Godmorgon alla nära kära vänner och bloggläsare <3
Som de flesta redan vet så har vi nu åter kommit hem till ett något ruggigare Sverige igen. Hur det än är så är borta bra men hemma bäst....trots allt ;).
Jag har nu börjat min morgon i lugn och ro, sitter i uterummet sedan en god stund tillbaka iklädd en mysdress, okammad och grann och bara njuter av lugnet som är just nu. Jag har hunnit med ett par koppar kaffe, kollat av vad som händer i min omgivning via facebook, lyssnat och fortfarande gör till hundarnas snarkningar och fåglarnas sång där ute i blåsten. Just nu sjunger de med sina ljuva toner i morgonsolen efter nattens skur som dragit över och nu är helt förbi. Blåsten visar sig med sin närvaro och det susar i lövens rörelse.
Just nu känner jag en oerhörd tillfredsställelse med tillvaron, livet och faktiskt allt. Visst ändrar sig saker och känslor fort mellan varven men i det stora hela känns allt bara sååå enormt bra och rofyllt.
Vi behövde verkligen denna resa tillsammans för att åter finna perspektiv på relationer och tillvaron i stort. Man kanske inte kan tro att det hjälper att åka bort ett tag men för oss gör det verkligen det. Det är då som först man har förmågan att se på saker ur en annan synvinkel, ett annat perspektiv och med ett lugn som är svårt att finna när vardagen sliter och drar i alla tåtar och stressen är på väg att kväva en.
Den senaste tiden har tankar, önskningar, aktiviteter, känslor, obehag, information, sysslor, besvikelser och sorg med mera bara fyllts på utan att man har haft en möjlighet att kunna kontrollera vad som händer utan det har gått med en rasande fart, det ena efter det andra....så att man helt enkelt känt att man varit på väg att explodera! Man har inte haft varken tid eller ro att lyssna på varandra hemma, en mindre verkligen umgås...varken som man eller kvinna, familj, eller vänner. Vi har alla haft fullt upp på olika håll med olika press och känt hur irritationen växer, avståndet ökar och glädjen blir mindre samtidigt som frustrationen ökar men förståelsen minskar, sysslorna ökar, andras behov och krav skall tillfredsställas....och i allt detta vart har vi själv fått plats?
Just precis..ingenstans!
Vi hade en för mig viktig dag att fira och göra minnesvärd. Vi hade en 5- årig bröllopsdag att fira, en 16 år lång trolovning och ett på dagen 20 årigt förhållande att uppvakta och minnas med nya fina minnen.
Jag hade många många tankar innan jag bestämde mig men inget kändes bra utan vi behövde verkligen tid på tu man hand för att kunna ta itu med bara oss själva. För att kunna göra det möjligt så bestämde jag mig för att kika på längre resmål än ett hotell i Sverige, hittade en resa till Mallorca med all inclusive i staden Cala o´Dor ...mitt i smeten på ett litet lägenhetshotell med inte så värst mycket i överflöd som vi varit vana vid tidigare...det viktiga var att komma bort och sedan sket jag i resten. Det fanns endast en plats kvar, jag gnodde runt som en tok för att kolla så att alla saker runt omkring fungerade med möten, jobb, Johanna, hundar, hundvakt, tillåtelse att fara ....ja ni förstår. När allt detta var löst vilket gick i rasande fart så tröck jag på knappen boka, och då var det klart! ;)
Jag betalade resan omgående för att vara på den säkra sidan och varskodde sedan min make att jag hade en överraskning att delge.
Jag ska erkänna att jag hade ju velat hållt helt tyst för honom men det funkar inte med jobb och annat så han var tvungen att få veta vad jag hade gjort...
Han blev dock jätte glad vilket var skönt men det kändes just då som om han mest uppskattade att komma iväg på "semester" och jag kände en enorm besvikelse just då och en tid framåt mot vår resa. Ingen kan ana hur fruktansvärt jobbigt det var att känna som jag gjorde! Det kan nog säkert förklara en del av mitt kluvna hjärta som ni säkert läst om då alla känslor har gått upp och ner i en mer eller mindre tornadoliknande framfart. Vi har haft en jobbig tid under några månader, säkert inget som synes men det har känts och allt har berott på brist på samhörighet, visad kärlek och dålig kommunikation....det var den biten jag nu ville komma åt, det var den biten vi var tvungna att verkligen ta tag i! Jag kände verkligen att jag inte orkade mycket längre!
Med känslan av att resan betydde helt olika saker för oss, så försökte jag svälja det så gott jag kunde men en och annan spydig kommentar om hur oviktigt vårt äktenskap var för honom fick han medvetet kastat i ansiktet, detta just för att min besvikelse var enorm. Det faktum som egentligen var i just vårt fall, handlade inte om att vi inte var viktiga för varandra längre, inte heller att vi inte älskar varandra eller gör det mindre utan allt handlar om att inte kunna uttrycka sig på rätt sätt, att inte ge tid att visa vad man känner, att inte lyssna till den andre och att inte bjuda på sig lite utan ta det mesta den andre säger och gör som kritik bara för att man är så jäkla slut i kropp och själ båda två...
När vi åkte den 26/5 2015 så kikade vi samma dag under förmiddagen, vart vi skulle för det hade jag glömt, visste inte heller hur det skulle se ut eller något. Mindes att jag bara bokat sist platsen till ett 3 stjärnigt litet lägenhetshotell med begränsat utbud av mat och med all inclusive. Fick faktiskt åter läsa på biljetten på Mallorcas flygplats vart sjutton vi skulle för det hade jag åter glömt....det var inte viktigt!
Allt löser sig bara man har varandra...packningen var klar 10 minuter före bilen skulle lämna vår gård mot flygplatsen. Så här är jag och även Patrik. Vi har fullt upp i allt annat så förberedelser så här gör vi nog aldrig utan bara glider med och passar den tid/deadline vi har sedan tar vi det som det kommer.
Resultatet av vår tripp visade sig bli oerhört mycket bättre och nyttigare för oss än vad vi säkert kunnat föreställt oss, det var precis i rätt tid, det vi behövde för att fylla de tomma utrymmen som uppstått och nu hoppas vi att vi åter kan se till att INTE falla tillbaka där vi var innan vi for.
Till detta krävs tanke, tålamod,samarbete, förståelse, kärlek och en lååååång stubin ;)
Nu tar vi ett nytt race framåt sida vid sida....<3
Hoppas ni alla som behöver knuff i rätt riktning har fått en liten tanke och påminnelse om att visa varandra liten gnutta mer respekt innan man gått för långt till enkel reparation i en relation...
Önskar er alla en riktigt bra dag...kanske vill ni läsa mer? Då är det enkelt, ska ge mer tid till skrivar ro ett tag framöver. Har man även ett googlekonto så kan man följa bloggen där, enkelt bara trycka på följ och eventuellt logga in för att få aviseringar då utläggen görs..puss så länge <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar