Eftersom jag har varit extremt dålig på att skrivit sista tiden så försöker jag nu att ta ifatt det som jag inte hunnit med att skriva ner. Det har hänt alldeles för mycket och orken har svikit. Jag har hart tankarna åt alla möjliga håll och saker för händer hela tiden mer eller mindre, skönt att det rör på sig måste jag säga, men tiden för dokumentation har varit dålig.
Patrik började tisdagen med att åka till Norrköping för att inhandla nytt material...ja tro det eller ej men nu är det dax igen!
Fortsättning följer såklart på huset, vi ska väl ta ett race nu igen. Inspirationen vaknar lite med vädret så att säga.
När han varit i staden så gjorde jag mig redo under tiden för att bli klar till ett möte på arbetsförmedlingen som jag efterlyst och frågat extra om. Hade nya tankar och funderingar som jag behövde få lite mer kött på benen om.
Mötet körde Patrik mig till och åkte sedan till besiktningen och bokade en tid för min bil.
När jag var klar på mötet där jag fick en hel del svar på min frågor och som vanligt med god kontakt med handläggaren där då de märker att jag inte är av den lata typen som bara vill sitta på röven och göra ingenting utan är en ganska driftig person som vill ha saker för händer och är handlingskraftig.
Nackdelen är vad kroppen klarar och inte.
Många nya planer och funderingar vaknar såklart. Jag berättar om mina tankar och blir skickad att gå på ett drop in möte för information inne i Norrköping där jag kan få ytterligare svar på mina funderingar och vad man i mitt läge har rätt till och så vidare eftersom jag inte är reko fysiskt.
Nöjd med mötet och full av inspiration ringer jag gubben. Han hämtar upp mig och vi fördriver tiden en aning på Jysk före besiktningen.
När tiden är inne åker vi dit. Jag var lite nervös för att den skulle bli en dyr historia men satte mig ner med Patrik och väntade snällt.
Telefonen ringde...det var min arbetsförmedlare...han hade mer information i mitt fall att delge mig i nuläget. En del har hänt...
Han berättade att mötet nu med resursteamet som skulle hållas är gjort och att det var ett nytt ljud i skällan då en ny doktor tittat på mina provsvar. Denna läkare konstaterar att det finns goda skäl till att jag har en enorm smärta och det kommer att skickas en remiss till smärtenheten på US i Linköping för vidare utredning...WOW
Man erkänner även att kommunikationen mellan vårdcentralens läkare och FK har varit väldigt dålig och har brustit i mycket...( undrar om de tänker ta ansvaret för den tiden som nu gått och jag varit i uppror eller ej...ska bli spännande)
jag får även förfrågan om jag inte har fått hem papper från FK där jag ska fylla i min inkomst från arbete.
Jag svarar att det har jag fått hem men har skitit i pappren då de stängt av mig och vänt mig ryggen..får till svar av min handläggare att jag bör fylla i pappren och skicka in dem omgående då FK har fått upp ögonen i mitt fall via resursteamet och nu vill göra en omprövning gällande sjukpenning!
Undrar vad sjutton som hänt nu...KORS I TAKET!!!
Jag kommer även att utredas vidare för att se vad jag har rätt till och inte så jag skall invänta besked men följa min handlingsplan i väntan på vidare besked.
Jag återgår in i besiktningshallen och får beskedet av killen att Peggy Pegutt är klar och U.A. Bara tuta och köra ett år till :)
Tack för detta äntligen går det lite framåt på flera plan...en efter en..
Vi åker hem och jag ser över min ababes som varit ensamma en stund medans vi varit borta.
Jag sätter mig och skriver helgens inlägg som jag inte hade hunnit med medans jag kopplar av med en kopp kaffe och börjar samla mina tankar. Har massor att göra åt alla möjliga håll...
Jag startar 2 maskiner tvätt och tar hand om disken som fyller bänken i köket, förbereder en annons på Lex samt viker lite tvätt som sedan ska in i skåpen.
Jag lade senare under dagen ut annonsen men är så pass upptagen så jag skrev i annonsen att jag inte vil ha samtal utan brev där jag kan läsa lite om köpares situation och när jag fattar tycke och vill veta mer hör av mig vidare. Har funkat riktigt bra och inga jobbiga samtal, jätteskönt!
Jag började förbereda att göra n beställning via Animail vilket kanske blir min sista där eftersom de inte haft ordning på något. Jag har åter igen varit i kontakt med dem för att deras löften om uppfödar rabatter inte stämmer så nu ska jag räkna ut mitt pris själv och redovisa detta samt skicka ett mail och förklara var de gjort fel på sin sida vilket är på massor av ställen...kanske borde jag ansöka om jobb där och reda upp deras sida...;) hahahaha...skulle va något!
Jag gör beställningen klar vilket tar en himla tid och även mailet dit. jag gör en aktivitetsrapport till abf men kan inte skicka den!
Mailar igen till Charles och får senare svar att jag är en månad för tidig ...oj då hahaha...hetsig nu ;)
Jag tar mig an mina papper från FK och fyller i dem. Jag skriver även ett lååååångt personligt brev ännu en gång där jag förklarar både det ena och det andra. Hur jag blivit bemött och hur man hanterat mitt ärende..att jag har en inspelning som jag tänkte ta till JO för granskning och en hel del annat. Nu är lilla Lola på hugget igen ;) jag var trevlig i mitt brev men berättar såklart hur jag mått och känt mig vilket inte är positivt mot FK.
Jag skapade mig ett bankid på nya datorn vilket jag var tvungen att göra eftersom det måste installeras, Jag spånade vidare i mina idéer som jag blivit beordrad, Fick ett meddelande om momsinbetalnings summan så jag betalade den ganska omgående.
Gjorde även ägarbyte på hund via jordbruksverket. Var inne och kollade ägarregistret på SKK där jag upptäckte att jag ägde Atlas fortfarande vilket inte stämmer.
Jag ringde Atlas nya ägare och pratade med henne jättelänge, de var super nöjda med honom och det går riktigt bra. De är som en enda stor härlig familj på gården i Katthult. Det fungerar över förväntan och jag är såååå lycklig och stolt över att vara uppfödare till honom och alla mina andra babes. Alla är helt fantastiska och alla köparna har såklart den bästa valpen. jag ska även säga att Atlas och Lex tidigare ägare har varit duktiga med dessa individer den tiden de bott där för det märks tydligt i lynne, huvud och behandling av dem. Stort tack att ni tagit väl hand om dem även om det tyvärr inte funkade hela livet för dem.
Mer än så här blev det inte denna dag men jag är sjukt nöjd men klockan blev sent som tusan...nådde 04.00 innan jag lade mig.
Mer grejer har hänt kan jag meddela. Något som jag tyvärr inte kommer att delta i men jag är säker på att tiden kommer att göra det rätta. Som vanligt så tror jag på mig själv och känner att jag en dag kommer att bli förstådd oavsett vad som än kommer att visas och sägas om denna elaka människan....vilket är jag.
Tyvärr så har vissa saker gjort andra saker omöjliga, en dag kommer det att läggas till ytan även här..och den dagen kommer jag att välkomna med öppna armar..
Jag har idag blivit mormor till en liten tös, Ellie, en fin lite tjej men sorgligt nog inte involverad i mitt liv då orsakerna är många. Jag har ingen som helst kontakt med den dottern som är tösens mamma och det kanske låter konstigt men det är efter mycket elände det absolut mest befriande jag varit med om, inget hymmel, inga lögner, ingen oro, inget negativt bakom min rygg från nära längre.
Jag kan berätta en annan gång, det är en tid som aldrig kommer varken försvinna eller ändras men finns kvar i minnet så jag har inte bråttom nu heller. Tid som varit går aldrig att göra ogjort. Jag har uppfostrat mina barn på samma vis och det finns verkligen ingenting någon gång som får mig att känna oro för, med min hemmavarande underbara minsting som i år blir 18 år. Alla gör vi våra val i livet och den äldsta valde något helt annat som resulterade i att kontakten är bruten för all framtid, inget kommer att någonsin kunna reparera den handlingen, man gick för långt helt enkel trots allt man gjort för att hjälpa och stötta. Men läget är accepterat sedan länge och jag har ärligt talat aldrig heller mått bättre och det känns skönt att inte vara en del där.
Däremot önskar jag den lilla tösen all lycka till i livet. Ska bli spännande att se den utvecklingen och hur "duktig" mamma man är i jämförelse med andra. Tanken har slagit mig att jag hoppas att man får känna av hur jag hade det med den stora när den fina bebisen blivit äldre och vill gå sin väg...med sina drömmar. Sådant återstår att se. Jag hälsar såklart mitt första barnbarn välkommen till världen och hoppas verkligen att hon kommer få ett bra liv....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar