Ja ni gott folk här har inte allt varit fantastiskt om man säger så. Det har varit mycket arbete och lite tid tillsammans vilket jag tycker är jobbigt och saknar många gånger..men värst är att det ofta är surt och ska käftas.
Vad jag än har gjort eller åstadkommit så har det inte varit bra...det är aldrig nog. Tårarna har fallit under morgonen då jag känner mig otillräcklig och inte orkar var är den man kräver att jag är. En sak till som jag tycker är extremt jobbig är att jag tillåts inte att vara ledsen vilket alla är ibland. Jag får inte gråta utan får göra det I smyg om jag behöver, då det annars huggs om vad jag har att vara "tjurig" om...eller om jag visar att jag är ledsen utan tårar alltid får höra att jag bara tjuter.
Det är verkligen jobbigt och det känns så orättvist, jag kan inte rå för om jag blir ledsen någon gång, det är för mig ganska naturligt då jag har känslor och inte är någon robot, även om jag är ganska stark med tjockt skinn på näsan. Men jag är den jag är och för att inte skapa mer frågor och för mig nedklankningar så väljer jag att i den mån jag kan inte visa hur jag verkligen mår när det är jobbigt.
Denna morgon hade jag i alla fall en vän som dök upp på frukost, det var Kalle som jobbade i närheten och gjorde min tillvaro en aning enklare. Under kvällen skulle vi, jag , Patrik, Kalle, Sven och Eva åka till Monica för lite förfest och vidare till Borgen för lite dans. Det såg jag verkligen fram emot. Jag är inte så värst för Borgen egentligen men jag behövde verkligen komma ut bland glädjesprudlande människor och få ha roligt så jag hade bestämt mig för att ha riktigt roligt....inget annat var acceptabelt.
Jag gjorde i ordning mig ganska tidigt för att inte vara en börda. Patrik var iväg på sin sista dag på motorsågsutbildningen men skulle vidare till en kund för att sedan ta hand om en trädgård.
Sven som är Kalles bror med sin dam skulle köra till Borgen under kvällen. Vi skulle åka vid 18.30 tiden. Kalle ringde och sa att de blev lite senare då chauffören inte var klar men vi var till slut inne och träffades en timma senare men vi var då efterlängtade.
Det var 2 till från vår dansgrupp där Jörgen och Carina. Vi hade en riktigt trevlig stund tillsammans innan vi gick en promenad bort till borgen.
När vi hade kommit in så måste jag säga att jag hade roligare än jag tidigare haft där. Jag dansade där som aldrig tidigare förr vilket kändes både befriande för kropp och själ, jag behövde verkligen den här kvällen. Jag fick känna mig uppskattad och många skratt serverades ihop med goda vänner. Tyvärr var inte gubben riktigt lika taggad som jag men han var med och dansade några danser med mig i alla fall <3. Lite trist att vi inte kan hitta tjusningen i något så enkelt som detta tillsammans. Det enda gemensamma intresset på roande vis vi har tillsammans är de resor som vi gör...men det är helt klart bättre än inget alls.
När kvällen var slut och det var dax att åka hem så slog jag åter ihop som ett korthus, vilket jag nästan alltid gör. Det går så bra att hålla igång och vara vaken tills jag sätter mig ner och ska ta en paus, då somnar jag på stående fot vilket inte alltid är tip, top.
Jag är dock helnöjd med denna kväll och tackar alla medverkande för den :)
Eftersom jag suger enormt på att förmedla bild på mig själv så gör jag ett nytt tappert försök. Jag måste ju se hur jag såg ut i just denna tid den dagen jag sitter på hemmet och tänker tillbaka när jag läser mina memoarer ;)
Det är verkligen jobbigt och det känns så orättvist, jag kan inte rå för om jag blir ledsen någon gång, det är för mig ganska naturligt då jag har känslor och inte är någon robot, även om jag är ganska stark med tjockt skinn på näsan. Men jag är den jag är och för att inte skapa mer frågor och för mig nedklankningar så väljer jag att i den mån jag kan inte visa hur jag verkligen mår när det är jobbigt.
Denna morgon hade jag i alla fall en vän som dök upp på frukost, det var Kalle som jobbade i närheten och gjorde min tillvaro en aning enklare. Under kvällen skulle vi, jag , Patrik, Kalle, Sven och Eva åka till Monica för lite förfest och vidare till Borgen för lite dans. Det såg jag verkligen fram emot. Jag är inte så värst för Borgen egentligen men jag behövde verkligen komma ut bland glädjesprudlande människor och få ha roligt så jag hade bestämt mig för att ha riktigt roligt....inget annat var acceptabelt.
Jag gjorde i ordning mig ganska tidigt för att inte vara en börda. Patrik var iväg på sin sista dag på motorsågsutbildningen men skulle vidare till en kund för att sedan ta hand om en trädgård.
Sven som är Kalles bror med sin dam skulle köra till Borgen under kvällen. Vi skulle åka vid 18.30 tiden. Kalle ringde och sa att de blev lite senare då chauffören inte var klar men vi var till slut inne och träffades en timma senare men vi var då efterlängtade.
Det var 2 till från vår dansgrupp där Jörgen och Carina. Vi hade en riktigt trevlig stund tillsammans innan vi gick en promenad bort till borgen.
När vi hade kommit in så måste jag säga att jag hade roligare än jag tidigare haft där. Jag dansade där som aldrig tidigare förr vilket kändes både befriande för kropp och själ, jag behövde verkligen den här kvällen. Jag fick känna mig uppskattad och många skratt serverades ihop med goda vänner. Tyvärr var inte gubben riktigt lika taggad som jag men han var med och dansade några danser med mig i alla fall <3. Lite trist att vi inte kan hitta tjusningen i något så enkelt som detta tillsammans. Det enda gemensamma intresset på roande vis vi har tillsammans är de resor som vi gör...men det är helt klart bättre än inget alls.
När kvällen var slut och det var dax att åka hem så slog jag åter ihop som ett korthus, vilket jag nästan alltid gör. Det går så bra att hålla igång och vara vaken tills jag sätter mig ner och ska ta en paus, då somnar jag på stående fot vilket inte alltid är tip, top.
Jag är dock helnöjd med denna kväll och tackar alla medverkande för den :)
Eftersom jag suger enormt på att förmedla bild på mig själv så gör jag ett nytt tappert försök. Jag måste ju se hur jag såg ut i just denna tid den dagen jag sitter på hemmet och tänker tillbaka när jag läser mina memoarer ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar