Godnatt alla nära kära vänner och bloggläsare <3
Eftersom jag inte kan sova ännu så kan jag fortsätta att berätta om hur helgen har varit. Idag är det tisdag och klockan är nu 02,22 och jag hoppas på några timmars sömn föra denna dag drar igång då det är lite körigt med alla saker som skall fylla mitt schema. Denna kommande dag skall jag och Fredrik åter träffa Gill som hjälper oss att utställningsträna inför den internationella utställningen i Växjö den siste...
Imorgon blir en hel del ny info att ta in så jag hoppas att huvudet är med.
Ligger just nu i sängen och har tv:n på i bakgrunden men jag varken tittar eller lyssnar utan försöker att koncentrera mig på att få ner några rader.
Min lördag började med att jag sov ganska länge men for upp då jag fick veta vad klockan var. Kände mig just då väldigt stressad men det är för att det tar lång tid att komma i form med kroppen.
När klockan var runt 11.00 så åkte vi bort till Solberga till Fam Brage för att försöka att hjälpa dem med sin hund igen, denna gång fick Ebba följa med som terapihund...
Vi tog först Liza själva en stund , snart nog hämtade vi Ebba som hade suttit i bilen en stund under tiden. Ägaren berättade innan att Liza kommer att bli helt rabiat av att få se en annan hund och kommer att bära sig crazy åt.
Eftersom in Ebba inte tolererar dessa beteenden utan vill tala om vart skåpet ska stå och kan då dra i tuff kraft så tog jag som vanligt det säkra före det osäkra och tog på henne en halti då jag har lättare att kontrollera dragtrycket då jag har problem med ryggen.
Patrik och Liza väntar medans jag tar ut Ebba ur bilen. Hon vill ha lite bråttom då det även är spännande med kalkoner som springer fritt på tomten men beordras att endast en lugn attityd tillåter henne att komma ur bilen.
Det tar några kommandon men bara ca 30 sekunder.
När Ebba kommer ur bilen ....vad händer???
Liza säger inte ett ljud! Hon gör inga utfall!! Hon tittar lite osäkert men inget mer, lägger öronen strukna bakåt i underläge och följer med när Patrik går. Vi går sida vid sida en stund, det handlar om minuter bara då energin är bra i starten.
Jag övertar lilla Liza från Patrik och har dessa båda nu på varsin sida av mina ben ,,,inga munkorgar, inget gnabb, inget försök till något mer än att behaga på promenaden....
Ägaren tror inte sina ögon när vi kommer tillbaka. Vi tar nu med denne på en sväng så hon får se med egna ögon hur vi ska promenera och när jag korrigerar beteenden som jag inte önskar under promenaden.
Väl tillbaka igen så får Ebba hoppa in i bilen och vi tar en sväng till då ägaren själv skall kontrollera sin hund.
Det funkar bra med några små tillrättavisningar och då till största delen att gå långsamt och slappna av,,,,
Vi beslutar oss för att gå förbi grannen där det finns spår av dåliga upplevelser då de har en egen hund och de båda vill göra köttfärs av varandra...
Vi har tur...precis i det ögonblicket vi kommer så befinner sig hunden utanför och en explosion tar fart.
De båda hundarna är hel galna, ägaren so håller i kopplet blir både nervös och rädd och kan inte hantera situationen så jag tar snabbt kopplet och tar med mig Liza som vill hugga och springa baklänges åt andra hållet.
När jag snart får lite kontakt så vänder vi...hon visar direkt aggressivitet och spänning i den riktningen som den andra hunden varit. spetsar öronen och drar i kopplet samt är spänd i hela kroppen...
Jag visar att det inte är ok och vänder igen och försöker få kontakt vilket inte är jätte lätt så klart. Man vet inte heller om jag kommer få en käft i benet just i denna situation då Liza är okontaktbar.
Vi vänder om igen och det går ganska bra, hon är lite lugnare men när vi närmar oss mer så ändras inställningen igen...
Jag fortsätter fram och tillbaka tills att hon lugnar sig men vid ett tillfälle tror jag att hon skulle knipa mig i ryggen om jag inte varit uppmärksam...men situationen var under kontroll.
Mitt mål var att jag skulle se till att ändra denna erfarenhet och just denna situation till något bra...hon ska kunna gå lugnt förbi grannen utan att bli tokig och inte ens upphetsad.
Det tar en stund men slutligen går hon som jag vill förbi huset och ägaren är helt förvånad!
Väl tillbaka igen så överlämnas hunden till ägaren, en lektion om hur jag vill att det fungerar hemma om jag skall kunna hjälpa till och sedan var vi tvungna att bege oss vidare då vi hade ett kalas att passa tiden till i Viken...
Jag lovade att skriva ner punkter som är viktiga om jag ska kunna hjälpa hunden och familjen, och eftersom de har 2 hundar så skall de båda dras över samma kam med uppfostran, tyvärr regerar båda i hemmet idag...
Så här tillbringade vi vår lördagförmiddag trots att vi inte hinner att göra något i vår egen familj och att det är ett fullt schema hela tiden.
Men att hjälpa en vän som har en ohållbar situation i hemmet där varken hundar eller barn och vuxna mår bra är för mig ett måste om ingen annan kan hjälpa till. Jag visar och ger instrumenten och kräver i gengäld att man fullföljer detta till fullo så inte min tid är slösad, men jag tränar inte vännens hund. Det måste de göra själva...och HELA familjen måste hjälpas åt annars avsäger jag mig att hjälpa till alls. Min tid är för mig för dyrbar för att slösa bort och jag hjälper ingen som inte vill hjälpa sig själv...
Här satte jag punkt och så for vi hem för att hinna till nästa destination ;)
Puss <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar