Godmorgon alla nära kära vänner och bloggläsare <3
Har nu kommit en bit på väg redan på morgonen. Vaknade av att mina andra familjemedlemmar gick i dörren på övervåningen, men kände mig utvilad. Hade en jobbig kväll igår som inte var av denna värld. Fy för den kvällen men nu är den över.
Jag sitter nu här med en rykande kopp kaffe och bara låter tankarna flöda vilket är så himla skönt. Allt känns rörigt, har massor hela tiden som ska planeras in, tider att passa då man skall ses, hundvakt lite då och då, sjukgymnasten är bokad, kontoret ska göras, några steg inför resan är kvar, Freja är långpälsad, Winston måste borstas, fönstren ska putsas, all målning ska tvättas, hela huset skall gås igenom, hundarna skall tränas, dansen skall skötas och tränas, patriks kost måste skötas och jag måste se till att servera bra mat, uterummet ser ut, hela sovrummet ska städas, katterna ska kastreras, draperier ska sys, skinnjackan lagas, husvagnen städas för vintern, belysning inför jul ska upp, trädgården städas, snörasskydd beställas, foder tas hem, bankbesök bokas, poolen ska bort, trappen ska göras i ordning...både i stora och lilla huset, saker ska sorteras och plockas undan, sopor ska kastas, ......fyyyyy fan vad trött jag blir ibland men,men.
Det är verkligen svårt att boka upp tider ibland jag känner inte detta som stress ava vad jag har att ta itu med men jag känner press när tiden försvinner på annat som inte är lika viktigt.
En del säger ...men snälla du inte behöver du göra allt det där ,...joooo det måste jag FÖR JAG MÅR BRA AV DET. Det är mitt sätt att leva, det är min vardag. Har jag inget att göra så skaffar jag mig. Jag har nu haft ganska mycket tid att vara social på sedan jag blev dålig men nu börjar jag i perioder känna mig bättre, eller kanske är det så att man lär sig leva med saker så man går vidare, livet kan inte stanna! Jag vill LEVA!
Och så här lever jag mitt liv.
En del har svårt att förstå, men man behöver inte det, det räcker så väl om man bara respekterar mina val såsom jag gör med andras.
Att leva livet är upp till var och en, att bara låta det passera är också upp till var och en.
Visst blir jag trött på allt ibland, alla måsten jag själv har satt upp...det vore väl omänskligt annars...men jag vägrar att bara sitta och tycka synd om mig själv bara för att jag inte längre kan göra allt obehindrat, jag vägrar att låta mitt liv passera bara för att jag har ont jag vägrar att se mig som sjuk eller förstörd. Även om jag är helt körd på arbetsmarknaden vilket jag säkerligen är och har varit nog så tufft att acceptera så är jag inte körd som människa!
Jag har massor att ge, massor jag kan tillföra på andra vis. Jag har fått tänka om, men jag kämpar varje dag. Försöker hela tiden....ibland funkar det och ibland inte. Jag kan aldrig längre planera och verkligen följa det som är planerat för ibland går det bara inte.
Igår hade jag många planer men det gick åt helvete...jag blev helt slut av ingenting och all energi bara rann av mig och jag somnade i nästan två timmar trots att jag inte ville. Kroppen sa att den var tvungen. Förut mådde jag skit över detta men nu får man lära sig att acceptera och lyssna på kroppen. Det som är viktigt i det här fallet är att min omgivning måste förstå!!!
Jag vill inte vara otrevlig om någon upplever det så vilket kanske kan hända ibland, jag vill inte strunta i eller snäsa av någon men ibland händer det att det bara blir för mycket.
Jag måste få tid till att göra det jag känner att jag vill hinna med, allt tar nu mycket längre tid men JAG KAN trots att jag inte vet från dag till dag hur det är. Ibland kan jag gå långa promenader, ibland numer har jag kunnat cykla, ibland kan jag inte sitta i bilen, ibland kan jag inte vara vaken, ibland kan jag inte ta mig upp och ner i trappen utan att det känns som om jag går sönder, ibland kan jag inte vara mamma eller fru för jag orkar inte....
Vet inte om jag kan göra mig förstådd, om någon kan förstå....
Så bara för att jag gör saker hemma, är på utflykter, skapat hundgruppen eller vad det nu kan vara är inte att jag är frisk...det lär jag ALDRIG bli, men jag lägger min energi på det som för mig är viktigt...om jag kan.
Ingen kan ana hur många tårar som fallit i min ensamhet för det är då jag rannsakar mig själv, och hur många piller som jag fått stoppa i mig för att vara den jag är just nu....för att klara det jag gör idag.
Suck...ja ni livet är inte lätt men mitt liv är MITT liksom alla andras är deras. Man skapar sina liv. Ibland blir jag så jävla trött på folk som ursäktar sitt beteende på sin barndom eller hur de haft det eller vad de varit utsatta för...
För helvete gör något då! Sitt inte bara där! Ingen kommer någonsin göra saker ogjorda...ta till vara på det ni har och skapa det ni vill ha! Det är inte lätt med allt men en hel del, men det tar tid!
Om jag skulle skylla på en den ena och en den andra hur skulle mitt liv då se ut. Jag har inte berättat i bloggen mer än på framsidan OM MIG läs där....det finns saker i min ryggsäck med.
Oj då ....vilken vändning det här inlägget fick, det bara kom liksom. Jag tänker aldrig när skriver utan det bara kommer. Jag hade tänkt skriva om gårdagen men den försvann av någon anledning..
Jag berättade att jag slog ihop i 2 timmar men inte mer...
När jag vaknade och kom igång igen så tog jag mig an att putsa sovrumsfönstren och fönstret i mysrummet. Jag torkade av och skurade fönster målningen i samband med detta naturligtvis. Det var inte lätt att ta utsidorna men det gick, skam den som ger sig. Patrik och Johanna kom hem när jag hölls med detta. Patrik och jag åkte ner till apoteket där vi fick med oss en hel bärkasse med mediciner och lancetter och gud vet allt!
Efter det var vi inne och storhandlade på Willys. Det var nu massor med grönsaker och inget direkt onyttigt, utan det mesta är för att jag ska kunna laga bättre mat för Patrik hälsa, men faaan det är ju så jäkla dyrt! Handlade igår och det gick på 2300 kr något, det är ju inte klokt!
Men så är det ...bara gilla läget...
När vi var där nere så vet jag inte varför men min rygg la av ....jag fick så in i h'''''' ont så jag visste knappt vart jag skulle ta vägen. Smärtan hängde sedan i hela kvällen, eller rättare sagt det som var kvar av den. Vi åkte hem, Patrik och Johanna fick hjälpas åt att ta hand om varorna....jag kunde verkligen inte!
Jag började istället med den sena middagen som jag kände bara var till besvär just nu!
Eftersom jag köpte nu fin potatis så fick det bli klyftpotatis i ugn med gul paprika och färska champinjoner, kokta grönsaker såsom blomkol, broccoli, ärtor, morötter och lite annat i blandningen, till detta blev det stekt kassler och en gräddig grönpepparsås.
Till detta serverades, inlagda och färska grönsaker. Mer än så blev det inte. När jag var klar bad jag Patrik ta hand om resten, jag orkade inte, var nu tvungen att lägga ner min rygg!
När Patrik var klar så la han sig på soffan och somnade nästan omgående, själv hade jag en enorm frossa så jag kröp ner på soffan under filten och somnade en stund.
När jag åter vaknade så gav jag hundarna och nattade dem, jag frös som en idiot, skakade i hela kroppen, hade som feberfrossa men ingen feber, migränen var även den nära. Proppade i mig mina piller och gick och la mig men orkade knappt ta mig uppför trappen. Väl i sängen så somnade jag ganska omgående med glasögonen på för dem hann jag inte med att få av mig innan jag sov.
Ja så var min dag...hoppas er var bättre. Nu ser jag fram emot en bättre dag. Jag vaknade utvilad men fortfarande med migränkänning, så jag har tagit min morgon dos, kaffe och en stund för mig själv. Nu är det dax att väcka mina babes och ta tag i dagen. Får se hur denna dag artar sig....ingen dag är den andra lik...kanske ses vi senare om ni vill...
Ha en bra dag till dess <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar