Morgonen är grå och trist men mild för årstiden. Daggen är tät som om det har regnat. Sitter nu i puffen i vardagsrummet med datorn i knät framför nyhetsmorgon som står på i bakgrunden.
Min vanliga liga ligger runt om mig där jag sitter så som det brukar vara.
Alla 4 har haft en mysstund vilket hör till morgonrutinen och det är även en form av träning att de skall kunna respektera att bli bortvisad och lämna utrymme till någon annan utan att trycka sig fram och knuffas.
Anton har som tidigare sovit bredvid min säng hela natten och har haft privilegiet att få första mystiden.
Dock trodde han att han kunde välja sin tid när han märkte att jag vaknade och for snabbt upp i sängen och kastade sig på rygg och ålade fram till mig.
Ingen av hundarna får vara i sängen och jag var snabb att tillrättavisa och berätta att det var oönskat att han var där han nu var. ( Jag erkänner att det är mysigt men jag tänker på möbler och städning i längden så därav inga hundar i sängen)
Jag kan även erkänna att Anton inte alls var snabb att lyssna på min tillrättavisning utan låtsades som om han inte alls fattade vad jag menade... ;)
Snabbt reste jag mig och tog ner honom utan att klappa även om det var svårt när han visar en tillgivelse som skär i hjärtat.
Jag klär mig och går ner med Anton och myser där en stund.
Det blir ett par koppar kaffe, Anton får efter en stund gå ut och jag är med en stund. Jag tror inte att han är van att vänta när man öppnar en dörr för han är riktigt snabb att kasta sig ut, gärna även om man står i vägen så det skall ändras direkt.
Här får han backa undan om han är för nära dörren...kontakt...sätta sig ner och vänta (han här inte lärt sig sitt på kommando men snart grejar han det lika bra som de andra) därefter så blir han inbjuden att kliva över tröskeln efter att jag gått först ut.
Detta är något jag gör med alla då jag avskyr när alla bara rusar på och över allt. Anton får nu även lära sig att vänta när maten serveras. Han kanske brukar göra det men det visar han inte här utan han kikar lite frågande på mig och undrar varför jag inte ställer ner maten utan reser mig upp igen om han gör något närmande innan jag har talat om att det är tillåtet.
Igår fick jag ett samtal då jag ombads att göra en insats för en annan människa som jag tycker mycket om och som jag hoppas kunna göra betydelse för så nu skall ett samarbete ta form. Jag kommer att berätta mer om det men inte nu. Det är väldigt färskt och inte organiserat ännu så jag yttrar inte mer.
Igår då hundarna, Anton och Ebba fick vara tillsammans för första gången så var jag ute hela tiden med dem, jag har ju naturligtvis inte ro att bara kika på dem så jag förenade min närvaro med nytta. Jag tog fram rödfärgsburken och fortsatte att måla verandan hos Johanna som jag vill få klart.
Så nu är denna sida klar ....
Även denna är klar. Som ni ser den övre delen är inte målad, den bad jag Johanna att måla åt mig då jag omöjligt kunde ta mig dit pga, min rygg. Stort tack för hjälpen <3
Nu är det bara den vita kanten på bågarna som skall målas för att gå ihop med resten på gården :)
När jag var klar så gick jag in jag var trött som en , jag vet inte vad! Ville lägga mig en liten stund innan Fiahemmet men telefonen ringde och det var från kommunen gällande min hjälp igen så jag var tvungen att ta det. Tiden tickade på och jag fick avbryta samtalet för att kunna ha tid med att kamma mig före jag skulle åka.
Jag anlände som vanligt till 16 och var hemma klockan 19 till dukat bord. Patrik hade varit ute med Anton och Ebba på en promenad när jag kom hem och jag tackar för all extra hjälp jag kan få med hundarna i form av aktivering. Som alla säkert vet så är jag i stort sätt helt ensam med ALLT gällande hundarna. Tro inte att jag klagar...oooh nej men det kan vara skönt med avlastning någon gång ;)
På tal om det så har jag inte tid att skriva mer...har 4 babes som väntar före ett kommunalt möte hemma så det är väl bäst att jag sätter fart så jag hinner dra kammen i huvudet med åtminstone ;)
Ha en underbar dag , puuuuuss :)<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar