Summa sidvisningar

onsdag 12 augusti 2015

En dag från harmoni till katastrof!

God natt alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Dagen har varit väl fylld med blandade ting och självklart mycket hund ännu en dag. Morgonen började med regn som jag tidigare sa och det fortsatte att småskvätta lite titt som tätt i stort sätt hela dagen.
Jag fick en hel del gjort under dagen både inne och ute med hundarna faktiskt och jag ska inte klaga utan är nöjd med min insats.

Började morgonen att köra igång 2 maskiner tvätt, tömde diskmaskinen, städade upp all disk på bänken och gjorde snyggt i köket, plockade undan i uterummet och lade på en ny duk, plockade undan i vardagsrummet och torkade av bordet från allt hundhår. Ringde till Folksam om skadan på Alice vilket jag bara skulle skicka in kvitton, ringde åter till Distriktsveterinären då jag fortfarande efter en månad inte har fått intyget på att Alice har fått en yttre skada på sitt ben. Jag är så sjukt besviken på den veterinärstationen så det finns inte! Inte ett skit fungerar om man inte är där och pratar med dem!...Tacka fan att jag har en annan ordinarie veterinär.

Jag fortsatte att bädda sängarna, dammsuga hela undervåningen, sortera att nytvättad tvätt och vika allt mitt och gemensamma saker, är som vanligt matade och rastade, Jag körde igång 2 nya maskiner och rensade avloppet från allt hundhår.

När jag var klar med allt detta så gjorde jag mig själv redo för att kunna ta mig till stan för att ta hand om Alice som ska fortsätta att stadstränas och fortsätta att ställa upp henne bland liv och rörelse...

och här orkade jag inte mer utan somnade i ett så jag fick packa ihop för denna gång ...


Nu är det dagen efter alltså onsdag och jag ska fortsätta berätta om gårdagen....

När jag hade grejat alla sysslor som jag skulle så kirrade jag till mig en aning för att ta mig ner till Sörping. Tanken var att ta en stadspromenad med Alice åter ige. jag tog även med mig alla papper som ska med till utställningen för att kunna visa Gill mina papper om infon till utställningen. Tanken var att jag skulle förbi även där på en liten date när jag var i sörping så det var mitt mål denna gång.

Nu styrde bilens kosa till Willysparkeringen för att där ställa bilen efter ett besök på apoteket för att hämta mediciner. Jag parkerade och gick in men det visade sig att jag inte hade något recept kvar så nu fick lilla Lola lite panik. Tog direkt telefonen och ringde till vårdcentralen och fick ett nytt utskrivet som skulle koma under onsdagen då det var väldigt akut.

Efter jag var klar med detta ärende så knallade jag mot Gill för ett besök. Det tog ganska lång tid att gå då Alice hade bråttom och fick stanna och gå tillbaka till startposition ofta men vartefter var vi framme. Jag visste inte riktigt vart jag skulle så jag kontaktade Gill för adressen och fick den men i dörröppningen satt det en katt som var helt orädd och vägrade flytta på sig, jag ska ärligt säga att itt förtroende för ,in hund i just detta läge svek då det var extremt trångt i dörrhålet och även trappen upp. Ni som känner mig och mina babes vet att Alice verkligen älskar att jaga katter eller rättare sagt ALLT som rör sig hastigt.
Gill kom ner och mötte mig och så gick vi tillsammans upp i lägenheten. Gill hade för tillfället inte sina egna hundar hemma för stunden så det gick väldigt lugnt att komma in och såklart inga problem. Fågan var hur Alice skulle reagera när de kom hem men jag trodde nog att det skulle gå bra men man kanske kunde ta det lite lugnt och inte låta båda rusa rakt på henne direkt. Båda små hundarna kom hem och allt gick oerhört bra. Alice var superlycklig och verkligen hoppade som en groda och tyckte de var jätte roliga. Gill fick åter igen känna på Alice hur hon ställer sig och hon var nöjd med mitt arbete vilket kändes bra. Gill känner sig trygg med Alice och ingen är gladare än jag. Jag hoppas nu på att allt går så bra som det bara går, och nu är allt som jag tar med Alice på en bonus för inför utställningen så anser vi oss redo.... ;)   (Jag har väl fortfarande komplex då förstås och vill ha saker mer perfekt såklart...vem skulle jag vara om jag var helt nöjd? Inte mig själv tror jag ;))

Efter vårt besök som funkade utmärkt så gick vi tillbaka till bilen och åkte hem igen. Hundarna fick alla komma in och vila med mig en stund innan det var dax för nästa sväng.

Under kvällen var tanken att vi skulle ner på sommarens sista kanaldans som hölls i Söderköping men jag skulle inte dansa denna gång heller men skulle utnyttja tillfället för att ta med hundarna så både Ebba och Alice fick följa med och Winston fick stanna hemma.
Denna gång var inte bra kändes det, båda hundarna var i en hög energi och det var inte alls väl kände jag.
När vi kom ner på plats så var min misstanke ett faktum. De båda var hetsiga och drog som satan återigen, så jag tröttnade och tog på dem en varsin halti för att slippa bråka vilket kan vara ett faktum annars. Väl bland allt folk så mötte vi massor av vänner vilket var jätte trevligt men Alice gick så igång på varje hund hon såg och bar sig illa åt vilket känns som ett stort kliv tillbaka. Nu är det ett sådant tillfälle som man bara inte får ge upp, inte heller bli irriterad eller upprörd och inte svara med hets utan tvärtom...
Ett stadigt tag, en låg men bestämd röst och en blick tills hon fattar att det inte är acceptabelt. Funkar det inte så måste situationen avledas på annat vis för att inte eskalera...

Efter vi ätit glass och druckit kaffe i goda vänners lag så åkte vi åter hem. Hundarna fick sitt för kvällen och somnade bums...
Jag fick ta Alice halvsovande och sätta på henne ett nytt bandage så att hon inte ger sig på såret när jag inte se henne.

Efter allt var klart och även Patrik somnat samt Johanna hade kommit hem efter sin date på bio så fastnade jag på nätet. Jag var på instagram, lade ut några youtubeklipp och besökte g+ en sväng...och där efter började skriva detta inlägg men somnade ifrån.

Vad som händer denna dag får jag berätta senare för just nu sitter jag bak i lilla Kaa bilen med datorn i knät, Alice vid min sida Patrik i passagerarstolen och Johanna i 120 vid ratten!!!!

Jag ber en stilla bön ;)...återkommer om jag överlevt ännu är vägen lång innan jag är hemma puss <3



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar