Hur är det med Alice händer det nått?

Godkväll alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Hur har vi det egentligen? Jo då det är väl ganska bra ändå trots omständigheterna måste jag säga. Alice har idag och igår kunnat äta igen men kastar upp lite så illa mått hon men det kommer bara lite vätska åt gången så maten behåller hon.

Idag kom postaren med paket, mycket lägligt måste jag säga. Jag hade beställt hem babymat från Tyskland. Det var i min tanke att det kanske kunde behövas lite extra omsorg till just detta ändamål och det var just vad visade sig. Det kom alldeles lägligt nu. Alice behöver näring och det är krut i det här men ändå väldigt snällt så nu är jag trygg igen. Jag har från tidigare bra foder men det spelar ingen roll, hon vill inte ha....jo om hon är riktigt hungrig, och det visas väldigt sällan. 

Jag fick även hem valpleksaker och matskålar som jag beställt och så Antons foder som jag gjorde riktigt bra pris på. Nu har han för hela sin diet vilket är skönt.

Jag tempar Alice 2ggr per dag och har gjort från dagen då hon gick in i vecka 9, i fredags alltså. Hon ligger mer eller mindre på 37,8 grader konstant. Nät det närmar sig förlossningsarbetet så sjunker tempen med 1-1,5 grad snabbt för att sedan stiga igen. Då är det ca 24-48 timmar kvar i de flesta fall av dräktiga tikar.

I morse klockan 09.00 hade Alice en temp på 36,7 grader vilket är en dipp på 1 grad, 4 timmar senare så hade tempen ökat till 37,3 grader igen så vi får se om det händer något inom kort.

Idag har vi varit uppe i lådan väldigt mycket och de andra har fått vara ute hela dagen, Patrik tar den på en långis lite senare då det är svalare för dem, snart alltså. Jag ska ta hand om Antons öron innan så de kan få gå och lägga sig snart nog då de kommer tillbaka och är helt slut. 

Här ligger tjejen helt utslagen, men...

Hur tillståndet än är så är det alltid läge att mysa när matte tar i mig säger Alice <3

Hon är pigg i hälsan men väldigt otymplig när det gäller att röra sig. Hon har svårt att tvätta sig bak, när vi går i trappen så har vi ett upplägg...

Uppför går hon först och jag håller henne bak, nerför så går jag några steg och väntar på henne och tar emot och så fortsätter vi enda ner. Vi är tillsammans hela tiden och stöttar. 

Hon trivs med tillvaron det syns och hon vill ha den stöttningen det visar hon tydligt.

Ja nu mina vänner nu måste jag gå ner och ta hand om min kille en snabbis så han får det han behöver i omvårdnad för dagen...

Puss <3