God eftermiddag alla nära kära vänner och bloggläsare <3
Har nu suttit och gråtit, bölat och brustit mellan telefonsamtalen och tankarna men ska ändå försöka att berätta klart av vad som skett med min Anton...
Torsdagen kom...
Morgonen började som alla de andra, och då Anton skulle ut så var han inte värst sugen utan han väntade på att jag skulle följa med honom. Han gick inte och kissade förrän jag mer eller mindre krävde att han skulle det. Han gjorde som jag sa men gick sedan och lade sig nära där jag var så som han alltid gör.
Jag var jätte orolig över hur han mådde, en rottis säger sällan något alls men jag har tyckt att han blivit mindre pålitlig ...eller vet mindre vart jag har i samband med andra människor, detta är ofta ett tecken på någon form av resultat av smärta men det är ändå svårt att sätta fingret på.
Han har visat markant vem och vad som tillåts att göra med honom innan han har protesterat. Jag har dock fått göra alla de där sakerna han aldrig skulle acceptera att andra gjorde om man säger så.
Jag satt mer eller mindre bara och glodde på Anton hela dagen och väntade och väntade på att se tecken på att han svarade på sin antibiotika för borrelia han fått. På senare förmiddagen så visade han att han hade piggnat till, han ville ut på tomten och strosa runt, han var jätte hungrig och ville absolut äta. Han hade nu inte ätit ordentligt på några dagar så han fick äta det han ville. Han åt en hel stor burk av blötmat och jag kan lova att jag skämt bort honom han har verkligen blivit serverad det han vill ha. Jag vet att magen kan säga sitt men eftersom han redan alltid är kass i magen så kände jag att det gör säkert bättre nytta än att vara utan då han är en stor hund och behöver energi.
Sagt och gjort åt gjorde han och piggare blev han. Det var verkligen sååå skönt. Hn slutade att darra i den främre delen som han gjort en tid fram och tillbaka. Det har betett sig så som det gör på hundar som får darrningar på äldre dagar ungefär..
Han var mer för att kela igen och så blev han så glad när han fick kompa med tjejerna igen...lukta i baken och käka en köttbulle och så.
För första gången på många dagar så följde Anton med mig ut i köket och ville kolla vad jag gjorde. Den gången stod jag och gjorde smörgåsar och han klämde sig fram för att få sig en liten ostbit vilket han normalt inte får sådär av mig. Denna gång fick de det allihopa och Anton var riktigt nöjd.
Jag fortsatte med fatet med mackor till uterummet, Anton lade sig ca 1 meter ifrån och tittade. Jag provade att kasta till honom en liten brödbit vilken for iväg och landade en bit bort. Han for upp och ville verkligen ha den, kom sedan fram och var lite sugen på en till.
Under kvällen sedan låg han i uterummet med de andra och när en fick ett ryck att vakta något var han inte sen att hänga på. Han orkade dock inte så långt men han gjorde så gott han kunde och viljan fanns verkligen där <3
Han fick sin andra dos av sin medicin och jag hoppades starkt på en ännu piggare Anton på fredagen..
Men allt blir inte som man hoppas .....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar