Summa sidvisningar

måndag 12 januari 2015

Vägra sluta kämpa?!

Godkväll alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Ligger nu i sängen och har tv:n på i bakgrunden....samlar krafter fortfarande. Klev upp ganska tidigt i morse,  då jag kände kvoten av sömn var fylld. Gjorde mig redo för dagen mentalt men var inte riktigt där i praktiken. Johanna kom in till mig och bad om skjuts till bussen då hennes bil var igenfrusen. Det blev bråttom...jag startade upp bilen och vi hjälptes åt att skrapa rutorna.
Jag hann ganska perfekt i tid ner med henne och det var jag tacksam för.  Åkte direkt hem igen. När jag kom hem möttes jag av 3 underbara babes som inte ens fattat att jag hade varit borta en stund. Jag tröck igång en kaffe och tände en brasa igen...
Vi mös en stund innan jag serverade deras frukost och släppte sedan ut dem för en morgon kiss.
Startade straxt därefter med en maskin tvätt. ..mina gardiner ...känns fantastiskt. Jag hade som vanligt intagit mina mediciner vilka behövs för att kunna röra mig...
Var på ett super humör och smärtfri....Underbart!   Skrev några inlägg på facebook. Jag hoppades på att kunna dela lite glädje av det rus jag hade.
Jag tog mig an köket. Disken plockades ur maskinen och fylldes igen.
Gardinerna som nu var tvättade hängs upp i köket...alla ytor tvättas. Såklart så sattes musiken igång. Allt gick som en dans...
När jag var klar med köket  så tog jag med Alice ut på ett nytt träningspass där fokus fortsätter med kontaktövningar.
Det funkar ganska bra.... 
En bil stannar...det är Micke som vill ha kaffe.
Han fick vänta lite tills jag var klar i mitt arbete med hunden. Jag vägrar avbryta nu när jag äntligen kommit igång och gör framsteg. Hon drar inte som en tok nu...men långt ifrån perfekt...släpper jag henne kommer hon när hon har lust så vi har fortfarande enormt mycket att jobba med. När jag gick hemifrån tjöt Ebba så det skar i hjärtat :-(. Klart hon kan få följa med men när vi tränar måste jag ha full fokus på bara Alice...misstag och okoncentration funkar inte alls då är vi tillbaka på ruta 1.
När jag avslutat mina övningar efter 50 min idag så fikade jag och Micke. Pratade om allt mellan himmel och jord som vanligt...jätte trevligt.  Ca 30 min innan han skulle åka så började kroppen säga ifrån...
Jag orkade inte längre...blev extremt trött. Kunde nästan inte vara vaken längre utan bad om ursäkt för min trötta själ. Han vet hur jag mår och tar inte illa upp...det är inte första gången. Det är dock sjukt påfrestande! Jag är en glädjefylld person som älskar livet och dess erbjudanden. Vill vara en aktiv själ och verkligen leva och sprida glädje där jag är...men jag orkar inte alltid...kroppen sviker.
När Micke väl åkte så var det dax för de andra i familjen att komma hem. Jag var då så trött och hade så ont så jag hade kunnat fälla några tårar..ville bara sova.
När jag slumrade till så röcks det tag i handtaget och friden var slut.  Patrik kom först helt oförsiktig och slamrade och började vissla...Johanna såg att något var på tok. Patrik började tjattra om vad jag tänkt laga för mat och just då kände jag bara avsky. Avsky för den oförståelse...den respektlöshet jag just då kände...jag mådde bara så fruktansvärt dåligt.  Illamåendet kom fort...och huvudet kändes helt plötsligt som om det skulle explodera. Kunde inte sova...
Johanna hämtade 2 sumatriptan mot min migrän och en extra depåtablett mot min ryggsmärta...
En stund senare gav jag upp...gick upp och lade mig. Satte klockan på 50 minuter. ..frös som en tok men somnade omgående.
När jag sedan vaknade var jag fortfarande helt slut...orkade inte röra mig..men ville.
Efter en stund tog jag fart och reste på mig. Migränen och den värsta smärtan var nu borta.  Gick ner.
På undervåningen blev hundarna jätte glada att se matte men husse sov som en stock. Han låg på den enda sidan i soffan som jag kan sitta så jag återvände till sängen ca 1 timma och satt med ryggen i sittläge. Började då skriva i bloggen. Det tog några minuter så blev jag rasande trött igen. ..ögonen föll ihop i ett.
Jag vägrade somna eftersom jag vet att jag får en helt vaken natt då.
Tog mig i kragen och gick ner...Patrik sov fortfarande. ..
Tog ut hundarna och gick sedan upp och tog en dusch...en välbehövlig men inte skön!
Vår jäkla blandare har pajat så det finns inte varmvatten efter ordning...skulle vilja stå och bara njuta av värmen som sprider en skön känsla över ryggen. Brukar annars luta mig framåt och låta strålarna massera ryggslutet med hetta...men den tiden är förbi sorgligt nog. Kan veller inte ta hjälp av poolen då Patrik ska tömma den för vattnet hade nu blivit ofräscht men det har inte blivit av...så jag gör som sist väntar och hoppas.
Nu har jag vaknat till och känner mig något sånär pigg och fräsch igen...så lite hoppas jag att jag tar mig igenom före jag säger godnatt.
Nu tar jag det bara lugnt en stund med en kopp kaffe framför tv:n

Önskar er alla en trevlig kväll...puss

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar