Summa sidvisningar

söndag 12 juni 2016

Nu är det dax ...så här gick det till

Vaknade tidigt åter igen på Onsdagsmorgonen. Alice och jag tog en rastarsväng som vanligt. När hon går nedför trappen så måste hon vänta så jag går före henne några steg i taget. Hon är verkligen jätteduktig trots att hon har det väldigt jobbigt.

Vi var ute i köket en sväng och gjorde en kaffe som jag tog med mig upp. Ringde sedan till Johanna som inte hade skrivit till mig att de kommit hem under natten då de varit ute och svirat på Pulsnattklubb. Pia var också kvar här över natten och eftersom inte Johanna svarade så ringde jag till Pia som svarade åtminstone men hur tillståndet var det vet vi nog inte ännu ;)

08.10.....Spänningen ökar..

Jag bad Pia att väcka Johanna och se till att hon kom in till mig. Jag misstänkte att det är nog snar dax för Alice att starta sitt arbete med bebisar så det var bara att vakna till och sätta fart. Johanna skulle få agera hantlangare för det är alltid bra att ha om det skulle behövas, man vet aldrig.

Det tog inte många minuter innan mina misstankar besannades...det gick nu fort!



Värkarbetet startade 08.15

09.27..... Nr 1 en liten pojke ❤
09.46......Nr 2 en liten pojke ❤
10.50......Nr 3 en liten pojke ❤
11.16......Nr 4 en liten tjej ❤
11.35......Nr 5 en liten pojke som hade mist livet om jag inte gjorde en insats ....nu pigg och alert ❤ 12.25......Nr 6 liten tjej ❤
12.45......Nr 7 en liten pojke ❤
12.52......Nr 8 en liten tjej ❤
13.07......Nr 9 en liten pojke ❤


 Nu vilar vi!!!! 
Vi väntar på en moderkaka får se om hon är tom sedan..
Nu är vi med 13 hundar hemma och än så länge mår alla bra. Allt var lugna gatan, men så tog det fart igen!

 13.43.....Nr 10 en död pojke....eller?
Denna krabat kom ut helt livlös, jag var helt säker på att den var död. Det var lite sorgligt men jag var tvungen att verkligen se om den inte hade fått fostervatten i sig så jag började frenetiskt att göra första hjälpen. Inget hjälpte, jag gnuggade och gnuggade, masserade och sög i nosen. Det fanns inte tid med annat än att använda mig själv då det var tal om en redan död valp.
Helt plötsligt efter massor av massage så såg jag ett tecken på liv! Men det var så lite så jag trodde inte att det skulle gå men jag gav inte upp trots detta..
Jag fortsatte livräddningen...

Det tog en lång stund en successivt så fick valpen mer och mer liv efter ha varit död som en trasa, ju mer liv, ju mer bestämd blev jag att det bara ska återfå livet!
Jag höll på med valpen i 30 minuter och sedan rörde den sig som de andra men dock svagare. Jag hade ett pyssel men till slut lyckades jag få denna lilla pojke att ta tutten och nu var den värsta faran över, den klarade nu av att andas som de andra.


Efter den här pärsen blev jag vrålhungrig och konstaterade att jag inte hunnit äta skulle det sitta fint med en kebabrulle och en dusch...
Har inte hunnit knappt druckit kaffe och är full av sörjor av alla dess slag...men fy fan så bra jag mår.  Tack Johanna för assistans. ..dax att snart städa upp i lådan för nu borde de väl tagit slut där inne?
Alice är sååå jävla snäll så det finns inte...dock får man lära ut moderskap men det tar sig och mat har hon åt dem som väl är de är ju trots allt 10 bebisar nu <3



Jag älskar det här livet!
Försöker få en kopp nu när 2 blivit kalla under tiden. Röka har inte funkat...hinner tända så har det dax igen. Alla är stora och några har behövt assistans. Alice är jätteduktig men lämnar skitgörat till mig. Hon har inte visat något intresse att ta emot dem då de kommit utan har lämnat allt till mig. Det tog fram till 2-3:e valpen innan hon inte tyckte att de var läskiga och lät dem komma fram och tutta på henne. Förlossningen i sig har gått smidigt för henne att få ut. Det var en som fastnade, det var den största och då fick jag hjälpa till med lite glidmedel så sista biten släppte.
Några har det varit extremt bråttom med då yttre hinnan brustit men inte den andra.


Förmodligen är jag den första barnmorskan med pannlampa? Idag har jag förlöst 10 små rottisbebisar och skakat liv i 3 som haft fostervatten där det inte hör hemma. Jag har blivit tvungen att suga ur fostervattnet ur dem vilket varit sååå jäkla äckligt, men vad gör man inte i stundens hetta och det är nödvändigt?


 Nu var både Alice och jag trötta men nöjda med dagen. Hoppas nu att alla överlever efter allt slit och enorma insatser.
Är så himla stolt idag och grattis Anton du har blivit pappa till 10 ganska stora fina bebisar ❤❤❤❤❤❤

Tiden tickade och inget mer hände, Alice visade inget som tydde på att hon nu hade fler i magen.
Jag frågade Johanna om hon ville ta ed sig Alice ut och rasta henne medans jag städade upp i lådan från all gegga av sörjor som fanns kvar. Johanna tackade ja att slippa lådan. När hon skulle ta Alice så sade jag åt henne att ta med sig en sax och en handduk ifall...

Johanna tittade på mig som om jag var störd..Vadå ifall??
Ja sa jag om hon inte är tom så kan det komma en valp när hon ska nöda..
Nä svarade Johanna JAG tar lådan för nu har du skrämt mig, du får ta henne själv! Sagt och gjort jag tog med mig Alice ut, hon var riktigt vinglig och tunn efter dagens tömning och jag led verkligen med henne. Man såg nu att hon var riktigt mager efter alla uppkastningar hon haft senaste tiden. Nu satte sig Alice för att kissa...eller bajsa...näää föda var det visst! Det kom nu en valp till!
 Nöden har ingen lag! Det var bara att ta emot, navelsträngen var av när den kom och hinnorna borta. Det blev att dra tag i linnet jag hade på mig för att torka den och se till att luftvägarna var fria. Valpen var full av liv och riktigt arg ;)

15.05.....Nr 11 en liten pojke kom ute i det fria <3
NU VILL JAG DUSCHA!!!


Men vad hände sedan?...var Alice klar?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar