Godmorgon alla nära kära vänner och bloggläsare <3
För en stund sedan klev jag ur sängen och tog på mig kläderna och gick ner. Hade då legat och glott i taket en god stund och tankarna hade virvlat omkring. Det är så mycket som far omkring och som ska fixas och lösas, det är så mycket i tankar och planer som jag tyvärr inte kan få ihop ännu då fler parter är inblandade...
Jag har nu försökt att skriva i flera dagar men har inte funnit den tiden alls då det har varit fullt upp. Hela huset i mina ögon ser ut som fasiken och jag har inte hunnit med det heller, kontoret väntar och dit har jag inte heller kommit.
Denna vecka har jag varit på hunddagiset mån, tis, ons, Ledig tors och så åter igen på fre...
Jag hade på torsdagen tid hos veterinären i Linköping med Anton igen då han skulle tillbaka och lämnas klockan 7.30 för att sövas för en ny spolning av sina öron. Man hade ju fortfarande inte efter 2ggr daglig tvättning i 3 veckor och spolning tidigare sett hans trumhinnor och om de var intakta eller inte.
Jag och Patrik åkte dit för att lämna honom och åter igen så gillade han inte sin veterinär som har haft honom under besöken. Det räckte med att han hörde hans röst och såg stetoskopet för att visa sitt misstycke denna gång. Veterinären var även denna gång osäker på just rasen vilket märktes tydligt och jag tog fram munkorgen åter igen för att undersökningen skulle kunna flyta smidigt förbi. Anton mullrade en aning då veterinären gjorde närmanden för att tränga sig på honom för att sätta stetoskopet på hans bröst för att lyssna på hjärtljuden.
Det kom sedan in en sköterska för att hämta honom och henne gillade han bättre men hon hade också ett helt annat bemötande mot Anton så jag är inte förvånad alls.
Summan så här långt i min erfarenhet av just rottisar är att av någon anledning så bör en rottis växa upp med män som de får förtroende för i ung ålder för som vuxna om de inte är vana kan utbringa någon form av utmaning eller hot.. Män har ett helt annat sätt att kommunicera än kvinnor och något i mekanismen gör att kvinnor aldrig är något problem!
Jag har erfarit just detta med ganska många i just denna ras som beter sig likadant så jag skulle nog kunna säga rakt ut att män får skärpa sig lite i fallet med rottisar. Bemöt dem inte med en hård sida för att ta makten över dem ...det funkar inte.
En rottis behöver också den mjuka förtroendefulla sida som kvinnor ofta visar sina barn tex. Man vinner ALDRIG ett förtroende hos något genom att vara tuff men utan man får vad man göder. Når jag har mer tid att skriva kan jag förklara vad jag menar.
Och nu ni män som läser detta...jag pekar inte ut någon specifik man och drar heller inte alla över samma kam men i helhet så har vi män och kvinnor olika beteenden och om man bara drar en jätte snabb slutsats så är tilliten mellan rottisar och kvinnor större och lättare än mellan män och rottisar. (formodar att det handlar och en omedveten tyst kamp om makt vilket säkert inte många skulle erkänna) Detta är inte fakta utan hur jag upplever ras och människor i allmänhet.
De starkare raserna med mycket krut är helt enkelt svårare med män men många kvinnor skulle behöva en mans fysiska kraft i många fall....
Nog om det....blev ett litet sidospår här
Vi lämnade Anton och for vidare till Norrköping. Patrik hade tid på ögonkliniken så jag följde med. Som väl var så såg allt bra ut och inga förändringar denna gång...
Vi for vidare till att hämta ut ett presentkort som låg till mig på guldfynd efter en jäkla massa strul med stölden som ägde rum för ett tag sedan efter att vi kom hem.
När vi sedan varit där så for vi hem, Patrik åkte och jobbade medans jag tog mina babes och inväntade att få åka och hämta Anton igen.
Klockan 16 så skulle han hämtas, Johanna var snäll och gjorde mig sällskap. Allt hade gått bra och nu kan man se hans trumhinna vilken är intakt...åååh så skönt. Han är något röd i örat men inte någon svampinfektion eller så utan det ser bra ut.
Det visade sig att han har väldigt djupa örongångar vilket är orsaken till att behndligen har varit svår då det varit väldigt svårt att komma ner. Han ska nu åter dra ner på kortisonet men får fortsätta att tvätta öronen 2 ggr per dag samt nu även få betnovatdroppar i öronen 2 ggr per dag i 10 dagar för att sedan övergå till en gång om dagen ytterliggare i 5-10 dagar efteråt.
Han kommer om allt går vägen vara färdigbehandlad till 1 maj
Man tog även de prover på magen och tarmar som jag bad om vilket svar kommer på i nästa vecka. Man kan nu redan sätta diagnosen kronisk diarré på honom och försöka bemöta problemet härifrån tills vidare. Jag blev hänvisad ett veterinärs foder från Royal Canin som är 10 kg för 911 kr vilket jag köpte med mig hem.
Jag är dock glad att jag försäkrar mina hundar rejält då denna öronresa har kostat ca 18 000 kronor redan.
Nu fortsätter jag att utreda hans mage, men jag blev orolig att det är ärftligt men det var ingen fara berättade veterinären utan detta är något som tillkommer för vem som helst under utvecklingen.
Så summan är att jag och Anton fortsätter att behandla honom ännu några veckor och så hoppas vi att han blir helt nyrenoverad och mår bra.
Förövrigt så är mina planer på mitt projekt som jag är lite hemlig om på g och jag ska nog kunna få första beskedet om det skulle kunna vara möjligt i nästa vecka....
Jag har även fått fler tråkiga nyheter vilket innefattar familj. Min make är sämre och det ser inte alls bra ut i dagsläget och nu åter igen ligger det på mina axlar att få honom frisk via en hälsosam kost. Han fick strikta order att han måste skärpa till sig om jag ska göra mig besväret vilket upptar extremt mycket energi från mig att han då måste ge fan i både kaffebröd och godis som han har mumsat det sista året då han tagit han om sin egen hälsa.
Det är flera prover som visat sämre hälsa och mer insulin och tabletter måste tas.
Jag har nu via apoteket själv forskat i ett preparat som jag nu först provar på mig själv för att se om det fungerar för att sedan även kunna tala med hans nya läkare om det kan vara ett alternativ för honom. Min behandling varar i en månad och jag ska delge er alla vad det är och vilka resultaten är när jag är klar.
För övrigt har jag själv blivit en aning bättre men det är svårt att inse bromsen i tid.
Hmm...vad har mer varit tro. Nja jag är irriterad över att jag inte får hem de rosetter som Anton har från Norge. Det känns förjävligt då det är hans och jag har betalat för både honom och det som tillhör. Jag har ett papper som säger vad han har fått för priser på utställningar men det är inte samma sak.
Det har varit knöl och strul med allt möjligt med NKK och för kvinnan jag köpte honom av så jag har haft ett långt tålamod då jag betalade hela affären på 20 000 kr utan MH, resan till Norge såklart, anmälan och resan till MH, min tid och energi (utan att ens veta om det skulle funka)...
nu har tiden sedan betalningen gått med många månader och ursäkerna har varit många på vägen och jag har sval. Nu har sista också hänt..översvämning i källare och där låg rosetterna. De blev drabbade men jag bad att de skulle skickas ändå.
Man åkte bort för att uträtta egna ärenden men skickade inte detta utan nu har dottern städat källaren och kastat dem sägen man.
Nu blev jag faktiskt riktigt jäkla arg! Hade man gjort hela affären klar från båda håll så hade jag haft dem nu för länge sedan. Jag är bara så korkad som är för snäll och respekterar när det är besvärligt för andra. Jag tycker så vansinnigt mycket om denna kvinna men jag gillar absolut inte just denna bit. Man ska nu kolla om det går att få ut nya via NKK då jag verkligen behöver dem.
Varför är de så viktiga? Jo för att jag kan bara visa ett papper med koder för valpköpare och ev parnings intressenter. De kan inte kunna att kolla upp hans utställningar i Norge själva utan måste kontakta skk vilket kommer vara ett hinder för mig då man sällan gör det besväret. Det som visas på hans reg nr i skk är tyvärr bara det som jag gjort med honom här...alltså mh.
Bara för att han är importerad är han svår att få uppgifter om.
Detta är naturligtvis ett hinder för mig och ett ganska stort. Självklart så har jag om han nu fungerar som jag önskar tänkt att använda honom i avel för andra som har passande tikar som är enligt regelverket i skk men det känns väldigt knöligt bara för dessa satans rosetter och det borde ha varit den enklaste saken att skicka tycker man.
Det känns så kluvet och hjärtat gråter då denna underbara kvinna är mig varmt om hjärtat men efter så mycket knöl och strul med detta som får mig att börja tvivla på om allt verkligen har varit som sägs. Min känsla kanske är fel men hur som så skulle detta aldrig hänt om man skött affären på det vis som man var överens om....så är fakta oavsett känslor.
Jag hoppas dock att det kan lösa sig och jag hoppas även att man har förståelse för in ganska stora irritation (och jag hoppas innerligt att jag har fel)...det förändrar inte min Anton so tur är men mina förutsättningar att visa honom...
Vi människor ser mycket med ögonen eller hur jag ska uttrycka mig....
Annat..........
Massor med avtal ska skrivas, myndigheter kollas, vänner ska träffas, hus och djur ska skötas och familj ska vårdas. Mitt beslut på hunddagiset är snart slut och jag har möte bokat med ABF...
Trädgården är helt upp och ner, fler är sjuka inom familjen och mängder med mer saker står på tröskeln.
Idag väntar 70 års fest på dagen och 40 årsfest på kvällen. Gunn är hundvakt idag till imorgon...ja you name it.
Sedan finns det människor som kan yttra sig att jag har ett så tråkigt liv och att jag då bryr mig i andras...
Jo jo det har jag ju tid med...inte sant. Man kanske borde tänka först och tala sedan? ( Inte första gången det händer ;))
Däremot om jag ser något som jag tycker är fel så säger jag till men det passar inte....
'tänk att man inte bara kan ta den kritik man bäddar för....människan är det märkligaste däggdjur i många lägen fortfarande.
Hur det än är så är det inget jag lägger vikt på, åter igen har jag inte tid med massa fjoll, man har bara ett liv och det är viktigt att leva fullt ut och göra det bästa av...det går liksom inte i repris
Ha en underbar dag alla <3<3<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar