Nu har söndagen kommit, efter en underbar lördags kväll men med en kropp som absolut inte var med mig längre. Gårdagen slutade med att jag inte ens kunde sitta ner utan fick spela kort på stående fot i ett par vändor.
Denna dag började som väl var ganska bra trots detta. Men visst slut var jag till ve och fasa. Jag gick upp på morgonen och satte mig för att skriva ifatt igen men somnade ganska omgående igen så det var tyvärr ingen hit på det viset måste jag säga. Patrik väckte mig lite senare och frågade om vi skulle bjuda hit Lena och Lennart på käk som vi tidigare pratat om.
Jag ringde Lena omgående, så pass omgående att hon inte ens hörde att det var jag i telefonen eftersom jag nyss sovit. De skulle iväg under eftermiddagen så jag frågade om jag fick bjuda dem på lunch vilket de tackade jag till.
Vi bestämde kl. 12.00 och punktliga som alltid så stod de då här. Vi gick en trappa upp och utnyttjade åter igen salen med sin fulla pryd. Det var riktigt roligt att få bjuda tillbaka med en fin omgivning dessutom. De har varit här och suttit ute på plattan i hafs och slafs även om vi haft trevligt. Vi har varit ditbjudna och det är alltid lika hemtrevligt och mysigt. Man blir så väl omhändertagen i deras sällskap, hemlagat, hembakat, egen kokt saft, ja you name it! Man bjuds på kaffe med likör och såvidare, så som var vanligt förr...helt fantastiskt trevligt varje gång...men nu var det min tur :).
Vi käkade tillsammans och hade trevligt, pratade om allt möjligt. Kaffet kom fram och så naturligtvis en likör till det ;). Jag hade till och med sådan tur att Lena aldrig tidigare smakat just den likören så då blev det något nytt :).
Jag kallar dessa underbara människor för farmor och farfar, det hör till saken att min farfar gick bort för ca 17 år sedan och farmor lämnade för 5 år sedan. Jag har ingen kvar längre. Jag har nu fått erfara att om man skall ha bra relationer runt omkring sig i sitt liv så får man göra val, jag valde dem, frågade om jag fick kalla dem så och de skrattade lite då för några år sedan men så har det varit sedan den midsommaraftonen. De är nu mina nya farföräldrar....tänka sig vilken tur jag har. Det är aldrig för sent, men med det är inte sagt att de tagit någons plats i hjärtat utan man har fyllt på för fler <3
Lena och Lennart är våra underbara grannar här ute i Lund ett halvår om året ungefär, till resen så bor de i stan...alltså Söderköping så vi ses även då.
Ja helt underbara människor helt enkelt, förstående, snälla, rara, dömer ingen, hjälpsamma....ja fantastiska helt enkelt trots sin ålder. Det finns aldrig någon bitterhet där som visar sig utan bara aktiva pesionärer och jag stormtrivs i deras sällskap.
Efter att vi gjort lunchen klar så var det dax för dem att fara vidare på sitt, så vi tackade och sa adjö för denna gång.
Mer än så här blev det inte under dagen, jag ska med skam tala om att enda dagen som solen visat sig låg jag död på soffan! Fy skam ....visste inte ens om att solen varit framme, tror jag varit helt slut...men helt klart värt det...
Skulle jag göra om veckan??? Svar ja!
En bra Söndag men en död sådan var hur det var...
Är inte detta underbart?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar