mig att inte prestera allt jag bara kan, så tankar och prestationsångest har ju funnits såklart.

Jag har även haft i bakhuvet att hitta en hane att ev använda på min Alice men mina krav även där har varit höga. Jag pratar inte nu mest om hur hanen ser ut utan vad jag vill få in för gener i mina hundar. Jag hade krav på att om jag skulle para så MÅSTE jag hitta en hane som i så fall har allt jag söker och jag erkänner att jag trodde inte heller det var möjligt utan trodde nog att jag skulle få lägga ner mina krav..
Jag önskade finna en hane med helt fritt på höfter och armbågar långt bakåt i tavlor, syskon, kullar, släktingar ...ja you name it....och så även en som har ett väldigt lugnt temperament som heller inte är extremt dominant utan lite mjukare trots rasen.
Nu är det ju så att man inte kan få allt men man kan ju försöka i alla fall.
Patrik hittade en hane lite hastigt och lustigt i Norge som såg lovande ut, en dyr men klar kille...

Nu visade det sig att han enligt papper hade allt som jag behövde och ville ha så vi skulle träffa mannen. Det hela har sedan inte alls varit en enkel historia så jag råder INGEN som inte har orken eller pondusen att verkligen gå genom eld och vatten i viljan att göra som jag. Jag har kämpat som en gris dessa sista månader med att få alla saker med honom klara och det har verkligen varit ett helvete ...inte med hunden utan med pappersvärlden, SKK, NKK och SBK. NKK har dock varit värst och detta har tagit extremt lång tid. Min oro har så klart funnits om jag skulle bli lurad på kuppen då jag har svårt att lita på folk, vilket kanske inte är så konstigt men jag fattade ett enormt tycke för den kvinnan Gro som hade min Anton så det var värt en chans att ge sig in i snurren.

Nu 3 månader senare är nu allt klart, min hane är efter mycket möda och stora besörjelser MH testad i Sverige, han har det registrerat via skk trots att han inte var svenskregistrerad, nu är han även svenskregistrerad och de resultat han har på röntgen osv är nu dokumenterade på Skk.
Under denna period startade jag även en utbildning (smart som jag är) en utbildning som jag tänkt på innan men som både kostat och så har jag väl kanske tvivlat på mig själv, så som jag gör ibland innan jag fattar mina beslut.
Utbildningen var aktuell under 1 år och var på distans. Jag är nu även med den klar och har nu utbildning som hunddagis föreståndare och hundpensionats föreståndare samt även första hjälpen hund. Det tog mig 3 månader och det har varit ganska intensivt ett tag. Jag har varit trött och sovit på konstiga tider då jag deckat totalt, migrän har varit fruktansvärd och mer där till men jag har tänkt att jag bara SKA göra detta nu!!

Sagt och gjort, jag är klar och som grädde på moset så arbetstränar jag nu på ett hunddagis som jag hade lyckats lösa på egen hans under december tillsammans med utställningen på Stockholmsmässan med Alice. Jag hade 2 veckor efter detta även snuva på alla mina babes och hade veterinären på hembesök. Vi har även gjort om hela vårt poolrum och kastat ut poolen och samt städat och gjort boxar där istället åt hundarna så de har en fristad att få komma in i. Eftersom jag fyller 40 snart så ska det vara massor med folk överallt i huset och jag har 4 hundar som inte är vana vid just dessa tillställningar så ansåg jag att jag måste lösa detta för deras skull. Det är inte rätt av mig att skapa denna nya otrygghet i deras hem ....så nu kan de vara där de trivs och få vara i fred. Eftersom det blir lite galej på kvällen så vill jag inte heller att det blir missförstånd mellan människor och hundar på grund av alkohol så nu har jag löst mitt problem.

Ja nu kan jag väl anse denna bit så gott som klar för tillfället för ett tag framöver.
Jag har nu äntligen 2 meriterade fina hundar efter mycket strul och boxar till dem, Winston är åter nyklippt och fin samt förberedelser för nästa helg är påbörjade då jag faktiskt bakade bullar igår...jag vad säger man?!

Ingenting är omöjligt?!

Puss...

Babesens fristad...


Nyfrissad gammal gubbe <3


och så några bullar på det....;)

lördag 16 januari 2016

Avslöjande i olika former.......

God förmiddag alla nära kära vänner och bloggläsare <3
Nämen hej igen, det var nu länge sedan jag skrev. Formen av att använda bloggen som min dagbok har nu lite gått åt helsike kan jag ju meddela vilket ni andra som läser även märkt.
Då är kanske frågan varför?
Jag har inte haft mycket tid alls att varken träffa vänner, knappt prata med dem då jag skjutit det lite på framtiden och bett om lite tid. Jag har knappt hunnit att städa.
Det jag har fokuserat på är att ta hand om mina hundar så som de har behov av, jag har även varit och skött mina åtaganden på min nya arbetsprövnings plats som jag har.
Jag har från Fiahemmet på 2 timmar gått upp på hunddagis med 4 timmar varje tillfälle. Självklart försöker jag att orka med allt som jag bör men allt har inte gått. Tyvärr har detta drabbat min familj som fått vänta lite på frun i huset med att vara tillsammans på det sätt vi önskar.
Jag har startat dagen med 3 timmar innan hunddagiset för att komma i form att åka, även gjort om till viss del med boxar hemma för att skapa en rolig och skön tillvaro att få vara i för mina hundar under tiden som jag kanske tränar, myser, promenerar andra eller rent av får lite fritt. Jag är inte klar med det ännu men blir det snart.
Jag har även promenerat andras hundar hela dagarna och skapat nya band. Jag trivs som fisken i vattnet på min plats och det blir bättre och bättre för var dag. Dock är vädret och årstiden en jobbig tid men jag får se det som en utmaning där med, inget att gnälla över.
När jag sedan kommer hem så klär jag inte av mig utan tar Winston och Ebba på en gemensam promenad så det får sitt efter att ha haft ett par lugna timmar i vardagsrummet.
Där efter om vädret tillåter får de vara i hundgården medans de andra får en varsin enskild promenad för att slippa konkurrera om vem som ska vara först och längs fram utan att de skall få utrymme för att få nosa och stilla sina naturliga behov en hel del innan de får en liten stund i hundgården.
När alla har fått sitt så har Winston fått egen tid med matte vilket han uppskattar då hans behov är helt annorlunda mot de andras, sedan vill han sova vilket han gör ganska mycket numer. Han är ju snart 12 år den gamla gubben <3.
När jag har gjort detta så har jag tagit in alla, Winston får sova vilket han gör och jag har då lagat mat tills gubben kommer hem dock inte alltid 
Efter detta är jag så slut att jag är helt väck. Det tar ett tag att komma in i gängorna men det tar sig. Alla är vi barn i början.
Nu till mitt avslöjande...under den senaste tiden har jag nu gjort något för egen del och därför inte haft ork med andra. Det har upptagit väldigt mycket tid.
Det blev inte alls som jag tänkte i slutet av oktober. Jag hade tänkt att utföra mitt projekt som jag kallat det, i lugn och ro, då dagen före start så blev det ett faktum att vi skulle till Norge för att hämta hem en avelshane till vår flock. Det har varit extremt mycket med skk och sbk nkk och avtal och regler om import, vaccinationer, mentaltest och allt möjligt. I detta knöl så har även Alice varit i Stockholm och gjort sin sista utställning för året och därefter blev alla mina hundar sjuka i samband med den nya aktivitetsplatsen jag skaffat mig på egen hand.
Det har varit jul som hos alla och vi har haft gäster här. Så summan är att tillvaron har varit väldigt upptagen och som grädde på moset så har jag under denna tid gått en utbildning.
Jag är nu klar och har gjort mitt slutprov. Jag har försökt att få det gjort så fort jag bara kunnat och detta har inneburit extremt mycket migrän, vakna nätter och enorm trötthet samt dåligt med tid utåt.
Nu väntar jag bara på ett besked om jag har klarat min utbildning eller ej, dock har jag under tiden som jag betat av delar av den haft fina ord om väl utfört arbete och att det är mer än väl utförda delar jag har utfört.
De flesta som känner mig vet att jag har höga krav på mig själv och när jag gör saker så anstränger jag mig till det yttersta och kräver mer än godkända resultat.
Så om jag inte har klarat mitt slutprov nu så sliter jag håret av mig ....
Vad det är får en utbildning som jag intensivt har utfört tänker jag inte berätta förrän jag har min bekräftelse på att jag är klar.
Varför bara göra saker halvhjärtat när man kan förbättra tillvaron och berika livet både med kunskap och engagemang?
Jag har alltid gått min väg och fortsätter som alltid...jag ansvarar för mig och mitt liv, ber mina vänner om lite tid så jag kan berika mitt liv ännu mer vilket aldrig är några problem. Jag är så välsignad med underbara vänner och en underbar familj som vet vad som krävs. De vet att jag inte ger mig och vilka krav jag har. Det har inte varit lätt att studera i detta med tv på och alla som tjattrar och hundar som busar och vill sitta i knät men det har gått. Vissa delar har jag fått göra fler än en gång då jag haft svårt att koncentrera mig och faktiskt somnat i studierna många gånger...
Jag vägrar låta min rygg ta över mitt liv, jag vägrar låta någon annan människa ta min energi för att lyckas med mina mål och viljor, jag vägrar att ta åt mig av folk som försöker köra över mig.
De som försöker skada mig eller de mina utan grunder kommer jag hålla löftet till, det kommer att betalas tillbaka när jag tycker man förtjänar det och tillfället är rätt...och jag håller vad jag lovar!
Varför skall oseriösa komma undan med en massa skit? Vem ska sätta stopp? Jag personligen bryr mig inte vad andra gör mot andra men den som lägger sin näsa i blöt där den inte hör hemma och fiskar efter något som inte finns kommer bittert ångra att man gav sig på fel person.
Jag tror på sanning och rättvisa, man ska tro på sig själv för att kunna hjälpa andra, man måste kunna säga nej och vara ärlig mot sina medmänniskor. Man måste kunna ta kritik...god som dålig. Kan man inte det utan påtar sig en försvars inställning så är det bevis på svaghet och ovilja att vilja lyssna och ta lärdom.
Jag får ofta förklara mig, ja nästan jämt.....varför? Ja det kan man undra! Jag gör det dock med en gång för att slippa en jävla massa korkade antaganden och att folk tror sig veta mina tankar...
Jag kan säga att vad jag tänker är INGEN som vet! Min familj är de närmaste som kommer mina tankar som jag inte talar ut om, de känner mig bäst men inte heller fullt alltid såklart.
Vi har en underbar relation och pratar om allt och stöttar varandra i allt, säger vad vi tycker och tänker rakt ut även om det sårar, bara för att vara ärliga.
JA...vi har också haft problem som de flesta men har tagit lärdom av dem och kämpat vidare tillbaka...
Sista tiden har det snurrat en del saker runt omkring i yttre kretsar som jag inte välkomnar vilket jag inte heller hållit tyst om utan visat på speciellt. Jag har även tagit bort några vänner från mitt fb forum som jag tyckt haft oärliga avsikter (kanske inte mot mig) eller för mycket negativ energi för min smak att läsa var dag. Kan upplysa om att tidslinjen man har på fb eller instagram inte betyder att är man inte vänner där är man inte vänner alls. Om så var så skulle jag inte vara vän med min underbara svärmor, nya farmor och farfar som jag alla älskar.
Tyvärr förstår inte alla människor att det handlar om ett visat flöde och kanske inte alltid vänskap. Allt som händer överallt är inte till för alla andra. En del klarar inte av att se andras glädje heller utan att själv bli bittra och skapa en massa elaka kommentarer. En del i mitt fall kan tycka att jag inte vill se verkligheten som den är, vilket jag definitivt gör men väljer att inte matas med bitterhet...enkelt.
Alla vi människor gör båra val...
Det liv man har, är format under väldigt lång tid och oftast visar sig att kämpa för sina mål belönas så länge man gör det schysst, väl planerat och sunt.
Ingen har rätt att ifrågasätta andras beslut hela tiden....tänk tvärtom, skulle du vilja bli ifrågasatt i allt du gör jämt? Skulle inte tro det ;)

Nu ska jag dra igång stereon och sätta fart att ta tag i tillvaron så jag kan ha ännu mer tid för mina nära och kära familjemedlemmar <3


Denna omsorgsfulla frukost serverade min älskade make innan han for iväg till en god vän för att reparera min bil idag <3<3<3<3<3..STORT TACK  till dem båda <3


Och oavsett hur det ser ut hemma och hur jag har det så har inte mina älskade 4-benta vänner problem med att kunna koppla av ;)<3

Puss...och tänk positivt mina vänner <3

fredag 8 januari 2016

Ett sanningens ord....

Blir så trött på gnälliga människor...att tala om hur ett läge är det är både förståeligt och omtänksamt men att uppmåla sig som ett offer och söka sympati genom att gnälla och inte få tummen ur röven att göra det bästa för att få det bättre är patetiskt.
Alla har vi våra jobbiga stunder eller liv...det får vi alla leva med. En del har drabbats av de val man gjort och en del av olyckor eller annat. Visst behöver vi alla uppmuntran men att söka den genom avund av andras glädje och egenskaper är fel!
Vi alla känner oss duktiga när vi åstadkommit något som känns bra även om det är en piss I havet för andra. Klappa er själva på axeln och visa att ni är nöjda och glada vad ni gjort även om det förväntas av er!
Vad är det för fel att visa det? Ibland är vardagssaker en enorm börda för frisk som sjuk individ. Vi är människor och vare sig vi vill erkänna det eller ej så mår man bra av beröm...positiva ord eller eget presterande. Vissa har tyvärr för mycket negativ energi att ta del i detta...men låt det inte gå ut över andra! Gör något åt era liv så ni kan dela den fantastiska gemenskapen i glädje! Att välja negativa saker och vägar såsom förnedring...lögner och elakheter bara för att man önskar vissa egenskaper, kunskap, personlighet av någon annan är vridet!
Alla vi föddes nakna och utelämnade för att sedan välja livets väg...Man får vad man gör det till!

Det är valen som avgör om man är lika mycket värda i andra medmänniskors ögon. ..Glöm aldrig det!

Puss...

måndag 4 januari 2016

Ett helvete väntar från oktober 2009

En liten tillbakablick från att vi flyttade till vårt livsverk . Vi har nu bott i Lund sedan årsskiftet 2009/2010 och avstyckning blev klar under 2010, adressändring var på våren 2010...

Så här började det på min barndomsplats....

Jag startar med att endast hålla mig till när vi flyttade till lund så att man kan hålla isär en del av vad som varit.
Vi ägde ett hus i Gusum, ett fint hus som vi alla trivdes i men det var en plats där inte folk kunde komma i kontakt ordentligt med varandra. Vi som är ganska utåtriktade och sociala tyckte det var väldigt tråkigt. Vi hade bott där sedan 15 september 2005 men nu var saker annorlunda.

Min farmor och farfar hade haft en gård i Lunds by utanför Söderköping under hela min existens. Jag har varit där under hela min barndom och sällskapat med min bror och farföräldrar, och även träffat min far ibland. 
Det var en plats som jag har känt otroligt starkt för och som jag har drömt om att kunna få chansen att låta gården vara kvar intakt och fungerande för att hedra farmor och allt i själen som platsen gett mig. Nu var detta min farbrors gård sedan min farfar gick bort då farmor skrev över allt på sina söner för att förbereda inför nästa gång någon var tvungen att lämna jordelivet. 

Jag har arbetat tidigare på gården, både som djurskötare och allt i allo hos min farbror och även senare under åren som vårdare och hemtjänst men med rutavdrag så vi båda har kunnat haft möjlighet att klara det ekonomiskt både farmor och jag.

När farmor gick bort så blev min farbror ensam på gården om man bortser från min bror som bor där också. De har inget samarbete när det gäller just gården vilket vi hade varit tidigare och hjälpt både med djur och lantbruket så nu var han väldigt ensam. Han var även sjuk och mitt hjärta grät hur vi skulle kunna hjälpa honom i både sjukdom och arbete. Vi hade några mil mellan och jobbade fullt jämt och så hade vi ett eget hus, barn och allt som hör till. Den egna firman som vi startade 2006 var naturligtvis också ett måste att sköta...

Efter att farmor gått bort så fick jag erbjudande att ta emot denna del som vi har idag som "gåva". Nu ska man inte riktigt heller definiera detta som en gåva som är gratis om ni tror utan gåvan har kostat stora pengar på olika saker innan det var klart. Vi stod såklart för avstyckningen som kostade ca 50 000 kr..., drog fram el till oss med en kabel för ca 25 000 kr.
Vi betalade en ganska stor skuld som var liggandes på kvarnen, lånade ut en del för att klara farbrors då ekonomiska svårigheter då han ingen hade till hjälp, jag tyckte inte att man ska utnyttja någon så jag erbjöd mig att köpa en ko till farbror i utbyte att kunna hämta mjölk i ladugården med gott samvete. Den kunde han sedan ombesörja och utnyttja samt tjäna på till resten vilket han var i behov av då man endast hade 243 liter i mjölktanken varannan dag vilket är extremt lite.
Kossan jag köpte hette MIA och var av köttras så då skulle även behovet av kött kunna tillfredsställas var tanken. Jag betalade semin för insemineringen och veterinärs besök på kossan då den blev sjuk vid flytten till Lund. Mitt dåliga samvete i hans tragiska ekonomi sa att eftersom kossan var min även om han skulle tjäna pengar på den så var det mitt ansvar att bekosta den till frisk...så 1200 blev det där efter att kossan kostat 8500 kr på auktion. 
Jag tyckte att jag var rättvis...ville inte utnyttja någon annan alls...

Jag hämtade även diskmedel i  ladugården som jag vägde och betalade för var gång. Det var en lingonhink på 2,5 liter som fylldes lite ibland. 


I samband med att vi beslutade att ta klivet till gården så var det problem...
Vi kunde inte kräva att våra barn skulle flytta in i ett hus fullt med fuktskador, trasigt tak där det regnat in i åratal, smuts möss, oisolerat, ja ni anar inte!!! 
Allt var extremt i behov av en tändsticka och brandkåren. Mitt hjärta sa ifrån ...farmors hus, min barndom, resten får ni tänka själva...

Nu var det inte det enda som var i görningen för oss utan vi hade även annat. 
Vi båda hade snöjouren i Linköping med handskottning denna vinter. Det var en vinter med extremt mycket snö, den första av det två som var värst. 
Vi hade 32 adresser med skolor, dagis och ålderdomshem. Allt var tvunget att skottas på natten så att allt var klart till morgonen. Vi hann knappt hem och vända förrän det var dax igen att ge sig ut. 
Under denna period hade även min svägerska separerat med sin sambo och hade det jobbigt då de fortfarande bodde under samma tak. Jag tyckte synd om henne så jag pratade med gubben och undrade om vi inte kunde försöka lösa även hennes situation. 
Vi erbjöd vårt hus i gengäld att barnen fick bo kvar där till sommaren då vi hoppades vara klara och även skolan för dem var klar så vi kunde byta skola.

Vi skulle i gengäld få en timma mer att sova om nätterna men samtidigt så flyttade vi in i ett hus utan varken isolering eller värme. Vi eldade som galningar i den vedspis som fanns men hade massor av fläktar som stod lite här och där för att dra runt värmen en aning. Vi bodde på en luftmadrass i totalt 8 månader och had 9 grader allt som oftast då vi kom hem eller klev upp. Jag sov till och med med toppluva. Man var så jäkla trött och hade varken tid eller ork att knappt sköta sin hygien då vi knappt hann att sova klart en enda gång. 
I allt detta så hade jag 2 stycken hundar, 2 cockrar och även en golden som var hos mig varannan vecka så hela bilen var också full med hund om nätterna när vi åkte och skottade/sandade.

Detta är heller inte allt för tidigare hade jag friat till min make, på 14 års dagen och vi skulle nu gifta oss på 15 årsdagen...detta skulle ske i slutet av maj.

Jag hade drömt om det där fina bröllopet med stora klänningen, häst och vagn, bröllopsresa, lysning innan osv...sagt och gjort...

Sparsam som jag alltid har varit så googlade jag fram en butik i kina där jag hittade den klänningen jag ville ha. Jag beställde den enligt mått och leveransen tog ganska lång tid då jag var snål på frakten. När klänningen väl kom hem så saknades det 23 cm i ryggen och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag beställde en ny i förhoppning om att sälja den andra men den nya ko aldrig i rätt tid. Jag kontaktade skräddare som jag bad om hjälp av men inte en enda kotte hade tid!
Det var massor av pingstbröllop och skolbaler som upptog varenda skräddare just nu. Jag tog mitt pick och pack med ner till Jofotex i Söderköping för att se nyansen på klänningen, jag köpte lite tillbehör, åkte hem och städade upp så jag kunde vara på farmors gamla kontor, tog fram symaskinen och på med latexhandskar så jag inte skitade ner klänningen och satte igång att sy den själv! 

Jag hade ett helvete med allt detta tyg men jag gav mig inte...
Strax därefter so kom nästa käpp i hjulet, hästen som vi hade bokat hade nu blivit för gammal!!! Jaha nu hade vi heller ingen häst och vagn! 
En granne lyckades hjälpa mig att hitta en ny häst och vagn via blocket och en vagn klädd i röda rosor hanns med så den biten klarades i sista minuten. 
En vecka före vigseln fick vi även veta att vårt plan var inställt som vi bokat att ge oss iväg med direkt efter vigseln! Avgången fick bli 2 dagar senare så vi åkte till Nyköping på en fint hotell i väntan på avgång och där vi firade vår stora dag.

I samband med detta så skulle även en svägerska gifta sig så det var bröllop, möhippa, svensexa där. Våran egna möhippa och svensexa, vår lysning med smörgåstårtor, kaffe, kakor, våningstårtor, och allt annat som skulle grejas. Tack och lov hade vi massor av hjälp då och de blev ca 60 personer då.

Vi hjälpte även min farbror så mycket vi kunde samtidigt som vi renoverade. Vi ska nu inte bara tro att det var utsidan som gjordes...åååå nej!
Allt inne från att köra all bråte som var 8 lass med kärra med kåpa till tippen, taket, skorsten, värmekälla i forma av kamin, sotartryckning, urgrävd grund och ny isolering, nya väggar, tilläggs isolering både på in och utsida, allt utvändigt att kapa olja måla 2ggr, till allt inne med spackling, slipning, allt måla, tapetsering, möblering, alla möbler som skulle göras i ordning till huset, alla gardiner sydde jag till varenda fönster, panel i trappen sattes trappen revs och byggdes ny ja ....helt enkelt HELA HUSET gjordes klart. 

Vi var helt slut och hade deadline till bröllopet och vi blev också klara. Så när vi kom hem efter våran smekmånad så var vi redo för att få hem barnen...

Saker hade hänt under tiden så den stor tösen flyttade aldrig hit, men det är en annan historia..

Jag har säkert glömt en massa mer som vi gjorde och som hände just den här perioden men det kanske kommer senare i så fall. Man har inte riktigt haft tid och ork att vara social och den tiden är det fortfarande inte läge för än på ett tag. När sommaren kom så blev vi tvungna att flytta ut i en husvagn på tomten...man bodde som en riktig fattig familj kan jag lova! Det var inte lätt men det gick.

Inget är omöjligt men det gäller att orka kämpa...detta kommande år var vårt allra bästa år, vårt första som man och hustru...och vi var extremt lyckliga i allt elände...



Så här såg ursprunget ut när vi kom dit...


Patrik har här nu höjt en bit av taket och lagt om hela..
Allt utifrån eget tänkande :)


Ja alla dagar är det inte lika enkelt när man måste skotta sig fram till arbetet och knepigt att kunna få fram material till platsen..


Det rör sig i rätt riktning men det är fortfarande en hel del kvar...


Slutligen stod stugan klar för att barnen skulle kunna flytta in till sommarlovet som vi hade planerat, skam den som ger sig....

Om någon kommer och säger att man fått saker serverat så har de så himla fel och jag hoppas att de sväljer en badboll!...för detta är bara förspelet av vad som komma skall....

Puss....

lördag 2 januari 2016

Ett bök för värme till doggisarna...skam den som ger sig.

Nu har vi hittat rätt storlek på alla och de är verkligen varma 😊..
De täcker alla stora muskelgrupper inkl bröstet.
Winston var skitlyckliga i sin outfit . Han har sin regndress under täcket vilket skyddar ben och magpäls från väta 😊...han var så söt när han dansade runt och fjollade 😍😙
Visst var de inte billiga men väl värt om jag lyckas hålla dem i god kondition torra och varma även om de är ute...
En biabädd vilket har gått åt några stycken är dyrare så nu provar vi detta 😉
Jag tror att dressarna är ömtåliga vid lek så de kommer få ett skydd vid vissa tillfällen när risken finns för förstörelse.
Självklart kommer testperioden i hundgården att övervakas (om någon undrar) kommer med andra ord INTE klä dem och kasta ut dem för att åka bort!!!

Jag försöker dock att använda hundgården lite då och då även om jag är hemma ...men är dålig på det. Det finns tillfällen då de mår bättre av att vara där än inne och det är faktiskt skönt att vara lite hundfri en stund ibland.

fredag 1 januari 2016

Lite nu och då....

Godnatt  alla goa glada. ..vakna och sent bakfulla vänner 😉😂.
Min morgon var som vilken som helst dock mer taggad på mina mål ....
Fortsätter som jag planerat och planerar vidare i framtidens tecken.
Har även andra saker som jag måste ta hand om inom snar framtid och så ska jag nog även börja kika på varmare breddgrader 😉.
Skulle behöva lite fritt från vardag folk och hund, värmen skulle även göra kroppen gott och själen likaså.

Är ganska trött måste jag erkänna. ..trött på att vad jag än gör...när jag gör det...hur jag gör...osv osv så är det någon som inte kan acceptera att det är MINA beslut i MITT liv.
Man läser vad jag skriver och tolkar egna meningar som är helt galna.
Mitt liv har inte varit en dans på rosor direkt...allt som idag finns runt omkring har jag/vi kämpat hårt för. Vi har inte ett flott liv idag men inte heller ett fattigt där man måste vända på varje krona.
Jag har skött ekonomin i alla år sedan jag var 15 år och fick min första tös.
Den dagen stod jag ensam...inga vänner..inga föräldrar involverade av olika skäl....ingen i min bekantskap som stöttade...ingen far till barnet som var tillgänglig. ..ingen som helst ekonomi och en liten som var sjuk. Jag bodde på behandlingshem för narkomaner och alkoholister med barn bara för att jag var ensam och inte gick att placera i rätt kategori men behövde stöd. Jag gjorde inte 9:an då jag var mammaledig.
Jag var själsligt trasig av tidigare erfarenheter och det ända jag levde för var min första dotter på den tiden. Den enda jag hade men inte kunde träffa en lång period var min älskade farmor. Tyvärr bodde då fadern till barnet som hyresgäst på samma gård vilken jag inte fick eller ville träffa så då kunde jag heller en period inte träffa den enda fasta punkten i mitt liv....min farmor.

Detta är bara en extremt liten det ur tidigare del av mitt liv. Men jag har vägrat att skylla mitt liv på mitt förflutna. ..såsom jag fortfarande vägrar att skylla mina problem eller beslut på andra idag eller skylla på att inget kunna göra bara för min smärta. Man hittar vägar att bemästra det mesta...om man vill.
Jag har tagit bort allt och alla som inte vill mig väl eller sprider dålig energi i min bekantskap och det valet är det bästa botemedlet jag kan erbjuda andra och det spelar ingen roll vem det är.
Om man ska orka kan det vara ett måste...
Jag lever INTE som jag lärt utan som jag kämpat att lära mig.

Den dagen jag träffar någon som kämpat på samma sätt som jag själv och kommit så långt som jag själv...den dagen tror jag att det finns två solar...😉

Att tänka innan man talar är något många bör ta lärdom av...

Puss