Godkväll alla nära kära vänner och bloggläsare <3
Idag har varit en riktigt lugn dag. En dag som sällan händer. Jag har känt mig oerhört lugn inombords och jag tror att mycket är tack vare Gunn...Min underbara moster som varit urgullig <3.
Först har hon haft mina hundar så jag verkligen fått fritt vilket har känts konstigt men riktigt skönt. Och när vi kom hem hade hon städat hela huset på nedervåningen och även på uteplatserna utanför ytterdörrarna. Det var sååå fint! 😄❤.
Tack snälla rara Gunn...det var så trevligt att komma hem..det finns inte ord. Jag blev både överraskad och jätteglad! Önskar jag kunde återgälda det på något vis.
Hon är en underbar människa min Gunn...Självklart hela familjen men denna gång är det Gunn som ska hyllas för sin givmildhet..och jag vill verkligen att alla ska veta. Är oerhört tacksam för familjen Olofsson ❤. Tycker dock att hon inte ska ta ut sig här då hon behöver vila och vara rädd om sig....men vi är väl släkt så jag kan väl inte säga så mycket...vet hur jag är själv.
Förövrigt gick jag upp ganska tidigt...Winston hade bråttom ut. Jag drack kaffe och tog bloss i lugn och ro. Jag erbjöd gubben en dusch med frun vilket han inte tackade nej till.
Därefter så gick jag igenom kläder i skåpen. Har köpt en hel del nytt så för varje plagg in åker ett gammalt ut. Man har så mycket som bara ligger och tar plats så nu blir det loppis dax sedan då tillfälle finns.
Jag har inte gjort klart utan la det åt sidan för att ta en riktig sväng om med gubben på sängkanten. Vi behövde det båda två...både i "medicinskt" syfte och för själen...
Ibland kan även det behövas i allra högsta grad...närheten är väl inte den bästa och jag saknar den ofta. Vi pratar om det lite då och då men så rullar man åter tillbaka i de vanliga gängorna vilket inte alla gånger passar som handen i handsken. Jag önskar att närheten vore mycket mer än vad den är. Visst finns den men kan man få för mycket? Kan man känna sig för mycket älskad? Tror inte gränsen åt det hållet är så lätt att nå men desto lättare åt andra hållet tyvärr. Bara små inviter räcker långt..Några goda ord...en beröring med närvaro eller en blick som säger mer än man behöver yttra. Det finns så många sätt att väcka åtråvärda på så varför krångla till det?.Kruxet är att man måste göra det från båda håll annars är poängen så gott som död.
Men att kunna visa och känna den närheten som idag mitt på dagen är dock lite lyx..det är inte var dag det skulle funka utan man får ibland ta tillvara på tillfällena och strunta i allt annat...tror inte man kan hitta något viktigare i ett äkenskap och man ser till just man och kvinna.
Under senare delen av eftermiddagen blev jag åter sådär vansinnigt trött! Det är inte alls kul..all energi bara rinner av och jag orkar knappt stå på benen. Dessa tillfällen som kommer ganska ofta är ett riktigt handikapp i min värld.
Jag blev tvungen att lägga mig och sov denna gång ca 2 timmar! Helt sjukt! När jag sedan fått i mig kaffe och vaknat till liv så togs prylar fram och jag klippte Johanna. Patrik gjorde sill och potatis så länge och jag fortsatte med hans huvud efter maten. Johanna var jätte nöjd över klippningen och lite chockad över att det blev så bra. Även gubben var nöjd när det väl var över. Jag fortsatte att blondera Johanna och efter det sov Patrik och Johanna kröp till kojs. Hundarna fick sin sista kiss för kvällen och sedan mat.
När jag nu varit ensam vaken har jag sorterat en delad de prylar som köptes i Ullared, det blev att ta hand om de 2 påsar med fiske grejer. Vi köpte rubbet till tre personer eftersom alla våra grejer vi haft har fått fötter o h vi kan inte hitta dem! Det är nu 2 år som passerat.
Det blev åter några hundra kronor på flugbekämpningsmedel vilket är otroligt störande att behöva köpa! De pengarna har jag gärna roligare för.
Än har jag inte slagit ihop mina ögon men börjar känna mig trött så vi får se om det händer mer idag..annars återkommer jag så snart jag kan.
Hoppas ni haft en bra dag alla där ute...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar