Telefonsamtal från det förflutna....

Godkväll alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Tänka sig man kan bli en aning chockad fortfarande. Förra helgen så fick jag kvitto på att tiden ger svar och att man inte ska försöka att ställa sig in hos någon. Jag har levt mitt liv på det vis som jag trott djupt på varit bäst. Visst har man tagit snesteg..gjort bort sig som alla andra...jag är människa jag med och tänker inte sticka under stolen att jag inte är perfekt. ..vem är det?
I lördags satt jag på kontoret och drog ut min blogg på papper. Varför? Jo för bloggen är i första hand till för mig själv...jag skriver den som en dagbok men eftersom det är ganska många som vill veta så släpper jag den på bloggen.
När jag satt på kontoret och precis hade skrivit ut bloggen så ringde telefonen...det var ett obekant telefonnummer som kom upp i displayen. Jag tröck på svara knappen och svarade som vanligt med mitt namn..

I andra änden gjorde sig en kvinna hörd som frågade om jag var den Carola som hon sökte...jag blev lite ställd...det ringer ju alla möjliga människor från alla håll så jag avvaktade.  Kvinnan presenterar sig och frågar om jag minns henne vilket jag gör som om det vore igår.
Hela situationen kändes ganska olustig och jag svarade nog lite med taggarna utåt.
Det var en kvinna från mitt förflutna som ringde mig efter 23 år. En kvinna som en gång i tiden stod mig nära...som senare efter andra omständigheter hotade mig att ta mitt liv. Jag minns orden och upplevelsen som igår. Jag var bara 15 år då.
Anledningen till hotet var vag information och djupa känslor. Man trodde att jag skadat en familjemedlem men den information som för 23 år sedan saknades, fick kvinnan denna dag veta. Jag hade inget med familjemedlemens tragiska situation att göra...jag var oskyldig, men som det alltid varit så är jag en enkel själ att alltid skylla på. Allt är alltid mitt fel. När det går snett för någon så är jag orsaken osv..osv..listan på dessa anklagelser är extremt lång men vilka jag är skyldig till, det är nog svårare att svara på, och ska jag vara ärlig så bryr jag mig inte....det tillhör det jag för länge sedan lagt bakom mig även om mina minnen från svunnen tid känns som igår.
Denna kvinna ringer denna gång till mig av en chockade anledning....
Man talar om att man förstår mig...att jag är en fantastisk människa..att jag är stark och att man trott jag varit ett as från annans mun. Att hon haft fel och att hon läst min blogg.
Ja herregud hur skulle någon veta? Jag är inte den som skriker ut att folk ska tycka synd om mig eller så är jag inte heller av den kvaliteten att jag kastar skit omkring mig även om jag skulle kunna kasta hur mycket som helst.
Vill man verkligen veta allt som läsare, vad andra varit utsatta för? Andras tragiska upplevelser andras svek....ja ni förstår. Jag har valt att hålla tyst och låta tiden gör sitt...låta många personer få visa sitt äkta jag...visa att man är vad man sagt och att resten visar sig....
Jag blev erbjuden att bli dennes vän men svarade knappt då mina misstakar finns i bakhuvudet....känns så konstigt allt ihopa. Jag avböjde erbjudande och svarade att jag inte var redo och att jag inte visste om jag kommer att bli det...denna kvinna hör som sagt till mitt förflutna. .en tid i mitt liv jag önskar gick att radera...en tid som har satt sina spår i djupa sår på olika vis...

Sammanfattningsvis så känns det underbart att få höra de ord jag fick...att andra människor själva sett och hört utan att jag sagt något alls....

Tack för sunt förnuft :-)