God förmiddag alla nära kära vänner och bloggläsare <3
Ska försöka återberätta min fredag, som jag till viss del har förträngt. Ibland är även det ett måste för att orka vidare.
Jag hade haft en skitaktig kväll dagen innan vilket jag aldrig berättade om i förra inlägget för det kändes inte så värst frestande...vilket det inte gör nu heller.
Min kväll var full av besvikelse och inte alls något som jag vill genomgå egentligen. Det är ju lite duster lite då och då mellan människor och denna dag var en sådan. Jag var verkligen fylld med en känsla av att vara helt tom vilket även det gör ont. Det som är lite konstigt är att känslan mellan kärlek och hat är så fruktansvärt hårfin. Det är verkligen läskigt när man känner att det är så påtagligt. Både jag och min man är av samma krut, båda laddade till max om det känns relevant åt alla möjliga håll, tyvärr kan det hända att vi riktar det mot varandra också när vi inte är överens.
Vi är av samma skrot och korn och sluter oss som musslor och visar obehag och en iskall sida med hela kroppen en tid.
Denna gång handlade det om att jag kände mig vansinnigt åsidosatt och nonchalerad. Jag säger inte att det var så utan jag berättar hur jag kände...hur jag upplevde tillvaron.
Jag hade mått sååå fantastiskt bra under onsdagen så det fanns inte ord. Jag ville skrika ut över hela världen hur bra jag mådde men framför allt dela min glädje med min andra hälft....men intresset fanns inte då.
Jag har nog förträngt hur allt började men denna gång handlade det om sport som händer ibland. Gubben fick biljetter till hockey av mig i present vilket han var överlycklig över så det gick ju hem. Vi har varit överens om att han inte skall gå på fredagar och helger om vi inte är överens om det. Vi har även pratat om att jag vill veta i god tid om han ska iväg så jag kan utnyttja den tiden jag med så jag inte gör som jag faktiskt alltid annars gör...sitter och väntar på att han ska komma hem och bara blir sur. Det är tråkigt men det är sant, jag gör det omedvetet om vi inte pratat om ett gemensamt beslut innan. Jag bryr mig inte alls om han far iväg och får göra det när som, även på helger om vi inte har något planerat eller om jag bara får veta i förväg.
Denna gång frågade jag under tisdagen om han tänkte åka på fredag, då försvinner ju hela vår fredagskväll så jag vill gärna veta. Helgerna är även för mig dessutom lättare att försöka träffa någon god vän som jag sällan träffar...jag behöver också tid att planera då jag har 3 hundar att tänka på och alla situationer funkar inte vilket man får acceptera.
Jag fick svaret att man inte visste på tisdagen men när torsdag middag kom så bestämde man sig för att åka på fredagen. I ärlighetens namn blev jag förbannad för att man inte kunnat tala om det tidigare. Fick lite av känslan att jag inte ska göra något utan bara sitta hemma...
Så är det säkert inte men det var så jag kände, känslor kan man tyvärr inte styra över helt och fullt och jag klarade inte det denna gång. Jag hade en misstanke att det kunde bli så här men slog den ur hågen fram till faktum var.
Egentligen är det inget att komma ihop sig över men nu gjorde vi det. Jag fick mitt i allt förfrågan om jag kunde fixa biljetterna och beställa dem eftersom han inte kunde det själv....döm mig...men jag svarade att jag inte hade lust. Jag hade ingen lust på grund av att beslutet kom så sent så enkelt var det. Gubben satte sig i bilen och for iväg och köpte biljetterna då och jag kan säga att det sättet man handlade på gjorde mig vansinnig.
Jag hade på torsdagen lämnat iväg en hund till en god vän ifall detta skulle hända och att de velat låna honom länge...men nu passade det bättre för mig. Jag hade en önskan om att jag kanske kunde ta mina hundar ...de 2 som var hemma och fara iväg till Jenny som vi pratat om så många gånger men det var nu omöjligt. Tiden för att hinna med att prata med varandra var för knapp och hon hade inte tid att prata med mig samt att hon jobbar hela dagarna och har god tid på kvällarna med sina barn.
Alltså sket det sig redan i starten, och jag var såklart irriterad. Jag hade verkligen en skit dag, mådde pest ...mest för att jag kände mig åsidosatt och att mina känslor inte verkade betyda värst, bara man fick sin egen vilja igenom...
Åter igen påminner jag läsarna att detta var hur jag kände, inget annat.
Kalle hörde av sig ex antal gånger och frågade om jag ville med till borgen vilket jag tackade nej till åtskilliga gånger. Han försökte fresta med att vi kunde gärna passera Wasa med men jag hade ingen lust med det heller. Visst är det jäkligt roligt att komma ut men Borgen känns inte riktigt som mitt ställe fortfarande men Wasa frestar desto mer.
Kalle skickade meddelande att han skulle åka förbi och köpa snabbmat och undrade om han fick äta hos oss och självklart fick han det. Jag bad honom även köpa med till oss andra så slapp jag laga mat då jag var på otroligt dåligt humör.
Gubben hade denna dag varit iväg på en motorsågsutbildning och blev sen även därifrån, så han var i stort sätt bara hemma och duschade och for vidare...hann inte ens att äta.
Kalle fortsatte att visa att han verkligen ville att jag skulle följa med, jag hade frågat Johanna om hon ev kunde ta hundarna om jag skulle få ett ryck och det skulle hon. Nu började även hon att tjata att jag skulle åka och följa med Kalle. Hon sa det var så skönt att vara hemma utan någon. Jag var verkligen inte alls upplagd för något alls, tänkte krypa ner på soffan och se en film, kanske snacka lite med vänner på nätet när Kalle åkte.
Klockan sprang iväg...och det blev dax, den var nog 21.20 tror jag och Kalle började röra på sig, men i ultrarapid. Jag kände verkligen hur mycket han ville att jag skulle följa med och jag kände mig verkligen så himla taskig, han hade nu försökt att få med mig hela dagen..
Meeeen va fan då, jag känner hur gärna du vill a jag till Kalle och sa då åt honom att vänta en lite stund till så skulle jag bara byta om.
Hade Patrik hunnit hem så hade jag verkligen inte åkt det kände jag vilket jag talade om för Kalle. Jag svidade om snabbt och så åkte vi till staden, Borgen. Vi var där en stund typ 2 timmar och svängde sedan förbi Wasa. Vi hade trevligt under kvällen, träffade gamla vänner på båda ställena som vi pratade med. Vi blev kvar tills det var slut som det brukar bli, jag somnade i bilen hem som jag brukar göra. Jag var visst svårväckt när jag skulle kliva ur och dessutom hade jag pratat och gått i sömn under natten efter jag kommit hem...så kan det också bli ;)
Hur som så hade Gubben roligt på sitt håll och jag till slut på mitt trots motgångarna, ingen av oss var förtjusta i den andres aktivitet men det pratade vi inte mer om, vi kände det båda.
Så kan det bli, hoppas att det nästa gång är ett bättre utgångsläge och det är jag säker på att det är.
Sådana här saker är ofta sådant man inte berättar om, för att folk inte behöver veta, men jag är säker på att vi alla kan känna igen lite både här och där, vi är trots allt människor hela bunten ;)
Jag kan även meddela att den känslan jag hade då är bortblåst igen, man kan bara inte vara överens över precis allt...man måste även lär sig vissa saker...visa och koma överens.
Lite vanligt hångel på soffan, inte det minsta lust med något alls...förutom att känna kärleken från mina älskade trogna vänner på 4 ben som aldrig någonsin dömer utan visar sina känslor i klarspråk...
Min brorson Hugo kom hit en stund som en frisk fläkt i tillvaron...
Hugo fick hjälpa faster att välja färg, det var nu ganska länge sedan jag tog mig an det lilla extra...
Hade denna dag väldigt gott om egentid.
På återseende gott folk ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar