Börjar arbetsträna....en helt vanlig Måndag

God förmiddag alla nära kära vänner och bloggläsare <3

En helt vanlig måndag nalkas och rutiner har nu börjat ta form på morgonen vilket är skönt. Inget strul att få gå och sova vilket jag var rädd för och inte heller har det varit knöligt på morgonen innan hundarna kommit ut. 

Jag hade i baktanken att det kanske skulle bli lite rörigt då Alice r ett riktigt enegiknippe och inte vill vara stilla lika länge som de andra utan kräver mycket mer stimulans, men det har gått bra.

Idag skall jag börja min första arbetsträningsdag på Fia hemmet klockan 16 så jag har en hel del att utföra innan jag åker. Försökte att skriva vad Söndagen hade att erbjuda på förmiddagen men det blev kaos. Datorn svarade att det inte fanns något nät alls så jag höll på en bra stund men alla möjliga tappra försök men ingen framgång.

Tillslut så återställde jag datorn med sparade filer och det skulle ta ett bra tag och jag hade naturligtvis inte tid att vänta på att det skulle bli klart så jag tog mig an annat under tiden.

Jag var ju inte klar med Winston ännu så jag tänkte att det är väl bara att fortsätta då. Som jag sa igår så var längden på pälsen och tassarna kvar inklusive klorna så jag ton mig an detta. Det gick inte i ett nafs om jag säger så utan tar ganska lång tid. Förr klarade jag att klippa hela hunden i ett nafs men inte nu längre. Även om jag har en bänk där han får vara så klarar inte ryggen av det längre och jag är halvinvalid men på 2 ggr så funkar det. 

Det jag märkte denna gång på min gubbe är att han har blivit klenare i bakdelen. Han orkar inte stå upp under tiden som jag klipper hela rumpan utan han måste sätta sig. När jag ställer honom upp igen så börjar han att skaka av ansträngning och jag får hålla rumpan uppe vilket är riktigt jobbigt. Gubben har passerat 11 år så man får förbereda sig på att det är detta hållet det kommer att gå åt. 

Han mår bra och är med på allt och även pigg så jag klagar inte men märker att åldern börjar visa sig tydligare. Han vill ogärna vara ute på tomten själv längre utan går gärna in och lägger sig. Om vi ska iväg på någon aktivitet eller liknande så är han naturligtvis alltid med och det märks inte då på honom att han är så gammal men det är i vissa lägen, konstigt vore det väl annars. Jag är så glad att han har haft ett så friskt liv som han har och jag hoppas att vi får några år till utan krämpor...<3

Här är han nu klar och har dansat och visat sin glädje över hur fin han blivit om han gör varje gång <3

Johanna var hemma från skolan idag så jag pratade lite med henne innan jag sedan förberedde mig för att åka iväg till Fiahemmet. Jag åkte vid 15.20 och hann in lagom i tid. Jag träffade några damer där i olika åldrar och inte en kotte hade en aning om att jag skulle komma dit så jag bad om att få kika hur rutinerna går till, hittade ett papper på kvällsrutiner och satte igång. Man skulle soppa alla burar, byta vatten och ge mat, rensa lådor och ta bort hår från klösbrädor och liggpelare. Inga konstigheter man jag blev förvånad över hur besvärligt det var. Jag gör så mycket saker och försöker hanka mig fram jämt men gör saker på känsla och ingen direkt tid. Visst nu har jag ju haft en värre smärta ett tag och blev nu redan första dagen förkyld och det sätter sig i musklerna men det som var tufft var att sopa. 

Jag gör det ju hemma! Men då har jag ett långt skaft som gör att jag inte behöver böja mig alls och antagligen var det det som var skillnaden. Nu hade jag en vanlig sopborste och skyffel vilket var besvärligt. Det blev även många böj, ner till mat och vatten, ner och lämna, ner till kattlådan osv i varje bur. Visst går det och självklart gör jag det och får allt som ska bli gjort gjort, men nu är det så att jag måste tänka när jag gör saker vilket jag inte är van vid, jag bara gör jämt.

Jag är nu under utredning för att se hur och vad min rygg säger om olika saker och jag måste nu känna efter ordentligt eftersom det sedan skall vara hållbart för alltid så länge jag fortfarande har ont av mina diskbråck. Jag lär mig varje dag att hantera olika saker för att på bästa sätt förenkla varje sak jag gör. 

Det låter som jag är pensionär men så är det. Även om jag gör mycket hemma och så så har man lärt sig hur man kan och vilken ställning man får använda för att inte bli sittandes eller liggandes.

Denna dag blev jag mer påmind än på länge att jag faktiskt inte är ok, jag var både frustrerad och arg på mig själv (vilket jag naturligtvis inte visade där) men tankarna vandrade då jag kände att detta lilla moment var ett hinder. Frågan är var det för att jag inte är kry, arbetsredskapen eller ryggen i sig? Det återstår att se. 

Om detta är likadant hela denna vecka så får jag ta med egna saker som jag kan jobba med för detta funkar verkligen inte annars och jag tänker inte låta en sketen sopborste segra över mig!

Jag hade för övrigt jätte trevlig, alla var trevliga och pratade samt väldigt hjälpsamma. Det blev ju en knasig introduktion denna gång men vad gör det ;)...jag är inte den som är den så men jag vill ju lära mig och hänga med, jag vill ju komma in i rutiner omgående såklart. Jag avskyr när jag inte vet vad jag ska göra så då frågar jag. 

Nu under gårdagen upptäckte jag något som ingen antagligen tar hand om inom kort så jag antar att jag får göra en insats. I ett av handfaten så är det lite stopp så det är bara en tidsfråga innan det är totalstopp så jag får väl plocka med mig lite prylar så jag kan fixa det idag om jag inte glömmer bort det förstås.

Jag avskyr när saker inte funkar som de ska. 

När jag var klar för dagen så åkte jag hem och hemma var middagen på bordet när jag kom. Jag hade bett Johanna att göra mat och tackar för det. Efteråt så hade jag ett special uppdrag av
Patrik ...att lägga mig i vardagsrummet och försöka att gräva rätt på ett rör som vi lade i när vi gjorde matrummet för att kunna lägga i värmeslingor. Nu hade gubben letat och grävt men hittade inte. 

Jag mådde skrutt när jag kom hem, frös och hade ont i både huvud och kropp men klädde om i termobraller och vinterjacka för att krypa mer i jordhålet för att gräva. Vi ska inte prata om hur ont jag hade, jag låg där och ålade som en gråsäl men hittade inte heller något. Under tiden så körde Patrik avanten runt mig och körde in grus. Trodde dock att jag skulle kvävas när han drog igång avanten där inne. Först har jag lite svårt att andas för att jag är förkyld, den unkna jordlukten gör inte saken bättre och till råga på allt så överöstes jag med avgaser...

Jag flög upp och undrade hur han tänkte där ...man vande mig snart och kröp tillbaka för att gräva vidare.

Tyvärr gick det inte att hitta röret så vi får ta och tömma kylen och frysen för att flytta på den och komma åt rören från andra hållet för att se om det går att pressa sig igenom bakvägen.

Jag gjorde hundarna nattisklara ganska tidigt och gick sedan och lade mig. Jag orkade inte ens att kliva i poolen för kroppens skull utan gick raka vägen upp och lade mig, jag var verkligen helt slut...

Visar några bilder för gårdagen igen...

Varmgarage? ;)

Grusningen är påbörjad..

I det här hörnet låg jag och grävde och hittade inte mer än en enorm spindel som Johanna hade dött knall och fall om hon mött. Dock blev den inte gammal efter jag träffade den, vill verkligen inte ha fler sådana hemma hos mig.

Lite sådär ser det väl ut men snart ska det börja ta form åt ett husliknande håll igen...

Summan av dagen har varit väldigt bra trots att jag inte varit bra, har arbetstränat, Patrik jobbat och Johanna varit sjuk...

Önskar på en något bättre tisdag dock, och hoppas att även ni haft en bra dag.