Har nu satt mig en stund med datorn för att passa på att skriva lite medans golven torkar i groventén, köket och matrummet. Ska sedan ta vardagsrummet men just nu har jag 4 hundar utspridda på golvet så därför väntar jag en stund.
Dagen har varit av god karaktär som väl är. Faktiskt ett par dagar nu som jag inte känt så värst av hur jag haft det sista tiden vilket känns riktigt bra. Visst varje dag bjuder på migrän men har lyckats häva det bra, nu är det dock jobbigt men vet inte om jag lyckas, jag hoppas det, men nu är jag trött, har druckit dåligt och är stel och trött i kroppen så jag får väl skylla mig lite själv.
Denna dag klagar jag dock inte på ändå, har haft en kalas dag trots några störningar. Började min vanliga runda imorse med alla mina babes, det tar ju en stund innan alla 4 har fått varit ute och fått sin mat. Även jag som de flesta vet tar en fasligt lång tid på mig innan jag är redo för dagen. På förmiddagen så kom Gunnsan och Paul hit, de hade tagit med sig Johanna från Norrköping där hon varit kvar hos en kompis då de har haft en kväll med flera kompisar för en trevlig träff. Gunn och Paul är som alltid, världens underbaraste människor. De kom hit för att önska god jul och hade med sig långt mer än vad jag kan känna är rätt. De hade en vansinnigt vacker blomgrupp till Familjen och ett varsitt paket till hundarna samt paket till Johanna. Visst blir man ruskigt glad :) men jösses vad jag har svårt att inte få dåligt samvete när någon uppvaktar och kostar på saker åt mig. Jag vet inte varför men för mig är det inte viktigt, tror jag har fått nog för länge sedan av känslan av tvång som yngre då man varit van vid att prylar var viktiga. Man var alltid tvungen att köpa massa saker till varandra på jul och i presenter. Jag har lagt av med detta helt...köper bara saker när jag vill och till vem jag vill. Skiter fullständigt i vilken dag det är, om det är jul eller födelsedagar eller en helt vanlig dag som vilken som helst. Hittar jag något som jag känner någon jag bryr mig om ska ha så köper jag det om jag vill. Jag bryr mig inte heller vems paket eller pryl som är dyrast eller billigast, jag köper precis vad jag känner för. Jag har haft detta jävla bytande av paket och pengar stått mig långt upp i halsen och det betyder faktiskt inte ett skit om inte känslan finns! Och om den finns bakom det känner man verkligen.
Idag blev jag jätte glad, kan inte säga annat än att jag tycker det är onödigt att kasta ut pengar på mig men jag vet ju hur jag själv är....vill jag så gör jag och det var just därför jag blev så glad. Alla vet hur jag känner och alla vet att jag är jätte dålig på att inte skämmas när jag får något, eller jag har fortfarande svårt att fokusera på att hur man ska beté sig när man är uppskattad. Detta är något som sitter kvar i själen från en otroligt låååång tid tillbaka.
Detta fick mig just att tänka på när jag och Patrik gifte oss, när vi hade lysning i Söderköping före vårt bröllop. Hela hans släkt kom gående längs Munkbrogatan mot logen Vidar där vi hade vår tillställning, sjungandes med Örjan, Patriks bror i täten som spelade gitarr och tog ton för skaran som bar en stor dubbelbjörk som restes för oss vid ingången...
Det var iallra högsta grad ett sådant tillfälle som kommer att sitta i mitt minne tills den dagen jag dör, det var så vackert men samtidigt så skrämmande! Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, inte heller hur man skulle beté sig, hur kan det vara möjligt....
Att så många uppvaktade oss på det viset??? Visserligen var det ju inte min släkt för något sådant skulle aldrig hända...men detta var helt annorlunda, det var inte bara för Patrik utan även för mig...för vår kärlek till varandra!
En helt magisk dag....ingen kan ana hur jag kände...aldrig någonsin...
Idag fanns lite av känslan där med men inte på det viset men ändå.. Jag är en person som inte är van från unga år att någon faktiskt bryr sig....då menar jag om mig, som individ....men det är ibland som bortblåst. Denna gång var det Familjen Olofsson som bjöd på sin uppskattning genom en blomma, en riktigt vacker sådan. De vet har jag tänker och resonerar men denna kom bara för att de vill, inte för att de känner ett tvång...
Det är sådana tillfällen som jag blir sååå himla glad! Man känner samhörighet, att man är lika och älskar på samma villkor, det är bara individen som räknas inte priset....
Tack snälla rara fam Olofsson för allt, jag är glad att ni finns i mitt liv, trist att det inte funnits mycket till kontakt på så många år tidigare men nu kommer vi nog aldrig att tappa det vi har igen. Gunn och jag har alltid stått nära, hon har varit en lätt människa att ty sig till förr och nu är vi nog på samma plan. vi lever olika men skrattar åt samma saker, blir irriterade på ungefär samma saker osv.
Oj, nu halkade jag ur spåret lite en stund... hur som så har det varit riktigt trevligt idag, vi har fikat gó fika idag när de kom hit. Gunnsan hade som vanligt mummaprylar med sig som jag absolut behöver....eller inte, massa goda wienerbröd och även bullar (med mormors hosta i) som var goda serverades.
Vi pratade, skrattade, kom ifatt lite med varandra igen. De blev kvar några timmar. När de tackade för sig och åkt så städade jag poolrummet. Jag spolade golvet, plockade undan , torkade av här och där. Innan jag var klar så hade jag ett nytt meddelande på telefonen att nytt besök skulle komma, denna gång Micke...
Vi pratade om allt mellan himmel och jord....en trevlig stund. Efter mycket snack och att fått skratta flertal gånger. Som vanligt var det även här timmar av välbehag. Under nattkröken har jag nu grejat lite till, jag har lyckats dammsugit, tvättat golv, tagit hand om all disk...så skönt att vakna till. Nu är jag jättetrött, så tror jag avslutar här....
Det funkar inte att skriva mer nu då jag somnar i ett...
Natti alla goa
Fina blomman
Paketöppning
Ett bra avslut på en bra dag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar