Hade en riktigt bra dag igår som jag tänkte delge mina kära som läser bloggen. Jag vaknade åter igen ganska tidigt och jag var på riktigt bra humör. Piggare än på länge. De sista dagarna har varit alla tiders, jag har kunnat leva nästan till fullo. Visst äter jag fortfarande alla mediciner men med dem så funkar det mycket bättre. Eftersom jag varit så dålig tidigare så blir jag suveränt glad för varje liten sak till som jag klarar av. Det kan till och med hända att jag inte tänker mig för när jag inte har ont, vilket är aningen sämre oftast då jag tyvärr får sota för det senare.
Denna morgon var tillståndet kanon. Hade tänkt mig att eventuellt tvätta målningen i köket men annat kom i mellan så jag hann inte.
Eftersom vi skulle iväg på en buggkurs på kvällen så hade jag lovat att ha maten klar tills Patrik kom hem. Jag började rota i frysboxen för att flytta över och fylla på i frysskåpen eftersom det var lite fattigt där inne nu. Jag tog upp allt möjligt blandat och skrev sedan ut på fb där jag taggade min kära make och frågade vilken middag han ville ha. Han fick 8 rätter att välja på. Det valdes stek och potatis grönsaker och gräddsås.
Han blev riktigt glad och responsen var otroligt välbehövlig för fortsatt kanon humör. Han talade om hur go jag var och att han älskade mig vilket kan vara skönt att höra på annat vis än hur det annars alltid sägs. Detta gjorde mig ännu piggare och gladare, vilket resulterar i mer glädje från min sida, Jag är sådan att om det fungerar hemma och ju trevligare och ju mer kärleksfullt det är ju mer ger jag tillbaka på olika vis vilket ibland kan vara med råge. Jag har inte mått bra på väldigt länge, trött jämt och orkar knappt laga mat vissa dagar. Sådana saker som jag förr gillade har fallit bort på grund av hälsan och allt runt omkring, man har inte haft varken tid eller ork att engagera sig.
Hur som så startade jag med middagen ganska tidigt så nötsteken skulle hinna bli riktigt saftig och god.
Här är nu allt med middagen klart för att bara dra igång när det är dax men självklart är steken redan på g då det tar ganska lång tid med sådant.
När nu detta var klart så var fortfarande lusten stor för att göra något mer. Patrik har tjatat om att jag ska baka rågbullar som jag gjorde mycket förr men som jag inte nu gjort på många år alls. Fick nu rycket och kände att jag skulle prova för att se om jag fortfarande inte tappat stinget.
Här är nu utbakningen klar och det blev 3 plåtar på dubbel sats, ca 30 st
Det färdiga resultatet av brödet som tänktes serveras till maten.
Så har var det uppdukat tills att gubben kom hem. Och gissa om jag haft en rolig dag när man upptäcker att man fortfarande kan även om man inte gjort ett dugg på många år nu.
Min lust var fortfarande stor att göra mer så jag började rota efter vad jag skulle kunna hitta på. Jag hade bara 2 ägg kvar så jag fick nöja mig där, göra någonting så det skulle räcka. Jag gjorde en choklad kaka med vaniljfyllning, bröade med cocos samt toppade med hasselnötskräm.
Jag kan säga att jag häpnade och samtidigt tillfredsställde min kära make på en gång. Vi käkade och tog en dusch för att sedan fara vidare.
Såhär blev bakverket denna gång inte helt galet,,,
kunde inte låta bli att att fota mina babes igen när de sov så gott och tryggt med varandra.
När vi var klara så dök Micke upp, han skulle åka med oss in till Norrköping för att börja samma kurs som vi, Väl inne i stan så mötte vi även upp Kalle.Tillsammans så gjorde vi sällskap till kursen,
Man kanallade in och fick nästan direkt ett slag i huvudet av värmen som var där inne. Vi gick in i en lokal och väntade på instruktörerna. Vi fick börja från grunden vilket var meningen. Började med att promenera i takt med rätt fot sedan i par fram och tillbaka, åt sidan fram och tillbaka, en snurr och hålla i och en snurr och släppa ut. Jag hade lite problem med en del män jag dansade med och även när jag skulle snurra hela tiden utan några steg i mellan. Blev snurr i huvudet och ryggen värkte efter ett tag men envis som man är och att man både vill klara och ingen smärta visa så fortsatte jag men det var svårt med den långsamma takten. När det går så långsamt blir man stelare och det gör ondare än när man får gunga med. Det blir liksom lite stötigt och man måste hålla emot. Svetten lackade redan efter första halvtimman, kände det besvärligt men fortsatte. När jag sedan såg fler som var lika svettiga så kändes det inte lika tungt. En del var värmen, en del koncentrationen och en del smärtan.
När vi var klara och hade avslutat kände jag att jag var tvungen att komma till bilen så jag fick sätta mig ner. Sedan efter en stund var det bättre igen men inte helt ok.
Micke följde med hem och fikade innan han for vidare hem. Vi hade haft det riktigt trevligt och visst var det roligt men det kommer att bli roligare men jag ber en stilla bön för att jag kan genomföra detta...
Hoppas ni alla haft en riktigt bra dag, min har varit alla tiders och bäst av allt var att tillfredsställa min mans behov av mat och den glädje jag faktiskt fick tillbaka,,,det betyder mycket :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar