Sliter trots motstånd. ..

God morgon  alla nära kära vänner och bloggläsare ❤

Tänkte försöka fortsätta att sammanfatta tiden som passerat...
Det har hänt sååå mycket när jag stannar upp och tänker efter ändå känns det som om man står och trampar på samma ställe hela tiden..märkligt 😣.

Hösten 15 fick jag ett ryck och kände att jag skulle ta mig i kragen och fatta ett beslut och göra en utbildning som ingen trodde jag skulle ta mig någonstans på. Jag köpte mig en distansutbildning utan att säga till när jag beställde den utan vardskodde hemma efter den var betald.

Samtidigt som detta gjordes så arbetstränade jag på fiahemmet vilket är ett katthem. Jag var så nedsatt i hälsan och då främst rygg, nacke och extremt medicinerad att ingen läkare trodde jag skulle kunna leva utan. Ingen trodde på mig....
Jag hade tidigare varit så dålig att jag inte kunde resa mig upp ur soffan för egen maskin.  Jag behövde hjälp att få in fötterna i bilen då ryggen inte bar att lyfta fötterna själv...jag kände förnedring när hygienen skulle skötas då jag inte ens kunde duscha själv. ..jag var 38 år!

Jag gav mig i kast med utbildningen. ..fast besluten att lyckas. ..3 månader senare var jag klar! Jag var nu hunddagisföreståndare/hundpensionatsföreståndare och hade studerat första hjälpen hund.
Nu var en del kvar...praktik.  Jag lyckades ändra min plats från fiahemmet till ett hunddagis/pensionat och gjorde min arbetsträning där. Kroppen började må bättre 😊.
När våren kom 2016 april då var jag klar med min utbildning och nu var det dax för mig att para min rottistik vilket jag väntat hoppfullt på.
Under samma period hade jag även beslutat att försöka starta eget..starta en verksamhet i form av ett hunddagis/pensionat och kunna erbjuda tjänster som inte fanns i vår lilla stad.
Planerna började ta form. Jag hade även sökt massor med marker där det skulle funka för mig att jobba ifrån men utan resultat. Slutligen erbjöd jag mig att köpa till en gammal hage utanför mitt hus och det gick i lås...
Jag lyckades få köpa marken. Gjorde kalkyler på kommande verksamhet. ...presenterade för banken och fick de lån jag sökte.
Tjänstemannen kände att jag inte fantiserade utan var helt klar över vad jag ville och allt var igenomtänkt ordentligt.
Nu gick huvudet på högvarv.
Strax före detta i mars 16 så var vi iväg på en resa till Kap Verde för att samla krafter.
När dräktigheten på tiken var ett faktum så satt jag parallellt med ritningar på hela verksamheten och tänkte som en galning efter alla regler och lagar att följa.
Jag hade ett himla bestyr med Lantmäteriet för avstyckning, Telia för stolpar som stod ivägen på tomten, elstolpar dör man var tvungen att anpassa mått efter för att få tillstånd att bygga i närheten. Jag var tvungen att kontakta kommunen och söka bygglov för kommande verksamhet.

Ingen kan ana vilket arbete jag satt i..och så kom juni 16...och 11 älskade rottweiler valpar.
Här var det nu fullt ös med vård och stödmatning för att hjälpa tiken. Jag var knappt ute och kände av den fina sommar som passerade....

Jag hade nu även sökt en ny utbildning som startade via skk...uppfödarutbildningen just bara för kenneln som jag har registrerad och vill veta och lära mig mer...utbildningen var nu ny och kunde göras på distans och första intagningen kom jag med på. Ny utbildning skulle starta 15 september 16 en månad efter leveransklara valpar. ...

Synd att säga att man vill vara sysslolös och inget ha att göra men det är fortfarande extremt långt kvar. Hela verksamheten ska även byggas upp och alla rutiner...personal...tillstånd....avlopp...vatten....el...prislistor....loggar...hemsida....inredning. ..beredning av mark...och gud vet allt ska fixas...

Hur har det ny gått från valparna kom i juni och efter alla dödsfall som tyngt själen till siste januari som det är idag?

Det får ni veta snart ...

Puss❤

Dödsägeln återvände...

Godmorgon alla nära kära vänner och bloggläsare ❤

Efter allt som varit och mina förluster så beslutade jag  att införskaffa en ny ras i min liga. Mitt val var nu efter många års nyfikenhet och sug Shih tzu.
Jag hittade en liten tjej vid namn Dixie och smälte direkt..jag for till Skåne och hämtade lilltjejen trots att de flesta trodde mina rottweilers skulle äta upp henne i ett nafs.
Som vanligt gör jag vad jag tror på och som mitt hjärta säger...
Lilltjejen var snart nog med i flocken men min gamling uppskattade inte en valps sällskap så han slapp delta i framfarten med valp.

Eländet fortsatte...
Det dröjde inte länge innan nästa fall slog hårt...min Winston...den 12 år gamla cockerspaniel som jag haft "alltid"...min underbara vän och trogna följare blev sämre...det gick fort.
Jag hade lovat honom att slippa avsluta sitt liv i  elände och smärta så när detta faktum var oundvikligt så kontaktade jag veterinär. Vi samtalade om vad som var bäst för min vän och jag fick medhåll i mina tankar för min älskade Winston. Det minst egoistiska var att låta honom gå vidare till änglarnas värd och låta honom få somna in.
Veterinären kom hem och min trogna vän somnade för alltid lugnt hemma i soffan hos matte där han trivdes som bäst. Allt gick lugnt och stilla.

Ingen kan ana hur min själ blött i alla förluster av älskade...
Som vanligt finns bara en väg...bita ihop och fortsätta...

Mitt i allt detta så är ett hunddagis/hundpensionat/katt och smådjurshotell på väg att byggas...och vad som hänt där och med vidare framåt kamp återkommer jag med...

Puss ❤

Tiden som gått har inte varit lätt...

God eftermiddag  alla nära kära vänner och bloggläsare ❤

Nu har mer än 4 månader passerat sedan jag skrev sist...
Extremt mycket har hänt under den tiden...både bra och dåliga. Som vanligt har jag det liv som alla har. Hus som ska hållas iordning. ..tomt att sköta och som alla vet från tidigare alltid hundar att ta omhand.
Utöver det vanliga som "normala" svenssons har så har här varit mycket mer än vad man tror man klarar av.
Sist jag skrev var en tung tid, det var dax för svärmors begravning. En underbar mamma som funnits tillhands i mer än 21 år. En tufft förlust men samtidigt en befrielse för henne som haft ett jobbigt slut av sitt liv. Hon lämnade efter sig många sörjande och ett stort tomrum hos många...inte minst sina barn.
Begravning varade vilken var vacker men jobbig självklart.
Inte långt före denna förlust så förlorade jag min avelshane. ..en rottis på 5 år i sjukdom efter 6 månaders pyssel med en den ena och en den andra åkomman. Det var ett vansinnigt slag för mig personligen och stora ekonomiska bestyr. Inte långt innan fick jag ta bort en av mina underbara valpar son jag pysslat och till viss del nappat upp då min tik fick 11 överlevande av 13 i sin första kull.
Valpen togs bort efter veterinärs utlåtande i samband med mitt eget då han hade ett bakben som saknade styrka och förmodligen skulle få besvär med tiden vilket inte är ett liv för en hund.

Separationen med mina valpar då de flyttade till nya hem tog mig hårt och var en hektisk och arbetsam tid för att hitta "rätt" ägare.
Efter detta var jag trött... riktigt trött..men

Det fanns inte utrymme för vila. Ett företag skall byggas upp...
Den 15 september började jag även en ny utbildning. ..uppfödarutbildningen via skk som är på distans och även fortskrider till början och senast 23:e mars....vilken jag nu är i sluttampen på.

Lite familjekriser tog vid åter igen vilket gått i vågor en längre tid och i allt annat så frestar det på...
Vi bet ihop och pratade åter igen....ting lugnade ner sig och längtan efter vila ökade...
Jag ställde in mig på den kommande Mexiko resan och malde vidare med allt..

Mycket mycket mer har hänt och så kom en ny smäll. . En familjemedlem blev snabbt dålig och tiden rann ut.. döden var åter ett faktum !😢
Hjärtat har blött i floder och det var inte slut efter 2 hundar och en underbar svärmor detta inom loppet av 6 veckor...
min tid att läka har varit obefintlig och är än...

Puss ❤