I ren förtvivlan.......

God natt alla nära kära vänner och bloggläsare ❤

(Påbörjades inatt men skrevs klart imorse)

Nu äntligen är det lugnt i stugan igen. Idag är en dag som gått från ren förtvivlan till en otrolig glädje.
Jag har definitivt pyssel med hundarna dygnet runt kan jag säga. Denna gång med valpar är inte lik någon annan gång och om jag knutit fina band till mina hundar förut så kommer nog denna gång vara en värre.
Alice och jag har hjälps åt men i perioder så vill hon helt enkelt inte alls. Jag vet inte vad det beror på men hon vill verkligen inte i lådan när de små piper. Periodvis slarvar hon till och med att städa...kanske för att de är många och att de är som huggormar då hon är fysiskt närvarande.
Idag har varit en riktigt jobbig dag. Morgonen började 04.30 tror jag... (om det nu var detta dygn)...jag vet inte vad det är för dag längre.

Jag höll nog på i nästan 2 timmar innan alla hade fått mat. Alice reste sig i ett så fort de små kommit till och minsta grej som stört så har hon gett upp, detta är väldigt frustrerande och oroväckande. Till slut fick jag åter igen blanda ersättning så de fick lite. Därefter tog hon sig an dem men då 3 i taget och gav dem själv resten.
Valplådan städades...
Därefter gick jag ner och rastade Alice som efteråt fick gå upp och vila med frukost. Hon tittade inte ens åt maten och ville inte heller dricka...
Jag gick ner igen och tog hand om de andra. Rastning...lite socialt..frukost till dem..kaffe under tiden och bara var en stund.
Jag hade telefonsamtal att göra men sköt på det en stund.
När sedan den vuxna ligan vilade efter sin frukost och var på boxarna passade jag på att plocka undan...dammsuga en bit i huset...tvätta valptvätt...städa groventrén. ..boxrummet och tömde diskmaskinen. 
Jag for fram och tillbaka i ett med allt möjligt...satte mig ner och kikade igenom mina dokument jag var tvungen att ta tag i.
Ingen annan var hemma så jag hade tyvärr ingen hjälp alls.
Det blev en sväng till med valparna och jag var klar vid 10.
Tog ut det vuxna hundarna på hundgården. Hela dagen har jag försökt att få Alice att äta men utan resultat. ..hon vill inte ha!
Man blir såklart orolig när hon beter sig så här. Hade veterinären hemma igår som kollade över läget och det var bra. Ringde in henne för att Alice hade utslag på hakan och en läpp och jag ville ha någon som kunde kika på det men det var nog lite överkurs att ringa in en veterinär. ..Man kan heller inte vara nog så noga.
Fick de svar jag tänkt...tvätta ned klorhexidin 2ggr per dag.
Som vanligt var Alice jättesnäll som attan undersöka.
Nu var eftermiddagen kommen...Alice äter fortfarande inte...bryr sig inte om att ge di ...inte heller städa efter de små.. ...

Jag nappar ligan och känner då hur vassa de är.
Jag körde igång en maskin disk och gick sedan och lade mig då allt var lugnt. Jag sten dog efter en halv film.
Vi somnade i 3 tim och vi behövde verkligen det.

Patrik kom hem precis när jag somnade och så även Johanna. När jag åter vaknade så visade det sig att alla hade sovit som små grisar. Jag går ut och rastar Alice och hämtar in de andra som har varit ute under dagen.

Jag är helt förtvivlad över att Alice fortfarande inte vill äta och vet knappt vad jag ska göra. Jag är stressad som fan då jag måste ha hem blötmat som Patrik skulle ha köpt man han hade ju också somnat. Jag nappar de små med Alice hjälp och ber en stilla bön att det ska gå relativt fort, dvs runt en timma.

Jag har tur. det går ganska bra men några vill verkligen inte ha denna napp och flaskan är väldigt liten så jag hoppas kunna hinna köpa det med innan de stänger klockan 21.

Jag far ner på undervåningen när jag nattat bebisarna, Johanna stannar hos dem. Tar in De stora på box och kissar Alice. Lämnar henne och Winston i vardagsrummet med Patrik och drar till Sörping. Ner i ilfart, in på Willys, sliter åt mig hundmat och nappflaskor....och så är det kö!!!

Jag är fortfarande sjukt stressad då jag vill hinna hämta mitt paket som jag tycker är viktigt. Jag har nu betalat och far vidare till bilen och iväg till Ica.

När jag satt i bilen hem var klockan 20.58 och jag hade mitt paket i bilen. Jäklar vilken fart det gick i.

Tacka gudarna att jag mår bättre i kroppen annars hade det aldrig gått.

Väl hemma igen så har jag ett vansinnigt dåligt samvete för de stora som jag inte haft mycket med idag och heller ingen annan då jag varit ensam och helt urlakad. Jag känner att det är dax att introducera mina stora för varandra igen för jag tror att det är det Alice saknar och inte vill äta. Hon vill vara med de andra men Ebba har inte varit lika förtjust i Alice doft. Jag vet inte om det kan finnas ett minne kvar med doften från Coco...hon beter sig lite så. Härom dagen så hade jag dem ihop för första gången sedan 2 dagar före förlossningen, det var inte så värst. Jag kände innan att det kunde vara knepigt så jag tog en munkorg på tjejerna för säkerhetsskull, det var muller och mätningar. Denna gång kände jag helt annat och tog in Ebba till Alice och Winston först, lite surt först men över på ett par minuter. Anton gjorde ligan komplett igen och nu var allt som det brukar igen....vilken lättnad!!!!! Det finns inte ord för vad skönt att vara tillbaka i vardagen på det viset. 

Många tror att det bara är att släppa ihop hundar hur som helst och det kan jag säga att det är det absolut inte.

Nu var vi en hel familj igen i vardagsrummet till en film och mat.

När alla ett par timmar senare fått kvällsmat, varit ute och nattats var det bara Alice kvar...och bebisarna igen..

Hur det gick får ni läsa lite senare.......

Puss <3