Godmorgon alla nära kära vänner och bloggläsare ❤
Nu är det lite lugnt igen så jag gör ett nytt test att skriva klart.
Morgonen kom och jag var uppe klockan 05.00. Anton skulle vara på djursjukhuset 07.45 och jag hade en del att pyssla med innan.
Johanna skulle under tiden vara babyvakt så inget händer medans jag åkte med Anton.
De stora fick frukost förutom Anton ifall ha behövde sövas för spolning av öron igen.
Under söndagen tyckte jag att Anton var något annorlunda...han verkade inte alls lika med och glad som han brukar..i små perioder hackade han även tänder men inte för att han frös eller så. Jag satt och funderade länge på vad det var med honom. Då slog mig en ny tanke. Tänk om han helt enkelt inte tål sitt Fästinghalsband! Jag drog mig till minnes och googlade som en galning igen för att se om någon fått några biverkningar av den. Det finns fall som visar aggression och utslag med klåda men ingen viktminskning och trasig mage. Jag tog av honom halsbandet iaf för jag var ändock inte säker...
Nu var det dax att åka. Anton skuttade glatt mot bilen då han älskar att få följa med. Hoppade in och nu bar det av.
Vi får komma in ganska omgående vilket var skönt. Och så skulle ha såklart vägas. Men nu fick jag grädde på moset och en chock! Nog att jag tycker han är tunn och skinn och ben men han hade ju rasat i vikt radikalt! Han har nu tappat lite mer än 1 kg i veckan på det nya fodret! Hopplöshet infinner sig och jag börjar nu mer förstå varför han betett sig konstigt..herregud min älskade vän har ju absolut ingen som helst motståndskraft kvar! Han vägde nu bara 44.3 kg!!!
Jag fick mer eller mindre panik och sa till veterinären att han får inte gå på det där fodret mer han måste upp! Och det fort! Han måste få hull att ta av!
Veterinär tyckte det var oroväckande att han inte blivit bra i magen så hon skulle fundera ut ett nytt passande foder.
Nu skulle Anton undersökas.
Jag tar honom och beordrar uppstigning på bordet och han är för första gången väldigt följsam upp. Så var han även på vågen vilket varit ett bestyr tidigare. Han och jag har fått en otroligt bra kontakt under behandlingstiden så han är nu med på mina noter fullt och litar på att jag ser till att allt är ok.
Han fick åter munkorg inför undersökningen eftersom han har fräst åt veterinärerna tidigare när han känt sig pressad och haft ont. Denna gång sa han ingenting.
Man tittade i öronen och såg en glupp av gojs kvar i båda öronen. Dessa hindrade att se trumhinnan och man beslutade att göra en spolning även om han är mycket bättre.
När vi pratade så bestämde vi att vi ska göra ett avföringsprov på honom för att se så det inte finns parasiter i buken...tar även extra blodprover för att kolla lever..njure och blodvärde. Jag är nöjd med de proverna så länge och är glad att man faktiskt letar vidare efter orsak till hans problem...
Sköterskan tar Anton som inte vill lämna min sida och går ut ur rummet. Jag får en tid 13-14 att komma tillbaka för att hämta honom...så jag åker i ilfart hem till resten av ligan...nu var det mattime i lådan och Alice som skulle ombesörja medans de andra två som väl är fick sitt innan jag åkte.
När jag sedan satt en stund mellan skiften så ringer telefonen och veterinären berättar att man måste avbryta Antons sedering (sövning) han har fått komplikationer!
Fortsättning följer....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar