Har nu gått en trappa upp och bäddat ner mig i sängen och har som många gånger tidigare datorn i knät för att kunna skriva några rader om det som varit i den senaste tiden.
Igår så var jag som vanligt på hunddagiset och hade lika trevligt som jag brukar. Jag har väldigt trevliga arbetskamrater och trivs med tillvaron där. Det tar aldrig emot alls och jag tittar heller aldrig på klockan utan tiden bara försvinner på något vis. Det är så dagarna på en arbetsplats skall flyta på.
Jag åkte hem igår och tog hundarna en sväng och stupade sedan en stund på soffan. Jag hade planerat att ta tag i mer av mitt skapande av hemsidan under kvällen, Johanna var snäll och lagade mat så jag fick vila en stund för att ladda upp hjärncellerna för nya tag i text och funderingar. Nu börjat det att bli tight om tid åter igen.
Jag fick efter några meddelanden bekräftelse på att jag skulle varsko arbetsförmedlingen om mina planer som jag har i bakhuvudet, de som gnager, de som bankar...
Eftersom jag under tisdagen skall ha ett möte på ABF så ville jag denna gång kunna känna att jag hade full koll och jag skynda mig så mycket jag bara förmådde för att hinna så långt som bara var möjligt för att jag ville vara förberedd med vad jag tänkte visa arbetsförmedlingen.
Det blev en väldigt sen kväll vilket inte är helt främmande då jag vill försöka att få saker gjort på kvällarna.
Jag var verkligen trött när jag skulle upp i morse.
Något annat hände även igår som gjorde mig väldigt glad, jag fick nu under måndagskvällen ett brev i lådan.
Här slocknade mitt ljus igår kväll så jag fortsätter att skriva klart under onsdag morgon....Onsdag morgon.....
Efter en natts sömn som råkade infinna sig utan att jag var klar så är jag åter vaken och med datorn i knät. Denna gång ska jag i alla fall skriva klart ;)
Jag fick som jag sa ett brev på posten igår och jag var så glad som inte går att beskriva. Det var Antons förra ägare som nu skickat hans rosetter från Norge. Jag ber hemskt mycket om ursäkt att jag faktiskt börjat tvivla på att jag skulle få hem dem då det både tagit tid och varit strul. Jag skrev sist att denna kvinna ligger mig varmt om hjärtat och det är så det är, så jag är vansinnigt glad att jag hade fel.
Om du läser detta så hoppas jag att du förstår och att jag är glad över att jag äntligen har något att rent konkret nu kan visa upp...TACK verkligen. Jag tror i och för sig att många med mig hade börjat tvivla med men jag kan också erkänna att jag har fel. Jag hade nu fel vilket jag är glad för.
Nu pryder Antons priser min tavla tillsammans med Alice redan uppsatta priser hon fått under hösten 2015. En fröjd för ögat och en obeskrivlig känsla var gång jag ser den.
JA i och med detta så blev det ännu en vansinnigt glad överraskning till igår...
Nu ska vi se..tappade bort mig lite...
Måndag- ett besked i positiv anda att jag skulle kläcka min nöt för arbetsförmedlingen. Dock är det inte klart men det ska gå att lösa var beskedet...
Tisdag- jag kläckte nöten för arbetsförmedlingen till min nya handläggare som var både chockad och mäkta imponerad över vad jag hade att säga och för den drivkraft som jag har vilket hon inte räknat med. Det var kul att se. Det fanns liksom ingen broms och jag hann ändå inte visa något av vad jag hade förberett för mötet....tiden rusade iväg och hon fick nu massor av arbete att ta tag i även hon.
Vi pratade även om min plats på hunddagiset och jag kommer att få förlängt den tid som går vilket både jag och Föreståndaren är nöjda med men sedan är den tiden för mig över.
Även mina efterlängtade priser på Anton kom ju denna dag så 2 stora positiva steg i rätt riktning...äntligen!
idag är det onsdag och jag har åter besked att vänta under dagen. Jag ska först bege mig ner till däckservice för att sula om min bil till sommardäck vilket jag inte fått tid till förrän nu då det varit fullt och mina däck ligger på hans däckhotell och väntar.
Jag är just nu sprudlande glad och ser inga hinder, det är bara svårt att veta i vilken ände jag ska börja. Denna gång måste jag nog ta ett steg tillbaka först innan jag går vidare. Jag måste ta tag i mitt hus som jag inte trivs med just nu, jag vill ha en ren och fräsch tillvaro runt om för att må bra och sedan är det all post och alla räkningar att ta tag i. När det är klart måste jag fortsätta med kontoret. Självklart har jag mina hundar också såklart i detta och Anton behandlas fortfarande 2 ggr om dagen för sina öron.
Nu önskar vi båda att denna tid vore över men vi är inte där ännu och det dröjer fortfarande en tid. När denna vecka är slut så är en del av behandlingen slut och en annan del är nedtrappad så det går åt rätt håll. Nu är killen en super pigg och glad rottis igen med en fart och fläkt och så jätte mammig i mig vilket kan vara lite knöligt ibland. Jag älskar dem alla och ibland kan jag önska att de kunde släppa mig lite men så är inte fallet de vill alla 4 vara där jag är, det är jag som ska behandla och vårda osv osv...och självklart finns jag alltid för dem. Jag hinner dock inte alltid med vänner eller andra sysslor men man får ta mig som jag är. Utan hund skulle mycket i själen vara tomt...ett rent faktum.
Nu sak jag ta mig i kragen, ska fixa till mig med en dusch efter att jag har gett hundarna sitt morgonbestyr för att sedan möta dagen.
Jag hoppas att jag blir klar så fort som möjligt då jag är sjukt sugen på att börja snygga till utomhus i det vackra vädret. När jag har fint omkring mig mår jag bara såååå jäkla bra och jag får mer och mer ork att göra mer och mer saker...det är som en drog!
Nog om allt för en stund, nu ropar min gamla gubbe på lite uppmärksamhet så nu börjar de 4 benta vakna.
Ha en bra dag så återkommer jag mer mer vartefter...kanske avslöjar jag lite snart ;)
Puss...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar