En flashback...

Godmorgon alla nära kära vänner och bloggläsare <3

I tisdags hade jag en riktig flashback från en tid som upptog mycket energi i mitt liv. Det var en tid då jag även då levde med djuren nära som jag nog oftast gör. Djurens färg form och typ har ändrats genom åren men här är från en tid då jag hade kaninuppfödning. Vi bodde då i Ringarum, hade lite höns, en minigris och lite andra djur som ändrade sig i form och karaktär...

Självklart saknar jag denna tid ibland även om den är ett avslutat kapitel för mig. Jag hade då 30 avelsdjur i olika raser.

Det var bland annat Belgisk Jätte, tysk jätteskäck, Fransk vädur, Blå Wiener, Stora silver, New Zeeland red, dvärg vädur och en himla massa korsningar. Jag hade ungefär 180 kaniner i stöten och självklart en godkännande från miljö och djurskydd vilka jag hade besök av lite ibland då det finns människor med ett enormt behov av att högt visa sin avund..

Jag hade naturligtvis stamtavla på mina avels djur, vi var på utställningar, hyrde ut sommar kaniner, hade en köttdel i det hela, måttbestämda burar och utrymme,. Jag gick både en kurs färglära och genetik samt kursen kaniner och gnagare som jordbruksverket rekommenderade. 

Alla mina avkommor oavsett renras eller blandisar var märkta så jag hade full koll på ålder, föräldrar och deras egenskaper samt temprament. Jag städade burar en dag i veckan samt kisshörn vid behov. Alla avelsdjuren hade självklar namn och en relation med oss....

Denna tid betydde mycket, jag lärde mig massor.  

Här är några av avelsdjuren...

Kaninhuset som är uppbyggt av burar och som även har bolådor såklart.

Här har våra glada hönor och tupp tagit sig friheten att komma in och göra mig och hunden Milou som jag då var hundvakt åt sällskap.

Här är lilla ligan med Egon, Agda och Ella,,,

Ett foto som tidningen var och fotade då de gjorde en intervju

Här har vi även min lilla Nasse som var in första hund....

Nu undrar ni kanske vad jag menar med hund men det var precis så. Jag nämnde efter några år i vårt förhållande att jag skulle vilja hund. Min make svarar att ska du ha hund så ska jag ha gris. Sagt och gjort  så åker jag och köper en gris som jag placerar i en hockeybag och sätter ner i hans knä i vardagsrummet. 

Nu har du din gris så kan jag få min hund nu? Då svarar maken att nu får du vänta tills grisen är död, så jag väntade i 7 hela år innan jag äntligen fick min älskade Winston. 

Grisen gav oss många skratt kan jag lugnt påstå....så visst har man haft skojjigt en gång.

Saknar det ibland men skulle inte orka på samma sätt idag men det är en del i mitt liv som betydde mycket...