God kväll alla nära kära vänner och bloggläsare <3
Sitter nu åter igen i soffan med datorn i mitt knä och hör Karl Einar Heckner och Patrik surra med stand up comedy och snarkningar om vartannat.
Vet inte men det är nog inget av det som jag direkt gillar. Tankarna bara far i huvudet fortfarande, kan inte släppa dem, vilket jag visserligen inte ska..
Nu vet jag knappt vad jag skrev sist men jag vet att jag inte skrivit varken igår eller i dag om dagen så jag ska väl försöka dra mig en aning till minnes bland allt som hänt och alla tankar som far. Självklart kommer jag fortsätta att vara lite hemlig med mina planer och så fort varje del går i lås så kommer jag att delge bit för bit.
Igår var det onsdag...och ett möte igen.
Jag gick upp då klockan ringde, gick ner och gjorde mig en kopp kaffe, släppte ut mina babes, matade dem, och njöt av stunden då jag skulle vakna till i lugn och ro. Jag startade datorn och såklart fastnade jag i surfens värld igen!
Jag hittar faktiskt en himla massa intressanta saker, krav, regler, ansökningar, lagar och paragrafer...ja fruktansvärt intressanta saker nu med tanke på vad som sker runtomkring....
Jag fastnade totalt då jag åter hittade mer av intresse.
jag glömde bort tiden!!!
Nu jäklar var det bråttom, jag släppte åter ut doggisarna och tog in de stora på hundgården, gick upp och fixade till mig en aning, samt gjorde min bil startklar.
Jag satte mig i bilen efter ha öppnat upp grindarna, och for ner till arbetsförmedlingen till klockan 10.30...eller nästan, jag kom några minuter försent men som väl var, var jag inte sist.
Jag har tidigare haft fullt med strul med FK, läkare och allt vad det är då det handlar om ekonomin. Jag står nu som arbetssökande på heltid, vare sig det är helt rätt enligt min åsikt eller ej. Jag har inte vetat hur jag ska kunna försörja mig eller vad jag har rätt till med mera. jag har blivit satt mellan systemen och som vanligt eftersom jag är en fighter så löser jag mina problem.
Även om jag är gift och om min andra hälft klarar sig så VÄGRAR jag att leva på honom! Det spelar ingen roll, jag skulle dö, tappa all egen självkänsla, jag skulle känna mig helt värdelös, som en jävla parasit som bara tar bit för bit av något där jag inte har rätt till det. Från någon som kämpat tappert för det man har. Det kvittat om det är familjen, jag vill inte känna mig som en ekonomisk börda vilket jag skulle göra...
Så vad gör man?
Jag tillät inte det hända, jag har startat att bana min egen väg och idag så har jag räddat min ekonomi för de första 6 månaderna i väntan på nästa steg...
Självklart reder jag mig, det har jag alltid gjort. Jag for åter hem från mitt möte med orden om att man var mäkta imponerad över mitt arbete, mina första förberedelser och mina tankar och inte snacka om det driv som finns när jag gett mig fan på något. Det kändes riktigt bra, hoppet blev större. Vet inte vad det är ibland.
Man kan känna sig som man gjorde ibland när man var yngre, ingen lyssnar, allt jag har att säga, allt jag tycker är korkat, allt jag vill är inte möjligt osv, osv....men det händer inte...
Det är lite konstigt, det räcker med att jag öppnar munnen så är konceptet köpt! får se sedan längre fram vart det tar vägen men det känns idag ganska stort, vilket är spännande.
Jag åkte hem igen, tog mig an mina babes åter igen, började mojna ihop och blev värre och värre. Varför vet jag inte men jag antar att det är för att jag har varit uppe sent om kvällarna/ dåligt med sömn, ont, ja och på lite dittan ochd attan. Jag blev sämre och sämre....
Jag försökte lägga mig och glo på film men somnade ej, helt plötsligt var jag igång igen, sådan lite grej han '
Nu har jag åter igen blivit så trött så jag faller i tomhet i huvudet och somnar ifrån och får koncentrera mig mellan nickningarna...jag får berätta
Återkommer imorgon, puss och godnatt <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar