Mitt svar jag fick på Ebbas röntgen skrämde mig oerhört. Det visade sig att hon hade D höfter och hade 2 ettor på armbågar det vill säga defekter i alla delar som borde vara felfria. Man graderar höfter
A felfritt, B bär på anlag, C, D, E går bara utför ...i stora drag.
Jag var helt förtvivlad och mina drömmar om att någon gång kunna få vara med om valpar som jag då redan väntat på i nästan 10 år gick åter i kras.
Jag var verkligen ledsen.
Under den närmaste tiden som nu passerat hade jag haft extra hund igen. Jag hade varit hundvakt till en halv älg som hette Miller och även hade jag King på besök för lite typ fostran mellan varven. King var en renrasig Leionberger som var ett år och behövde lite fason.
Efter ett tag blev jag att ta hand om honom och då menar jag att överta honom för gott som ny ägare, Samma dag som detta hände så ringde jag till uppfödaren på Ebba för att berätta den tråkiga nyheten att Ebba hade höftledsdyplasi i grad D. När jag berättade detta så sa uppfödaren från ingenstans att jag kunde ju överta Coco om jag ville för hon var ju fullt ok och klar för avel om jag ville. Jag ifrågasatte om hon då var helt sjuk i hela huvudet , man kan ju liksom inte bara ge bort en familjemedlem så där. Jag blev verkligen chockad. Så samma dag nu så kunde jag få 2 stycken renrasiga hundar bara för att mitt intresse är stort och att man anser att man gärna lämnar sin hund hos mig, tydligen så har jag gett den inverkan på andra människor.
Jag svarade inte alls på varken den ena eller den andra utan tog infon och tog upp det med min make.
Han hade direkt en åsikt vilken var att jag självklart skulle ta emot Coco såklart. Nu var ju inte jag lika säker. Jag var en aning misstänksam att ta hem en vuxen rottweiler tik på 4 år till min då ettåriga tik Ebba hemma även om det var hennes dotter, det bryr man sig ju inte om i djurvärlden när de vuxit upp och blivit produktions dugliga.
Vi hade ju visserligen träffat Coco och vi gjorde ett specialavtal på henne. Jag skulle betala 10 000 kr eller en tikvalp om jag tog en kull på henne i min ägo.
Nu var inget alls bestämt utan vi satte oss och diskuterade detta. Efter många tankar och vändor så fattade vi beslutet att ta hem Coco.
Vi skulle först prova och se hur det gick och så fick vi kolla om det funkade med tiden. Uppfödaren var trött på Coco som inte ville uppföra sig på utställning och i lydnad på planen längre samt att man nu hade bytt ras att rikta in sig på bara för att rottisar är så fruktansvärt jobbiga, hette det.
Vi beslutade att hämta hem henne den 27 november och Ebba var då ca året. Vi hade ingen aning om hur detta skulle gå alls. Det hette att Coco var fullt klar och en sansad men bestämd tik. Hon var superduktig vad gällde att ta kull och med bebishanteringen. Hon tog hand om sina valpar och skötte sig exemplariskt ...en kanon hund mer eller mindre för någon med rätt intresse vilket var en sådan som jag.
Vi pratade om att uppfödaren skulle hjälpa till med parning då jag aldrig varit med, hon skulle hjälpa till med valpningen också eftersom hon hade varit med förut och inte jag. När jag skumläste om valpning så var det en hel vetenskap, men jag visste ju inte om det skulle bli aktuellt överhuvudtaget man läste líte ifall.
Den dagen vi stod redo att åka så var det samma dag som det mer eller mindre sket sig med relationen med den stora dottern, men det tar jag inte nu utan en annan gång...den dagen vi åkte så besökte vi Örjan och Petra i Örebro och det var första gången som vi hälsade på sedan de flyttat. Vi hade då varit på väg i över ett år! Nu var det dax så vi for iväg, Winston fick följa med och Ebba lämnades hos Cissi och King under den dagen.
Nu började min resa på allvar....ingen kan ana vad som skulle hända efter detta beslut....
Fortsättning följer....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar