Söndagen var nu nådd och förmiddagens aktivitet var att packa ihop allt i vagnen, diska, plocka undan, ta ner kompostgaller, hundburar och så förtältet förstås.
Det var ett himla slit i vanlig ordning och jag plockade väl det mesta som vanligt. Patrik skulle ha tagit hundarna och gått en sväng men han lade sig i sängen och somnade ganska länge. Jag satte ut dem runt ett träd i kedjor under tiden som jag plockade ner massor av prylar.
Märkligt att det ska vara så fantastiskt väder den dagen vi ska åka hem, och spöregnhela helgen till resten...
Ähh vad gör det, man överlever men visst hade det varit betydligt trevligare förstås...men men man kan inte alltid få allt så är det ju.
Denna helg har varit kanon men fy fan rent ut sagt så jäkla ont jag haft, på torsdagen då vi kom och jag skulle bädda så föll jag pladask på mage i sängen av smärta och kunde inte röra mig, tårarna sprutade av smärta och det var nu ganska länge sedan. Jag bet ihop så gott jag kunde och försökte resa mig upp vilket gick efter en massa hasande runt runt i sängen...
Patrik frågade om han skulle hjälpa mig men jag avböjde då det verkligen gjorde så ont att jag inte visste hur jag skulle bete mig. Jag antar att jag har grejat och slitit alldeles för mycket den sista tiden så det är nog inte så konstigt. Frågan är om det är värt smärtan för att lyckas utföra vissa saker???
Jag vet inte men jag är nog så sjuk att jag tycker att den smärtan är välkommen bara jag kunnat leva.... men nu skulle även höfter chekas och jag kan säga att jag inte vet när jag hade så ont sist...men men det går över...
STORT TACK till alla som gjorde min helg <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar