Godmorgon alla nära kära vänner och bloggläsare <3
Nu är det åter en ny morgon...men inte vilken som helst. Denna morgon efter nu en god natts sömn har gett mig nya perspektiv på saker ännu en gång. Självklart var gårdagen till en av alla delar en extrem besvikelse. Jag tog den trots allt bättre än vad jag själv hade trott då jag ser att det finns en anledning. Det nederlag jag igår fick erfara gör mig ännu mer fast besluten att lyckas. Detta gäller en av mina hundar som igår gjorde ett mentaltest. Min tjej har precis löpt och har inte återgått till sig själv riktigt och det låg på gränsen om hon skulle hinna klart. Hon var dock färdig med den kroppsliga löp delen men inte mentalt då hormonerna far omkring och känslorna svallar och svänger fort.
Självklart så känns det tungt att hon inte klarade av sitt test men tyngst var när jag mötte min man som har sådan sympati ibland. Han brister ut..
Jaha ska vi ge hund jäveln en spruta eftersom hon är mentalt störd?
Du har ju bara hundar det är fel på!
Att på sådana där saker kastat i ansiktet utan att man verkligen fattar vad det handlar om är riktigt hårt...sårande...frustrerande...nedvärderande och framförallt så känner jag åter igen ännu starkare att jag bara duger och mina hundar duger om de är felfria.
Efter allt arbete som jag har haft i flera år...allt arbete jag ensam åstadkommit. Jag har 3 hundar själv och hjälper ofta andra med sina vilka har stort förtroende för mig och jag kommit så här långt....sådant räknas!
Jag hade oturen igår att min något larviga och försiktiga tjej hade en riktigt dålig dag och är mer känslig för påverkan av olika slag.
Vad hände då???
Varför klarade hon inte testet??? Är min rottisar "mentalt störd"???
Svaret är att hon klarade inte sitt mh igår för hon blev extremt rädd för Bumpen dvs overallen och klarade inte att komma över sin rädsla att gå fram till den utan valde att hålla sig (i sitt huvud) på lagom avstånd. Jag fick bryta där och får göra ett nytt test längre fram i tiden.
Jag kände att hon inte var sig själv alls denna dag då hon reagerade annorlunda på andra saker precis före vår ingång på banan.
Hur resulterar då detta? Jo jag är fastare besluten än någonsin att lyckas hjälpa min tjej med de försiktighetsåtgärder hon har i normala fall. Det är inget fel på mina hundar men jag erkänner att jag själv haft ont om ork och tid i samband med egen smärta och annat som huset läkare...hjälpa andra...kontor....allt städade ..ja nu vet själva hur jag är...så jag har inte Heller helhjärtat orkat ta tag i Alice små bekymmer ensam.
Allt när det gäller hundarna...då är jag verkligen ensam...även då jag ber om hjälp att alla ska vara konsekventa är jag ensam...det är verkligen inte lätt och musten tar slut ofta.
Jag tror de flesta vet hur mycket jag kämpat de sista månaderna när jag åter igen har kunnat då jag fått tillbaka mig själv en aning. Detta får mig inte att ge upp utan tvärtom! Hon SKA lyckas komma över vissa saker och bli mer egen individ där hon inte agerar på det vis att skicka fram mig eller Ebba för att kolla på otäcka saker....utan hon kommer att göra det själv när jag är klar med henne.
Nu ett par veckor ska hon få ta det lugnt och utforska utan någon direkt lydnad och komma tillbaka i hjärncellerna efter sitt löp helt innan vi tar tag i nästa steg...
Ebba traskade dock igenom sitt mh som vi nog allihopa räknade med.
Nu ska jag göra mig klar att ta emot lilla Freja som ska bo här några dagar och därifrån kämpa vidare...
Ha en bra dag ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar