God förmiddag igen alla nära kära vänner och bloggläsare <3
Nu tänkte jag ta ifatt en av mina viktigaste dagar av mitt liv där jag står idag. Det är dagen så jag ska iväg på mitt MH med Alice som har varit ett helvete att få till. Som de flesta vet som hängt med tidigare så är det nu eller aldrig som gäller efter allt helvete med att bli skickad åt alla håll från Norrköping till Gamleby , till Norrköping, till Mjölby, till Finspång och därefter blev jag så förbannad att jag sökte mig till Schäferklubben i Varberg 40 mil bort!
Det är en stor avgörande dag för vad som komma skall med min lilla tjej. Eftersom hon är av bruksras så är det krav på att göra ett Mh. Allt detta har jag tidigare berättat så ni är välkomna att läsa det jag tidigare har skrivit.
Denna morgon var ingen vanlig morgon...jag var trött som en tok. Jag hade inte kunnat sovit mer än max 3 timmar och då jag senast tittade på klockan var den 02.30 vilket inte är en hit när man ska åka så långt med viktiga aktiviteter.
Min kusin Fredrik (Bubben) som var anmäld som förare på henne efter allt arbete skulle gå med henne och var kvar här över natten. Varför han skulle gå var av den enkla anledningen att han ville och är dessutom så lugn och rörlig vilket jag säkerligen inte är. För det första är risken att jag blir lite nervös eftersom mycket står på spel och det kan spegla av sig vilket är onödigt och så när man ska kampa och leka vill inte min kropp när och hur som helst på kommando så eftersom han erbjöd sig så var han välkommen att ta henne. Nu ska ni inte tro att vem som helst skulle vara betrodd med detta uppdra ...oooh nej det finns bara Bubben, och arbetet för en trygghet där har varit enormt.
Han har funnits för henne i mycket, han har haft henne i för henne stressade situationer och knutit enorma band så det är absolut inte vem som helst. Jag kan rakt ut säga att jag inte ens skulle sätta mina andra familjemedlemmar där även att vi bor ihop...då kanske ni förstår tyngden av den kontakt som finns mellan min tik och min kusin.
Vi startade vår resa hemifrån vid 7.30 på morgonen och Alice skulle starta kl. 14.40.
Vi åkte och hade en trevlig färd med vackert väder och det var väldigt trevligt att ha Fredrik med oss. Han brukar sällan vara iväg och han verkade tycka att det var riktigt trevligt trots att det var en tidig morgon och att bilfärd inte är det roligaste.
Han är riktigt duktig med mina hundar och självklart Atlas och vi pratar ofta om att vi beundrar hans intresse. Om jag fick välja en partner i mitt arbete med mina hundar så är han min självklara själ, han är bara så underbar. Han är alltid tacksam, artig, trevlig att samarbeta med, är med på i stort sätt allt även om det är läskigt...ja han är perfekt!
Vi ska heller inte tala om vilket stöd han är utan att ens veta om det om jag inte säger det om och om igen. Jag tror nog att han har sträckt på sig nu och förstått hur viktig han är för många och tycker det känns både bra och skönt även om han är lite blyg ibland och tycker säkert att jag är lite jobbig som skryter över honom...men det skiter jag i. Bra människor förtjänar att visas upp! De ska inte sitta i garderoben utan de skall vara en tillgång för det som faller sig så naturligt så som vår relation...
Kusse tackar ännu en gång Bubben , jag vet ju att du läser så sug i dig åter igen! <3
Vi stannade till vid Braehus och jag bjöd så klart på lite frukost, vi satt där en stund och beskådade utsikten innan vi gick vidare till bilen..
tog ut Alice och gick vidare för en rund vid ruinen..
Här är nu mina nära kära älskade monster ;) de är nog lika farliga båda två hahaha...men oj vad skenet bedrar ;)
Bubben har Alice hela tiden och hon tycker det är ruskigt spännande och följer snällt med även om det är en konstig miljö och Bubben skrämmer henne lite som han brukar. Varför skrämma kanske man undrar...jo bara för att man som hund inte skall tassa på tå och få jobbiga upplevelser av allt som är främmande utan att det är en naturlig vana och inget annat. Alice har under sin tidigare uppväxt varit i ganska skyddad verkstad så att säga och haft det väldigt lugnt och fritt på landet av olika anledningar och vi har då inte tyvärr kunnat utsätta henne för alla vardagliga saker på grund av mitt hälsotillstånd. Men det är aldrig försent, det kräver dock mer engagemang från föraren för att lyckas att komma ifatt tiden..
Utsikten från ruinen är enorm..
och självklart vill även Alice kolla in hur det ser ut..
Resan fortsätter och några av oss är tröttare än andra. Jag passade på att fota kusse när han sov och det första han säger när han vaknar är...
-Vad har du gjort!!!! när han hittar denna söta bild på fb hahaha...visst måste man busa lite med. Det hade inte hänt om han var medgörlig någon gång på foton men han gömmer sig så bra nästan var gång.
Vi stannar och lunchar på en pizzeria på vägen, som jag också självklart bjuder på då det är mitt upptåg som min make och kusin ställer upp på...
Vi gjorde testet i Varberg som var tänkt men det berättar jag inte om nu utan tar det eventuellt senare.
Klockan tickar iväg och här har vi åter nått Jönköping på väg hem..
Vi stannar på Eat Italiano Asian i Mjölby där vi var en annan gång som Bubben gillade skarpt. Det är en buffé av väldigt blandad karaktär och riktigt gott. Vi äter oss mätta och skrattar som galningar åt både det ena och det andra, vi är hela bunten helt slut. Alice har varit ute ut bilen åtskilliga gånger under både dit och hemfärd så jag tror nästan hon tittar tillbaka dit igen om hon vill ;)
Vi avslutar med mjukglass som även det ingår i buffén. Patrik som är ett glassmonster och alddrig skäms för något skickas oftast fram att hämta saker men denna gång erbjöd han sig att hämta "lite" till till Bubben och denna var vad han kom tillbaka med ;)
Man kan ju bygga på höjd??? hahaha...
Som sagt många härliga skratt blev det under resan innan vi var hemma.
Efter vi ätit så tog jag förarstolen och de andra sov under tiden på vägen hem. Kanske var det tur. Patrik hade kört resten av resan och sovit dåligt han med så han behövde den stunden. När vi kom hem så var Gunn och Paul hos oss för att ta hem Bubben så vi pratade lite innan de for. Deras bil verkade inte så värst när de skulle åka hem så vi visste knappt om vi skulle lägga oss eller ej , då vi befarade att den inte skulle hålla hem.
Vi lade oss efter att vi sett att de kommit iväg men kläderna var av ca 5 minuter då ringer telefonen. Det är tyvärr ett faktum att åka iväg och bogsera hem dem till Norrköping. Vi hoppar i kläderna och åker. De står på andra sidan bron och Bubben och Atlas tar plats i vår bil...
När de väl är hemma så åker vi hem och når vår säng och somnar bums.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar