Ligger nu i sängen och funderar. ..
Kanske är jag mogen nog att berätta? Mitt liv har inte direkt varit en dans på rosor. Människor har suttit vid sidan om och avundats mitt liv...det jag har och vem jag är. Vägen hit har inte direkt varit varken rak eller enkel. Några vet några botar ur mitt förflutna men oj så långt ifrån en bråkdel. Kanske bör jag inte alls skriva något alls...kanske bör jag fortsätta att hålla käften. Jag har nu länge berättat vem jag är..och vad jag gör med mitt liv. En del känslor för dagen men knappt något från svunnen tid....
Skulle någon verkligen vilja veta? Kanske är det korkat? Varför ska jag berätta....det ändrar inte vem jag är idag...
Hur uppfattas jag idag? Vem är jag för dig? Varför finns intresse att läsa vad jag gör och vad jag känner och hur jag kämpar för bättre tider?
Delger emler tillför jag något till någon som är av värde? Är det någon som känner igen sig i något? Borde jag bara fortsätta leva med allt bakom? Har jag kommit igenom allt innerst inne...eller finns det obearbetade saker långt in i själen som jag stängt av?
Borde jag berättat för länge sedan?
Jag valde min väg en gång i tiden...den som jag pratat med genom åren har lämnat jordelivet för nu exakt på dagen 5 1/2 år sedan....det var min älskade farmor. Det var den människa som visste vem jag varit i hela mitt liv...den som gråtit i mitt ställe när jag sopat saker under mattan och förträngt...den som alltid fanns där som en fast punkt. Med åren så blev det ombytta roller...jag blev äldre och hon med. Hon hade då ingen annan som hon alltid kunde räkna med förutom mig.
Hon var allas farmor..bland mina vänner...min brors vänner...grannar...ja faktiskt överallt. De flesta visste inte ens hennes namn...hon var ju farmor.
Farmor sa en gång att jag skulle skiva en bok. ..skriva noveller och börja tjäna pengar på min skrift...hon sa alltid att jag var så duktig.
Vem har jag idag? Har bakgrunden format mig till den jag är idag???!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar