God morgon alla nära kära vänner och bloggläsare <3
Har nu äntligen fått lite lugn efter det lilla som varit rörigt nu på morgonen. Vaknade till telefonen och jag fattade inte att det var den so ringde utan trodde det var mitt alarm, jag gjorde det jag ofta gör...snoppade av men upptäckte att det var någon som ville något.
Jag somnade om omgående som en klubbad säl och samma sak händer igen men att jag lyckades svara. Det var ifrån kommunen så vi pratade några ord om det som det handlade om.
Nu är fallet så att jag ställt mig till förfogande för en ungdom som vill vara hos mig och hundarna. självklart finns jag här. Tyvärr han man dock inte dykt upp efter ordning och jag har låtit det bero...
Man har skött att meddela även o det är sent, så en eloge till det.
Det jag känner är att jag gärna hjälper till men då får det faktiskt också bli av...
Samma känsla som min hundgrupp, antingen är det en grupp eller inte...antingen kommer tösen eller inte...
Jag vill inte lägga den energin mentalt som jag gör på att finnas till hands om man sedan inte dyker upp. Det blir nu ett ultimatum på det viset att antingen kör vi oavsett, eller också struntar man i det...det är ett val.
Det är ingen som säger att man måste vara på topp för att kunna utföra det vi ska men det viktiga är närvaro och att man verkligen försöker...
får se hur det fortlöper. Nog om det.
Vaknade med en sjuhelsikes migrän som mer eller mindre tar musten ur mig. Förmodligen bidragande orsak att det blev sent igår och ingen vila alls som jag försökte med.
När jag kom hem från stan med Anton så städade jag upp det värsta. Jag plockade i ordning, dammsög, torkade golv och dammade samt fick ihop flocken igen.
Jag skulle ha satt klockan på 15 minuters snabbvila men det körde ihop sig.
Jag var dödstrött och var ändå tvungen att åka.
På Fiahemmet skulle det ha kommit en tjej som jag skulle ta hand om då hon behöver lite hjälp. Jag hade en första kontakt med henne i torsdags men hon dök nu aldrig upp, inte heller ett ljud att hon var borta.
Jag var ensam med hela nedre delen vilket inte stör mig alls utan tvärtom, men självklart krävs det mer av mig och jag var riktigt trött. Jag gjorde det jag skulle, gnodde av ett varv till och stängde fönstren så att allt var klart inför kvällen så att den so var i karantän slapp att göra något mer än att släcka när det var dax att gå.
Väl hemma så skulle vi ha besök det var min halvsyster och hennes mamma som skulle komma, Även Kalle hörde av sig så jag bjöd in honom till ligan då han bara är och är som en del av familjen. Tyvärr försvinner han lite varje gång i mängden då han blir väldigt tyst men jag hoppas att han hade trevligt ändå.
Jag tyckte i alla fall kvällen var jättetrevlig. Patrik gjorde mat och det var kanon gott, vi pratade om allt mellan himmel och jord...ja som sagt trevligt.
Som jag skrev i rubriken så har jag nu en fruktansvärd morgon! Jag mår skit, är trött, synen flimmrar, huvudet värker, illamåendet är ett faktum och jag känner att jag inte orkar tillvaron just nu.
Alla hundar har jag följt med nu och åter satt ihop. Denna natt har Alice fått vara med mig hela matten och Ebba och Anton har fått sova ihop. Det har funkat bra.
Frågan är varför nu detta då? Jo det finns en baktanke och jag hoppas att jag har rätt men det är nu ett experiment.
Nä nu måste jag avsluta, hämta kaffe och ta ett bloss, se om jag måste lägga mig då jag tagit mina mediciner eller om jag klarar att sätta igång.
Jag skall åter få besök idag men har massor att göra i burspråket så jag kan ha möjlighet att få lite tid över att träffa en annan vän imorgon men det känns svårt nu när jag inte mår bra.
Förmodligen blir jag tvungen att åter skjuta på det till veckan efter...känns inget bra men ibland har nöden ingen lag...
Återkommer under dagen, kanske fler korta...
Tänkte jag skall försöka att lägga det jag normalt skriver i ett på fb i bloggen i stället för där, vi får se hur det blir, jag är ju en fb nörd ...jag älskar verkligen kontakt med mina vänner ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar