God kväll alla nära kära vänner och bloggläsare <3
Jag vet att många väntar att få veta vad som hände med Anton hos veterinären. Jag har en liten stund just nu innan det är fullt ös igen och jag åker efter förstärkning som jag har behov av...
Min älskade moster Gunn erbjuder åter igen sitt hjärta och hand för min skull för att hon tror att mina tankar om vad som behövs är rätt...
Jag tackar inte nej till den handen och absolut inte just nu. Jag skulle behöva klona mig men Johanna och Gunn finns vid min sida i knepiga tider...
Enormt TACK för att ni finns för oss även om ni bara behöver finnas och inget göra... Närvaron är viktig nog...
Jag satt i groventrén då telefonen ringde, det var Rebecka Frej, hudspecialisten som Anton nu har som veterinär efter förflyttningen från Jägarvallen.
Hon berättade att de hade fått avbryta Antons öronspolning. När Anton fått sitt lugnande före sövning så hade han fått ett mindre epilepsianfall! Han hade kissat ner sig och börjat krampa!
Han var inte i kondition att då söva såklart. Utan man fick nu avbryta.
Man hade även tagit prover på honom och de visar förändringar på lever och njure samt att han har anemi..(blodbrist). Jag var nu ganska chockad och försökte att ta in all info som kom. Hon berättade att han måste trappa ner på kortisonet omedelbart och att det förmodligen är biverkningar av det som gett detta. Anton behöver åter igen byta foder eftersom han rasar i vikt på det han nu står på (Hypoallergenic D21)
Han ska fortsätta med örontvätt varannan dag i 14 dagar och även när de gått sluta helt med kortisonet.
Förmodligen är Anton en känslig kille för just kortison och detta är effekten av lång användning nu då han har haft det till och från sedan långfredgen. Han fick nu sluta med sina örondroppar. Man ska nu även se till att ta ett avföringsprov som ska skickas till SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt) för kontroll för att ev utesluta parasiter i tarmen.
Allt detta gick runt i huvudet på mig men jag svalde och mindes. Kvinnan frågade hur jag mådde då det blev mycket info och jag svarade att det är lugnt jag biter ihop, Anton är den viktiga här inte jag.
Jag skulle få åka och hämta honom men jag bad om att få ge mina bebisar ett mål först så jag skulle komma in vid 13 - tiden. Sagt och gjort jag for iväg vid den tiden efter att jag gjort det jag sa. JAg fick där vänta länge och när jag åter såg Anton såg han ännu sämre ut, detta var förmodligen av att han fått lugnande såklart men jag grät invärtes.
Vi fick ett nytt foder med samma restriktioner som innan men detta var specific, Allergy Manangment plus C (omega)D-HY. Detta hade man inte i mer än 2,5 kg påsar hos vet så jag ringde hund och kattdoktorn och pratade med Cesar och han hade hemma så jag skulle fara dit och köpa det.
Jag skulle nu betala och man skulle göra en reglering direkt men Folksam hade visst massor idag för jag väntade länge men det blev aldrig klart.Jag blev till slut irriterad då jag hade en hund i det tillståndet så jag bad om att få betala kalaset och skicka in pappren senare, Anton kan inte vänta!
Jag for nu hem igen, lämnade Anton med strikta order till Johanna, matade Anton då han var jätte hungrig efter sin fasta, åkte ner till nästa veterinär för foderköp och tog även hem ögondroppar till Winston och lite kaduller mat till Alice som behöver en kick för mjölkproduktionen. Jag for därefter till apoteket för att köpa med mig Stesolid hem vilket är kramplösande om Anton skulle få ett nytt epilepsianfall.
Nu kunde jag åter igen åka hem, Ebba och Winston hade fått följa med. Jag var ganska mycket på nedervåningen med Anton och de andra medans Johanna var snäll och var hos Alice och de små. Anton behövde mig just nu mest och mest tillsyn.
Alltså när ska han bli bra? när ska det ta slut?
Jag tror faktiskt att detta beror på något helt annat som jag försökt att få människor att lyssna till men utan resultat. Denna dag då jag var i Norsholm så hade man börjat fundera på det jag sagt och ta det till sig nu när det inte riktigt finns någon logik i provsvaren som kom och inte heller på hur han svarar på behandling och foder.
Nu började jag ännu mer söka svar, jag kan inte hjälpa det men jag tror inte att Anton är allergisk! Och varför jag är helt emot ( Jag kan vara såååå fel ute med mina misstankar men det känns inte så)det ska jag berätta i nästa inlägg.
Jag har inte tid att skriva mer nu men jag återkommer med mina misstankar, idag har jag snackat med veterinärer i timmar eller rättare sagt kliniker, ingen kan säga vad som är rätt och fel men fan om man har felbehandlat min hund bara för att man inte lyssnat! Då blir lilla Lola galen det kan jag lova!
Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar