Godnatt alla nära kära vänner och bloggläsare <3
Sitter bara så där i natten före kudden och funderar...
Känner mig bara så....hur ska jag uttrycka mig....lyckligt lottad även om vägen varit tuff..
I snabba drag...
Jag fick barn när jag var 15 år. Levde endast för det barnet. Det var en dotter. Hon var mitt liv. Jag har gjort allt jag kunnat för henne alltid. Jag har själv varit utsatt för lögner och utnyttjande i hela mitt tidigare liv...så det var det sista jag tänkte utsätta min dotter för. Ingen kan ana vad jag genomgått, vilket man tagit sig igenom vare sig man velat eller ej.
Tiden går flickan blir större...jag har nu en dotter till. Den lilla blir alltid åsidosatt för den första.
Varför? Jo för att den första tar mer plats...manipulerar med sin gulliga sida.
Tiden går vidare...jag stöttar när saker brakar...men bromsar när jag ser tecken på tragedi och förödelse. Bara de som har varit i samma situation eller var med på den tiden med dessa bekymmer kan veta vad jag menar. Jag litar på...även om motsatsen visar sig om och om igen.
Jag förlåter efter utskällning för lögner och svek. Jag hjälper igen...stöttar...tycker synd om.
Jag och gubben fattar beslut om flytt. Lägger mig till slut i beslutet att dottern inte vill flytta med utan in i ett alkolholist hem med pojkvän. Det är ett beslut som gör ont men jag orkar inte bråka längre...vill inte...
Det blir som jag anar inget bra...
Jag finns där igen...stuntar i att sälja vårt andra hus utan överlåter det till dessa undomar efter överenskommelse även om vi inte egentligen kan då detta kostar oss över 50 000 och nya lån. ..men vad gör man inte för barnen?
Tiden går. Man tål inte höra sanningen och vad andra tycker, dvs familjen utan att ta det som kränkande heter det....men man säger inget till mig utan runt om vilket inte är ok. Lögner och svek fortsätter men jag vet inget påtagligt då...bara känslan att något är galet. De ska nu flytta till helt eget. Skönt känner jag.
Inget mer tjafs.
Man flyttar...hänger nyckeln i carporten..skickar ett sms vart nyckeln är och att man nu flyttat. Man struntar i att se till att det finns pellets i pannan. Detta var en kall december och vattnet hade frusit sönder i systemet om vi inte kollat omgående.
Ca 14 dagar efter detta får jag brev av polisen att jag ska infinna mig på förhör för misshandel som ägt rum 2.5 år tidigare!
Jag kollar upp min dagbok vad det handlar om....förstår...så patetiskt så det är inte sant!
Det är sant att vi blev osams....rejält. Varför? För att man inte fick lägga sig med en 24 årig 1barns far i ett tält på en camping på midsommarafton. En vilt främmande man!!!
Jag blev verkligen livrädd! Denna helg såg jag en sida av tösen som skrämde mig...en person jag inte visste vem det var. En person som anklagar mig för att jag misshandlat henne...det tog tid innan jag förstod att det var sant. Trodde det hade skett någon form sv missförstånd. Vi hade inte pratat personligen med varandra sedan hennes 20 årsdag 3 månader tidigare då vi var där och gratulerade.
Historien är långt längre än detta men i snabba drag, så anmäldes jag för misshandel...fallet lades ner inom 2 dagar men jag fick beskedet efter 6 tror jag då inräknad helg. Förhöret varade i 3.5 timma där jag berättade allt om vår relation. Då hon saknade mig..kom hem och ville sitta i knät 19 år gammal den gången hon gjort sig besväret att sjunga in en skiva med låten Mama med Spice girls. Om ni undrar hur hon kände då så lyssna gärna på låttexten.
Hela situationen var så overklig.
Finns inte ord för vilken tjänst hon faktiskt gjorde mig. I grund och botten är det så sjukt så det finns inte men jag tackar Gud för att kontakten är obefintlig. Nu känner jag att jag lever själv...jag lever med de mina...aldrig bekymmer över mina barn eftersom min lilla går att lita på alltid! Hon är så vansinnigt duktig...ansvarar för mycket ...aldrig lögner eller konstiga upptåg...aldrig utmanande kläder som får mig att skämmas...nu är allt bara fantastiskt lungt..skönt och bekymmersfritt.
Tydligen bestämde man sig för att bryta kontakten och väntar till man inte bor kvar och behöver mig längre. ..
Hörde i efterhand att man planerat att anmäla mig...spred lögner för att hamna i bra dager. Man brydde sig inte om någon annan än sig själv och sitt...
Det var långt att gå över gränsen som hon gjorde...man hade kunnat brutit kontakten genom att säga det och hur man kände. Men man valde en annan väg...den vägen resulterar i att efter allt som man kämpat...älskat och försökt få tösen att växa upp och se verkligheten med öppna ögon ..släppa sina fantasier och se nuet för att kunna bemöta det riktiga livet ....inte var värt ett dugg. Alla runt omkring har i alla tider ställt upp till hennes fördel om saker har varit ok. Man har försökt skydda med överfallskarm...rottis och skolans kurs i självförsvar. Detta av egen erfarenhet att bli fysiskt överfallen och inte skyddad.
Nu har tiden gått jag. .kontakten är obefintlig. Denna person är inte i mina ögon min dotter...det är en främmande person som jag inte vill ha något med att göra. Hon gjorde mig på sikt en tjänst även om sättet var sjukt. Jag fick klippa av...sluta oroa mig...min andra tös kunde få tid och en chans hos mamma. Ingen av oss i familjen saknar tiden då den stora tösen fanns med...tvärtom! Det är nu väldigt bekymmersfritt.
Sedan detta hände har mitt eget umgänge med vänner ökat...vi lever som familj...vi gör saker tillsammans...har inga som helst rötägg kvar som vänner. ..utan endast äkta vara. Hon gjode ett val. Jag med. Jag kommer ALDRIG förlåta...aldrig glömma och inte heller någonsin välkomna denna främmande individ i min familj. Jag vet inte hur det gått till men falskare och manipulativare människa kommer jag nog aldrig att möta i mitt liv. Har dessutom fått veta att denna anmälan planerades en tid. Man väntade tills att man bott klart i mammas hus och inte behövde mig längre. Detta pratades det om på socialaplatser så det nådde mig.
Jag har idag bara bra kontakter med folk mycket tack vare detta. Jag har energi kvar att bry mig om andra. Och svart på vitt så fick hon mig verkligen att inse att blod INTE är tjockare än vatten oavsett vad som händer.
En dag kan hända jag berättar mer. Detta är första gången jag säger något utåt om detta sedan detta hände dec 2011 alltså 3 år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar