God förmiddag alla nära kära vänner och bloggläsare <3
Nu är jag lite mer vaken än sist jag försökte att skriva. Sitter i soffan i vardagsrummet med 3 snusande hundar kring fötterna som alla vet är vanligt. Anton ligger i groventrén då jag fortfarande inte kan ha honom med de andra på grund av löpet hos Alice.
Som väl är är det snart över...
Det är så mycket som har rullat på i enorm fart den senaste tiden och det rullar i min riktning för omväxlings skull..
Jag är starkare än någonsin, känner mig säker i allt jag gör och gör det med glädje. Visst har jag sysslor som hopar sig i nacken och jag har en vision om att även hinna med det.
Det har varit så mycket hundträning och hund i allmänhet senaste tiden så jag lever hund och jag stormtrivs. Jag försöker så gott jag kan att hinna med vardagen men det är inte lätt alla gånger.
Som det har sett ut sista tiden är ungefär så här...
Jag städar och donar för att det inte skall gro igen i min tillvaro, hundar tränas i vardagslydnad, håller löp tik och avelshane isär dygnet runt, har 3 rottisar och en cocker som skall aktiveras för att må bra, jag har en kille av den som skall finna tryggheten i mig då ett mentaltest närmar sig med storm steg. Jag har anmält min tik till Stockholms stora hundmässa och vet inte ännu om jag skall ställa själv eller om Gill vill göra det, men känner mig trygg i vilket som. Tror dock att min handler tycker att det är riktigt roligt och hon får gärna visa min tjej, jag tittar gärna själv och filmar alltihopa.
I tre veckor nu har jag haft en extra hund hemma vilket är Anton, en rottweiler hane som är allt vad jag söker hos en hane till min tik. Det kommer självklart att återstå enormt mycket arbete på alla möjliga plan om han kommer att stanna vilket jag snart vet.
Jag arbetstränar fortfarande på fiahemmet, jag har hundgruppen där jag instruerar rallylydnad varje söndag inklusive att jag försöker att med den kunskap jag har hjälpt andra att nå så långt som möjligt. Jag har försökt så gott jag kan att vara ett stöd för en väldigt osäker vän och har delgett hur jag har startat min egen väg dit jag är idag vad gäller relationer och livet.
Jag har även tagit mig an en ungdom som behöver stöd och få lite glädje i livet på annat vis för att inspireras till att vilja lägga mer energi på skolan.
Jag har kommit ifatt med kontoret, jag har även stora saker på gång som jag inte delger men som jag vill finna tid till men det är svårt, jag har tyg som väntar på att bli ombesörjt och jag verkligen längtar efter att finna den tiden, har ett burspråk som jag måste spackla, slipa, foga, måla, få upp gardiner och stakar (vilka inte ens är köpta) till advent, jag har en husvägg som skall målas, fönsterfoder och lite annat som även det skall målas samt blommor som måste tas från trädgården och in innan det är minusgrader. Jag har en tomt som väntar på sista skriket inför vintern, sopor skall eldas, husvagnen tas omhand, huset skall julstädas, massage är bokat, fransar vill jag snygga till då det blev lite reklamation på det, hundar skall badas, löpdofter skall tvättas bort, bilen måste städas, däcken skall bytas, lunch med goda vänner skall bokas in, fönster skall putsas, hundgården förstärkas, då Anton tar sig ut hur jag än låser in honom, Johanna skall klippas och även Patrik, julsaker skall fram, allt ska hållas efter då man kommer ifatt, mina egna saker jag vill ha tid med skall planeras, magneter skall göras, ett bröllops bestyr väntar, belysning ska upp till advent, middagsgäster är inbokat....you name it...
Jag har en hel del att göra om jag säger så.
Jag kämpar varje dag, jag är berikad med massor av underbara vänner och familj, min man har den senaste tiden tagit hand om mig på ett sätt som fått mig att känna mig lite bortskämd, han har lagat mat, tagit disk, visat kärlek och respekt, han har delat mitt intresse och hjälpt mig på massor av vis som inte hänt tidigare...jag känner mig verkligen älskad och respekterad och jag hoppas att han förstår hur mycket HAN betyder och vad handlingarna betyder.
Allt känns bara så vansinnigt bra och som sagt jag känner mig ofällbar även om saker händer och käppar i hjulet kan uppstå...det finns verkligen inget som stoppar mig!
Nej jag är inte bra fortfarande men jag lär mig leva i nuet med mina begränsningar. Jag kan inte böja mig efter ordning, jag kan inte sitta hur som helst, jag kan inte gå på vissa underlag, jag kan inte alltid vara vaken, jag kan inte ha ett fullt normalt liv, men jag gör så gott jag kan!
Jag har lika mycket fullt smärtstillande fortfarande och utan dem funkar inget, smärtan är enorm. Jag har sista tiden åter igen fått mer och mer migrän och ont i nacke och axlar och denna gång kan jag inte ens skylla på att det är att jag sitter med näsan i datorn , för det har jag inte gjort. Jag vet inte vad det kommer av, men det är inte värt att gnälla över! Vad blir bättre? Varför skall människor lägga energi på att tycka synd om mig? Nä fy fan det vill jag inte! Jag vill att folk ska förstå och respektera den man är...
Jag hoppas att jag kan hjälpa andra människor att kämpa för det de tror på, för de och det de älskar oavsett sjukdom och livssituation. Det är faktiskt så att det mesta i livet väljer man själv och man får anpassa efter saker runt omkring...men det är fortfarande ens egna val och ens egna liv som ingen annan människa kan välja åt dig.
Man kan vara svag och inte våga annat än att lyssna på andra men se då till att lyssna på rätt person, dvs den person som får just dig att må bra, den som vill få dig att kämpa vidare, den som gör dig glad och den där du får något tillbaka!
Jag har gått min egen väg länge och kommer fortsätta...jag väljer mitt liv, jag gör vad jag vill med mitt liv, jag har de människor jag vill runt omkring mig, jag stöttar de jag vill stötta...
Jag älskar de jag tycker förtjänar min kärlek...
Jag är stolt över den jag är och över mitt liv, känner glädje för andra och sorg då det drabbar någon nära...
Jag har ingen människa jag är avundsjuk på och det är en skön känsla. Så många människor lever med den lasten, den förtvivlan och den ångesten som äter upp dem invändigt...
Allt jag/vi har i vårt "imperium" har vi skapat för att man vill och törs och man tror på sig själv...
Visst är det så att det inte passar vissa, men jag kan inte göra annat än att skratta åt vissa eländiga människor. Det senaste jag hörde är att jag misshandlar mina hundar, vilket säkert är fruktansvärt sanningsenligt ;)
Jag tänker inte säga varken det ena eller andra, jag kan bara le och känna "stackars bittra människa"...
Och samtidigt så vet jag att ödet kommer att se till att varje individ får vad man förtjänar i slutänden...
Ett tips till alla...
Var rädd om livet och det som är kärt....ordspråket stämmer mer än vad man tänker på...
SOM MAN BÄDDAR FÅR MAN LIGGA...
puss på er och ha en underbar dag...jag ska väl beta av något i inlägget från ovan ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar