Summa sidvisningar

fredag 5 juni 2015

Ger mig tid...

God kväll alla nära kära vänner och bloggläsare <3

Så var det dax igen..har nu haft ett litet anfall över uppkopplingen på nätet igen men efter nu ca 45 minuter så är jag trots allt ute igen. Jag hade bestämt mig för att skriva lite eftersom jag ändå bara sitter och filosoferar över både det ena och det andra...

Jag har fortfarande massor kvar att skriva om som jag har lovat mina läsare. Jag har två delar kvar vad gäller min underbara Coco men har inte orkat ta tag i den biten igen för tillfället då det har varit så mycket annat och jag har fart runt som en galning. Jag måste ta det den dagen då jag vet att jag kommer att vara hemma i 2 dagar då det är så vansinnigt smärtsamt att jag inte kommer att orka träffa några människor dessa dagar. Jag har inte glömt att skriva men jag är inte i nuläget mentalt förberedd fortfarande, Min dag jag fortfarande anser vara en av den värsta var den 11 april 2014, så tiden har inte läkt alla sår ännu och kommer aldrig att göra utan det är något jag kommer att leva med. Jag har accepterat faktum för länge sedan men när jag drar mig till minnes är det som att leva om samma sak ännu en gång och jag vet att jag måste igenom den upplevelsen igen men jag är inte riktigt där än...

Jag ska även skriva en del och dela med mig bilder från vår resa vi just gjorde till Mallorca där vi firade vår bröllopsdag, trolovning och våra 20 år tillsammans men det har funnits så mycket att skriva om och när jag inte har kommit ut på datorn så strular appen blogger i telefonen ofta. Jag får ut för stora bilder i bloggen så jag måste gå in via datorn och ändra dem i alla fall och då ibland så känns det lite omständigt

Jag skrev tidigare idag ett inlägg när jag kom hem men eftersom jag ska göra flera saker samtidigt så lyckades jag radera hela inlägget då jag samtidigt satt och grejade på facebook...blev såklart förbannad på mig själv och lade allt åt sidan för att inte brusa upp...

Om jag ska vara riktigt ärlig så vet jag inte alls vad jag ska skriva om men jag kan ju alltid berätta om vad jag har haft för mig idag...

Jag kan även berätta hur jag mår och varför...

Jag har varit på möte idag och många tankar blir till ord, handling och 180 graders helomvändningar...vem vet, det kanske kan vara intressant att veta?

Jag skulle kunna berätta om de extrema framgångar jag gjort idag, vad jag gjorde på stan, vad jag handlade, vem jag träffade och varför jag stendog 20 minuter på kvällen vilket gör att jag är vaken nu igen...

Ibland händer det att jag frågar mina läsare om det är något speciellt jag ska skriva om, men jag får dålig respons och de flesta svarar på facebook (eftersom jag länkar dit) att de vill läsa allt jag skriver för att det känns som om man är en del av min vardag...men är det så kul?

Jag har några som visar att de läser bloggen och det är jag tacksam för, självklart är det trevligt att se vem min dagbok, mitt liv, mina känslor faller i intresse för. Jag har även en hel del från olika länder som läser, men ingen säger något...

Skulle verkligen vara trevligt om någon sa något eller visade att man finns där. Jag länkar inte min blogg mer än till facebook för att man ber om det där bara för att man är bekväm...jag har inte lagt någon som helst energi på det viset. Jag har en offentlig instagram men jag är verkligen kass på att lägga ut saker där, det känns som om inte min tid räcker till till alla olika medier och forum, men självklart tycker jag att det är roligt, som alla andra so ´m använder dessa redskap.

Som ni ser så är mina tankar åt alla möjliga håll och har inte riktigt hunnit organisera dagens aktiviteter och sista veckans upplevelser utan sitter bara och tramsar i datorn...men jag kan väl också få göra det. Jag brukar ju kunna se allt möjligt själv men jag försöker verkligen att slå in det i min skalle......folk läser mest om tragiska saker, Det är verkligen sorgligt.


Nu börjar jag visst bli trött så ser min text helt plötsligt konstig ut så vet vi varför....då sitter jag åter och sover ;)

Jag avslutar lite abrupt detta inlägg  med ett leende på läpparna och skrattar åt mig själv....
Nu har nog alla förstått att jag inte kommer skriva ett enda vettigt ord då jag halvsover..

Jag lovar att återkomma imorgon men nu ska jag natta min fiiiina älskade babes och krypa ner hos min make och ladda om inför mitt fortsatta nya projekt imorgon...

Puss och kram till alla goa som önskar och de som inte vill slipper ;)

Hoppas ni haft en bra dag för imorgon skapar vi en ny tillsammans <3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar